En ton av Messy Marv

Jag tittade in i itunes idag, tog en titt här och en titt där. Jag insåg efter ett tag att mellan 8-9% av sångerna i min iPod-spellista idag är sånger där Messy Marv a.k.a. The Boy Boy Young Mess medverkar. Fler än någon annan artists! Det kändes som typ 40% när jag först tänkte på det, 8-9% är väl inte extremt kanske. Men jag lyssnar för jävla mycket på snubben hursomhelst, fortfarande. Jag har alltså 519 sånger av Messy Marv bara i min dator, och ytterliggare ett album i en hylla. Jag vet att Onda har en hel del Mess han med. Emellan oss säkert närmare 1000 sånger. Vill ni höra allihopa? Alla får nog inte plats i Bayonnaise mediabibliotek. Men ni ska få höra några, först ett av hans tidigaste verk, följt av en av de första Mess sångerna jag själv hörde, och avslutningsvis en av hans allra senaste prestationer.

Messy Marv – Children’s Story

Vi börjar där Marvin började. En av hans tidigaste inspelade låtar, får vi anta eftersom den ligger på hans debutskiva som släpptes när han var 14-16 typ, det var det glamorösa året 1996. En del av 90-talet. Han använder sig av nån sorts Slick Rick sampling. Ni som minns 90-talet bra kanske vet vad det kan va. Han låter väldans glad ändå och inte så elak. Han kanske inte hade luttrats så mycket av gatulivet, han hade ju nyligen hittat ett tryggt hem. Svåra hemförhållanden hade tvingat Marvin ifrån sina föräldrars bostad, istället fick han husera hemma hos kusinen, den etablerade rapparen San Quinn, kanske 17 år, och hans mor. Hemma hos fru Quinn i deras bostad i Richmond spelade de båda kusinerna in både soloskivor och grupprojekt, i tät kontakt med San Franciscos flitigaste hip-hop entreprenör JT The Bigga Figga. Mannen ni kanske känner till som en drivande kraft bakom uppkomsten av rapparen The Game och producenten Zaytoven karriärer.

Messy Marv – Playin’ Witt My Nose

När mixtapet What You Know About Me Vol. 2. släpptes 2006 hade jag redan koll på Messy Marv genom en kort lyssning på hans samarbetsplatta med Yukmouth och genom historierna om hans beef med G-Unit. Jag har ingen aning om vad de bråket handlade om. Så där tio år efter debuten har Marvin utvecklats till en fullfjädrad swag-rappare hursomhelst, han rappar nu inte bara om att sälja yayo utan pratar mycket om hur han snortar varan. Allt är trevligt och fint, Mess spelar in mer musik än nånsin och verkar ha fullt upp med festande och knarkande.

Idag släpper Mess, eller  The Boy Boy Young Mess som han nu kallar sig, mer musik än någonsin. Det var till exempel prat om att han skulle släppa 12 album på samma dag i samband med lanseringen av hans nya hemsida http://scalenllc.com/. Det var alltså den bästa hemsidan någonsin. Var. Jag upplevde en smärre chock just nu när det visar sig att hemsidan är nere. Jag kan inte ens förklara den. Messy Marv postade videos på sig själv när han gick till community college för att lära sig business administration, han försökte få till en dokusåpa om sig själv och sin fru där de åkte runt och bara var ballin’. Hemsidan spelade upp olika varianter av hissmusik medan gästerna fick guida sig runt mellan sidor om affärsmannen Marvin, en butik med kanske 40 av Mess skivor, det gick att köpa planscher där Mess poserade med lättkläda damer liggande på röda sportbilars motorhuvar. Det här är den enda bild jag hittar, den enda kvarlevan.

The Boy Boy Young Mess – Batman Black

Det är svårt att avgöra hur det egentligen står till med Mess idag. Han är hemskt livad på twitter. Han har relativt stora musikaliska framgångar. Han nämns allt oftare i nationell  och internationell rapp-press. Han spelar in musik med artister som Killer Mike och Chamillionaire. Men han verkar stå allt längre ifrån sin bakgrund, en segdragen beef med kusinen och barndomens rumskamrat San Quinn, nära band med antingen Crips eller Bloods, det av gängen som inte är starka i hemorten Richmond hursomhelst. ryktesvis hängde han med ett av gängen när han satt i finkan här om året och har fortsatt alliera sig med de herrarna, trots deras impopularitet i Mess hemstad. Internet och San Quinn påstår att Marvin är upp över öronen beroende av det vita guldet och har förlorat förmågan att tänka och agera klart.

Men han har inte förlorat förmågan att prestera i studion. För en dryg månad sen släppte Messy Marv sin senaste platta, Nemmo: Paystyle Flow – No Pen Vol. 1. Jag fattar inte titeln. Förutom Drake och Lil Wayne samplingar, och trött suckande rapp, är plattan delvis en fortsättning på Messy Marv’s pågående period av musikalisk genialitet. Effekterna av kokainet till trots, eller tack vare, har Mess de senaste året eller så spelat in bland den bästa musiken i sin karriär. Att varje sång och varje vers låter ungefär likadant (trots att han aldrig återanvänder verser eller beats) gör inte speciellt mycket när det för det mesta håller så hög kvalité.

The Boy Boy Young Mess – Get Yo Ass In The Kitchen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s