Flygrörelsen.

Ni känner säkert till den här flygplanstrenden inom rapp idag, killar som Currensy och Wiz Khalifa rappar mycket om jetplan. Mest att flyga som fritidsfördriv känns det som. Och andra artister pratar en del om flyg ur en mer affärsmässig synvinkel, de sjunger om flygfrakt helt enkelt. Jag har lite känslan av att Traxamillion, Willie Joe, Nio The Gift och Erk The Jerk kanske kommer att vända in sitt grupprojekt the FNM (the Fly Nigga Movement) så att fly kanske kan stå för både freshness och för flygning. De vill ju säkert inte missa en trend sådär. Jag ville bara ha det sagt, så kan jag säga att jag förutsåg det om det händer.

Netta Brielle

Det här är bara ett snabbinlägg, för att följa upp det förra inlägget om the FNM. Som ni ser här ovan har alltså gossarna spelat in en video till den klart mest hittiga låten på deras mixtape. Det är en rätt trevlig sång, som nu har en video helt enkelt. Det visar sig att Traxamillion inte är med och rappar på den här, det hade jag inte helt fattat, jag har aldrig helt lärt mig hans röst. Han rappar ju inte så ofta eftersom han är så dålig på det, det är ju rätt skönt. Däremot gör han ju dunderbeats, precis som Erk Tha Jerk. Det är ju det som gör the FNM till en grupp jag kommer fortsätta följa spänt. De har potentialen, och några av dem ambitionen, att bli typ nästa Black Eyed Peas, fast bra. Skulle de till exempel dumpa Nio Tha Gift och locka till sig Berkley-sångerskan Netta Brielle a.k.a. nästa Tina Turner, ja då kanske de har nåt på gång.

Här är sången som mp3 om ni missade den förra vändan. Och under den är en av mina favoritsånger med Netta Brielle. Netta sjunger The Jacka’s Glamorous Lifestyle och Stevie Joe rappar.

the FNM (Fly Ni**a Movement) – Work

Stevie Joe – Glamorous Lifestyle Remix (Ft Netta Brielle)

Mitt mellannamn är Mannen.

Andre Nickatina & The Jacka – My Middle Name Is Crime

Fan jag hade nästan glömt att jag började skriva det här för två veckor sen typ, jag avbröt för att jag kände att jag ville introducera Andre Nickatina med det här inlägget först: Smoke Dope And Rap. Men det har ni ju läst vid det här laget, det var ju flera dagar sen. Jag tänkte att om ni hört hur jävla speciell och bra Andre Nickatina är så kan ni kanske greppa hur speciellt det är för mig när han nu beslutat sig för att göra en skiva tillsammans med rapp-stjärnan och The Mob Figaz omslagspojekn The Jacka. Skivan kommer heta My Middle Name Is Crime och jag tror det kommer bjudas på nån sorts melankolisk mob-music gangster rapp.

Om man tänker sig att deras mellannamn var Crime, det antyder ju det, då låter det rätt okay med ”Andre Crime Nickatina”, men det är ju Jack som stjäl showen med ”The Crime Jacka”. Det låter som att han ”jacks crime”, alltså snor från kriminella. Jag vet inte, det kanske är illa sett på bland gangsters med thug-2-thug-brott, men jag tycker det verkar rätt hårt. Vanligast, lättast och således töntigast och dessutom minst etiskt är väl thug-2-civilian-brott, medan thug-2-corporate-brott snarast kan ses som berättigat. Jävla företag alltså, de har för mycket makt. Jag tror att det som är allra högst rankat bland gangsters är ändå thug-2-police-brott eller thug-2-snitch-brott, men det är nog inte så vanligt. Jag vet inte.

I alla fall, det här är alltså en video här ovan där rapparen Husalah intervjuar sin kompis rapparen The Jacka. Det är lite mer av stämningen  konversation-emellan-två-barndomsvänner än en intervju egentligen. Men det gör inget, det blir bara lite festligt med en glad Husalah. Vi får reda lite grann om hur The Jacka träffade Dre Dog a.k.a. Andre Nickatina första gången för massa år sen i Seattle. Det var visst innan Dre Dog hade bytt rapp-namn till Andre Nickatina. Sången ovan är inte den första Andre och Jack har gjort tillsammans, men det är den första singeln från deras kommande gemensamma album, som vi ju får reda på i videon här ovan släpps mot slutet av året.

