Game Day, mer 49ers sånger!!!

Ok så kommer ni ihåg att bajonäs har delat med sig av lite sånger som handlar om att heja på fotbollslaget San Francisco 49ers? Ja allteftersom laget har spelat sig fram i årets slutspel så har det kommit fler och fler rapsånger om framgångssagan, som ni har kunnat höra här. Nu var det säkert flera dagar sen vi delgav någon sång som handlar om 49ers så vi tänkte att det är dags igen. Den här gången, eftersom det var så länge sen sist vi skrev om 49ers, har det hunnit samlas på sig en hel drös nya sånger så vi trycker in alla här i samma post. De tidigare postade är ju till exempel Gold Blooded med Yung Mar, Who’s Got It Better Than Us med Bailey, Faithful av en hel drös Frisco-rappare, och 9ers av en helt annan hel drös med Frisco-rappare.

Sången som ni kan titta på i videon överst här är en av de sångerna som är gjord av en hel drös Frisco-rappare (Equipto bland dom), den går ju redan att lyssna på här på bajonäs men nu har det kommit en video också. Till exempel kul att de gillar Alex Smith så mycket. Det visar sig att det vanligaste sättet att hylla San Francicso 49ers är att spela in lite 49ers relaterade verser på ett känt beat, vilket ju till exempel vi hör på Faithful där uppe. Lite längre ner kan vi lyssna på några andra exempel på när det har hänt. Till exempel har totala okändingar som D-How och Ashkon spelat in 49ers-sånger på beat som ni kanske känner igen bara på titlarna. Ja ni får väl lyssna där nere annars. Whatever. Nån som heter KG (no gyllenhammar) har gjort lite samma sak. Bajonäs-favoriten LoveRance har gjort om sin egen sång Up! så att den istället för att handla om att trycka upp sig mellan benen på tjejer handlar om att ställa sig upp och trycka fram bröstet som en stolt 49ers-supporter. Det här är den första versen jag någonsin hört av LoveRance där han inte alls pratar om att gå ner på tjejer.

Ashkon – Niners In Paris


D-How The Money Mayka – Solid Gold (The Motto Remix)


LoveRance – Up! (49ers Remix)


Det finns också en ny sång om 49ers som har spelats in på ett helt eget beat. Det är gammelgubbarna Rappin 4Tay och San Quinn som tillsammans med nån annan gubbe jag inte känner till gjort sången City of The Niners. Den tredje killen heter Tony Tag och är underhållande att titta på. Sången är ju inte så värst bra kan jag inte säga men whatever den handlar ju om 49ers. Heja 49ers nu!

49ers mot Superbowl!

Alex Smith har varit lysande i år.

S.C.O. (Solidarity Co Op) – Forever Faithful (49ers Anthem)(Ft. Equipto, Baldhead Rick, Shag Nasty, Curt Sak, Ike Plump & Sellassie)


Ännu en 49ers sång jag är så hajpad på matchen så jag måste dela med mig av även den här. Visserligen har den ett beat som typ liknar det Speak The Hungarian Rapper rappar över den där gången på Internet ni vet. Men whatever jag älskar sportlag-hyllnings-sånger de är så hederliga. Det är också otroligt positivt för världen, hur mänskligheten mår osv, att fler än jag här runt om är intresserade av fantastiska mänskliga prestationer. Fatta själlös man är om man inte är imponerad av vad 49ers med sitt i ärlighetens namn på pappret mediokra lag har gjort i år. Fatta att Alex Smith (som den här bloggen hoppades skulle dra åt fanders för att Troy Smith skulle få fler chanser så sent som förra året) har ledit sitt lag till att sluta som det näst bästa gänget i hela NFL.

Nä, nu tar vi och lyssnar, och imorn när Roach Gigz utlovat en 49ers-sång så tar vi och lyssnar på den, och så hoppas vi att det går bra för 49ers imornkväll. Och så tycker vi synd om de stackarna som är så känslokalla att de rycker på axlarna åt de storheter människor utför i omvärlden var dag.

