TRANSPORT TRAP RAPP

A-Wax ser fortsatt jävligt farlig ut, eller hur?

Jag är jävlans peppad alltså! Fan vad fett. Fatta att det här typ är första gången nån från Brick Squad så uttryckligt närmar sig Transport-Trapp-Rapp. Alltså Brick Squad, som namnet föreslår, rappar ju mest om att sälja kola i gross. Men nu står fan YG Bootie (som han heter i min bok tills han gör en skiva med YG). Den här skivan kommer kanske bli bra, det är allt jag vet. A-Wax, vilken figur ändå. Nä nu hinner jag inte skriva mer ikväll men det gör inget för ni kan läsa och lyssna på vad YG och A-Wax har för sig i tidigare bajonäsinlägg. Så här ser alltså omslaget till herrarnas kommande samarbetsskiva skiva ut:

Vilken jävla Transport-Trapp-Rapp titel! Kommer Waka Flocka Flame och Gucci Mane rappa mer om logistiken kring kolahandelsgross blir jag överlycklig.

Ps. Okay återanvänt skämt om YG Bootie men vad fan jag tyckte det var kul nog för två rundor på internet.

Annonser

Transport Trap Rapp [Mixtape]

Nu var det ett drygt år sen Bayonnaise först började dyka upp i någon av våra tankar och någonstans på internet. Onda sa att ”hehe jag har en idé helvete vi startar en blogg om rapp från San Francisco-bukten och dess omnejd och kallar den bayonnaise. En blandning av Bay som Bay Area och Mayonnaise som vita snubbar”. Kanske det främsta som har hänt sedan dess (bayonnaise-relaterat) är att vi äntligen identifierat och hjälpt att vidare beskriva den melankoliska mob music som stammar från San Francisco-bukten och dess omnejd. Vi har inte riktigt definierat, men väl pratat om genren Transport-Trap-Rapp. Och här kommer det jävla blandbandet.

Det är en mix av några av våra favoritsånger som kan sägas tillhöra genren Transport-Trap-Rapp. Sätt på den här när ni åker i er hyrda Ford Ka eller i tunnelbanan eller när fan som helst ni känner för det. Det är fördjävla mycket fet musik och det är samlat på ett behändigt sätt. Oj förresten det är med några rappare från Akron, Ohio också, Ampachino och Freeze till exempel. De är liksom ett undantag. De gör bara musik med buktrappare och de låter som buktrappare och de är en del av kärnan av Transport-Trap-Rappen. Mycket av musiken är naturligtvis hämtade från klassiska album som Messy Marv och Berners Blow 1 (om båtfrakt) och Blow 2 (om flygfrakt), Ampichino och Berners Traffic 1 och Traffic 2, och givetvis från Bay Area’s egen Young Jeezy och den avskurna aortan inom Transport-Trap-Rap, den fenomenale Sky Balla. Lyssna och njut.

01. Sky Balla – Need A Bigga Room (Ft Blue Davinci)
02. Berner & Ampichino – Traffic
03. Ya Boy – Banana Boat (Ft J-Stalin)
04. Lee Majors – Plane Crash
05. The Jacka & Berner – Traffickin (Ft Fed-X & Lee Majors)
06. Ampichino – Bricks (Ft Rich The Factor & Boi Big)
07. Fed-X over Not The Same Beat (Slowed)
08. Sky Balla – Direct Connect (Ft Hell Rell)
10. Messy Marv & Berner – Blow Money (Ft Freeze)
11. Ampichino & Berner – Fam First (Ft The Jacka)
12. Ampichino & Berner – Not The Way
13. Messy Marv & Berner – The Re-Up (Ft Fed-X)
14. The Jacka – Not The Same
15. Fed-X – Awful Dodger (Slowed)
16. Berner – Well Connected

Obs Ladda ner genom att klicka på den där lilla pilen längst till höger i spelaren

Ny jävla Mob Figaz sång

Det är en gammal jävla bild, vem det de kanske inte ens är så där långa längre. Husalah står till vänster, sen ser vi Rydah, och Fed-X och The jacka och framför böjer sig Ap.9.

