Namn och nytt 7 #NEWBAY

Varför har han en tecknad vit kvinna på sitt albumomslag? Jag har mitt svar, finns längre ner.

Som vanligt har det kommit massa fet musik från bukten och som vanligt hinner inte bayonnaise skriva om allt vi lyssnar på. Osv. Men vad fan nu är det måndag och jag har redan sett det nya zombie-serieavsnittet jag kan likväl skriva om lite som jag hört när jag cyklat eller tränat eller nåt och tänkt att jag ska skriva om. Kunde jag blogga direkt från hjärnan när jag till exempel cyklade skulle jag antagligen få cancer av alla ettor och nollor i de digitala ljudvågorna eller hur nu information egentligen färdas, men det skulle bli mer att läsa i alla fall.

Jay Ant – My Room

Anyways.. Jay Ant från Dilligentz har släppt sitt första mixttejp på ett tag. Det låter för det mesta som en Erk Tha Jerk-skiva. Vilket betyder långsamt och fint men jävla fett. Här har den unge producent-rapparen Jay Ant till exempel använt några jävla basgitarrljud som låter fett. Det är ju uppenbart att jag är den yngsta människan som kan tycka om ett sånt här basljud eftersom ljudet uppenbarligen kommer från jättelängesen, kan man tror men jag tror Jay Ant är yngre än mina 25 år fast det gills inte för han gör musik då har man andra fonetiska vyer. För folk som inte har keffat upp sina fonetiska vyer är hursomhelst min exakta ålder minimum-åldern för att höra på den här sången frivilligt mer än en gång. Jag gillar det mest eftersom det påminner om basgitarrljudet på min favoritsång. Haha det hade ni aldrig anat va att min favoritsång har ett basgittarljud i sig!

UPDATE Jens kom in i rummet och berättade att det här är ett basljud Daft Punk har använt på nåt albumspår antagligen, och de har ju en ung supporterskara (+ Kanye West) bland annat, så Jay Ants vyer kanske inte är så uppfuckade som vem som helst hade kunnat tro de kanske är helt normala för en gosse från bukten.

Jay Ant – Fuck Everybody

Aka Frank – My Dick Aint Racist

Hursom har Jay Ant med en sång som tyder på att han inte har helt uppkeffade fonetiska vyer, han har nämligen gjort om en sång som var en his så sent som första och andra kvartalet 2011. Nämligen Treal Lee & Prince Ricks Fuck Everybody! Vilken hit det var va! Nu har Jay Ant lugnat ner den lite, vilket ju aldrig är en bra idé, men vad fan det låter rätt fett ändå. Och så har vi svarat på hur det kommer sig att Jay Ant har en vit kvinna på sitt skivomslag, han kände för det. Men han kände också att det var lite konstigt så han övertalade sin kompis och Dilligentz-kamrat att trycka in sin senaste dunderhit My Dick Aint Racist som bonusspår. Med den låter på skivan kan man ha vilken hudfärg som helst på omslaget.

Alltså ”It’s like… I hear racism still excists, but that aint the case with my dick” osv

Ändå sjukt med jeansshorts.

Plane Jane – More Than A Crush (ft Kiid Phresh)

Plane Jane har släppt en skiva också. Eller ett mixtejp. Jag orkar inte skriva så mycket om det, mest eftersom skivan utöver de sånger hon redan släppt (Aye och den med Iamsu) är de sånger som känns fetast. Och de ligger redan nånstans på bayonnaise så de kan ni ha lyssnat på redan. Över hela skivan låter hon lite gnällig hursom. Och hon tar den här moderna flygplans-ljudestetiken som diverse coolingar har använt och gör den rätt slät, eftersom den blandas med låtsas-nyhetssändningar (90-talet hej) som handlar om att Platt Janne är on FIRE som den gamla flamma hon fått för sig att hon är fast att hon är ung. Okay här spårade jag iväg, det är ett helt okay tejp och det har ett spår (det ovan) som samplar Fat Pats jävla refräng på den gamla throwback hitten SWANG. Jag hade bara hört Trae på Z-ro skivor när SWANG kom (när plattan kom Swang hade varit ute ett tag ju), jävlar vilka minnen.

Nu räcker det för idag och ny musik av favoriter som HD och D-Lo får vänta. Alexander Spitz hade en ny skiva som också får vänta.

