Festliga samplingar

Kommer ni ihåg när jag spela den här för er? Juste det var bara Iman, Haso och Sanna aka PMOG. Tror herrarna skaka på huvudet av förståliga skäl, men Sanna älskade den, hon hade säkert redan skrivit om den på sin betydligt större blogg än bajonäs nu fast hennes Internet hemma finns inte just nu så jag tar för mig.

Förra stycket handlar om sången i youtube-klippet ovan, för att va tydligt. Som ni med allra största säkerhet hör genast samplar den ATBs All Around The World, eller nån liknande sång, och med allra största säkerhet älskar ni det lika mycket som jag pga Voxpop-nostalgi blandat med unga-Kalifornien-spännande blandat med ni är som jag #teamvengaboys.

Jag har inte lyssnat på det jag tror är California Galaxy’s mixtape som länkas i youtube-videons beskrivning, och nu här, men jag hoppas mötas av insikten om vilka som är RAP GAME VENGA BOYS. Venga boys som ju borde varit från Bay Area pga Go Music, lyssna på Startin Six/Dev/och viss annan unga Kalifornien och säg mig att det inte hade varit rimligare om de vuxit upp till lokalhjältarna Venga Boys, än som nu att Venga Boys är från typ Ibiza, Rumänien, Kalingrad och Spanien.

Den här låten verkar ha varit ute ett tag men jag hittade den på det här tapet, som är fullproppat med bra hits. Mp3 hittar ni där, eller antagligen även på California Galaxy skivan jag länkade till längre upp.

Mr No Hoe och Tyga

 

Tyga – Get Her Tho (Ft D-Lo)

Ibland glömmer jag bort D-Lo, jag tänker inte på han alls på ett jättelångt tag. Han är en up-n-comer osv tänker jag när jag väl tänker på han. Men som kom jag på nu fan jag lyssnade på D-Lo 2008 det är ju åtta nio år sen (ni vet, ett år är inget år, två år är ett år, tre år är typ sju år, exakt som med antalet gånger). Men så påminner han mig ibland om varför han är så bra. Ockås intressant att han så här efter nio år, dvs sen 2008, fortfarande är Mr No Hoe, efter alltså:

D-Lo – No Hoe[audio https://bayonnaise.files.wordpress.com/2012/08/13-no-hoe-_-d-lo.mp03

Throwbacks

Bobby Brackins – What U On (Ft Taz)

Jag är mest glad att Bobby Brackins fortsatt med det han alltid gör, och att han blir bättre och bättre på det. Om ni minns back i dagarna när han gjorde based rap innan den sortens based rap adopterats av Los Angeles helt, då lät det likadant men mycket sämre ljudkvalité osv. Och den här sortens ung Kalifornien beatas, visar det sig, är en sorts musik som verkligen tjänar på att göras ordentligt i ordentliga studior. Det här beatet är till exempel av Trev Case.

Om ni inte fattat det så skriver jag nu om musik som jag tänkt lyssna på när det kom men jag har varit så oduktig på det så sångerna har hunnit bli throwbacks innan jag ens hört dom. Allt är från 2012 dock så det är inte så himla värst gammalt.

Cousin FIK släppte till exempel det här mixtejpet för kanske mellan två och sju veckor sen, vem vet. Sickest Nword Healthy håller fortfarande på att pushas och snart kommer lite videos osv, men i väntan på det kan man ju lyssna ändå. Och det gjorde jag för ett tag sen lite snabbt och tyckte att till exempel de här två sångerna var nåt att ha.

Cousin FIK – Brand New Bitch (Ft Problem och 1splacemusic)

Problem börjar bli ett problem. Fatta hur bra han är på att jobba runt så att han tilltalar alla, han är som Drake typ, jobbar med rapnörd-favoriter som okända artister på rapnördfavoriten E-40s skivbolag, han jobbar med unga coolingar och han jobbar alltid i konstellationer där han är den snyggaste, t ex ser han till att konkurrera i blickfånget med Bobby Brackins som ni ser ovan kortbyxebärande Iamsu:

den lite äldre och rundare E-40:

sköldpaddan Laroo:

Andre Nickatina:

och

Show Banga:

Nog om det, sången vi pratade om var ju alltså Brand New Bitch och den är bra eller hur. Det finns en till sång här också:

Cousin FIK – Half These Bitches (Ft Roach Gigz & Droop E)

Här är det kul när Cousin FIK till exempel klagar på att hälften av bitchersarna han pratar om inte ens läst en bok. Jag har helt missuppfattat honom jag trodde han kanske knappt läst en bok, eftersom som han är så jävla ADHDig i sin musik och verkar ha specialintressen som molly, fest, skräckfilm och hostmedicin snarare än kunskapstörstande av det mer akademiska slaget.

Slutligen vill jag bara berätta att jag inte missat att Bearfaceds HD har släppt en riktig skiva, Pursuit of Happyness kallas det visst. Den är mastrad osv men det är massa mixtape DJ drops på den, whatever. Den innehåller bland annat den här catchiga södern-låtande sången där HD säger Chee Chee så det låter bra en masse.