The Mob Figaz – Loyal To The Mob (2011)

Det är på inget sätt en fantastisk sång, det kan man inte säga. Men det är ändå en helt ny sång av min favoritgrupp någonsin. Det där stämmer inte riktigt egentligen, The Mob Figaz är egentligen mer av min favoritbunt av rappare som råkar va i en grupp. Det var längesen de alla rappade med var sin vers på samma sång och det lät fantastiskt, såsom deras solosånger rätt ofta låter. Till exempel, jag tycker ju inte om att göra listor, men om jag skulle göra en lista över de bästa sångerna för de senaste åren, skulle minst en sång av en Mob Figaz medlem hamna topp tio de senaste fem åren typ.

Det verkar som att de ska släppa en skiva hursomhelst. Och de har bestämt sig för att mötas i den stil av rapp de alla vet att de behärskar, den melankoliska maffia-musiken. Det finns ingen rappare som låter så lidande och kan rappa om sorg lika ingripande som Rydah J Klyde, och Fed-X är nästan där han med. Det finns få rappare som kan rappar om livets toppar och dalar lika obesvärat, allvarligt och nästan apatiskt, som The Jacka. Det finns få rappare på jorden som sätter liv i ett beat lika mycket som Husalah. Och Ap. 9 är ju snabb och hård. Vi får se hur den här sågen låter när den är det sorgfyllda och melankoliska sammanhang som albumet med största sannolikhet kommer erbjuda, för nu saknar Loyal To The Mob förmågan att skapa samma våg av känslor som album av The Mob Figaz eller någon av medlemmarna förmår.

En gammal sång av tre Mob Figaz medlemmar som bonus:

Rydah J Klyde, Fed X & The Jacka – The Same Thing Every Day (2007)

Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.

Buktens bästa 2010

Juice Mannen & Onda sippar drank.

Yes tok, årets viktigaste lista är här. Dra ner persiennerna, säg åt din brud eller snubbe att ta av sig för pappa/mamma kommer vilja kliva på efter du läst det här. Du vet vad som väntar, Bayonnaise har valt ut det bästa från the Bay 2010 och hittar du inget du gillar kan du lika gärna köpa en keps med propeller.

Bäst i bukten 2010:
1. The Jacka & Ampichino – Devilz Rejectz 2

2. E-40 – Revenue Retrievin
3. J. Stalin – Prenuptial Agreement
4. The Jacka & Lee Majors – Go Bots II
5. NHT Boyz – Power Triangle
6. Droop-E – BLVCK Diamond Life
7. The Pack – Wolfpack Party
8. Lil B – Red Flame/Blue Flame
9. Brotha Lynch Hung – Dinner And A Movie
10. Guce and Matt Blaque – A Gangsta and A Gentleman

1.


Ja som jag sa när jag skrev om den här skivan för några månader sen:

Det här är jävligt jävla skitbra.

Jag känner fan inte att jag behöver säga så mycket mer. Jo, hela jävla The Mob Figaz är med på den här skivan. Det här är så jävla mycket mob music att jag inte fattar hur folk inte vallfärdar till Akron för att spela in filmer och leva och bo och dansa till sagor och sägner om Ampichinos liv. Till Pittsburg för att ta reda på vad det är för ställe som skapade The Jacka. Det här är typ musiken Gimli och hans dvärgkamrater sjunger och nynnar på kring lägerelden när de minns sina forna rikedomar och sina grottors förgångna flärd med vemod och melankoli.

