Hell Rell, J.Stalin And Lord Geez – Guilty By Association

2011 startar med en glad överraskning. Diplomats och Livewire. New York, San francisco och Oakland på samma gång. Snålvattnet rinner i mungipan och jag börjar direkt drömma om ett Husalah & Ghostface samarbete i framtiden. Eller tänk bara Nas och The Jacka tillsammans GULP!

Hell Rell konstaterar i alla fall att både New York och Bay Area gillar kokain. J-Stalin berättar att han måste dra österut för priserna är högre där och färskingen Lord Geez står upp bra i sammanhanget med sitt fjäderlätta flyt. Alltså vart fan kom Lord Geez ifrån? Jag har aldrig hört han förut men han är förvånansvärt fet.

Det finns gott om Transport-trap-rap här. På 14 spår smiskar Guilty By Association upp det mesta som kom förra året. Beatmässigt är det övervägande Bay Area-produktion förutom några undantag och den som tjänar mest på det är faktiskt Hell Rell.

Jag måste erkänna att jag är lite less på att höra Hell hota folk med stryk över bombastiska Diplomatbeats. Missförstå mig inte, han är lika hård här som vanligt men det finns en annan dynamik i produktionen. Intressant och bra blir det till exempel på – Ready to Hoe med Bayonnaisefavoriten Matt Blaque på hooken, där Hell Rell får rappa i 120 BPM. Men det är så klart J-stalin som glänser mest som vanligt. Han är ruggigt bra just nu, hör bara hans vers på – The Money.

Jag lägger ut några favvo-spår men jag tycker faktiskt att du ska fixa hela plattan för den växer för varje timme.

Hell Rell J stalin Lord Geez-Test my g

Hell Rell J Stalin Lord Geez-Ready to hoe (feat. Matt Blaque)Hell Rell J Stalin Lord Geez- The MoneyHell Rell J Stalin Lord Geez-Sitten in yah kitchen

Real Rap med Mistah F.A.B.

Jag kollade i mitt itunes och jag har helt omotiverat mycket musik med Mistah FAB på min dator. Vafan jag tyckte verkligen han var bra? Fast han kanske verkligen var bra, men nu är han så jobbig att man inte pallar ta reda på det. (Jag och Hugo har redan diskuterat saken här.) O va FAN sysslar han med nu liksom. Men, som Hugo sa, det är när Fabbie Davies snackar om that real shit som han slutar vara jobbig och skiner, och här är två låtar på det temat där FAB rappar tillsammans med andra rappare och ömsom vinner, ömsom ”förlorar”. Fast ändå inte.

Mack Maine feat. Mistah F.A.B. – Man Cry (prod. av Tha Bizness)

Mack Maine är en av Lil Waynes äldsta vänner och dom måste verkligen vara bra vänner för det finns massa anledningar för Wayne att göra sig av med snubben. Dels är Mack Maine en mer eller mindre värdelös rappare, men eftersom han är med i Young Money lyckas han ändå framstå som helt okej eftersom Gudda Gudda alltid är ännu sämre. Men framförallt är han som ett stort vandrande frågetecken kring D’wayne Carters ”street-cred” (lol). Ja menar, vi vet ju alla att Wayne varit signad rappare sen 11-års åldern så de har ju aldrig funnits sådär jättemkt tid över för that savage life men alltså, Lil Wayne har ju been through some shit, alla som i sin barndom någon gång har plockat fram en köttkniv för att försvara sin mamma mot sin styvpappa har jag inga trovärdighetsproblem med när det kommer till att rappa om smärta, hat och frustration. Vilket är ungefär vad Mack Maine försöker göra på den här låten med Mistah FAB. Ni ser kursiveringen på ”försöker”, för han misslyckas så hårt att det gör ont att lyssna på… Låten heter Man Cry och handlar om att det är okej för män att gråta, om saker o ting är tillräckligt jobbiga. Mack Maine lägger första versen som försöker handla om det men eftersom han tydligen inte har några som helst erfarenheter av jobbiga grejer öht rappar han lite om att Kanye West antagligen grät när hans mamma dog (wtf eh ja) och att han själv antagligen kommer att gråta när hans egen mamma kommer att dö (…) och sen lyckas han på nått sätt vända allt till lite smyg-skryt om hur mkt han knullar.
Sen kommer andra versen som Mistah FAB faktiskt dödar redan med sina två första två bars:

Its FAB from the bottom of the slums of the crack, where you doin so bad man
the bums give you scratch

innan han fortsätter med att berätta om råttorna i hans barndomshem och hur båda föräldrar var på crack och att hans morsa har cancer o btw hans brorsa sitter inne på över hundra år. Alltså detta är inte bara social-porr det är även riktigt bra rappat. Men saker o ting blir inte riktigt jävla pinsamma (för Mack Maine)förän i tredje versen där dom rappar tillsammans, ni ”trading bars”, vilket ju iofs alltid är fett, men alltså:

(Mack Maine:) My grandma funeral was my first time that I seen my dad cry, homie look
I cant lie, shit hurt inside, I aint wanna ride home, I was just a young’n, 5 years old,
I didnt know what was going on
(Mistah FAB:) When my father died, with his eyes wide, I sat by his bedside and I cried,
cried… Yeah I cried a sad song, Man my dad gone, God why you do my dad wrong

Mack Maine: tyckte de va lite jobbigt att se sin pappa fälla en tår på sin farmors begravning när han var FEM ÅR GAMMAL och enligt egen utsago inte ens fattade va fan som hände. Mistah FAB: satt vid sin pappas sjukshussäng när denne DOG AV AIDS.
Jag förstår ärligt talat inte att Mack Maine har låtit den här låten komma ut.

The Bay won

Mistah FAB feat. J Stalin & Shady Nate- Courtroom (också prod. av Tha Bizness)

Även här fälls det tårar när Mistah FAB rappar tillsammans med Livewire-stjärnorna
J Stalin och Shady Nate på temat ”unga svarta män som tilltalade i rättegång”. Mistah
FABs vers här inte dålig, det är en iakttagelse över ett djupt orättvist och rasistiskt
rättssystem, men den har den där storytellingdistansen medans J Stalin har den där direktheten, han rappar i första person och det är som om han är killen FAB rappar om. Vilket gör att deras verser passar väldigt bra ihop så hela det här om Mistah FAB ”vann” eller inte-temat haltar rätt rejält men jag pallar inte skriva om dehär inlägget från början nu… Alltså J Stalin, jag skulle kunna (o kommer kanske) skriva om honom i alla min inlägg här, men han har den där 2pac/Lil Boosie-grejen going on, den där absoluta avsaknaden
av distans mellan känslor och uttryck, bara i själva rösten uttrycker han allt.
Hans sista två rader, där han bara upprepar sin önskan om att aldrig mer behöva åka bak i
en piket, that shit berör mig. Kanske för att jag själv åkt bak i piket fler ggr än jag skulle önska men ändå.
Fast, om jag måste välja låtens absoluta höjdpunkt blir det ändå när Shady Nate rappar:

My crack residence is occupied by drug dealers and wise guys tryna disguise pies
but they riders in my eyes

Riktigt jävla bra rap helt enkelt.

The Bay won (igen)

Namn och nytt 3

Den riktiga Phillip Drummond står där bak till vänster.

Då har jag varit borta en vecka. Det känns knappt som att det här året gått en vecka. Snart är det 2012 och då spelar inget av det här nån roll längre. Fy fan. Hela skiten är på väg åt helvete. Vem fan är Phillip Drummond? Han verkar ha varit en karaktär i en ganska känd teveserie som ingen kommer komma ihåg efter 2012 när Maya-indianerna straffar världen genom jordbävningar och tsunamis som når hela vägen upp till Åreskutan och säkert hela vägen ner till Smygehuk. För att spanjorerna tog deras jävla choklad och lurade dem att bli sjuka i europeiska smittohärdar och spritsjukan. Det har kommit lite ny musik i alla fall. Dr Dre får skynda sig att släppa Detox om han ska hinna skina lite på sin ålders höst innan 2012 slår sina klor i världen och dess missöden.

Messy Marv – Phillip Drummond (Ft Chalie Boy)

The Boy Boy Young Mess har hursomhelst spelat in en sång som handlar om den här konstiga gubben Phillip Drummond. Han har anlitat Texas-tjockisen Chalie Boy som rytmisk vokalistpartner. Chalie Boy är typ lika bra som Trey Songz men har ätit fler hamburgare och tar inte av sig tröjan lika ofta. Mess är lika lat som vanligt. Han låter så där slapp och nerkolad som han har gjort de senaste åren, fast nu är det inte lika bra längre. Vem hade kunnat ana att knarkbruk kan påverka en artist negativt (musikaliskt). Eller så har det med annat att göra. Men fortfarande, vem fan är Phillip Drummond?

Mess släppte i alla fall en bild tillsammans med släppet av den här sången. Han har bytt plats med Phillip Drummond i bilden, och har således lyckats visualisera vad han menar när han säger ”I’m Phillip Drummond”.

Freeway – All Kinds of Them (Ft The Jacka & Husalah)

Freeway och The Jacka har jobbat ett antal gånger tidigare. Freeway har gästat The Jackas album Tear Gas och på Go Bots 2 till exempel. Men så vitt jag vet har The Jacka aldrig gästat en Freeway-skiva. Det är kanske nu det är dags. Eller så är det den första låten från sommarens kanske mest efterlängtade släpp, Jackson och Freeways samarbetsskiva.  Det får vi antagligen reda på innan 2012. Husalah är med på en kant, antagligen mest för att han är världens bästa rappare och gör typ alla sånger bättre.