Här är en fantastisk video från The Jackas fjolårsbedrift Tear Gas, som ju faktiskt promotades en del runt om hela USA och fick skitjävla bra recensioner överallt. Skivan var så uppskattad  eftersom den var efterlängtad, tog flera år från att det började viskas Tear Gas inann den kom och så där. Men framförallt var den uppskattad eftersom det var rent kvalitetsmässigt och alltså musikmässigt en topp 5 skiva under hela 2009. Oavsett genre. Det uppskattade folk verkligen, glatt förvånat och så, vilken skräll sa folk, en rappare från västkusten som gör bra musik. Och i videon här gör Andre Nickatina ett sällsynt framträdande.

Tycker ni att de låter bra tillsammans, Andre och Jack, och börjar bli lite peppade på att höra deras samarbetsalbum så tänkte jag att ni kan få lyssna på lite andra sånger de gjort tillsammans under åren.

The Jacka – Glamorous Lifestyle Ft. Andre Nickatina (2009)

Andre Nickatina – Zestways Coke Remix (Feat. The Jacka And Husalah) (2007)

The Jacka & Andre Nickatina – Girls Say #3 (2006)

Och så monstersången, som trots en Ap.9 refräng är ett lite av en modern klassiker och ytterligare ett exempel på hur talangfull Husalah är.

Husalah, The Jacka, Ap.9, Andre Nickatina & Cognito – My 15th Birthday (2006)

Skjutevapen och öl.

Fan vad mycket vapen de slänger sig med. Jag surfade runt internet lite slappt, mest för att se vad som fanns. Jag hade inte tänkt lyssna på något. Men så såg jag att det har kommit en helt ny video där en av tokarna i det legendariska gangster-bounce gruppen UNLV (Uptown Niggers Livin Violent). Det var jag ju tvungen att kolla upp. Och jävlars vad mycket skjutvapen, de sitter där helt slappt och dricker öl och JD och tvättar sina vapen. Han skjuter rakt in i kameran vid ett tillfälle. Är de verkligen hemma hos nån av grabbarna? Eller är de i en vapenbutik? Och var är det som händer på slutet. Men ändå är det inte det som påverkar mig starkast. Jag känner igen rösten. Det är ju för fan Levitti, han som sjöng på den där gamla B-Legit skivan som jag hittade för tusentals år sen i nån sunkig men billig butik i ett slaskigt och vintrigt Göteborg.

Det är han till vänster som är Levitti, tror jag.

Jag har inte hört den snubben på nånting annat tror jag. Vad har han gjort i tio år? Han har väl aldrig släppt nåt? Han kanske var med i 9 Lives Crew, jag har försökt googla den gruppen tre gånger sen Onda la upp deras musik igår. Och vad gör han med en okänd medlem av den legendariska New Orleans-bandet UNLV? Jag visste inte ens att det fanns en kille som hette SB i UNLV. Jag trodde UNLV var Yella Boy, Lil Ya och Tec-9 bara.

Jag kom hursomhelst att tänka på den här gamla hitten, där Levitti och B-Legit sjunger lite om ödet. Och vilket tillfälle att få dela med mig av lite mer B-Legit musik.

B-Legit – Destiny Ft Levitti

Livewire-fokus: Lil Rue


Om ni inte hört Lil Rue förut, så har ni nu chansen att skapa er en bild av honom på samma sätt som jag gjorde det först. Jag hade sett hans namn på lite Livewire skivor. Hört honom rappa säkerligen, men det är ju alltid svårt att särskilja rappare som är nya för ens bekantskap på sånger där fem sex herrar ställer upp och spottar skit. Men så dök den här videon här nedan upp nån gång i våras. Jag hade lärt känna andra Livewire-herrar som J-Stalin, Philthy Rich och Shady Nate och började nästan tvivla på att det kunde finnas fler bra jävlar i samma gäng. Jag menar alla kan ju inte va bra rappare, några måste ju va med för att de är bra hypemen på konserter och sånt. Men fan, mitt motstånd smulades helt sönder som drömmar av en väckarklocka.

Lil Rue, som jag har för mig kallas Lil Ruger ibland (först trodde jag att han kallades Lil Rutger, nu verkar det som att det tyvärr var nånting jag hade fått för mig bara). Ja han är från Ice City a.k.a. North Oakland hursomhelst. Han är kanske 20-21 och har hängt med Livewire i typ två år nu, vilket är ungefär lika länge som jag har lyssnat på Livewire om jag räknar rätt. Innan dess rappade han i hooden med kamraterna HD (även i Livewire) och J-Hen a.k.a. Hen Sippa i gruppen Bearfaced Gang.

