Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.

Namn och nytt IV.

Young L har på sig en Kansas City Chiefs-keps av någon jävla anledning. Visst han är från Berkley och kanske inte från Oakland eller San Francisco men borde han inte ändå heja på något av Bay-lagen? Fast visst, jag kan acceptera att han har den på sig bara för att han tycker den är snygg. Den är ju rätt snygg.

Ännu en gång har jag haft för mycket att göra för att hinna skriva om all ny musik. Det är inte att jag är ambitiös och vill skriva så jävla mycket om allt utan snarare att jag inte haft en sekund över till att typ slänga upp en video lite snabbt. Men vad fan jag har lyssnat på en del musik i alla fall. Ny musik! Så här är en kvick sammanfattning av den bra skit som har kommit på sistone, från skivor alltså, jag har ju inte hunnit lyssna på random låtar som släppts.

Ovan kan ni titta på Young L’s senaste video till den sprillans nya sången Overdrive. Det här är en sång när Young L gör löjligt framtidslåtande slapps som typ är svaret på allt. Han rappar ju fortfarande rätt tveksamt och man önskar bara att han skulle börja jobba mer med stora jävla rappare. Alltså vad sysslar han med? Är storbolagsrappare rädda att folk inte ska gilla det här? Varför är det ingen som ger honom ett skivkontrakt med typ 5 miljoner i advance och varför köper inga stora rappare hans beats för typ 100 000 dollars? Han kanske vill göra sin swag-musik och bli uppskattad som underskattad. Låten ska hursomhelst ligga på hans kommande mixtape som heter typ Sumo-Bomb eller nåt liknande.

Squadda B – World Domination featuring MondreM.A.N & Dope G

Squadda B är ena halvan av Main Attraktionz, den andra halvan är MondreM.A.N. Så det här är ju detsamma som en sång av Main Attraktionz med nån som heter Dope G som gäst. Jag har varit långsam med att ge Main Attraktionz chansen, eftersom de beskrivs som moln-rapp och liknande. Och av nån anledning, fast att jag älskar stämningsfull långsam hörlursrapp, så tror jag aldrig att jag gillar det när jag läser om det. Jag tror att jag bara gillar rapp som folk beskriver som salgsmålsrapp/gangster-rapp/hårt-som-fan-rapp/transport-trap-rapp och så vidare. Men det här är ju molnigt och skitbra. Läs mer om Main Attraktionz och Squadda BBrytburken. Där kan ni även hitta det nya blandbandet som den här sången kommer från.

Philthy Rich tillhör inte dem som tycker att riktiga män inte är rädda för att få lite skit på händerna då han tar på sig plasthandskar.

Philthy Rich – Im A Ryda (Feat. Husalah, Dubb 20 And Freddie B)

Vi har ju redan skrivit lite om den här nya plattan har jag för mig. Men då avvaktade jag med att skriva om min favoritlåt eftersom jag ville göra det lite mer utförligt. Hade jag en sekund över skulle jag kunna skriva internetminut efter internetminut om sånger som den här. Men, jag nöjer mig med att beskriva hur jag först hörde den. Jag skulle precis till att köpa en grillad kyckling, som vilken människa av vett som helst flyttar jag mina hörlurar från mina öron när jag närmar mig kassan på Hemköp Sundbyberg, betalar, packar ner min kyckling, min basilika och min cocktail-tomater i plastpåse, väl ute på Sturegatan stoppar jag in hörlurarna och möts av en refräng och spridda vrål av Husalah BITCH ONCE A MOTHERFUCKIN…. såna läten som rappare gör när de ska börja rappa om ett litet tag, redan uppumpad till max av slås jag ner som av en blixt av min favoritrappares gastande till maxbas. Och jävla Freddie B vilken sångare, nästan Matt Blaque-nivå.

Blanco berättar på skivan att han gör allt han säger att han gör.

Blanco – Radio (Ft Lil B)

Jävla Blanco, ärkesopan som måste stenrik, så mycket bra rappare han jobbar med. Han har släppt ett nytt mixtape som jag var övertygad om att jag skulle ignorera trots det imponerande omslaget. Men så har han som vanligt fixat oväntade gästrappare, den här gången: Redman, Freeway, Lil B, Nipsey Hussle, Gucci Mane, Dorrough och de vanliga Messy Marv och The Jacka. Freeway har den bästa versen på skivan och Blanco har de 25 sämsta. Men jag gillar den här sången. Jag hade inte väntat mig det här samarbetet, trots att de båda är från bukten känns de andra konstiga samarbetena mindre oväntade då Blanco bevisligen är stenrik och kan köpa verser av nästan vem som helst, men jag trodde inte att han var med i svängen nog att han skulle veta att Lil B var en kändis numera.

