Mera Earl

E-40 har bombat oss med videos från The block brochure de senaste månaderna, alla är så klart sevärda. Nu lägger vi upp dom till er som sitter inomhus av någon anledning så ni kan glutta så ögonen poppar ur!
-What you smoking videon kom inatt vilket innebär att inte inte så många hipster-ögon har sett den än så ni vet.
Kokane är på refrängen, Daz & Kurupt kör åtta rader var, alla har solglajjer, svinbra.

Annonser

Laroo Hårdslagarn

Laroo The Hard Hitta, det är hans fulla artistnamn.

Laroo – Money Aint Trippin (Ft E-40)(2007)

Laroo är känd för mig för att han är fett bra på att göra go music. Han är alltså en av veteranerna, vid det här laget, på E-40s skivbolag Sick Wid It Records. Det är inte omöjligt att han är släkt med E-40, det flesta på det skivbolaget är släkt. Han har genomgående hursomhelst i sin karriär gjort musik som går hårt som fan, det kanske inte stämmer men för mig är han Mr No Slow Jam, han må rappa om tuffa och tragiska saker men det är alltid hella catchy. Som ni till exempel hör på en av mina favorit Laroo sånger, Money Aint Trippin, den hyphy skiten med ett rätt långsamt men ändå jävla röjigt beat.

Anyways, nu har han märkt och identifierat att hyphy det finns ju inte längre och nu finns nåt E-40 kallar function music. Function Music är nåt kidsen i Kalifornien sysslar med, som vi pratat om tusen gånger LA-kids och HBK osv. Så då skaffar han sig ett HBK beat och låter HBKs och bajonäs favorit Iamsu gå loss, sen släpper han på Comptons Problem (ni som lyssnat på Vad blir det för rap? kanske känner igen Problem från första avnittet då vi pratade om rappare som hade ogooglingsbara namn, det var han som gjorde My Ex). Så där ja då hade Laroo helt plötsligt lärt sig hur man gör musik som går fett hårt 2012 också. Bra fixat Laroo bra sång.

Laroo – Playboy Bunny (Ft Iamsu, Problem & Tradez)

2 legender


Kolla d här, herre-tok ja menar kolla glädjen över att 2pac har anlänt till västkusten och hur han förklara hur man ska behandla örten. D är så tydligt att han ville hänga me riktigt folk som ville göra riktig musik.

Och kolla här hur en vuxen man ( E-40) hanterar ett beef som skulle kunna döda fler än fågelinfluensan.

Bay Area och Justin Bieber

Som ni säkert har hört har den kanadensiska popgossen Justin Bieber släppt en ny singel, Boyfriend. Som ni säkert hört består beatet till sången av några klassiska bay area-element, trumman alltså, och rätt mycket som inte har nåt med buktens ljud att göra, gitarren och stora delar av sättet han sjunger på t ex. Det var ju inte som när en annan kanadensisk popgosse släppte en faktiskt hyphy-sång förra året. Anyways sången var nog spännande för att nån som heter Chucki Macki skulle göra en buktremix, det tycker jag är väldigt festligt.

Too Short öppnar, följt av Eddi Projex tror jag, följt av Beeda Weeda, sen kommer E-40 in lagom till gitarrerna. Turf Talk försvinner helt bakom gitarrerna medan San Quinn får vråla fritt. Ja det fortsätter lite så, det här är kanske inte det bästa ni hört på bajonäs, det spelar inte så stor roll jag tycker det är väldigt kul att höra en gubbe som San Quinn på ett beat som tillhör Justin Bieber.

E-40 – Boyfriend (Remix) (With Too Short, Clyde Carson, Kaz Kyzah, Hoodstarz, Beeda Weeda, Eddi Projex)

Brainiac eller hjärnan som gav oss The Block Brochure: Welcome to the Soil 1 2 & 3

När Bob Marley sjöng – The stone taht the builder refused will always be the head cornerstone, sjöng han inte bara om att bli utfryst av sin pappas familj utan även om E-40.
Earl har alltid varit en sorts acidtest för tokar.
Framför allt på slutet av nittiotalet var hans rapflyt så speciellt och krävande att många i Sverige avfärdade honom som nån sorts västkustpajas.
De som inte älskar E-40 borde ta en paus i texten och fråga sig -vad tyckte 2pac om E-40? När ni har svaret kan ni skamset gå in på Itunes och köpa The Block Brochure eller hävda att 2pac hade fel..