Bearfaced Gang – Bottle After Bottle

Bearfaced Gang – 100’s N 50’s

Jag hoppas verkligen att Bearfaced Gang inte lägger ner sin verksamhet nu, och satsar för mycket på soloskiten, det är ett för jävla bra namn och de låter bra tillsammans, tänk er musikvideor där de rånar banker i björnmasker, ett albumomslag där Hen Sippa sippar på lite Hennesy, ja möjligheterna. Och möjligheterna för den andra gruppkonstellationen Lil Rue brukar dyka upp i, Murdah Fa Hire tillsammans med token Lil Blood och HD. Jag tror att det som avgör vilken grupp herrarna fokuserar på beror delvis på vad de presterar i studion, men också till stor del beroende på vilka av dem som för tillfället vandrar Kaliforniens gator fritt och vem som bara ser solen från Santa Ritas rastgård. Nu kom Lil Blood ut ur finkan i somras till exempel, så då kanske vi kan tänka oss få höra mer från Murdah Fa Hire.

Murdah Fa Hire – Never Leave The House With Out My Hammer

Snart släpper han ett nytt album som han antagligen hoppas blir väl mottaget, så att han kanske befäster sin plats i Livewire och tjänar ihop en slant. Kanske nog så att han slipper hålla på med olagligheter i framtiden. Jag vet inte om han tänkt byta stil helt och hållet, men jag blev ändå mäkta förvånad när han släppte den här musikvideon som verkar handlar om skateboard-åkning, bara härom veckan. Videon är inte inspelad i något Oakland-hood, som de flesta andra Livewire-videos, utan i Hollywood tror jag. Skateboarding i Hollywood, värsta Ya Boy stilen. Som om det var 2006 typ. Ja, det är en rätt bra sång hursomhelst. Jag tror nog inte Lil Rue helt släppt gangster-rappen, men det är intressant att en Livewire-artist i huvudtaget taget ett steg närmare den sortens rapp, kanske är det ett försök att nå en bredare publik. Kanske tycker Lil Rue verkligen verkligen om att åka skateboard i Hollywood. Kanske är det att han har samma manager som NHT Boyz, som ju gjort resan tvärtom, från pojkrums-tonårs-based till rätt hård Oakland-rapp. Så länge han spelar in låtar som den här avslutande tonen här under spelar det ju ingen roll.

Lil Rue – Stay Fully Loaded

Insnöad

Halva Rågsved är nersläckt, strömavbrott.
Höghusen ser ut som i Fallout 3, månen är typ helt full och nån sjuk djävul skjuter vanligt folk i Sveriges näst bästa stad. Jag har tre liter vin, Dj Bernskort och en rambokniv.
Ok, om jag tittar ut och ser Rose Tattoo´s sångare i hockeymask sladda i en beach buggy utanför är jag redo. Fuck you och jag har musik så det räcker till 2012 med!

Jag har snöat in på 9 Lives Klick ikväll. Kassett från 1992, Oakland Bay area. Vet inget om dom förutom att jag har sett -Caught Slippin’ på nån gammal samling. Fet låt.
Men höjdpunkten är-East Oakland Hoe’s, å tok va jävla bra. När apokalypsen kommer har jag ett dieselaggregat så jag kan grilla kött och dundra den här låten högt som fan. Precis så högt att den överröstar alla hungriga barn som kastar sylvassa boomeranger efter mig och Bernskort så fort vi skördar vår hampa.
Jag lägger ut instrumentalversonen av den åxå. Imorgon ska jag spela in med STHLM INKASSO och jag kommer tvinga dom å lägga en freestyle över -Hoesumental beatet.

Om du vet nåt om 9 Lives Klick va inte blyg, hör av dig jag vill veta mer.
Caught slippin har ett långt intro men du pallar det tok för det är så funkit när de kommer igång.

9 Lives Klick- Caught Slippin’<

9 Lives Klick- East Oakland Hoe’s

9 Lives Klick- Hoesumental

Smoke Dope And Rap

Andre Nickatina – My Ride

Andre Nickatina är ju legenden från San Francisco som som gjorde tusen fantastiska sånger om kokainbruk tills han fick för sig att sluta knarka. Efter det har han gjort tusen sånger om annat, bilar och fruntimmer ur perspektivet att de är sexobjekt till exempel.  ”My material lust, is so ridiculous” säger han till exempel i en sång, och man anar att han menar både pengar, prylar och tjejer.