GAME OF THRONES-RAPP!!!!!!!

Så jävla mäktigt! Kolla de är norr om muren!

VAKNA det är 2011 ni kommer inte tro det här! Det hände! Vi har pratat om det men jag visste inte att det kunde hända!!!! Det hände det här är GAME of THRONES RAPP!!

T.I.E. eller The Insane Empire som det står för är från Oakland och består av: Ad Kapone, Young Life, OG Chunk, Alias Tone, Tha Gamblah and Mz Kelly Kapone. Jag har inte lyssnat på skivan så värst än men jag hoppas att det här är nästa Livewire. Det verkar hur som helst som att de här grabbarna identifierar sig med vildingarna norr om muren, Mance Ryders gäng. Hur fan kan ingen rappare heta Mance Ryder, det är ju redan ett färdigt rappnamn up for grabs. Eller varför gör ingen rappare nånting med namnet Jon Snow, ordet snow är ju med! Rappare älskar ju att kalla kola för snow. Typ ‘they got me trapped behind a wall call me Jon Snow’ osv.

Anyhow, det låter rätt Sac, vilket ju passa perfekt för Game of Thrones-rapp. Hård jävla kannibal-rapp som är sjukt efter samhällets olika strömningar och trender, men just därför så jävla före. Ni vet att Earl Sweatshirt har bott i Sacramento, det är ingen skräll att han håller på med hård musik så att säga. Vem fan gör en låt som heter No Skinny Jeans? Petter menar att det är folk som är för tjocka för att ha smala byxor utan att se rätt tokiga ut. Men det kan ju också va folk som är så sjukt efter att de antagligen precis gått över från VHS till DVD och genast köpte Game of Thrones säsong 1 och blev helt kära. Fan här har vi nåt, det här är coolt, det här är hårda grabbar och de har guld och smycken och slåss jävla coolt med svärd. Det är vi. Det är The Insane Empire. Ladda ner skivan här.

T.I.E. – Black Rain

T.I.E. – No Skinny Jeans

PS. På Tha Gamblahs facebook står det att hans High School var ‘Da Wolf’. Det är ju tydligt att ‘Da Wolf’ är Oakland-slang för ‘Direwolf’ eller hur?

True school, snap och annat

Hallå vad händer med hennes högra ben? Skakar hon i takt i sidled?

True Jones – Thruthfully

Jag lyssnade på en ny skiva med en artist jag inte hört förut idag. Det gör jag ju ibland. Rätt ofta till och med när det är buktartister. Man vill ju va med va. Så såg jag den här skivan med True Jones på Internet, fatta vilket tråkigt namn. Det är ju som att satan i gatan Serious Jones hade redan tagit sitt namn så då får jag ta nåt lite sämre men som ändå bär den där ”jag rappar tråkigt”-auran. True, det är ju ett jävla fett kodord för tråkrap. True school, ibland säger man true hip-hop när man har sagt real hip-hop för många gånger i samma mening, man kan va en true lyricist. Varför pratar ingen om real swag och true crunk. Fatta att jag är precis som gubbarna som rosslar om riktigt rapp och lyssnar på rapp som kommer 2011 som handlar om hur rapp var 1982, för jag kommer typ gilla när Playa Fly snackar om true crunk 2022 och Gucci Mane kola-sluddrar om real swag 2031 fast att alla redan säger typ floaty eller vilket jävla rörelse-ord som härnäst (2022 och 2031) kommer bli ”coolt” när nån rappar så att det låter bra.

Anyways, kolla på det jävla omslaget. Jag ska va helt ärlig, jag hade aldrig kollat upp det här om det inte vore nåt så ovanligt som ett mixtape av en kvinnlig rappare från buktområdet. Det ser ju inte ut som att hon ska va bra på att rappa så att det låter bra, om vi tänker på mikrofonen och att skivan presenteras av några som heter ”The Valedictorians” orka katolsk-student-rapp liksom. Men men jag råkar sakna att det inte finns nån bra tjej-rappare i bukten, så jag lyssnade. Dessutom hade Jay Ant ett beat så det kan inte va helt kört.