Det här ÄR årets bästa platta. Det är så satans vemodigt och samtidigt gangster att jag flippar. Att sitta på buss 742 genom Skogås centrum och se nån snubbe med ansiktstattueringar sälja gurt med The Jacka i lurarna slår det mesta. Det är så svårt att välja en låt, för när det gäller riktigt bra album är summan så mycket större än delarna. Men ok, kolla in den här -House of the dead.
Jag tänker på Grace Slick, Gerry Garcia och The Cockettes när jag hör det här. Tänk dig San Francisco 1968, alla tar syra och har hibiskusar i håret. Bara klick, Boooom å den här låten dundrar på!
Det skulle funka men shit vilken skum stämning det skulle bli.

The Jacka & Ampichino – House of The Dead (Ft Yukmouth)

2.


E-40 – Lightweight Jammin (Ft Clyde Carson & Husalah)

E-40 hela norra Califoniens pappa. 2010 fick vi veta exakt var skåpet skulle stå igen. För 10-12 år sen garvade folk åt att man lyssnade på E-40 men tiden har en förmåga att visa vad som är fett och vad som är fejk. Kombinationen av rappens mest unika flyt och att ändå leverera relevanta texter får min skalle att explodera ibland, fan va dom här två plattorna e bra. Avnjutes bäst tillsammans med lite broccoli!

3.


Den här skivan kom tidigt i januari det här året. Vilket ju innebär att det nästa var ett helt jävla år sen. För fan vad laddad jag var. Och för fan vad bra det var. De fyra första låtarna tävlar alla om att kunna platsa bland de bästa låtarna 2010 alla kategorier. Jag blev alltså halvt tokig när jag satte på den här skivan första gången och sång efter sång var så överjävligt fet. Det här blir bara ren hyllning. Men vad fan, det här är skitbra.

4.


The Jacka & Lee Majors – Real Hood feat Freeway

The Jacka har varit sjukt produktiv i år (igen) och hans old school projekt med Lee Majors träffade som en hård örfil rätt i fejjan. Till och med den värsta bakåtsträvaren borde kunna dra ner kangolen lite längre över ögonen och digga den här plattan. Dom snor helt oblygt electro klassiker, Melle Mel texter och 80-tals nostalgin borde kunna få tjejer födda på 90talet att sära på benen. Höjdpunkter är när Lee och Jacka kör över Planet Patrols -Play at your own risk och när Freeway bjuds in på -Real hood nigga.

5.


NHT Boyz dök upp helt plötsligt i våras efter att ha varit försvunna från rappen i typ tre år. De var förändrade och förbättrade. Jag trodde fan inte att de hade det inom sig, men herregud. Till exempel, varför har ingen jävel samplat 50 Cent’s line ”damn homie in high school you was the man homie” förut? De gjorde om Ice Ts gamla dänga ”6 In The Morning”. De gjorde framtidsrapp och nu är de fan ta mig nästan kändisar. Jag hoppas de håller ihop och släpper mer skit tillsammans nu bara.

6.


Han är ju inte tjock som sin far. Men han gör lika fet musik. Droop-E är ju superproducenten som också råkar vara avkomling till E-40. Jävla familj alltså. Sonen tar över, det var det jag sa i höstas. Men när vi summerar året kom vi ju ändå fram till att fader E-40 ännu gör bättre album. Men vad fan, så ska det va. Han är ju typ 22 och hans pappa är en av världens bästa rappare någonsin, nån måtta med talangen får det va. Men vem vet vad som händer när Droop-E har rappat i 20 år, hoppas pappa 40 rappar än då så kanske ännu en avkomling kan få va med. Fatta om Droop-E får en unge nu, tre generationer av legender. Men men nu lever vi ännu i 2010 ett tag till, och redan här och nu har Droop-E gjort extremt bra musik. Vi ska inte glömma att han producerat faderns bästa låtar på 40 skivor. Och så släppte Droop-E ju även de här solo-projektet där han har samplat nån som heter Sade, jag vet inte vem det är men det verkar alla andra veta, det är visst en stor grej. Allt jag vet är att det blev sinnessjukt bra musik när Droop-E la sina vantar på det. Som på den här duetten med pappa 40:

7.