Han bytte namn där någon gång för ett tag sen, från Dre Dog till Andre Nickatina. När du frågar honom varför svarar han att han tyckte det var festligt att byta namn. Frågar du honom varför han valde namnet Andre Nickatina svarar han att han heter Andre ändå, och Nickatina lät coolt, sätt namnen ihop så blir jättecoolt. Men vart fick du Nickatina ifrån? Det hittade han på. Han kände att folk dömde honom efter namnet Dre Dog, det ville han inte. Vad tänkte du på när du gjorde den där sången om diamanter och morötter? Hur såg processen ut? Då svarar han att han aldrig har tänkt på någon sång han gjort, vad menar du process? Han glider runt och tänker på materialistiska ting, han hamnar i studion och spelar in en sång sen tänker han inte mer på det. Tillslut blir det ett album. Han släpper albumet, köper lite kola, hänger lite med knarklangarna, flyttar till Sacramento, byter namn. Kanske gör han en volym två, får se. Andre startade ett skivbolag som heter Fillmoe Coleman, Fillmoe eftersom det är området han kommer ifrån, så la han till Coleman för att han tyckte det lät lite mer presentabelt.

Andre Nickatina – Diamonds & Carrots (1997)

Andre Nickatina är i min mening, och enligt mången annan älskare av bra musik, en av de bättre rappmusikerna som någonsin spelat in musik. Fast han är ju inte så värst känd tyvärr. På något sätt är det typiskt just Andre Nickatina att den av hans sånger som fått störst genomslag och påverkan, har gjort det i ett sammanhang som är så långt från det han förväntas verka i. Och att han dessutom inte ens rappar på den. Det gör ju San Quinn, vilket också gör låten till San Quinn’s största hit, fastän att den helt tillskrivs Andre Nickatina. Tokigt är det, har ni hört nåt värre?

Andre Nickatina – Ayo For Yayo (Ft San Quinn)

Det jag pratar om är alltså college-pundar-favoriten Ayo For Yayo, en hit när det vita guldet skulle upp i näsan gissningsvis varje lördagsafton i varje fraternity och sorority hus runt om USAs högre läroverk. De här flickorna har till exempel tagit till sig sången:


Jag undrar om det blir så att ni nu kommer uppfatta Andre Nickatina som en rappare som gör college-rap, som den där vita snubben som var stor här om året, som hette nästan Ashton Kutcher och var lite lik Ashton Kutcher. Vad fan hette han nu… Här är lite musik av Andre Nickatina som inte är klassisk college-fest-rapp hursomhelst. Jävalars vad bra det är.

Dre Dog – Smoke Dope And Rap (199?)

Andre Nickatina – The Rap Gods (1999)

Andre Nickatina – 3 A.M. (1997)

”I Like That Mob Sound”


Thug Lordz – Mo Gunz (Ft Trae)

Fan här låter det ordentligt. Jag har tänkt mig att både C-Bo och Yukmouths karriärer har nåt och passerat sin prime för mellan fem och tio år sen. Jag har inget emot att de fortsätter vråla in gangsterrapp här och där, dyker upp på massa gästspår med rätt attityd. Fast jag hade trott att de lite tappat förmågan att göra underverk för sig själva. Men här, här blev det ju riktigt bra. De kan än gubbarna. Det märks inte ett dugg att Yukmouth medicinerar marujana så det ryker ur öronen på han, blir han aldrig lugn? Hur arg och livad hade han varit utan den lugnande effekten av kilovis med gräs år efter år.

Sippar C-Bo på hostmedicin då och då tror ni? Han har ju hängt en del i Texas sen han slog igenom för 15-20 år sen. Och alla vet ju att det är bland Texas rappare hostmedicinen har varit som populärast, de blandar med Fanta eller Sprite, lutar sig åt sidorna och får stora tjocka magar som orsakar viss bekymmersam smärta, sägs det. Därför måste de röka gräs hela tiden så att magen inte stör och är jobbig i vardagen. De har inte tid att sjukskriva sig, måste va på tå hela tiden. Den enda som inte blivit tjock av sirapen  är Lil Wayne, det är nog för att han är så livlig och skuttar runt mycket. Sacramento-gangstern C-Bo var ju DJ Screws uttalade favoritartist, Screw måste ju bjudit på en och annan cocktail tillbaka i dagarna. För nu för tiden sen nått år tillbaka, när rappare från buktområdet pratar om hostmedicinknarkning använder de ofta termen Bo. Bo = Hostmedicin alltså. Jag måste ju faktiskt vara helt tydligt.