Så sätter jag på första sången. Herre gud sången heter Truthfully och den hoppas jag nitryckte på play där uppe. Det är typ spoken word över pianoljud det här är typ sämre än Nikky Lynette hinner jag tänka. Jag håller på att stänga av. Men det gjorde jag inte! Det kommer nån snabbrappad freestyle med hårda trummor. Och nästa sång är den här:

True Jones – Ever Been

Hallå vad hände! Det här är den Jay Ant producerat. Damn så här görs långsam rapp. Så här trodde jag inte den där poesiläsande konstskolestudenten skulle kunna mäkta med. Det är en helt vanlig skrytlåt där hon rappar om att få folk att rulla hennes gräs åt henne till exempel. Det är ju lite av att man väntar på att den ska dra igång ordentligt men det händer aldrig. Det är fett ändå. Det här kan bli nåt tänker jag. Sen helt plötsligt kommer den här nästan-hyphy-snap låten.

True Jones – Up Down

Nu har hon växt så pass mycket för mig att jag cyklade hem och skrev om henne på bajonäs. Hon låter typ som om Erk Tha Jerk var en tjej och hon rappar om att supa skallen av sig och röka gärs, helt accepterade ämnen att rappa om.

Sen kommer lite sång-rapp-sånger som är så där man whatever och en Tony Montana freestyle som är fet. Det är typ fem-sex rätt feta låtar på den här skivan hursom. Sjukt oväntat ur mitt döma-skiva-på-sin-utstrålning-perspektiv. True Jones är från Oakland och Richmond och verkar hänga i Atlanta skivan finns här.

Shady Nate och hans kanske fetaste tre verser någonsin.


Man skiter inte där man äter. Du förlorar ditt eget gängs respekt när du bryter mot era egna regler och snor dina prospects cash tok. Klart att du kan skylla på att nån tjallat men alla ser dina prinskorvfingrar i gurkburken.
Den här låten med Shady Nate är helt otrolig, han låter som en korsning av J-stalin och Raekwon framförallt på andra versen. Kolla in!
Shady Nate-front page cover (feat._lil_blood)

Mac Dre’s lever än….


…i allas våra hjärtan osv. Men det visar sig att han lever lite extra i Berkley. I gamle Sirealz rappsånger. Han är som vi kommer ihåg ena halvan av och den lysande stjärnan (okay var 2008 inte så mycket 2011) i Teamknoc. Vad fan hände med Blue Trauma förresten, deras album skulle komma i år. Bonusspår från Blue Trauma längst ner. Sirealz har släppt lite solomaterial och producerat en hel del åt mindre kände bukt-rappare som den trevliga pricken Malki Means King och han den där som blev över i The Pack när de andra håller på med framgångsrika soloprojekt (Lil Uno)(obs Lil Unos nya kommande mixtape heter ‘Raw Sushi’). Sen släppte han den här mini-skivan The Slap Section i augusti. Den har legat och dragit liksom och jag har inte lyssnat förrens i förrgår typ. Och, ja jävlar vad han rappar som Mac Dre! Det är ju så likt att det är värt bara därför. Jag har lite bråttom på morgonen och hinner inte leta upp de Mac Dre låtar där Dre låter som Sirealz låter nu, mest. Så jag tar en bra jävla sång i alla fall, ni som lyssnat på Mac Dre kommer kanske höra likheterna. Om jag inte hör fel alltså.

Sirealz – Island

Mac Dre – She Neva Been

Sirealz – Do What You Doing (Ft Juey Starberry & Malki)

Beatsen har nåt men är inte genomgjorda typ. Tänk om han fick sitta med i en studio med nån duktig producent som kunde fixa till det där, fylla upp de tomma utrymmena eller vad man ska säga. Då skulle de kunna hitta på nåt riktigt fett, istället för nu när det är mer lite som försök till vad Young L eller Traxamillion gör typ. Det är väl kul att nån gör faktiskt hyphy och att Malki rappare hyphy fortfarande hursomhelst. Ja gällande Do WhaT You Doing, ibland lägger bajonäs upp musik för att det är intressant utan att det behöver va speciellt bra. Jag ville verkligen inte utsätta er för Juey Starberry och hans Bollywood-sång, men vill ni höra en Mac Dre-kopia (först) och en rödhårig man som rappar som att hyphy fortfarande är det fetaste som finns på jorden 2011 (sist) så kan ni kanske ta er igenom mittendelen av sången.

