Taj-He-Spitz är tillbaka!

Jag och rätt många mer mig var rätt hype på Taj-He-Spitz när han släppte musik typ 2007-8. Då var han en rappande jävel från bukten, karisma swag allt det där. Av hundra dudes som rappar lite här och var stack han ändå ut lite, sen åkte han in i finkan och var försvunnen från Internet osv i flera år (t ex har vi aldrig skrivit om han här). Klassiskt ingen visste hur länge han skulle sitta inne.

Men nu är han ute! Han har släppt ett mixtape som jag typ inte lyssnat på än, det var väl ett par veckor sen. Och jag vet inte riktigt vad som kommer hända. Alltså, 2008 var han en youngsta som gjorde musik med de gamla gubbarna, hans tapes värd var B-Legit av alla människor, han kanske till och med hade nån vers med Mac Dre, typ Beeda Weeda, Lee Majors. Då var han den unga killen, och nu vet jag inte riktiga vad som ska ske. Eller jag har inte vetat. För då 2008 kändes fortfarande det gamla gardet i bukten fräscht på ett sätt de kanske inte gör längre, missförstå mig inte, gubbarna gör fortafande fet jävla musik, men om Keak Da Sneak, Beeda Weeda och typ Mistah Fab var frontfigurer för det hetaste som fanns i bukten på den tiden, de mest nyskapande rapparna i Kalifornien, så känns de nu mer som OGs i buktrap.

Då fanns inte hela #newbay-rörelsen, då var det några kids i Berkley som gjorde nåt som hette based men det var inte så stort, nu lever mob music ett gott liv som hjärtat av buktrap, medan de mest nyskapande har har fått sina kreativa tak satta av folk som Lil B, Kreayshawn och Young L. Tyck vad ni vill om de artisterna, men förstår ni resonemanget, man kan gå rätt jävla långt left-field i buktrap 2012 utan att sticka ut så värst. Så… Vad skulle jag förvänta mig av Taj-He-Spitz när han kommer tillbaka?

Det är lite samma sak med Husalah om ni fattar. Han var så jävla fresh, nu när han är ute är det som var det nya gardet inte det nya gardet utan de som gör bukt-kvalité mob music, fantastisk musik och jag väntar fortfarande på att han ska ge oss alla en elchock som att han laddat sig med uran i finkan, men ni fattar.

Så tittade jag på videon ovanför. Och insåg att jag inte hade behövt tänka så mycket, fan vad han längtat efter att rappa den jäveln. Han säger ge mig ett sånt där nytt beat som finns nu för tiden så rappade han som en tok. Han är som en Philthy Rich med bättre röst. Han är filipino-Meek Mill.

Vad gör han annars? Så klart har han teamat med sina gamla kompisar, t ex gamle Mac Reese hyphy-gubben. Hör dem här:

Throwbacks

Bobby Brackins – What U On (Ft Taz)

Jag är mest glad att Bobby Brackins fortsatt med det han alltid gör, och att han blir bättre och bättre på det. Om ni minns back i dagarna när han gjorde based rap innan den sortens based rap adopterats av Los Angeles helt, då lät det likadant men mycket sämre ljudkvalité osv. Och den här sortens ung Kalifornien beatas, visar det sig, är en sorts musik som verkligen tjänar på att göras ordentligt i ordentliga studior. Det här beatet är till exempel av Trev Case.

Om ni inte fattat det så skriver jag nu om musik som jag tänkt lyssna på när det kom men jag har varit så oduktig på det så sångerna har hunnit bli throwbacks innan jag ens hört dom. Allt är från 2012 dock så det är inte så himla värst gammalt.

Cousin FIK släppte till exempel det här mixtejpet för kanske mellan två och sju veckor sen, vem vet. Sickest Nword Healthy håller fortfarande på att pushas och snart kommer lite videos osv, men i väntan på det kan man ju lyssna ändå. Och det gjorde jag för ett tag sen lite snabbt och tyckte att till exempel de här två sångerna var nåt att ha.