Jag kan ju ha missat det, men har C-Bo alls gjort några puns gällande att hans namn numera betyder C-Knark, typ:

I’m C-bo, nigga when you see me you SEEEEE – BO,
in my left hand, chopper in the right, sippin, bustin osv…

Eller är det kanske till och med så att uttrycket Bo, menat hostmedicin, härstammar från C-Bo. Det kanske var så att C-Bo åkte upp till buktområdet och sippade så mycket lean att själva aktiviteten fick namnet Bo. Det kommer nog ingen någonsin få reda på. Det är nog ingen som vet. Förlorad information.

C-Bo – Bald Head Nut (1993)

Den här sången här ovan är en av mina favoriter av de gamla C-Bo sångerna. Den är från hans skiva Gas Chamber (han pratar inte så mycket om bensin tyvärr) som kom ut ’93. Jag tror att han kanske hade en skiva till innan den men är inte helt säker. Det dröjde ändå sex år från den här sången tills C-Bo gjorde det som jag anser kanske är hans största bedrift, samlade ihop ett gäng Pittsburg-ungdomar och skapade gruppen The Mob Figaz.

Yukmouth och C-Bo har arbetat tillsammans under namnet Thug Lordz flera gånger förut, jag vet inte hur många riktigt. Jag såg en del skivomslag häromdan hursomhelst när jag försökte googla mig till lite information om hur det kommer sig att Spice 1 var med som den tredje medlemmen på en skiva här om året. Jag trodde helt ärligt att Thug Lordz var alla de tre. De två hårdaste gangster-rapparna någonsin (inklusive mexarrappare och det säger mycket) och Yukmouth. Ingen kritik mot Yukmouth och allt, han är en tuffing han med, men han är inte världens hårdaste. Han hade kanske varit det om han inte medicinerat så mycket. Det är synd att Spice 1 saknas helt enkelt, det är det enda jag vill säga i det här stycket. Och så undrar jag om nån av er kanske vet hur det kommer sig? Varför får han inte va med längre?


The Luniz – Jus Mee & U (Feat. Raphael Saadiq) (1997)

Nu börjar bonna-maten (smör och grädde) bli klar här hos mormor i Gnosjö, så jag avslutar med att bjuda på en av mina gamla favoritsånger av Yukmouth, eller av hans gamla grupp Luniz snarare. Ni får lyssna om ni tycker om bra musik. Och, helvete varför inte tänker jag, här under kan ni läsa en satans lång intervju med Thug Lordz från ett av årets nummer av Murder Dog. Den delen jag bjuder på är intervjun med C-Bo, följ länken ovan för att läsa intervjun med Yukmouth. C-Bo berättar själv om hur han kom upp i Sacramento. Han berättar om den melankoliska gangster rappens uppkomst i buktområdet, han gör det på ett enkelt och tydligt sätt. Han pratar om that mob sound som jag och Onda har pratat om massa gånger och försökt sprida. Den här intervjun, och intervjuer som den här, ger en bättre förståelse för vad Bay Area mob music är än vad Bayonnaise någonsin kan göra. Så ta er tid om ni är intresserade.