HD – Chee Chee (Ft 600BJ)

Mer Jeezy och Earl!

Young Jeezy – Go (Ft YG & E-40)

Kommer ni ihåg på löningsfredagen här om dagen när Onda var fett glad och peppad över att två av hans favoritartister samarbetat för första gången? Det var alltså Young Jeezy och E-40!!! De herrarna är alltså även några av mina två absoluta favoritartister. Mest för att de göra kanske världens bästa musik men även eftersom de verkar va så omtyckbara.

YG fortsätter att vara med på bra sånger utan att jag riktigt märker vad han gör där, det är ju han som börjar rappa ändå men fast att jag lyssnat på Go typ fem gånger i rad nu kommer jag bara ihåg biten där han sa att hej det är YG, Jeezy osv. Han borde lära sig av E-40 hur man sticker ut, som till exempel på den här sången när E-40 ser till att märkas genom att påstå att han har en kustlinje inunder sin armhåla.

Odd Future – The Odd Future Tape Vol. 2, se mig hoppa på tåget.

När Bayonnaise spelade skivor på Hovefestivalen tillsammans med Norges stolthet Saucy Punani satt det ett gäng unga snubbar vid DJ-båset med tomma blickar. Det var Odd Future som jag mest hört Hugo prata frenetiskt om men jag inte hört så mycket med. Hade det hänt nu så hade jag nog nästa kissat på mig av glädje.

Det är väldigt tydligt att OFWKTA inte bryr sig ett skit och den enda artist jag kan jämföra med när dom är så här bra är Kool Keith. Skillnaden är väl snart bara att Kool Keith kanske spelas på radion någonstans och säljer lite skivor. Det gör inte Odd Future, dom verkar inte bry sig om det heller.

Det här är kanske inte plattan du tar med till hifi-klubbens årsmöte för det låter inte som Roger Waters – The Pros and Cons of Hitch Hiking alls. Det låter som när framtiden ramlar ner i en masugn och en hemmabyggd terminator flippar ur för nån liten skatare har proppat Skynet full med spikklubba. Fast funkigt.
I allt kaos så lyckas OFWKTA trycka in hookar,sångpartier och texter med så sjuka referenser att jag undrar om dom inte använder sig av nån sorts William S. Burroughs cut-ups och fold-ins teknik. Fast funkigt.

Odd Future- Sam (Is Dead) [feat. Domo Genesis

Odd Future- Forest Green (feat. Mike G)

Odd Future- Bitches (feat. Domo Genesis & Hod

Unga Kalifornien igen del 2

DJ Mustard har precis slickat bort lite senap från sina långfingrar.

Det här är ju del två i nån sorts tvådelad serie där jag pratar om skivor jag har lyssnat på i maj 2012 bara för att antingen DJ Mustard eller DJ Amen haft något med dom att göra. Förra posten handlade om två skivor DJ Amen haft med att göra, nu handlar det om två skivor som har med DJ Mustard att göra på så sätt att DJ Mustard har producerat nån sång eller två på dom.

Det är därför jag lyssnat på skivorna hursom. Vi börjar med Problems nya skiva.

Undrar om Problem hört talas om uttrycket mollywhoppin?

Problem – My Ex

Vi börjar med att ni lyssnar på My Ex. Problem är alltså en artist jag skrattat åt tidigare. Det gjorde jag eftersom första gången jag hörde talas om honom var för nåt år sen när han släppte en skiva som hette Hotels. Jag tyckte det var otroligt underhållande att ha artistnamnet Problem och släppa en skiva som rätt och slätt heter Hotels, hur ska man kunna hitta den skivan nånstans nånsin? Google osv. Fan vad mycket google vi pratat om, men det är ju nåt med LA-rappare och att de inte vill bli googlade på, sjukt.

My Ex är ju en julsång om att vilja ha fyllesex med sitt ex, den har jag skrattat åt. Nu har Problem börjat göra musik med massa fantastiska artister hursomhelst och jag måste börja ta honom på allvar, eftersom jag insett att jag ju gillar hans musik. Lyssna till exempel på den DJ Mustard-producerade T.O. med nån som heter Skeme, och lyssna på dataspels-beatet till Broke Down The Weed, så kanske ni också börjar gilla problem.

Problem – T.O. (Ft Skeme)

Problem – Broke Down The Beat

Fan hela skivan verkar ju vara producerad av DJ Mustard?

Ty$ och Joe Moses är två rappare jag aldrig lyssnat på innan, men så släpper de plötsligt en hel skiva producerad av DJ Mustard! Det här är typ det bästa fyndet jag fått så här på slump på ett tag. Ta till exempel det här med att DJ Mustard inte är blyg för att sampla gamla throwbacks som till exempel Brook Gang Music dunderdänga Pop That Pussy från sommaren 2011 (videon ses här, fan 80.000 views på den här är alldeles för lite). Lyssna nu på:

Ty$ & Joe Moses – Don’t Stop (Ft Reem Riches, TeeCee4800 & Mils)

Ok typ alla beat är fett bra på den här skivan så haffa den själva, tills dess lyssna på till exempel den här:

Ty$ & Joe Moses – Pass Her To The Homie (Ft Yung of Cali Swag District)

Unga Kalifornien igen del 1

DJ Amen i ett klädesplagg.

