Den nervöse Young L.

Jävar vad Young Ls tatueringar är based.

Som ofta när jag och antagligen typ alla upptäcker en ny grupp som slår mig med häpnad och har typ fyra rappare tar det rätt lång tid innan jag börjar bry mig om vem som är vem. Vem som har vilken röst vem som kan rappa vem som är hood vem som är rolig. Det brukar typ inte spela nån roll, i alla fall inte när det gäller tonårsgrupper vars hela poäng är att vara roliga + gulliga. Ja menar en stor grej med The Pack och deras framgång med Vans var att det var en fet + rolig låt och att det var ett gäng vilda skate-kalifornien-tonåringar. Hmm lite likt en ett annat populärt gäng som blev kända förra året. Jag menar ingen märkte att Lil B rappade först på Vans eller att han skulle kunna bli bättre än Lil Uno som rappade andra versen. Men. Jag lyckas alltid ta reda på vem producenten är och så tillägger jag typ all framgång och kvalité till den personen. Tills jag vet lite mer dvs. Så var det med Young L.

Också att han inte ser lika SWAG ut sådär kepslös och med det skägget. Det är lite av en chock.

Idag såg jag den här video-intervjun med Young L. Och. Han ser ju ut som att han är en nykomling. För det är han ju. Men jag har aldrig tänkt på det. Han har varit en sån jävla gigant för mig som producent i så många år (alltså sen 2006 det är massa år). Han har varit en kompetent rappare inte så många år, men ändå. Han har korats som framtiden på ben sen jag vet inte när. Men jag inser att det där kanske mest var i mitt huvud han hölls så högt. När han ska försöka övertyga världen om vem han är så vet han inte själv om vilken stor musiker han är, verkar det som. Han är ju typ mer som Björk än som Timbaland, i konstighet. Jaha. Jag hade inte fattat att han är en nykomling fortfarande, helt enkelt. Jag inser att jag har lyssnat på Young L träna rapp i flera år och att han själv inte blev redo att visa världen vad han gör förrens typ nyss. Kanske att han känner att hans karriär började nånstans i mitten, jag ska försöka ta reda på var.

The Pack – Vans (typ 2005-2006)

Innan jag hörde vem som var vem eller whatever i The Pack och på Vans hade jag bestämt mig för att Young L var hjälten. Det var ju sant visade det sig sen. Men det tog ett tag. Young L lät som Shawty Lo på Vans och han lät som en helt vanlig based/the pack/Berkley hyphy rappare på resten av The Pack sångerna. Whatever. Det var whatever, han märktes inte supermycket som rappare men alla visste att hans beats var överjordiska. Då och då har det pratats om på Internet om när ”stora” rappare ska börja skicka Young L lite checkar i utbyte mot beats och garanterad framgång. 2007 pratade vi om att Jay-Z kanske borde fatta vinken. 2008 kanske inte Jay-Z nämndes lika mycket men alla undrade varför Young L inte gör beats åt typ kungen. Så har det fortsatt och ingen fattar fortfarande varför inte Young L eller whoever är signad som in-house producent till Maybach eller Young Money eller varför inte Snoop och Young L gjort en skiva.

Skivan som kom 2009. Det kanske var året Young L var som bäst klädd.

Young L & Lil B – Randy M.O.S.S. (2007)(från SS Mixtape)

2007 släppte Young L och Lil B ett gemensamt mixtejp och jag började fatta lite vad som skulle ske om The Pack splittrades. Jag menar, de var ju inte direkt duktiga på att rappa the där grabbarna, de var jävla bra på att göra fet musik men det är en annan sak. Som alltid bryter ju grupper upp och det blir tydligt så småningom vilka som hade talangen. När då L och B släppte The SS Mixtape (alltså keff titel men tror de står för Swag Squad och inte whatever vanliga SS står för, vilket jag inte vet men jag är rätt säker på att det inte var Swag Squad) var det på ett sätt första indikatorn på vilka som hade framtiden för sig. Att Lil B hade en ljusare framtid framför sig än sig till exempel Lil Uno (Lil Uno har riktat in sig på att kalla sig THE SUSHI KING eller nåt liknande pga av att han tycker Japan är coolt tror jag*) var alltså inte självklart. Det var ju dock självklart att Young L skulle bli en stjärna. Men det var fortfarande träningsmusik. Det var ungt spännande och jävligt ojämnt rappmässigt och det var jävligt tunga beats. Det var ingen som väntade sig annat. När jag tänker på det är det nog ingen som väntar sig att ex-Pack medlemmarnas musik ska va speciellt bra idag heller, utöver oss The Pack konnässörer. Men då var det ännu oklarare vad vi kunde vänta oss, tänk att de var typ 17.

Young L – B.A.S.E.D. (2009)(från Based Sensation)

Det dröjde några år till innan Young L på riktigt provade att göra musik själv. Cutty Row/Based Sensation var en konstig och lång skiva som blandade och gav otroligt mycket. Det lät väl okay men Young L härmade tusen olika kända rappare. Försökte va Lil Wayne på hostmedicin och lät osoft och fick mig att somna typ varenda sång. Beatsen är där men alltså man kan inte rappa så där långsamt. Ännu ett fall av briljant producent som får mig att skrika varför rappar du din tok! Young Ls låga var totalt nerbrunnen. Sen tog det två-tre månader och så släppte Young L ett mixtape där han för första gången började låta rätt bra. Jag väntade i flera dagar med att lyssna på det eftersom att alla på Internet som hade ljugit om att Cutty Row/Based Sensation var bra sa att For The People var bra också. Fast den här gången hade de rätt.