Bay Area Rap was more on the level of pimp/playa type of Rap until you came along and brought the hardcore Gangsta shit. You played a big role in shaping the Bay Area sound.
Well you know, I come from a different side. Sac is not really considered the Bay Area. It was more gangs and territory shit. Me goin to jail, goin through all this stuff as a kid—juvenile hall, boys camp, county jail, prison, CYA—bein involved in all that activity that was goin on. Me being a real stand up dude and not bein no sucker, and out there on my own—that’s how my rappin was. My Rap was always a component. Instead of just sayin I’m flossing and this and that, it was always a war or fight, a gang activity or something. That was my life.
It’s interesting what you’re saying. When you look at it, in the Bay Area there was no gang activity like you had in Sacramento.
In Sacramento it’s all about gangsta shit; it wasn’t anything else for me to rap about. The ones that’s out there rappin now, born with the microphone in their hand—they ain’t doin no gangsta shit. That’s why my career never really took off like it was supposed to. Because I kept having to go back to prison for living the way I lived. That’s the different from these rappers nowadays. They don’t really have to do nothing, cause we already opened it up. We made it to the point where it ain’t cool for nobody to do nothing. They had an example from us. Now these other muthafuckas is like, “Naw, hell no!”
They never lived the life you lived.
Right. You see what I’m sayin? They just wanna rap about the shit. What’s real about it is some of these cats that ain’t been through it, they rappin about it, but some of these cats have got real stand up dudes on the side of them that went through that shit. They can’t rap, but they got this rapper who will bring their stories out. I can understand that too. But some of these dudes need to give it up, man.
You’re saying that a lot of young artists are hearing the stories of some real OG’s and bringing it into their raps.
That’s what they’re doin. They sponging up the game.
Most people think of C-Bo as a Bay Area rapper, but really Sacramento is whole different world from the Bay.
Right. But when I first came out with my record I was livin in the Bay Area. I came home from CYA in ’91 and I went on the run. We were all absent, that’s why we came with the record company AWOL Records. T was on the run from prison. I was on the run from CYA. So we couldn’t stay in Sac cause we had taskforces lookin for us, parole officers lookin for us. We wind up goin to Vallejo, and I wind up checkin’ E-40 and them rappin. I always could rap, from beatin on the tables in jails and shit. Then when we cut the record we wound up movin over to Oakland. We stayed in the Acorn, West Oakland.
First you were in Vallejo and then you moved to Oakland?
Yeah, yeah. The thing that really got me was I had just come from YA, and when I put that record out people was like, “Who is C-Bo?” But people in YA was like, “Man, I was locked up with C-Bo! That dude from Sacramento.” So that created a buzz even more cause real people knew me.
How old were you when your first record came out?
What was I—20? 21? ’92.
You were already working with T?
Me and T from the same neighborhood. We been knowin each other before I could rap. We been knowin each other since I was about 10 years old. He lived right around the corner from me, we from the same neighborhood. He’s about 2 years older than me.
When you came to the Bay, which other rappers did you meet?
When I first came out—T lived in Vallejo, cause he was on the run already. When I went on the run the homie told me where he was, so I went down there and wound up staying there. E-40 was his cousin. And I’m like, “I been rappin. Everybody in the hood know I can rap.” Once E-40 and them heard me rap they put me in the studio with Studio Ton. Sick Wid’ It was gonna try to produce me first, but T was like, “No. We’ve got our own label, AWOL Records.” Then we took it from there.
At that time Mike Mosley and Sam Bostic were probably just getting started.
Mike Mosley had been put on the back burner by E-40 and them because they was workin with Studio Ton. Studio Ton was comin up with the heat that they wanted, and they had Mike Mosley on the back burner. Mike wasn’t doin nothin. So when I came into play, Mike wasn’t doin nothin and I wasn’t doin nothin—me and Mike got in the studio together and came up with that “Gas Chamber”. And he brung in Sam Bostic.
That “Gas Chamber” album will be one of my favorite albums forever.
You know “Gas Chamber” was like pretty much when people didn’t know how to make records. When that record came out it woke up all the young niggaz. It was like: he can do it, I can do it! That gave everyone the opportunity to wake up and jump into the game, cause C-Bo just left the game wide open.
Your first three albums had a certain atmosphere that I still don’t hear anywhere else. I can play those records today and they’re still fresh. Something about those records—maybe because it was so real, your situation and your life. Also the production had a dark, eerie feeling. The beats were all cut up and skeletal.
That record was a real record. That was shit we was really doin! And we were rappin about that shit (laughing).
Also Vallejo was bringing a new sound to Rap. It wasn’t Ant Banks and the Too Short sound. It was more of a darker, moodier sound