Cousin FIK – Brand New Bitch (Ft Problem och 1splacemusic)

Problem börjar bli ett problem. Fatta hur bra han är på att jobba runt så att han tilltalar alla, han är som Drake typ, jobbar med rapnörd-favoriter som okända artister på rapnördfavoriten E-40s skivbolag, han jobbar med unga coolingar och han jobbar alltid i konstellationer där han är den snyggaste, t ex ser han till att konkurrera i blickfånget med Bobby Brackins som ni ser ovan kortbyxebärande Iamsu:

den lite äldre och rundare E-40:

sköldpaddan Laroo:

Andre Nickatina:

och

Show Banga:

Nog om det, sången vi pratade om var ju alltså Brand New Bitch och den är bra eller hur. Det finns en till sång här också:

Cousin FIK – Half These Bitches (Ft Roach Gigz & Droop E)

Här är det kul när Cousin FIK till exempel klagar på att hälften av bitchersarna han pratar om inte ens läst en bok. Jag har helt missuppfattat honom jag trodde han kanske knappt läst en bok, eftersom som han är så jävla ADHDig i sin musik och verkar ha specialintressen som molly, fest, skräckfilm och hostmedicin snarare än kunskapstörstande av det mer akademiska slaget.

Slutligen vill jag bara berätta att jag inte missat att Bearfaceds HD har släppt en riktig skiva, Pursuit of Happyness kallas det visst. Den är mastrad osv men det är massa mixtape DJ drops på den, whatever. Den innehåller bland annat den här catchiga södern-låtande sången där HD säger Chee Chee så det låter bra en masse.

HD – Chee Chee (Ft 600BJ)

Potpurri

Dre Doja är en ung man från Kalifornien som har gjort exakt en sång jag känner till, det är den här ovan. Jag har känt till den här sången bara lite längre än tre timmar, i skrivande stund. Utan att bli långrandiga här så ska jag nämna vad som fick mig att vilja dela med mig av dojans video.

1. Dre Doja, har han nåt släktskap med Doja Click (som Onda skrivit om)? Det låter inte ett dugg likt, men han kanske är Doja Click-medlemmarnas gemensamma barn? Kanske kan internet ge mig svar.

2. Sången är producerad av rnb-sångar-producenten Josh Franks som jag trodde på för några år sen, han är typ en blandning av Miguel och Baby Bash så ni fattar potentiella höjderna och fruktansvärdheten det kan innebära. Ett exempel ser ni i videon längst ner.

3. Influens-potpurrin, den här musiken har influerats av allt och inget. Jag blir helt snurrig men inte ens upprörd för det låter ju bra. Främst:

3.1 Travis Porter/Roscoe Dash sången i refrängen (0:50 typ)

3.2 Cookin-dans axlarna och sedlarna, han tar det han vågar av Lil B.

4. Två helt vanliga verser av Philthy Rich och J-Diggs. Jag tycker att det här är festligt. Ingen av de här herrarna kör på nån sorts Lil B eller Atlanta-vibb utan de har helt ignorerat eller inte ens märkt alla popkulturella referenser, de rappar lite som de brukar bara. Ja menar rappar man 500 verser per år som Philthy Rich har man inte tid att lyssna på allt annat som sker och fundera ut hur man ska matcha det. J-Diggs hade inte ens lyssnat på beatet nån ungtupp bjöd han på en resa till Las Vegas och  betala han genom att bjuda på lite marker och en tur på en strippklubb. Jag tror inte ens J-Diggs vet att sången handlar om att Dre Doja har en tjej som sätter upp ramverket för deras gemensamma hushållsekonomi för J-Diggs pratar som om det var han som bestämmer och betalar osv.

Så Josh Franks-bonusen.

