Blow (Flygfrakt) och Blow 2 (Sjöfrakt)

Omslaget till skivan om flygfrakt

I buktområdet är det väldans vanligt att såväl etablerade rappare som nykomlingar, hellre än att exempelvis släppa soloskivor med tre fyra gästrappare på varje sång, väljer att gå ihop med en eller fler andra rappare och spela in ett eller flera album tillsammans. När de ändå är i studion. Till exempel har unge veteranen Messy Marv a.k.a. The Boy Boy Young Mess (som han bytte namn till förra året inför detta årets 30-årsdag) spelat in samarbetsalbum med artister som Mitchy Slick, San Quinn, Gucey Guce Doe Boy, T-Nutty, med fler. Nu ska jag berätta lite om hans två samarbetsalbum med sin frände och till like San Francisco-son Berner. Berner är en ganska medioker, och vit, rappare som har en speciell förmåga att släppa fantastiska album. Precis som Marvin har Berner släppt både soloskivor och samarbetsalbum, till exempel en albumserie med The Jacka om torka och ett album om trafik med Ampichino.

Dagarna kring St Lucia-dagen förra året släppte The Boy Boy och Berner den första skivan, som kort och gott fick heta Blow. Jag vet fan inte hur jag ska beskriva det. Mob Music kallar jag det. När jag försökte sälja det till WYDU-publiken för massa år sen kallade jag det, gangsta rap with a certain sad feeling to it, like say Cormega or Mobb Deep. Och jag kommer inte lyckas förklara det så värst mycket bättre den här gången. Melankoli och knarksmugglingsromantik. Med lite snack om logistik, på den här skivan genom att referera till flygfrakt och U-haul trucks ibland. Smakproven har ni nedan här.

Den första sången har en sampling och ett beat som får mig att sittdansa framför datorn eller i tunnelbanesätet på väg till skolan any day. Ni vet säkert alla vilken sång som samplas, själv har jag ingen aning. Är det The Beatles? Är det gammalt? Är det från 40-talet? Dessutom får vi den sällsynta chansen att höra en gästvers av The Mob Figaz medlemmen Fed-X, som blivit minde och mindre produktiv sen han blev skjuten i huvudet för några år sen.

Messy Marv and Berner – Tha Re-Up (Ft Fed-X)

Messy Marv and Berner – Wont Stop (Ft Killa Tay & Fam Syrk)

Omslaget till skivan om sjöfrakt.

Nu för nån vecka sen följde herrarna upp december-skivan Blow med skivan Blow – Blocks and Boat Docks. Jag tänker att de heter Blow 1 och Blow 2, det blir enklare att sortera i minnet då. Till skillnad från Blow handlar inte Blow – Blocks and Boat Docks om flygfrakt, den handlar istället om sjöfrakt, och lite grann om hamnlivet. Men precis som den första skivan pratar de förutom om former av frakt ganska mycket allmänt om knarkhandel, både lokalt B2C (business to consumer) och som grossister, B2B (business 2 business).

Det verkar som att de åker långväga med båtarna, Messy Marv säger på sången Blow Money (lyssna nedan).

the money looks different when you get em overseas,
three of them dollaz, nigga, will get you one of these

En snabbtitt på min valutaomvandlare säger mig att de inte bara tar båten till grannarna Kanada eller Mexico. Jag tittade lite på några av Stilla Havs-grannarnas valutor och kom fram till att Mess antagligen handlat kokain från Malaysia, då tre malaysiska Ringgit blir 0.95 USDollar. Jag tror aldrig jag kan få det bekräftat, han vill ju inte avslöja för mycket.

Jag föreslår att ni lyssnar på mina två favoritsånger från Blow – Blocks and Boat Docks här nedan, kanske kan ni uppskatta lite musik som inte är helt intetsägande, utan som tar upp verkliga och riktiga situationer, musiken har ett budskap skulle man kunna säga, någonting som vanliga människor, och framförallt grossister, kan relatera till.

Messy Marv and Berner – Blow Money (Ft Killa Keise & Freeze)

Messy Marv and Berner – Well Connected

PS. Värt att notera, på den nya skivan gästar Messy Marv’s nemesis och kusin San Quinn, mitt under rådande beef. Vad kan detta antyda? Hoppas de är vänner igen. Det vore kul att höra om Quinn och Marvin kunde gå ihop och göra sin fjärde samarbetsskiva, Explovsie Mode 4.