Lil B – 1 Time

Lil B’s album Angels Exodus har läckt till internet och det är jag glad för eftersom det är skitbra. Det är lugnt och trevligt och Lil B gör lite mer traditionell rapp än vad vi har gjort vana vid att höra. Prydligt och fint och skitbra. Trevligast är när han önskar Mistah FABs mamma att hon ska få vila i frid (Mistah Fabs mamma gick bort i cancer nyligen, hans pappa gick bort när han var barn, hans bror sitter i finkan på typ 236 år, den enda släktingen han har vid sig i frihet är hans dotter, jag känner med honom).

Erk The Jerk – Jump Out The Window (Ft Jay Ant)

Prank – Weatherman Feat. Sef & Big Joe

De här båda sångerna hör ihop lite. Det är ju Prank och Jay Ant från Dilligentz som numera jobbar som soloartister. Och de gör det rätt jävla bra. Framförallt Jay Ant har slagit igenom i bukten, men både han och Prank har tagit en helt annan väg sen de gjorde fantastisk based (när based var Berkley-hyphy läs här) för fyra-fem år sen. De gör den typ av new-bay rapp som är på uppgång med Erk The Jerk i täten. Jag skulle gissa att Jump Out The Window är en Erk The Jerk produktion, symbalen eller vad det heter är nånting han tycker om. Och Weatherman är ju rätt gullig, jag skäms en hel del över att jag gillar den. Den handlar ju för fan om väder och kärlek, vad fan. Det är rätt sjukt att jag lägger upp den. Men…

Turf Talk – Tatted Up (Ft Tyeena)

Turf Talk är den av E-40’s släktingar som är mest spännande rent rapp-mässigt de senaste åren (historiskt slår han inte 40 och B-Legit än, och rent artistiskt slår han inte Droop-E). Han har släppt sitt första mixtape sen han släppte ett av världens bästa rapp-album nånsin 2007. Det är första gången han släpper en skiva på jättelänge! Jag hade såna förväntningar! Det är bra, visst är det bra. Men det är inte samma otroliga framtidsrapp som hans album var. Den här låten var hursomhelst höjdpunkten på tejpet.

Waxfase och Brick Squad

A-Wax har varken rakat sig eller sminkat sig för den här videon. Medan YG Hootie ser ut att ha spenderat helgen på spa verkar A-Wax ha spenderat helgen vaken och knarkande.

Fan vad lustigt att jag inte skrivit om A-Wax förut. Jag har ändå lyssnat på honom sjukt mycket de senaste åren. Framförallt typ ’05-’06 när jag började lyssna på Bay rapp mer intensivt. Han är ju  inte jätte bra, men fan han har nåt jag gillar. Den där bay-grejen när de rappar om hemska saker och jobbigheter utan att det ska va en tävling i vem som är mest gangster. Det kanske är en Pittsburg-grej. Likt hela The Mob Figaz stammar A-Wax från norra Kaliforniens egna Pittsburg, och likt mob figaz är hans musik hård och melankolisk. Till en början i alla fall.

Sedan typ tre år tillbaka har A-Wax varit signad till Akons (eller Akons brors) skivbolag Konvict, det är jättekonstigt och svårförklarligt. A-Wax torde ha sin publik bland typ Murder Dog-läsare och kåkfarare. Kanske är det eftersom Akon tror att det är de som är hans publik också (hoppsan glömde Gökbot och Murder Dog-prenumeranten Onda skrev visst en hel essä om att Akon var världens bästa rappare bara här om veckan). Ja det kanske inte är så konstigt då. Men vad fan, han har ändrat på sin stil lite grann sen dess i alla fall. Mindre knark-gangster och mer att han har lite poppigare beats och gör musik där refrängerna snarare är okända knullsoul-sångare som Josh Frank, Chyne och Riz än raspande mob figaz-medlemmar eller Sacramento-rappare med kannibaltendenser.

Rätt snygg tröja.