Lil Uno – Rich Nigga (Ft Lil Rue)

The Packs sämsta medlem på alla sätt och vis heter Uno. Han är dålig på att rappa och verkar vara rätt töntig. På en sång sjunger han ”pay me, or pay me no attention, and did I mention I’m the center of attention”. Det är kul för han är ju typ rapparen i Bay Area med minst hype. Men men. Det tycker inte Sirealz från Teamknoc. Sirealz har typ gjort 2000 skitbra beats och har låtit en hel del urusla rappare lägga verser över dem. Han själv är rätt bra på att rappa och skulle kunna producera och spela in egen rapp i mängder och släppa det på youtube så att han åtminstone fick lite internethajp som Young L från The Pack. Men nej då han väljer att producera jävla Lil Unos hela mixtape. Ja om ni undrar består alltså hela Lil Unos nya mixtape Sushi av fantastiska beast och undermålig rapp. Så för beatsens skull har jag lyssnat på det typ tre gånger.

Drew Deezy – We International (Bay Area Remix)(Ft The Jacka, Husalah, Nio Tha Gift, Philthy Rich, Big Rich, The Hoodstarz)

Det har kommit en Bay Area Remix av en låt jag inte hade hört innan. Drew Deezy är nån bekanting till superproducenten Traxamillion, och det låter jättemycket som ett Traxamillion beats. Annars vet jag inte så mycket. Men, jag älskar anthem-låtar. Och en hel bunt skitbra rappare gör sig besvär.

Det får räcka för idag.

Telly Mac igen

Telly Mac poppar sin krage medan reportrarna från Fox tar till flygmaskiner för att få en bild av honom.

Jag har inte hört Telly Mac-skivan som kom i höstas som Onda la upp lite låtar ifrån. Tyvärr! Jag har missat nåt. Jag blev fett imponerad och inspirerad till att lägga upp en låt från den skivan jag har hört. Project Celebrity kom 2009 och var fullpackad med Frisco-bangers och gästspel från tusentals välkända rappare och sångare från Lousiana till Kalifornien. Den största sången handlar om dans och klubbliv. Det är skurk-skön-sångaren Matt Blaque som sjunger om hur bovarna från hela jävla bukten håller sig redo för skjutvapenstrid till och med när de festar. Och Telly Mac har bjudit in halva San Francisco till att gästrappa.

Telly Mac – Pistol in the Club (Remix) (Ft. 4-Tay, Spice-1, Mac Mall, San Quinn, Home Wrecka, Matt Blaque)(2009)

Fantastisk låt


Här typ tar det slut, ni som tror att det inte görs fet musik längre måste välja. När jag hör det här tänker jag på Bruce och Bob, jag tänker på Neil och Willie, jag tänker på allt dumt skit jag gjort å vad glad jag är att jag e så uppstyrd som jag är.Två fingrar upp!

Telly Mac


Det händer att det dyker upp artister som sticker ut vilket är bra om det inte är för att dom låter som en karaktär i en tecknad film. Telly Mac sticker ut och är bra.
När jag lyssnar känns det som när jag och Matte satt i Farsta för tio år sen och lyssnade på 50cents mixtape. Den där som kom strax innan han blev stor. Jag måste erkänna att jag blev lite rädd för 50 då, han lät så otroligt arrogant och hård. Det var som att-”shit nu är det ingen mening att nån annan gör Rap överhuvudtaget för 50 har satt ribban så jävla högt”.

Om Telly Mac hade släppt -Your Nobody Til Somebody Kills You för tio år sen skulle den sålt. Den kanske till och med hade blivit den där plattan som tog sig ur bukten och började sälja i hela staterna. Så bra är den. Ja den kom oktober förra året men vi är lite tröga här i Rågsved ibland.
När Telly Mac var 13 år släppte han redan musik på JT the bigga figgas bolag Get Low. Nu snackar vi 96-97 nån gång då JT måste varit det hetaste i norra Califonien. Större delen av 2000-talet spenderade han i gruppen Tha Gamblaz tillsammans med Devo och Sky Baller(jag tror det är den Sky Baller som Hugo alltid snackar om ni vet).

Telly Mac borde varit med på min 2010 bästa lista men det är lugnt, jag tror att vi kommer få höra mycket fett från DLK Ent(V-Town, Five, CMC, Dave Ice aka Reez, Jo-Bear, Telly Mac & Dirty J) under 2011.
Så jiddra inte med mig i kön till bankomaten tok för jag har förmodligen Telly Mac i lurarna och risken är då stor att Bernskort får uppleva ett Gemma Teller moment..(igen).
Telly Mac-3 fingers

 

Telly Mac-breaking it down ft. pom_pomTelly Mac-westcoast rock