Tredje Husalah posten breh

Han rappar så jävla mycket om hur snygg han är. Vad säger ni? Nu när ni ser bilden

Det blir inget exempel på det den här gången, men jag eller Per-Elvis kommer lägga upp lite sån skit så småningom. Den här gången ska ni börja med att lyssna på en av mina gamla favoritsånger med Husalah Sellasie. Jag kom att tänka på Reason Why när jag läste Ondas förra inlägg, om Husalah’s sataniska flow och inlevelsen som bara kan matchas av Lil Wayne. Sången handlar ju inte om ett skit, bara en massa drammel och skit om hur jävla riktig han är och lite scenarier där han beskriver hur lätt det skulle va för honom att ta kål på jävlarna, hur rädda de är när han glider upp i sin merca. Över en jävla rock’n’roll basgitarr, tror jag, jag kan inte instrument. Så som det här låter, alltså, som Onda säger, det finns INGEN som är i närheten just nu, och jag tillägger, det gjorde det knappt för fyra år sen heller. Ta och lyssna.

Husalah – Reason Why (2006)

Nedan här kommer bonusen, ni får lära känna Husalah’s personlighet lite genom att se två videos, från youtube, från början extramaterial på nån Demolition Men dvd. Först ser vi Husalah hoppa över sin merca. Nedanför det ser vi ett bidrag från Ghetto Olympics.


Andra Husalah posten

Tok
Det finns INGEN som är i närheten av den här mannen just nu. Husalah är uppfylld av något sataniskt. Ibland känns det som att han talar tungomål och Max von Sydow skulle definitivt ge klartecken för en exorcism och ducka gröna spyor om han hörde Neva goin live again från The Furly ghost vol 3. Den enda som har varit i närheten av så här bra är Lil Wayne (Lil Wayne för 6-7 år sen). Husalah verkar vara besatt av Capleton, Hasan I Sabah och den riktiga Rick Ross på samma gång. Själv sätter jag en MacDonaldsmugg på skallen och börjar snurra i vardagsrummet runt,runt runt..Lyssna så fattar du tok.
Husalah-neva goin live again

 

Manikyrer och pedikyrer.

Hugh E. MC & Flymar

Nån gång då och då kommer jag återposta lite skit jag skrivit om olika bay rappers runt om på andra delar av internet, just eftersom det är såpass jävla fett att det förtjänar minst en till plats att höras på. Så blir det nu. Flymar’s (eller Fly Mar) gamla dänga The Nigga är helt enkelt alldeles för fet för att missa.

Flymar – The Nigga

Ungefär hundra lyssningar senare tycker jag fortfarande det är för roligt, och för jävla tufft, att den hårdhudade Frisco-rapparen Marvin beskriver sin freshness genom att berätta om sina fixade naglar. Samtidigt som han pratar om hur duktig han är på att rappa, och hur hård och tuff han är rent allmänt. Och sen ser man ju på bilden, fan vilken toppenkille det verkar va, så lattjo, och om allt han säger om sig själv stämmer är han ju fräsch som en renlevnadstokbuddhist efter en spahelg i Dalarna. Men, det spelar ju inte så stor roll för mig egentligen, hur fräsch han är, jag kommer säkert aldrig träffa honom. Det jag däremot får chansen att njuta av är hans metaforer.

rougher than rough, no buff, I do damage,
tougher than tough just like a steak sandwhich,
that’s well done,
so hot that cheese is melt,
I’m so fucking fresh I even get my nails done,
that’s a manicure and I stay fresh for sure,
and when I get my feet done that is a pedicure

Och lite Eazy-E/NWA samplingar som refräng. Ett hårt jävla beat. Attityden är inte helt olik den herr Hugh E. MC skiner med på sitt stora verk, som vi delade med oss av här om veckan. Men med Flymar får vi höra lite mer kraft, det låter lite mer östkust än Hugh E. MC’s klassiska bay sound.

The Nigga släpptes på en EP’n I’m The Nigga! 1992 (OBS, kolla omslaget, det är ett utropstecken i titeln, bara det!!). Tror jag. Jag hittar ingen officiell info, men strunt samma, det låter väldigt 1992. Utöver kraftexplosionen The Nigga får vi höra All Bitches Aint Shit, men ännu en excellent Eazy-E sampling till refräng. Vi får höra semiballaden You’re Gonna Wish You Never Dissed Me, där Flymar klagar över sitt kärleksliv, allt han gjort för sin fagra dam,

I though I had a beef product, but you was poultry,
you chickend out, and commited adultery

I’ve taken you to motels, and even hotels

och ända gick det åt fanders verkar det som. EP’n avslutas med gangsterdramat Push Came To Shove, som bjuder på ännu en Eazy-E sampling. Det är genomgående en hård och välåldrad gangsterskiva som i sin korthet ger mer än den kräver, i en tidsålder där vi översköljs med mer musik och mer sånger än vad det borde vara möjligt att hinna ta till sig. Det är en fet jävla EP, så varsågod och njut.

