Genesis


I begynnelsen checkade Elohim sig själva i spegeln och såg framtiden. Elohim såg tokar som sig själva , fria och kreativa att bli vad som helst. Ni vet gudomlig potential, inte sitta med tomma ögon framför Dödlig Fångst på Discovery och dricka folköl.
Adam, hermafroditfödelsen av Eva, syndafallet (Ormen, Lucifer, Venus), Nephilim och resten vet ni redan. Om inte, fråga närmsta Frimurare.
I alla fall.
Från då till nu har det hänt en massa skumt skit men vår vilja att få veta hur allt började kommer alltid vara där. Hur det började i Hunters Point och hur nästan alla i RBL Posse dog vet Black C. Hur Luniz startade och vad som hände när Rap-a-Lot pissade på Yukmouths förra platta vet bara Yukmouth. Black C-70s baby och Yukmouth – Free at last är båda från 2010. Genesis! Känn tallkottkörteln växa!
Black C-where we all began


Yukmouth-Free at last (feat. Country Black)

Första Husalah posten.

Pittsburgh CA‘s och San Pueblo‘s Husalah är alltså min absoluta favoritartist, nångonsin. Tillsammans med Z-Ro. Men Z-Ro är ifrån Missoury City TX, och inte från San Francisco-buktens omnejd såsom unge James Ratliff a.k.a. Hus allah Sellassie a.k.a. Husalah [Hus Allah = Who Is Allah = Who Is The Greatest] är. Så det får bli en annan gång, ett annan blogginlägg. Jag kommer lägga mer tid på ett Husalah-inlägg när min höstvardag kickar igång. Just nu har jag bara lite tid över framför datorn, och för dålig låneinternet för att kunna ladda upp och dela med mig av mp3s, så det bjuds alltså bara på ett youtube-klipp.

Sången heter Murder On My Mind. Om någon av er råkade närvara vid det senaste rap quizzet på Reisen, då Slumblog Billionaires bjöd på frågesport, kanske ni känner igen sången, då den var med under favoritsång-delen av quizzet. De flesta av tävlande grupper kände igen rapparen, och nästan alla gissade att sången hette Crazy, vilket inte hade varit en helt opassande titel. Inlevelsen och budskapet målar oss en bild av en galen mans relation till den nästan rovdjuriska, alltså naturliga, inställningen till den mest våldsamma delen av gangsterlivet som spelarna tvingar sig att anamma. Lite likt vad Ice Cube och Dr. Dre gjorde med Natural Born Killers för tio-femton år sen. Här, i råheten och verklighetsskildringen märks influenserna från mentorn C-Bo och övriga hårdkokta Sacramento-rappare som Husalah och de andra medlemmarna i hans grupp The Mob Figaz flockades kring när de formades under sina första år på rappscenen under det tidiga 00-talet. Hoppas det inte är för magstarkt.

Så jävla häftigt.

Jag träffade en gång en snubbe som påstod att hans bror, eller vad det nu var för släkting, hade varit med som dansstatist i den här videon, vilket vi kom överrens om var det coolaste en vanlig människa någonsin kan ha gjort. Verkligen, jag har hellre en cameo i den här videon än en livstidsförbrukning av läderjackor. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än sjukt mycket tatueringar och attityden plus historierna att backa upp dom. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än tio magiska år till innan jag fyller 25, som jag kan fylla med häftiga erfarenheter. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än 1.000.000 förföljare på twitter. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än en Chevy Suburban. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än hela T-Pains garderob. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än 10000 kronor. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än superkrafter som inte handlar om flygning. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än en iPhone 4. Jag har hellre en dans-statist-cameo i den här videon än den veckas vinstlott på Bingolotto. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än mängder och mängder av backar Trocadero i min ägo. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än T-Pains telefonnummer i min mobiltelefon. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än en licens att döda. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än ett sjätte sinne. Jag har hellre än dans-statist-cameo i den här videon än, ja venne. Jag kommer inte på nåt mer.

Den enda vi just då kunde komma fram till var coolare än någons som varit dansstatist i den här videon var Ross, Diana Ross son, eftersom han bjöd på spriten. Sen svor vi åt att de spelade techno och söp lite till.

Glida


Året är 1998, det är sommar i Vallejo och Mac Dre har precis släppt sin första platta sedan han kom ut ur fängelset. Samtidigt i Stockholm -98. Jag bodde på 16 kvadrat tillsammans med Palle och diskade på restaurang dagtid och gled omkring på kvällarna. Planlöst, aspank. Jag minns inte riktigt men jag tror att jag var en jobbig jävel på den tiden. Åtta timmar i grovdisken och sen ut till Solvallarestaurangen för att fortsätta diska gjorde mig till en lättretlig och oskön typ. Vad PSD och Mac Lee i The Crew Thang jobbade med är okänt, förmodligen nåt hallick- och knarkrelaterat. Hursomhelst, hade jag hört Ghetto world då, så tror jag att jag hade svimmat i chocken av att en låt kan vara så fet. Eftersom jag nu levt längre, kan jag hantera den vinande moogslingan, slapbasen och en blåssampling som måste tillhöra värdens bästa soullåt.
Nej tok jag skämtar inte. Tänk dig den bästa sommardagen och du sitter i baksätet i polarens bil med röda kinesögon. Du kanske sippar på nåt alkoholhaltigt, allt går i slow motion och det känns som om inget kan paja känslan. Jepp exakt så låter den. Från The Rompalation vol 1.

Mac Dre presents The crew thang- Ghetto World