Och hur kommer det sig att Teamknoc beatsen låter så mycket fetare än hans egna sologrejor? Rent produktionsmässigt alltså, det är bättre ljud. De kanske har hyrt en ordenligt studio då eller nåt. Bonus Teamknoc-sången är skitfet hursomhelst:

Teamknoc – Problems (2010)

Den nervöse Young L.

Jävar vad Young Ls tatueringar är based.

Som ofta när jag och antagligen typ alla upptäcker en ny grupp som slår mig med häpnad och har typ fyra rappare tar det rätt lång tid innan jag börjar bry mig om vem som är vem. Vem som har vilken röst vem som kan rappa vem som är hood vem som är rolig. Det brukar typ inte spela nån roll, i alla fall inte när det gäller tonårsgrupper vars hela poäng är att vara roliga + gulliga. Ja menar en stor grej med The Pack och deras framgång med Vans var att det var en fet + rolig låt och att det var ett gäng vilda skate-kalifornien-tonåringar. Hmm lite likt en ett annat populärt gäng som blev kända förra året. Jag menar ingen märkte att Lil B rappade först på Vans eller att han skulle kunna bli bättre än Lil Uno som rappade andra versen. Men. Jag lyckas alltid ta reda på vem producenten är och så tillägger jag typ all framgång och kvalité till den personen. Tills jag vet lite mer dvs. Så var det med Young L.

Också att han inte ser lika SWAG ut sådär kepslös och med det skägget. Det är lite av en chock.

Idag såg jag den här video-intervjun med Young L. Och. Han ser ju ut som att han är en nykomling. För det är han ju. Men jag har aldrig tänkt på det. Han har varit en sån jävla gigant för mig som producent i så många år (alltså sen 2006 det är massa år). Han har varit en kompetent rappare inte så många år, men ändå. Han har korats som framtiden på ben sen jag vet inte när. Men jag inser att det där kanske mest var i mitt huvud han hölls så högt. När han ska försöka övertyga världen om vem han är så vet han inte själv om vilken stor musiker han är, verkar det som. Han är ju typ mer som Björk än som Timbaland, i konstighet. Jaha. Jag hade inte fattat att han är en nykomling fortfarande, helt enkelt. Jag inser att jag har lyssnat på Young L träna rapp i flera år och att han själv inte blev redo att visa världen vad han gör förrens typ nyss. Kanske att han känner att hans karriär började nånstans i mitten, jag ska försöka ta reda på var.

The Pack – Vans (typ 2005-2006)

Innan jag hörde vem som var vem eller whatever i The Pack och på Vans hade jag bestämt mig för att Young L var hjälten. Det var ju sant visade det sig sen. Men det tog ett tag. Young L lät som Shawty Lo på Vans och han lät som en helt vanlig based/the pack/Berkley hyphy rappare på resten av The Pack sångerna. Whatever. Det var whatever, han märktes inte supermycket som rappare men alla visste att hans beats var överjordiska. Då och då har det pratats om på Internet om när ”stora” rappare ska börja skicka Young L lite checkar i utbyte mot beats och garanterad framgång. 2007 pratade vi om att Jay-Z kanske borde fatta vinken. 2008 kanske inte Jay-Z nämndes lika mycket men alla undrade varför Young L inte gör beats åt typ kungen. Så har det fortsatt och ingen fattar fortfarande varför inte Young L eller whoever är signad som in-house producent till Maybach eller Young Money eller varför inte Snoop och Young L gjort en skiva.

Skivan som kom 2009. Det kanske var året Young L var som bäst klädd.

Young L & Lil B – Randy M.O.S.S. (2007)(från SS Mixtape)