The Magical One – Flymar – I’m The Nigga! (1992)

1. The Nigga
2. All Bitches Aint Shit
3. You’re Gonna Wish You Never Dissed Me
4. Push Came To Shove

Genesis


I begynnelsen checkade Elohim sig själva i spegeln och såg framtiden. Elohim såg tokar som sig själva , fria och kreativa att bli vad som helst. Ni vet gudomlig potential, inte sitta med tomma ögon framför Dödlig Fångst på Discovery och dricka folköl.
Adam, hermafroditfödelsen av Eva, syndafallet (Ormen, Lucifer, Venus), Nephilim och resten vet ni redan. Om inte, fråga närmsta Frimurare.
I alla fall.
Från då till nu har det hänt en massa skumt skit men vår vilja att få veta hur allt började kommer alltid vara där. Hur det började i Hunters Point och hur nästan alla i RBL Posse dog vet Black C. Hur Luniz startade och vad som hände när Rap-a-Lot pissade på Yukmouths förra platta vet bara Yukmouth. Black C-70s baby och Yukmouth – Free at last är båda från 2010. Genesis! Känn tallkottkörteln växa!
Black C-where we all began


Yukmouth-Free at last (feat. Country Black)

Första Husalah posten.

Pittsburgh CA‘s och San Pueblo‘s Husalah är alltså min absoluta favoritartist, nångonsin. Tillsammans med Z-Ro. Men Z-Ro är ifrån Missoury City TX, och inte från San Francisco-buktens omnejd såsom unge James Ratliff a.k.a. Hus allah Sellassie a.k.a. Husalah [Hus Allah = Who Is Allah = Who Is The Greatest] är. Så det får bli en annan gång, ett annan blogginlägg. Jag kommer lägga mer tid på ett Husalah-inlägg när min höstvardag kickar igång. Just nu har jag bara lite tid över framför datorn, och för dålig låneinternet för att kunna ladda upp och dela med mig av mp3s, så det bjuds alltså bara på ett youtube-klipp.

Sången heter Murder On My Mind. Om någon av er råkade närvara vid det senaste rap quizzet på Reisen, då Slumblog Billionaires bjöd på frågesport, kanske ni känner igen sången, då den var med under favoritsång-delen av quizzet. De flesta av tävlande grupper kände igen rapparen, och nästan alla gissade att sången hette Crazy, vilket inte hade varit en helt opassande titel. Inlevelsen och budskapet målar oss en bild av en galen mans relation till den nästan rovdjuriska, alltså naturliga, inställningen till den mest våldsamma delen av gangsterlivet som spelarna tvingar sig att anamma. Lite likt vad Ice Cube och Dr. Dre gjorde med Natural Born Killers för tio-femton år sen. Här, i råheten och verklighetsskildringen märks influenserna från mentorn C-Bo och övriga hårdkokta Sacramento-rappare som Husalah och de andra medlemmarna i hans grupp The Mob Figaz flockades kring när de formades under sina första år på rappscenen under det tidiga 00-talet. Hoppas det inte är för magstarkt.

Så jävla häftigt.

Jag träffade en gång en snubbe som påstod att hans bror, eller vad det nu var för släkting, hade varit med som dansstatist i den här videon, vilket vi kom överrens om var det coolaste en vanlig människa någonsin kan ha gjort. Verkligen, jag har hellre en cameo i den här videon än en livstidsförbrukning av läderjackor. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än sjukt mycket tatueringar och attityden plus historierna att backa upp dom. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än tio magiska år till innan jag fyller 25, som jag kan fylla med häftiga erfarenheter. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än 1.000.000 förföljare på twitter. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än en Chevy Suburban. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än hela T-Pains garderob. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än 10000 kronor. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än superkrafter som inte handlar om flygning. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än en iPhone 4. Jag har hellre en dans-statist-cameo i den här videon än den veckas vinstlott på Bingolotto. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än mängder och mängder av backar Trocadero i min ägo. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än T-Pains telefonnummer i min mobiltelefon. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än en licens att döda. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än ett sjätte sinne. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än, ja venne. Jag kommer inte på nåt mer.

Den enda vi just då kunde komma fram till var coolare än någons som varit dansstatist i den här videon var Ross, Diana Ross son, eftersom han bjöd på spriten. Sen svor vi åt att de spelade techno och söp lite till.