Dock att han fortfarande framstår som farligare och mer skräckingivande än typ alla andra rappare. Till exempel att han tog sig ann hela The Mob Figaz när han fick nys om att Husalah hade berättat för federala polisen vilka det var som hade satt dit honom och skvallrat på honom (han snitchade på de som snitchade på han), men ingen form av golbögande är okay i A-Wax värld. Visst han är en mindre talangfull rappare än fyra av fem Mob Figaz medlemmar, men med sitt ursinne och sin ghetto-framtoning klarade han sig ganska bra i det verbala slagsmålet. (Jag tänkte ladda in nåt gammalt Mob Figaz diss-mixtape som jag har på cd så småningom så ska jag redovisa för hur det gick till). Det finns fler exempel på hur mycket A-Wax hatar golbögar, när DJ Vlad som är en känd radio-DJ inte spelade A-Wax musik mordhotade Waxfase honom, DJ Vlad svarade att han inte är en gangsterpersonlighet utan en radio-DJ och att han tänkte polisanmäla A-Wax och hans manager om de inte slutade upp med den trista tonen, varpå A-Wax lägger upp svarsmailet på sin myspace och annonserar det som bevis på att DJ Vlad är en jävla golbög.

A-Wax – Heaven Or Hell (2001)

Ovan hör ni min favorit låt från A-Wax debutalbum Savage Timez, det kom ut när Waxfase var 21, han hade precis kommit ut ur ett femårigt fängelsestraff (ja han satt i finkan mellan åldern 16-21) och hade samlat mörka tankar och textrader på hög, det puttrade ut ilska blandat med besvikelse på livet (över till exempel hans vad han trodde ride-or-die flickvän som ju inte väntade i fem år). Längst upp i det här inlägget har ni en sprojlans ny A-Wax braksång. Han samarbetar med crunkkändisen Waka Flocka Flames kompis YG Hootie, aningen oväntat – både att de samarbetar alls och att det fungerar så bra. Och längst ner har ni ett exempel på A-Wax nuförtiden. Han verkar ha blivit äldre och orkar inte riktigt va så arg längre, så han satsar mer på musiken genom att till exempel köpa ett rätt bra beat och bjuda in C-Murder som gästsångare.

Peep Them Bitches In A Honda

Eazy-E i heldräkt.

Eazy-E var en liten plutt som rappade skitbra. Ja eller han gjorde sjukt bra musik. Men det vet ni, eller ni känner till honom i alla fall. För mig är han en barndomsidol, när jag var 13 var kanske hälften av de 12 skivor jag ägde Eazy-E skivor. Jag fann djupet i några av hans låtar, som alla tonåringar, tänkte på livet, funderade över olika besvärligheter och oroligheter, tänkte att det vore soft att resa runt USA som Jack Kerouac skrev om (jag läste den två gånger när jag var 12-13), tittade på Fear And Loathing In Las Vegas 100 gånger, hyrde alla filmer Tupac spelat i en i taget, obs att det här var precis sista tiden kunskap om datorer och internet var lite töntigt, funderade på att skicka in album-pamfletten från en Master P skiva och beställa en No Limit-chain, jag läste i en bok att Eric Wright hade lämnat efter sig sju barn och tänkte lite på dem, jag lyssnade på alla artister som fanns på Ruthless Records för att det var det Eazy-E tyckte om, jag skrev och tänkte på Gangsta Dresta eller B.G. Knocout-rader som gick typ, fuck all that crying all night and be happy that you’re in, in this fucked up life, jag köpte fan MC Ren’s soloalbum från 1998, jag kunde börja lyssna på Dr Dre ohämmat först när jag läst att han och Eazy försonats på Eazys dödsbädd, det var fint tycket jag.

Nu har det kommit några sånger från buktområdet med små-kreativa Eazy E samplingar hursomhelst. Och nedrans vad glad jag blir när jag hör Eazy-samplingar. Det är löjligt nästan. På den allra fetaste är det Bully’s With Fully’s (30-åringarnas The Boy Boy Young Mess och Gucey Guce Doe Boy’s småkompisar) gossen Yung N.A.Z. som bjuder på rapp. Det är rapp som man typ är glad för att den inte förstör, man tänker inte så mycket på den, den varken tar ifrån eller ger så mycket. Jag sitter och myser och tänker på att snart kommer refrängen tillbaka. Samplingen kommer från Eazy-låten Swithez, där den är en mer undangömd rad som producenten till den här låten valt att trycka upp som en refräng. Bra jobbat. Ni måste lyssna:

Yung N.A.Z. – Peep Them Bitches (2009)

Nästa Eazy sampling är på en sång av San Francisco-rapparen Alexander Spit. Han låter som någon sorts produkt av Livin Legends och Hieroglyphics, kanske att Alexander är en hygglo kille som tycker att det är viktigt att ha en snygg ryggsäck och som utvecklat sin rappstil på olika Spoken Word/Open Spit/Open Mic-konferenser (eller vad fan det heter), debatterat fram och tillbaka om det är cool att lyssna på Mistah FAB nu när han har köpt en ryggsäck, och att Alexanders favoritskiva är Murs debutalbum F’Real (obs skitbra skiva) eller nånting av Talib Kweli. Det är alltså en bra sång och jag gillar den sjukt mycket eftersom det är med en Eazy E sampling.