2007 släppte Young L och Lil B ett gemensamt mixtejp och jag började fatta lite vad som skulle ske om The Pack splittrades. Jag menar, de var ju inte direkt duktiga på att rappa the där grabbarna, de var jävla bra på att göra fet musik men det är en annan sak. Som alltid bryter ju grupper upp och det blir tydligt så småningom vilka som hade talangen. När då L och B släppte The SS Mixtape (alltså keff titel men tror de står för Swag Squad och inte whatever vanliga SS står för, vilket jag inte vet men jag är rätt säker på att det inte var Swag Squad) var det på ett sätt första indikatorn på vilka som hade framtiden för sig. Att Lil B hade en ljusare framtid framför sig än sig till exempel Lil Uno (Lil Uno har riktat in sig på att kalla sig THE SUSHI KING eller nåt liknande pga av att han tycker Japan är coolt tror jag*) var alltså inte självklart. Det var ju dock självklart att Young L skulle bli en stjärna. Men det var fortfarande träningsmusik. Det var ungt spännande och jävligt ojämnt rappmässigt och det var jävligt tunga beats. Det var ingen som väntade sig annat. När jag tänker på det är det nog ingen som väntar sig att ex-Pack medlemmarnas musik ska va speciellt bra idag heller, utöver oss The Pack konnässörer. Men då var det ännu oklarare vad vi kunde vänta oss, tänk att de var typ 17.

Young L – B.A.S.E.D. (2009)(från Based Sensation)

Det dröjde några år till innan Young L på riktigt provade att göra musik själv. Cutty Row/Based Sensation var en konstig och lång skiva som blandade och gav otroligt mycket. Det lät väl okay men Young L härmade tusen olika kända rappare. Försökte va Lil Wayne på hostmedicin och lät osoft och fick mig att somna typ varenda sång. Beatsen är där men alltså man kan inte rappa så där långsamt. Ännu ett fall av briljant producent som får mig att skrika varför rappar du din tok! Young Ls låga var totalt nerbrunnen. Sen tog det två-tre månader och så släppte Young L ett mixtape där han för första gången började låta rätt bra. Jag väntade i flera dagar med att lyssna på det eftersom att alla på Internet som hade ljugit om att Cutty Row/Based Sensation var bra sa att For The People var bra också. Fast den här gången hade de rätt.

Det här är alltså klädmärket Pink Dolfins logo.

Young L – Tatts On Hit (Ft Lil B)(2009)(Från For The People)

For The People var mixtejpet där Young L började visa att han kanske trots allt borde fortsätta rappa lite ibland. Ja menar jag hoppades fortfarande att han skulle börja göra beats till E-40 eller nån men men, det här gick ju att lyssna på i sig själv. Han gjorde den där versionen av en Lady Gaga låt som vi pratade om här om dan. Men det var inte värt mer en nån genomlyssning fortfarande. Jag tror han själv lyssnade massa gånger dock. För det fanns ju guldkorn, som Lil B samarbetet Tatts On Hit. Och det var de guldkornen, och inte Lil Wayne tributerna eller discosångs-remixerna som visade sig bli vägen Young L hade valt att gå när han typ ett och ett halv år senare släppte sitt tredje mixtejp L-E-N- MIXTAPE.

Young L – Young L-E-N (2010)(Från L-E-N-MIXTAPE)

Nu börjar det snurra i trumman. Det här är Young Ls första riktigt bra musikskiva som soloartist. Och det var alltså bara lite mer än ett år sen den kom. Nu fattar jag, jag vet inte om ni fattar, men jag var tvungen att skriva det här kronologiskt för att fatta när jag började tycka Young L rappade bra, alltså gjorde bra sånger med sig själv som rappare. Det här med att jag har gillat hans produktioner i några år, jag tror det ställde till det. Då är det bestämt va. Det var här Young L inofficiellt startade sin karriär som soloartist. Det var nu, då, det var dags. Det konstiga var att uppmärksamheten han fick kändes så självklar. Lagom till att Domo-Kun The Mixtape kom i februari i år kändes han ju redan etablerad i nån sorts hyffsat spridd musikmedia.

Young L – Loud Pockets (2011)(Från Domo-Kun)

Fatta etablerad jävla The Fader släpper hans mixtejp.

Young L – What Yo Mind Do (2011)(As I Float)