Det här är med stor sannolikhet The Packs sista skiva. Eller det tror jag i alla fall. Lil B är ju helt ute och håller på med andra saker. Young L har nåt sinnessjukt bra eget på gång. Hans solomixtape hade fan i mig kunnat platsa bland årets tio bästa skivor det med. Lil Uno suger ju, men han är så bra i det här formatet. Stunnaman är ju skitbra, men han passar inte in lika bra här med den där nya raspiga jävla rösten han har fått i år. Men vad fan, det vore inte samma sak utan honom. Alltså, nya The Pack låter typ som gamla The Pack fast med mer fulländat ljud typ. Jag vet inte vad de sålde men jag hoppas det bra nog så de känner att de ska fortsätta spela in musik tillsammans. Hem till Berkley med er och knarka i studion så ska det nog blir bra.

8.


Lil B The Basedgod – GQ Magazine

Jag kan ju inte säga så mycket om Lil B, han går ju inte att förklara. Ni får följa Based-serien som jag håller på med här på Bayonnaise (snart kommer lite Lil B solosånger från 2006). Också att han ju släppt tokigt mycket musik i år. Men ändå, bland based freestylesen jag hört, bland de olika färg-skivorna (Red Flame, Blue Flame, Evil Red Flame), och den där regn-skivan så väljer jag att ta med mig den här skivan in i 2011. Inte heller Red Flame är liksom en färdig produkt nog, som Onda säger Currensy gör lite molnrapp och han gör det till ett mer komplett stycke ljud. Men vilket jävla fenomen Lil B är, ungdomar skriver kärleksbrev runt hela världen. Unga rappare över hela USA gör hälften låtar som låter som Travis Porter hälften som låter som based låtar. Det går liksom inte att ignorera att Lil B kommer att ha påverkat framtida rapp på något sätt, vad man än må tycka om det så kommer musiken vi lyssnar på om fem år ha påverkats av Lil B. Tror jag.

9.


Sacramentos stolthet Brotha Lynch Hung kom tillbaka 2010 i god gammal rip-gut form. Alla verkar ha missat den här, den gick upp på billboardlistan första veckan den släpptes men sen glömde tydligen Strange Music att trycka fler cds. Ganska klantigt enligt mig av ett bolag som håller på att bli nya Cash Money eller No Limit. Förmodligen potentiellt farligt med tanke på att Brotha Lynch har en historia av ganska tungt kriminellt beteende och precis lämnat ett tio år långt krig med Black Market Records.

Självklart snackar vi tema-platta, First Degree är med och det sprutar blod, inälvor och hjärnsubstans. Lynch ÄTER mc`s! Bokstavligt talat.

10.

Jag vet inte vem som var gangstern och vem som ska va gentlemannen? Båda lite av varje antagligen. För inte fan är Matt Blaque en gentleman. Första gången jag hörde honom var han ett projekt som Messy Marv drev, den snuskigaste jävla RnB sångaren vi nånsin hade hört. Han och Jessica Rabbit skulle göra succé för Mess skivbolag Scalen genom att göra smutsig strippklubbsmusik som skulle slå världen med häpnad. Nu de senaste åren har han ju mer varit en gangstersångare än en strippklubbsångare, men här ska han alltså va en gentleman. Och Guce, som under 2008 och 2009 hade bytt namn från Guce till Gucey Guce Doe Boy heter numera Guce igen, det tycker jag är synd. Jag skrattade fan varje gång jag hörde honom vråla ut ”it’s Gucey Gucy Doe Boy baby” och liknande. Det är en för jävla fet skiva i alla fall och den förtjänar sin plats väl.