Jag dricker Fernet

Equipto & Mike Marshall – I Drink Fernet (feat. Skeptic & Cognito)

Den här kom typ i februari eller nått sånt. Och jag lyssnade på den några gånger sen glömde jag den lite. Men det gjorde inte Onda. Han lyssnade åtminstone på en av sångerna massa gånger. Det är alltså den här sången som handlar om den italienska spritdrycken Fernet. Den spelade han för mig för ett tag sen, jag hade helt glömt den.

Nästan alla har ju ett visst förhållande till Fernet, i Sverige i alla fall. Det allra vanligaste förhållandet till Fernet grundar sig i att vi dricker det när någon annan köper järn. När vi själva köper järn kanske det blir Jim Beam eller typ Southern Comfort men då vill de andra ha Fernet så då blir det en runda till. Jag har bekanta som dricker en Fernet Branca när de är har lite ont i hjärtat (som fransmännen säger när de menar att de är oroliga i magen). Bara en skvätt gör magen lugn som en filbunke. Många dricker nästan aldrig Fernet Mentha på grund av att de tycker Mentha smakar tandkräm antagligen.

Terassen vi åt pannkakor på.

Jag tycker ju om tandkräm. Inte riktigt lika mycket idag som när jag började dricka Fernet för cirka mellan fyra till nio år sen. Mitt förhållande till Fernet har sin värdegrund långt ifrån Stockholms krogvärld och fräna slanguttryck som ”järn”. Gänget på bilden nedan spenderade en vinter i en liten liten bergsby i Schweiz. I byn fanns en munkkyrka där de sålde god ost, och där fanns världens vackraste berg. Där drack vi Fernet eftersom det är det man gör där. Och där valde vi alltid Fernet Mentha eftersom vi var tonåringar och Mentha smakade vänligare.

Från vänster: Frau August Sachs, Johan, Hugo, Elias och Herr August Sachs. 

I sången ”I Drink Fernet” målar Micke Marshall en bild av det här San Francisco-gängets förhållande till Fernet med känslofulla textrader som ”I drink fernet, åhhhh, things will never be the same again, åhhhaåååhhh”. Medan Equipto, Cognito och Skeptic med var sin vers fördjupar sig i hur de känner inför det her Fernet med textrader som ”Fernet Branca, drank up with me and my patnas” och ”for the players, it taste a lite bit like jaeger, but smoother”. Ja det ser kanske fattigt ut när man skriver det såhär men det är väldans festligt att lyssna på. Sången är en omkörning av nån gammal sång som folk som har koll på gammal musik kanske vet vad det är.

Det som är lite kul är att de här gänget verkligen verkar ha drucket sig igenom en hel bars utbud och bara fastnat för Fernet.
Equipto: ”Fan det här var ju gott.  Vad är det här för nåt? Ja jävlar det är som Jäger men det smakar lenare”.
Micke Mashall: ”Ja haha det här var mig en rackare. Det ska bli vår alldeles egna spritsort som ingen annan i hela buktområdet druckit förut.”
Equipto: ”Ja så gör vi en sång om det som bygger på den här gamla sången”
Micke Marshall: ”Ja vi mot världen det spottar vi i handen och skakar karde på”.

Alltså, det är ju lite så att jag och alla andra sorters förhållanden till Fernet som vi har i Sverige som redovisat längre upp alla ha det gemensamma att vi efter olika påtryckningar börjat dricka Fernet. Vare sig det har att göra med krogkulturen att dricka Fernet, att vi blivit köpta ett järn, att farmor sa att det var lugnande för magen, eller att vi som jag befunnit sig i en mikrokultur där Fernet verkar som norm gällande val av sprit. Men de här rappjävlarna har bara hittat Fernet sådär, med sina egna smaklökar, härdade av mången rå sup och djupt andetag för att fylla lungorna med drogrök antagligen.
Michael Marshall and Equipto-i drink fernet_ft. skeptic cognito


Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)


Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up


Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)


Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio


Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!


Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)


Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)


Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run


Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.