Alexander Spit – Beat For The Street (2010)

Sen har Bayonnaise-favoriten DB The General hoppat på ett beat som jag kan tänka mig att Roach Gigz skulle va bra på. Jag och Onda diskuterade häromdan hur DB är fett irriterande på så sätt att han släpper rätt dåligt mixade skivor med typ 40 låtar, varav 10 är bra och resten är monotona gangstervrål.  Hursomhelst, den här låten har en Eazy E sampling som är hård som granit och den gästas av Mr No hoe a.k.a. Hardest In The Bay a.k.a. D-Lo och Quise The Criminal (även om andra versen låter som att Lil Blood rappar andra versen).

DB The General – Bury Muthafuckas (Ft D-Lo & Quise The Criminal)(2011)

I Fxcks With My Young Nxxxas Too Man

Detta är omslaget till The Jackas ”street-album” The street Album från 2008 som bl.a. innehåller Hugos favoritlåt från 2007, Aspen. Men det är låten alldeles innan den som är min favoritlåt från, om inte hela 2007 (jag minns inte riktigt 2007), så åtminstone just den här (gatu-)skivan, en låt som heter Addiction. Lyssna:

The Jacka – Addiction (prod. av Yong L)

Jag har lyssnat på den våldsamt många de senaste tre åren, man måste nämligen lyssna på den många gånger eftersom den är så frustrerande jävla kort, det är bara en vers från Jacka omgiven av lite snack från Big Von, som ger en shoutouts till alla som hoppat av skolan, vilket är exakt the type av shit som jag inte borde lyssna på just nu, eftersom jag sitter med en tenta. Men alltså, beatet, Young L har liksom ba ”Äh palla göra världens mest nyskapande space-age-futuristic-slap som jag brukar, ja tänker ba loopa den här grejen o lägga lite feta trummor” o så blev det hur bra som helst. Oops.

Bråttom.

Wiz är ung och tanig, Too Short är gammal och skäggig.

Jag har så mycket för mig. Uni, jobb och what not. Så jag slänger iväg det här alltså, bara för att det ska hända lite från min sida här. Det blir nog ändå rätt skönt att jag inte skriver så jävla mycket för en gångs skull. Det har hursomhelst skett ganska mycket inom  området rapp-från-San Francisco-bukten-med-omnejd. Wiz Khalifa släppte förra året en sång som handlade om färgkombinationer, eller snarare om en specifik färgkombination. Jag har inte lyssnat på verserna så det kanske inte stämmer att det handlar om färgkombinationer, men refrängen antyder så. Den sången har blivit skitpopulär och den har inspirerat massa andra artister att göra sin egen sång om sina favorit färgkombinationer. Främst har det handlat om färgerna ens lokala sportlag har på sina tävlingsdräkter (hemmalagsfärgerna). Den sången kommer vi att höra på sportläktare och i radio jättelänge till. När Sverige spelar fotboll kommer säkert några ”sjunga blå-och-gula, blå-och-gula, blå-och-gula”. Om Centern någonsin samarbetar med Fi!  (hypotes byggt på färgkombination som ska passa till melodin) kommer de sjunga på det gemensamma fikat; ”grön-o-rosa, grön-o-rosa, grön-o-rosa”.

Nu har Wiz Khalifa gjort en sång med Too Short i alla fall. Den hör ni i videon ovan. Det har även släppts album av en nykomling som heter Joe Blow (Jocke Blås tänker jag, fy fan) och Livewire’s Philthy Rich. Båda de skivorna var fantastiska och det innebär att det 2011 släppts skitbra skivor, en av Joe Blow, en av Philthy Rich, en av Roach Gigz, Guilty By Association-skivan. Det har även släppts bra mixtapes av; DB The General, Turf Talk, Prank från Dilligentz, D-Moe från GLP och The Jacka från The Mob Figaz. Det ska vi försöka prata om här när vi får tid. Den här gången blir det inte mer än de två smakproven här nedan.

Philthy Rich – Break Ya Pumps (Feat. D-Lo And Sleepy-D)

Joe Blow – Real Against The Fake ft. Husalah, Ampichino, & Yukmouth