Guce & Matt Blaque – Champagne

TILLSLUT, ANDRA BRA JÄVLA SKIVOR:

Messy Marv & Berner – Blow – Blocks and Boat Docks
Roach Gigz – Roachy Balboa
Stevie Joe – 80s Baby
DJ Fresh – The Tonite Show 2011
Lil Rue – Stars & Straps
The Jacka and Laroo –  Neva Be The Same (20 Bricks – Season One)
J-Stalin – Real World 3
Young Gully – The Grant Station Project

Och, Tack alla läsare. Det är ju ett smalt jävla ämne vi skriver om, men ändå är det några som kollar in. Vi uppskattar er som läser, vänner, främlingar, svenskarna norrmännen. Hoppas ni hittar lite musik här som ni tycker om, och att ni uppskattar texterna. Gott nytt år, vi får hoppas att det kommer sjukt mycket fet musik från bukten 2011! Se upp för Philthy Rich nya skiva som kommer snart till exempel!

Mexican Mafia


Välkomna och lyssna på en jävligt hård mexare rappa om gangsterlivet på ett rått jävla beat, med en fullständigt oväntad OJ Da Juiceman-sampling.

Jag har aldrig lyssnat på en skiva bara tack vare två Big Oso Loc gästspel förrut, det kan jag lova er. Det är faktiskt inte så värst ofta jag ger mig på att lyssna på något alls från Nor-Cal mexar-gangster-rap-scenen. Ofta är det helt enkelt för mycket för mig. För mycket av det hårda, för råa beats och för mycket religion. NorCal-mexarna älskar Gud, och jag tror att de älskar att älska Gud. Skulle jag bo där skulle jag antagligen ta mig till att älska Gud jag också, jag är förtjust i jargongen och ritualerna. Stora helgonbilder på väggarna. Man behöver inte ha säkerhetsbälte eller vara nykter för att köra bil, för det är inte upp till dig utan det är Gud som bestämmer ditt öde. Jag skulle älska att tro att det var så. Eller, jag vet inte om jag pallar det helt. Jag har alltså inget emot lite spiritualitet, speciellt när det blandas med den hårdaste jävla gangsterskiten som finns, men det är alltid nåt spår som är helkristet, knappt en referens till en enda synd. Och alla vet ju att musik utan synd är sånt Jimmie Åkesson lyssnar på (nog sagt?).

Da Connection -My Gente (Feat. Lil Coner, Keek Dogg, Big Oso Loc)

Ja, jag har ju alltså inte förens häromdan tagit mig tid att lyssna på en skiva med ett Big Oso Loc gästspel som enda kända referenspunkt, men jag kunde inte hålla mig när jag såg det här albumomslaget här nedan:

Jag inbillar mig att om jag la på mig några år och några kilo, skaffade en sån där hatt, och skaffade ett sånt skägg, ja då blir det jag på den där bilden. Jag och Da Connection är potentiellt jättelika, kanske. Jag kommer aldrig kunna se hård nog ut för att få va med och posera vid en gammelbil sådär, eller fan om jag verkligen försöker. Skivan lät alltså precis som väntat, rått, hårt och jävligt NorCal (för hårt för twitter till exempel). Bekanta er med världens hårdaste rapp. Som bonus får ni lyssna på en sång från en av vårens NorCal-mixtapes, med en av gubbarna ur gruppen som är vad dom heter, Nsanity.

Da Connection – Just Some Gangsters (Feat. Keek Dogg, Gino)

Heavy of Nsanity – Pop The Switch

Jag vet inte vem av pojkarna på bilden som är Heavy, men jag tror att det är han till höger.

Animal fuckin planet, nuttin but knocks bitch

Husalah

Nu när ni hört några sånger av Husalah kanske ni är redo för fler, kanske flera stycken samtidigt. Kanske är ni redo för ett mixtape. Jag råkar veta exakt var ni borde börja, alltså exakt rätt skiva. Det finns nämligen en helt perfekt börja-lyssna-på-husalah skiva,  dessutom är det alltså det bästa mixtapet jag vet, det är alltså nästan världens bästa musik. Och så får ni ju chansen att höra lite av Husalahs barndomskamrat och rappkompis The Jacka. De har känt varann sen långt innan både du och jag fick våra första mobiltelefoner, sen innan vi kände internet, sen innan jag hade ätit Kebab, kanske kanske inte innan Danmark hade vunnit fotbolls-EM, sen när Deep Cover släpptes typ, sen innan jag kunde förstå den här texten antagligen, jag kunde säga fuck you och please typ på engelska på den tiden skulle jag tro. Hade varit coolare om jag kunde säga bitch please, men jag tror inte det va så. Här är beviset på att de har varit så långtida kompisar. En sång! Husalah är 13 och heter Young Boobie James och The Jacka är 15 och heter Ouiny Mac.