Yeah! That’s what I would always tell Mike Mosley, “I like that mob sound! That horror music with like screams and that typa shit.” I didn’t want that ol’ happy-ass shit. My life wasn’t nothin happy. Wasn’t no sense in makin happy music when we wasn’t feelin happy. That’s what we was livin and that’s what we wanted to hear, stuff that could get us through the day. When it’s hard out there and a muthafucka couldn’t pay his rent or bills. Shit’s goin hard. That shit’ll make you go out and get your money.
You probably told Mike Mosley what sound you liked and that shaped the music.
That’s what it is. It’s really Gangsta music. That’s what it was, cause I seen a lotta people go to prison with that music. A lotta people told me, “I listened to your music and went just crazy!” Like, “I was mad and I put your CD in and I just went haywire.”
Your delivery was very different from other Bay Area rappers. What kind of feedback were you getting from the Bay Area people at that time?
They loved it! Even though it was different from what they was hearing. It got them to go to the level.
Lyrically you’ve always been a storyteller, but you present in such a way that it’s like poetry. You get a mysterious, ominous atmosphere. Do you write your lyrics in advance?
I write. I don’t too much plot on it. I’m like free-writing, I call it free-writing. If it comes to my mind, I just run with it. I just put myself inside the situation, the scenarios, and then it’s easy for me. I don’t know how I do this shit. I’ve experienced it, so it’s easy to write cause I’m in this shit.
It’s been so many years and your life has changed since then, can you still write about the same situations you wrote about when you were 21 years old?
The thing about me is I’m a real goon, so it’s hard for me to come out of character and go into character as far as acting. So my raps now is really pretty much about me now. I’m gonna say things that I did in the past to let muthafuckas know, but now it’s more of an OG talkin to a young nigga. It’s more on a boss level now instead of on a kid level or a gangbanger that’s real active, just terrorizing. The world has changed. If you don’t change with it you’re gonna just get left behind.
So on your new records, like on this new Thug Lordz album you did with Yukmouth, you’re a different C-Bo than you were back then.
It’s still the same C-Bo, but C-Bo just got older. C-Bo’s grown. But the lyrics and my personality is still C-Bo. I’m gettin older but I can still stand up with these young niggaz.
When I hear your new music I feel like you’re getting younger and more fresh.
That’s what they say, man. It’s really all this experience in the world. Goin around and havin all these different experiences. That’s what makes me take my music to another level. Now it’s time for us to go out in the world and take that to another level. That’s what I see myself doing in moving to Atlanta and workin with these South beats and different things that I’m doing. But I’m still keepin that sharp edge.
A lot of Gangsta rappers boast about all of these things they’ve done in the streets, but you were different. In your music there was always an underlying sadness, a melancholy helpless feeling. Where did that moody sadness come from?
Just bein down in the bottom. Down on the bottom where you can’t get up. They got us stuck in this fuckin maze that we gotta try to get ourselves out of. But at the same time, us bein kids we get involved in all these illegal activities that we see other kids involved in. We don’t know our rights. Some of us ain’t got no father leader or nothing like that. So we turn our misdemeanor into a felony, which means that we can never clean up again. Now our record’s so fucked up that we can’t get a job. Now what we got to do? We’re sellin dope. We fucked it up more because there’s nobody to help us. It’s like, “Ah they fucked it up, let’s kick him in his ass.” Your record is your record for life.
That’s what comes into your music, because all of us feel that desperation. We are all stuck in this grid, in this system, regardless. I can imagine you as a kid growing up. What did you look like?
Very very very skinny! I’ve got pictures. Me and my posse when we was in YA back in ’89. I was 17 or 18. I’ve got a khaki suit on, got a pimp fade—straight C-Bo. I didn’t have records out, but I was rappin. I always rapped ever since I was in juvenile hall.
How was it for you growing up in Sacramento?
I grew up on the South side of Sacramento. It was fun. Growin up was fun. I had a lotta good times, did a lotta bad things. I was a kid, no responsibilities or nothing.
That quality is also in your music. Though the subjects are dark, there’s something uplifting about it. What kind of memories do you have from that time?
Walkin around from my house or my neighborhood to projects with 4 or 5 of my homies. Every day we did this, we used to walk up to the corner store, hang out. Then we’d walk from the corner store down 29th Street to the projects. Ride bikes and stuff, ride on the handlebars. Ride on the handlebars with a shotgun on your lap, just cruising! That was the good ol’ days!
Are you still in touch with some of the people you knew back then?
Oh yeah, man. All my people. I’m an OG. Even though I might not be out there fuckin up anymore, everybody respect me. Everybody know what’s happening with me. Cause I’m still passing through.
Do you remember all the people you used to know?
Everybody! Hell yeah. Some people are hard to catch up to, but everybody’s everybody in Sacramento, man.
Were any of those people rappers?
It’s a few rappers. I grew up with Brotha Lynch, all them cats. I’m talkin about before this Rap shit. Once the Rap shit got started, everybody went their own way. But before that, Brotha Lynch was right there in the hood. We’d always see each other passing through, or we’d be at the carnival. They had a carnival coming to the mall with the rides and shit. Back then we used to have break dancing and poppin and shit. We used to have our own little dances and poppin where lil homies would pop and do their thang. Everybody else was gang bangin and shit.