Det här är alltså klädmärket Pink Dolfins logo.

Young L – Tatts On Hit (Ft Lil B)(2009)(Från For The People)

For The People var mixtejpet där Young L började visa att han kanske trots allt borde fortsätta rappa lite ibland. Ja menar jag hoppades fortfarande att han skulle börja göra beats till E-40 eller nån men men, det här gick ju att lyssna på i sig själv. Han gjorde den där versionen av en Lady Gaga låt som vi pratade om här om dan. Men det var inte värt mer en nån genomlyssning fortfarande. Jag tror han själv lyssnade massa gånger dock. För det fanns ju guldkorn, som Lil B samarbetet Tatts On Hit. Och det var de guldkornen, och inte Lil Wayne tributerna eller discosångs-remixerna som visade sig bli vägen Young L hade valt att gå när han typ ett och ett halv år senare släppte sitt tredje mixtejp L-E-N- MIXTAPE.

Young L – Young L-E-N (2010)(Från L-E-N-MIXTAPE)

Nu börjar det snurra i trumman. Det här är Young Ls första riktigt bra musikskiva som soloartist. Och det var alltså bara lite mer än ett år sen den kom. Nu fattar jag, jag vet inte om ni fattar, men jag var tvungen att skriva det här kronologiskt för att fatta när jag började tycka Young L rappade bra, alltså gjorde bra sånger med sig själv som rappare. Det här med att jag har gillat hans produktioner i några år, jag tror det ställde till det. Då är det bestämt va. Det var här Young L inofficiellt startade sin karriär som soloartist. Det var nu, då, det var dags. Det konstiga var att uppmärksamheten han fick kändes så självklar. Lagom till att Domo-Kun The Mixtape kom i februari i år kändes han ju redan etablerad i nån sorts hyffsat spridd musikmedia.

Young L – Loud Pockets (2011)(Från Domo-Kun)

Fatta etablerad jävla The Fader släpper hans mixtejp.

Young L – What Yo Mind Do (2011)(As I Float)

Sen blev det sommaren 2011. Young L har vridit sitt musikgeni åt ännu ett nytt håll. Domo-Kun och L-E-N lät hårt, det var de övertunga beats vi snabbt blivit vana vid. Via Tatts On Hit till hela jävla L-E-N till Domo-Kun som var ett rakt igenom dunkande tejp. Till As I Float: The Great John Nash. Vilken jävla vändning va! Alltså, det låter ju fortfarande som Young L. Han har gjort liknande musik förut. Nån enstaka sång på Domo-Kun påminde om det. Lite gammalt experimentalt träningsmusik från Youngs Ls 2009 påminner om det. Men ändå var jag inte ett dugg förberedd. En aning förvånad lyssnade jag igenom skivan och sen visade sig att jag inte hade slutat lyssna förrens jag hade hört den massa gånger. Jag lyssnade lite extra för att höra om jag ändå inte kunde hitta nån sång jag kunde spela bland folk i Norge. Det gick ju inte, eller jag gjorde inte det. Jag hoppas inte alla backar som jag gjorde. På ett sätt låter det här som nåt som inte är för alla och samtidigt som nånting som är rätt hela tiden alltid. Jag menar jävla rappsånger som har över en minut intro det är ju helvetet på jorden, fast fan vad jag gillar det.

Världen blir sig aldrig lik igen. Haha skoja men, jag tänkte att jag skulle avsluta/sammanfatta på nåt sätt men fuck it det här är en based text den tar slut när det är slut. Lyssna på Young L.

Young L – Fluorescent Lightings feat. Freeway (2011)(från As I Float)

Young L – Waiting Here (2011)(Från As I Float)

*en av de första gångerna jag träffade Petter417 på ett rapquiz förhörde han mig lite om vilka som var med i The Pack och han hade koll på B och L och hade lyssnat på Stunnamans första mixtejp som precis kommit och så sa han ”så är det den där jäveln som suger så jävligt” och jag sa ”ja det är Lil Uno”, sen slog vi oss på våra magar och skrattade tills kinderna var röda och drack lite mer bärs. (obs TYP att det hände så)

2 thoughts on “Den nervöse Young L.

  1. Good summary of Young L’s career. I agree that he is an amazing producer and I have no idea why he isn’t making beats for the biggest names in rap, but his rhymes have been a little shaky through the years. It’s nice to hear him switching up his style on his latest mixtape.

    ”Tatt on Hit” is probably the best example of Lil B ruining a song, I imagine Young L just staring at Lil B after he was done like ‘what the fuck was that?’

    • At some point doing music with the rest of the Pack Young L must have thought man I need to work with some other rappers (so he choose to work with Panda Vuitton).
      I love Lil B and all, but some of these beats needs proper work proper raps not only based freestyles etc

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s