Young Boobie James & Ouiny Mac – Shock Tha Place

The Jacka

Sen efter ett tag när de var lite äldre tonåringar stannade C-Bo med sin bil nånstans i Pueblo-projektet och berättade för kidsen att han letade rapptalanger. Husalah ba fuck ska jag bry mig jag tjänar hecka pengar på knarkförsäljningen, men han tittade förbi ändå, och fick se att C-Bo körde en europeisk bil, aldrig hade han blivit så imponerad, det där med rapp, kanske ska jag visa vad jag kan ändå. C-Bo lyssnade på massa kids och på en hårfrisör som var typ 25, han valde fyra kids (Husalah, The Jacka, Rydah J Klyde och Fed-X) och hårfrisören (Ap.9) till att bli medlemmarna i världens bästa rappgrupp någonsin, The Mob Figaz. Obs, inte att förväxlas med Texas-gruppen Mobb Figgaz med ledstjärnan C-Note.

Satfläsk jag tappade tråden igen. Men va fan… Nu vet ni det där. Vi skulle prata lite om det här mixtapet, samarbetet mellan kompisarna Husalah och The Jacka, hostat av Bay Area mixtape och rapp-DVD kungarna Demolition Men. Mixtapet heter Animal Planet, temat märks inte så mycket, mer än lite tal om att Jack och Hus är bestar, på gatan, på mikrofonen och rent allmänt. För er som har lite koll på Bay Area-rapp kanske det även är intressant att höra gästverser av artister som Mistah F.A.B. och J-Stalin innan deras definitiva genombrott som artister. Utöver Husalah och Jacka är den framlidne Chicago-sonen Pretty Black’s många gästverser något som imponerar mycket på skivan. Jag har lagt upp den här på lite andra delar av internet förr förresten, så lite av en re-post. Hopp in.

Demolition Men – Animal Planet Starring The Jacka & The Husalah (2006)


1. Animal Planet-Intro
2. Husalah-zestwayss (A Lotta Fun)
3. The Jacka-Girls Say Remix
4. Husalah & Pretty Black-Do What We Do
5. Rydah J Klyde & Mistah Fab-Self Made Nigga
6. J Stalin-Just A Playa
7. Husalah & Tony Cash- I Need To Know
8. The Jacka & Husalah-Freestyle
9. The Jacka & Husalah-Blind World Remix
10. Husalah & Pretty Black-Rack Out
11. Husalay & Pretty Black-One On ONe
12. Husalah-I Gotta Have
13. Husalah-In’shallah
14. Husalah-Skit
15. J Stalin Ft. The Jacka-The Party Jumpin
16. The Jacka-Bay Go Crazy
17. Husalah-If A Man
18. Keak Da Sneak, J Stalin & Bavgate-Fizzin In A Zone
19. The Jacka-Freestyle
20. Husalah-Rock Out
21. Husalah & The Jacka-You Look Nasty
22. Husalah-Thug U R Not
23. The Jacka & FedX-Visionz
24. FedX, Pretty Black, Lee Majors & Yanna-Major For Real
25. The Jacka & Husalah-Same Shit Everyday
26. The Jacka & Amp Pachino-Never Equal
27. The Jacka-Gunshots
28. Lil Ric, Ap 9, FedX-Come Hard
29. Husalah-Skit
30. Husalah-Why Im A Gangsta
31. The Jacka & Cellski-Lately
32. Pretty Black-Gettin Money
33. The Jacka & Husalah-General Of The Ward
34. Animal Planet-Outro