How did music enter your life?
Music always was our drive. We always had music. We listened to everything, all the old school shit—the Ice Cube’s, LL Cool J’s. We always had the Hip Hop playin in the back, that old shit.
Was there one artist who inspired you to start rapping seriously?
Ice Cube, man!! Fuckin Ice Cube. Maaan, Ice Cube. “Gangsta Gangsta”. I’m talkin about the eighties. I started gang bangin in ’83. So ’85, 6, 7, on my way to the YA—Cube was the one. Cube is the one that really kept us goin in the streets with that music. I was always rappin anyway, before that. I wasn’t cuttin records, but I was rappin back then. While we was rappin we was doin the shit that we was doin!
I wonder why the Sacramento sound is much darker than the Bay Area Rap sound.
Because they’re raised in different ways. There’s a lot of gang activity in Sac, a lot of killin. It’s pretty grim in Sac. We kill for nothing; they kill for something. That’s the difference there. Right now it’s pretty much damn near the same though. You’ve got more people in the Sac that’s from the Bay than people who are from Sac.
Would you ever be able to make a record with the same feeling as the music you made when you were 21 years old? Can you go into that mindset?
What’s done is done. It’s history. Everybody loved “Gas Chamber”, everybody loves “Tales from the Crypt” and “Autopsy”. Why would I want to go back there? My music will always be nice.
The first Thug Lordz album was real hot. How does the new album compare with that one?
The first one was dope. This time we just went in there and made it work. We got some old songs on there, and we got some new songs on there. Just mixed it up. I think it’s a nice record. We didn’t go all the way dark with it. It’s Thug Lordz, so it’s more of a boss type shit, big money shit. These are the bosses right here. You got C-Bo and Yukmouth, two pioneers come together to cut this record. I put a bit of my vibe on there, my game. Yuk’s got his vibe—Bay Area ballin and turf shit. We came together and came off real cool though.
I hadn’t heard from you in a while. I kept asking people what was up with you and trying to get in touch with you. What was going on? You disappeared.
I was workin on an album. I wanted to write an album. I’ve been in Atlanta. I’ve been working with Young Buck. I’ve got some things poppin up right now. I’m working with Block Entertainment, tryin to do a new Boyz N Da Hood, so we’ve been working on that. That’s what’s up. We on it.
Do you think living in the South is influencing the way your music sounds?
Naw. I’m still gonna be doin that music. It’s street music, so it’ll never change. I don’t do girlie songs. I don’t make songs you can dance to. It’s all wild out Gangsta shit.
It would be interesting to hear if your music were remixed by some of these new club DJ’s. They would sound good in dance clubs too, you’d be surprised! If a DJ like Diplo or Sega were to cut up “Gas Chamber”, that would be classic. Are you working on a new solo album now?
I’m first gonna get this group thing done. I’ll come with something after that. I wanna do something major. I don’t think I’ll put it out independent.
I remember over the years whenever we wanted to do an article on C-Bo we couldn’t get photos because you were always locked up. That was hard for you. Do you think your career would have been different if you didn’t have all those problems?
Definitely. We took off in the era when shit was hard. Pac got killed. We were really the only label, AWOL Records, that was really new and independent. Wasn’t nobody selling no units independent. Sick Wid’ It was with Jive. We were the only ones that was out there in the streets, that had to go these cities, go to the ghettos, pass out these flyers, sell our CD’s. We went to Atlanta in ’95 when the FBI raided us. We got raided in Atlanta, everybody ended up goin to prison—all the people that ran the company. Once that broke up everybody was tryin to pull out in the California State parole type shit—we couldn’t make it happen. T had 13 years and I was caught up on some other shit. Master P had the game from us, he got it movin. He was in the South. He did what we were doin—goin to the Mardi Gras and Jack the Rappers and these other things and let the people see that it didn’t take no muthafuckin major to make the top 200 Billboard or whatever. That’s where we were, that’s what we were doin.
There was a gap for AWOL when you were all in prison. At that time people like Master P came in and took that place. And by the time you came out the game had moved to the South.
That’s exactly what happened.
What inspires you to do music?
Nothing inspires me but me and my family. I know what we got to do to stay above. I know I have to turn my stuff back up. I had my feet up, kickin back for a while, just enjoying life. I watched the game make the turn right in front of me. It was in the East, then the West, it’s in the South now. It’s time for the West to bring it back, somebody from the West—it’s gonna be me. We comin back with nothing but that Gangsta shit.

Jag skulle lägga upp delen med Yukmouth också, men jag har fått för mig att man kan få skit om man lägger upp hela intervjuer som tillhör andra så där. Den här skiten är ju snubbarna på Murder Dog’s leverbröd, så gå till deras sida och läs delen med Yukmouth. Ja, nu blir det bonnamat med en lättöl och lite ostkaka till efterrätt.