Ibland när jag börjar lyssna på ett nytt sound, i brist på bättre ord, så blir jag väldans lycklig när jag hittar en DJ som är inblandad i den där skiten vad det nu är. Det brukar vara kanske en producent (som DJ BlackNmild i New Orleans), en radiopratare (som DJ Amen i New Bay), en bloggare/manager (som Dre från Dirty Glove Bastard och Baton Rogue), en mixtape-DJ (som DJ 5150 i Baton Rouge, DJ Folk i hela södern, och DJ Fletch i Dallas), eller nån annan jävel som har koll på det jag vill lyssna på och som kommunicerar det här på nåt sätt till mig eftersom jag inte känner till så mycket än.

Två såna musikkällor jag använt mig av supermycket på sistone är DJ Mustard som producerar och släpper mixtejps i LA, och DJ Amen som typ är inblandad i all musik ungdomar släpper i bukten. Den här gången har det gått så långt att jag laddat ner tre gratis-skivor av artister som jag aldrig lyssnat på innan, och en skiva av en artist jag mest skrockat åt tidigare, allt bara baserat på att de är producerade eller presenterade av DJ Amen eller DJ Mustard. I den här posten skriver jag om en sån skiva som jag bara har hört eftersom DJ Amen presenterar den, och lite om en skiva jag bara hört eftersom DJ Amen skrev att den var bra på ett digital men ändå socialt medium. Imorn typ ska vi prata om de två andra skivorna som jag bara lyssnat på för att DJ Mustard har något med dom att göra.

Rätt fult omslag.

Fly Street Gang – Pop Dat (Ft YG, Erk Tha Jerk & Money Alwayz)

Vi börjar med det DJ Amen presenterade mixtejpet Zero Gravity av Fly Street Gang. Jag vet inget om Fly Street Gang förutom att de är rätt unga och kommer från Kalifornien. Jag vet till exempel inte om det är en eller flera rappare, jag tror att de är tre. Jag vet inte vad de heter och det spelar inte så stor roll, de ger mig nämligen precis vad jag väntat mig och vill ha, ett gäng feta refränger, några bortglömbara verser, och några bra gästverser av artister jag känner igen rösten på som Erk The Jerk, Iamsu och Dorrough. Sen är ju LA-rapparen YG med, visserligen känner jag inte igen hans röst eller kommer någonsin ihåg vad han säger men jag brukar ändå alltid lyssna på sånger där det står att han är med eftersom sångerna är fucking bangers typ alltid.

Fly Street Gang – All Night (Ft R.O.D. Project)

Kolla på det här omslaget vilket jävla konstskole-projekt hahahahaha.

Mann är en ung man som sjunger och rappar och är från Los Angeles och är bra på att välja bra beat, och bra på att skapa refränger som är bra. Det här är en skiva där varenda sång är typ alla sånger från LA just nu, det här är en skiva fylld med bredden av hits som är precis under hits som blir riktiga hits som folk lyssnar på, i nivå. Jag lyssnar ju men det är en annan sak jag lyssnar ju för att jag av nån anledning tycker om att hänga med i strömningarna och rörelserna, jag vill fatta alla referenser och förstå var all inspiration kommer ifrån, och kunna se hur vad och vem influerar vem och den osv. Det är därför när nån spelar en Lil Wayne-sång för mig sen jag förstår när han säger saker han kommit på helt i sitt eget huvud och när han säger saker som refererar till andra kulturella fenomen.

Mann – YN (Ft Buddy)

Mann har hursom tagit med den tonåriga LA-rapparen Buddy på ett jävligt spännande beat. Buddy är bara känd för att han är signad av Pharrel och har gjort den här Pharrel-producerade sången, och att ingen nånsin visste nåt mer om honom sen för han har valt ett namn som inte går att googla. Mann har ju i alla fall haft vett att lägga till en extra bokstav på sitt namn.

Mann-tejpet innehåller också ett jävligt fett Nick Nack beat. Nick Nack kanske stavas NicNac, jag pallar inte ta reda på det nu, han eller dom är i alla fall producenten till Starting Six eller The Cataracs, jag kommer inte ihåg det heller just nu. Han har gjort hits hursomhelst, det är det som är poängen, och här får han Mann att rappar tillsammans med den nyligen alltmer omskrivna LA-rapparen Problem. Att Problem lyckas bli omskriven ger ju lite hopp till Buddy eftersom om nån med ett så ogooglingsbart namn som Problem kan bli lite känd så kanske Buddy också har en chans.

Mann – Bout That Life (Ft Problem & Casey Veggies)