Om ni precis tittat på videon som är precis ovan den här texten har ni sett en rätt alldaglig sång som till synes är helt och hållet influerad av den musik som är populär nu förtiden. Dollabillgates låter ju som en blandning av typ Tity Boi och nån i Brick Squad. Josh Franks försöker höja sitt marknadsvärde genom att gå mellan rap och sång, och han använder samma sirener som är så populära och försöker skjuta in lite Lex Luger energi i sina beats. Mången lyssnare kanske skulle tycka att det här är det tråkigaste och meningslösaste som finns, att hålla koll på några kopior osv. Men helt ärligt, förr eller senare kommer Dollabillgates eller Josh Franks hitta nåt som resulterar i att de helt plötsligt gjort en skitbra sång. Det här var ju rätt nära men inte riktigt där.

En ny Aeon

En del tror att jordskorpan kommer röra sig och starta en ny istid 21 dec 2012, andra verkas hoppas på att Nibiru ska poppa upp och krocka med vår planet.
Jag säger – förmodligen inte.

Däremot finns det små tecken på en förändring i folks medvetande som startade med internets födelse och slutar med att Mac Mall gör politisk, revultionär musik. Mac Mall förlorar sig inte för mycket i detaljer som blodlinjer,ockult symbolik och illuminati. Han beskriver orättvisor i vanligt folks liv och konstaterar mest att hans land styrs av tjuvar.

Han gör det inte på ett Jedi mind tricks sätt utan på ett Mac Mall sätt vilket jag är tacksam för. Khayree har producerat vilket enligt mig gör det här till en given klassiker.

Mac tar i från tårna, enda jag kan gnälla på är att han kunde skippat upptempo-låtarna som inte riktigt passar in på plattan.
Just d, Ray Luv är med i videon och spottar muslimsk mystik, det gör en tok glad!

Mac Mall – Izm

Mac Mall – War Drums

Mac Mall-Country Ran By Thieves

Mer Jeezy och Earl!

Young Jeezy – Go (Ft YG & E-40)

Kommer ni ihåg på löningsfredagen här om dagen när Onda var fett glad och peppad över att två av hans favoritartister samarbetat för första gången? Det var alltså Young Jeezy och E-40!!! De herrarna är alltså även några av mina två absoluta favoritartister. Mest för att de göra kanske världens bästa musik men även eftersom de verkar va så omtyckbara.

YG fortsätter att vara med på bra sånger utan att jag riktigt märker vad han gör där, det är ju han som börjar rappa ändå men fast att jag lyssnat på Go typ fem gånger i rad nu kommer jag bara ihåg biten där han sa att hej det är YG, Jeezy osv. Han borde lära sig av E-40 hur man sticker ut, som till exempel på den här sången när E-40 ser till att märkas genom att påstå att han har en kustlinje inunder sin armhåla.

Laroo x Trina x Too Short

Laroo The Hard Hitta – Upside Down (Ft Trina & Too Short)

Det var inte så länge se jag prata om Laroo va, ni minns va han gjorde en sång som lät som om den var från Kalifornien 2012 av nån från Kalifornien som är rätt ung nuförtiden. Nu är Laroo tillbaka med ännu några skitfeta gäster, vad ska det bli av den här skivan frågar vi oss. Veteranerna Too Short och Trina är de kanske två främsta snusk-rapparna i världshistorien, och Laroo slår hårt. Jag bara väntade på att han eller nån av dom skulle använda den här uppenbara möjligheten att skapa en punchline med Laroos smeknamn.

Jag hade tänkt skriva några exempel på vad de hade kunnat säga här, men jag kommer inte på nåt rumsrent nog, så ni får nöja er med tanken på att Too Short, Trina eller Laroo skulle vråla ut textrader om hur Laroo kallas hårdslagarn för att han knullar så hårt osv. Eller ännu roligare, om han hade vänt det åt andra hållet och pratat om att han trots sitt hårda namn är en riktigt omtänksam sexpartner. Typ:

they call me the hard hitta,
but your smile makes me go oh laard, n***a,
you melt my heart and make my dick bigga

Hoppas ni har en trevlig helg i alla fall.