Sen blev det sommaren 2011. Young L har vridit sitt musikgeni åt ännu ett nytt håll. Domo-Kun och L-E-N lät hårt, det var de övertunga beats vi snabbt blivit vana vid. Via Tatts On Hit till hela jävla L-E-N till Domo-Kun som var ett rakt igenom dunkande tejp. Till As I Float: The Great John Nash. Vilken jävla vändning va! Alltså, det låter ju fortfarande som Young L. Han har gjort liknande musik förut. Nån enstaka sång på Domo-Kun påminde om det. Lite gammalt experimentalt träningsmusik från Youngs Ls 2009 påminner om det. Men ändå var jag inte ett dugg förberedd. En aning förvånad lyssnade jag igenom skivan och sen visade sig att jag inte hade slutat lyssna förrens jag hade hört den massa gånger. Jag lyssnade lite extra för att höra om jag ändå inte kunde hitta nån sång jag kunde spela bland folk i Norge. Det gick ju inte, eller jag gjorde inte det. Jag hoppas inte alla backar som jag gjorde. På ett sätt låter det här som nåt som inte är för alla och samtidigt som nånting som är rätt hela tiden alltid. Jag menar jävla rappsånger som har över en minut intro det är ju helvetet på jorden, fast fan vad jag gillar det.

Världen blir sig aldrig lik igen. Haha skoja men, jag tänkte att jag skulle avsluta/sammanfatta på nåt sätt men fuck it det här är en based text den tar slut när det är slut. Lyssna på Young L.

Young L – Fluorescent Lightings feat. Freeway (2011)(från As I Float)

Young L – Waiting Here (2011)(Från As I Float)

*en av de första gångerna jag träffade Petter417 på ett rapquiz förhörde han mig lite om vilka som var med i The Pack och han hade koll på B och L och hade lyssnat på Stunnamans första mixtejp som precis kommit och så sa han ”så är det den där jäveln som suger så jävligt” och jag sa ”ja det är Lil Uno”, sen slog vi oss på våra magar och skrattade tills kinderna var röda och drack lite mer bärs. (obs TYP att det hände så)

Mer HBK musik heja Halmstad

Fatta hur många gånger de var tvungna att spela in videon eftersom P-Lo’s hatt uppenbarligen måste trillat av hela tiden.

I går typ kom den ”officiella” videon till en sång jag har spelat rätt mycket på sistone. Konstigt det står Tyga såg jag på Youtuben fan vad festligt att han är med på remixen tänkte jag. Men som ofta så var det bara så att jag missat att den relativt stora (pga av näst bästa (roligast att lyssna på) rapparen i Young Money efter Birdman) artisten Tyga hade gjort en sång som var bra och att Clap City gänget bara gjort en remix. Fatta hur många sånger jag ger okända rappare cred för så är det bara en remix. Som när jag i typ ett år undrade om Shady Nate snott Lil Bs beat eller tvärtom på de här låtarna:

Shady Nate – Bo & Sprite

Lil B The Basedgod – Your A Snitch (obs han stavar så)

Beatet är ju alltså från Kid Cudis hitsång Day & Nite. Men både Shady Nate och Lil B gör det bättre så fuck Kid Cudi han är inte ens den bästa rapparen som heter nåt med Kid för det är Kidd Kidd a.k.a. Nutt Da Kid of Squad Up och numera of G-Unit. Anyways, i videon där överst. Det är en jävla låt. Tyvärr, eller tyvärr det spelar ingen roll, i alla fall, Tyga gör det helt klart bäst på det beatet. Men det betyder inte att Mike-Dash-E, min favorit Iamsu, Jay Ant och P-Lo inte gör det bra. Plus att jag tycker en stad som handlar om klappar oavsett om det är klappa i händerna klappar eller julklappar låtare bättre än en stad om rader. Så jävla fejk sätt att ge sig själv cred för övrigt, rätt smart, genom att säga ordet racks har man som rappare antytt att man har rader med pengar men egentligen har man inte sagt nånting.

Mike-Dash-E, iamsu!, Jay Ant, P-Lo – Clap City

Här ovan är alltså mp3n. En sak till jag vill att ni ska fundera på. P-Lo är alltså han som rappar sist i videon. Han ser ju lite asiatisk ut, eller? Skulle han kunna va kurd? Det vore väldigt intressant om han har tagit sitt namn från PLO, som stöd till PLOs kamp. Det här får ni gärna googla fram.

Ser arg ut i sin blommiga blus.

Och en bonussång. Både Iamsu och Plane Jane fortsätter göra fet musik. Fan vad arg Platt Janne är hon är helt tokig. Det här låter typ som en 90-tals sång. Det låter typ som att Rah Digga och nån dude gör en 90-tals sång där de är arga på nån outpekad människa. Nä, det här kommer blir bra ska ni se när de släpper lite mer tejps och album. Folk kommer gilla det här.