Jag är säker att e-40 inte är från den här planeten. På samma sätt som Brainiac myntat uttrycket Etymology har E-40s extrem stora hjärna sprutat ut slangord,metaforer och koncept som bara kan förklaras med ett jättehopp i evolutionen eller bevis på han har kontakt med samma Secret Chiefs som Blavatsky.
Brainiac är den superskurk som är skyldig till att krympa och sno Stålmannen hemstad Kandor. Han var så genial att inte ens Dc comics manusförfattare kunde hålla koll på allt tok han gjorde,för att få ihop ”kanon” var dom tvungen att klona honom ett par gånger. Han heter just nu Brainiac-5.

Welcome to the Soil 1,2 & 3 har allt. Den har 60 låtar, den har hyphy, mobmusik, RnB, socialrealism, gangstarap, slap, lyricism..osv.
Och den har gäster, kolla här – Celly Cell, C-bo, Brotha lynch, Tech 9Ne, Andre Nickatina, Too $hort, Juicy J, Gangsta Boo, Ritchie Rich, The Jacka, Turf Talk, Spice 1, JT tha bigga figga, Hieroglyphics, Snoop Dog, Cellski, Suga-T och Cool Nutz.
Typ som en framsida av tidningen Murder dog runt 2002.
Sen har han alla ungtuppar med såklart och det är inga slöa halvdana verser som levereras tok oooonej.

Ändå är det Earl själv som skiner starkast över 60 spår , den enda som kan matcha honom är The Click kompisen B-legit.
Det är omöjligt och välja ut låtar som ger en rättvis bild av allt The Block Brochure är så det får bli ett spår där E-40 och B-legit flyter som i gamla tider.
Kolla bilden, lyssna på låten, dom kör bara på och blir bättre med åren och det är sååå fett! Can u feel it?

E-40 – Can You Feel It (feat. B-Legit)

Podcast! Vad blir det för rap! Avsnitt 6!! Crunk!!

Hej till er tuffa lyssnare från oss. Hemma hos token Onda från STHLMS Inkasso i Rågsved samlades vi (Hugo, Sanna & Petter) och våra semlor under en isig februariafton ännu en gång för att prata om rap-musik. Sällskapet berättar nästan allt de vet om crunken, hur (att) den kom till i Memphis på 90-talet, hur (att) den exploderade med Lil’ Jon som frontman kring millenieskiftet, och hur (att) vi älskar nästan allt musikljud som bekänns till genren.

I avsnittet snackar vi om olika aspekter av crunk. Till exempel, hur crunken som ju är en sub-genre till hip-hop, även själv bidragit till framkomsten av flera andra sub-genrer. Bland dem den självklara VBDFR-favoriten crunk-N-B, men även mindre lyckade försök som CRUNK-N-B-REGGAE-BAILE FUNK-ROCK-N-ROLL-DOUCHE DANCE MUSIC.

Även: Hugo har lyssnat på Lil Jons senaste album ”Crunk Rock”.

OBS! Kära buktälskare, första sången är en sång av E-40.

Vi finns på Internet! Till exempel Facebook, Tumblr och Twitter.

Inom kort kommer nästa avsnitt där Petter till 100% reppar sin hemstad GÖTEBORG.

Whatever?! xoxo

Klicka här för att prenumerera i iTunes.

Eller här för att nå vår feedburner-rss.


Klicka på trekanten för att lyssna på datorn, eller på den lilla pilen i spelaren för att ladda ner mp3n.

Musik och info om crunk finns på Internet. Musik av, och info om, Lil Jon finns på ryska wikipediasidor och i any given polsk nattklubb. Så vitt vi vet (dock var Petter i Polen nyligen, han såg inte Lil Jon). Det mesta borde gå att köpa på iTunes också.

Undrar ni nåt om nån sång så hör av er till oss, vi finns på massa olika delar av Internet som ni har märkt om ni läst lite längre upp.

Årsbäst 2011 i bukten tok

Alla som lyssnar på bra rap vet att det kommer alldeles för mycket bra rap från San Francisco bukten med omnejd för att någon människa ska kunna lyssna på allt på ett vaket och koncentrerat sätt, det kanske går om man använder nån sorts substans vem vet.  Bayonnaise har hursomhelst försökt klura ut vad vi tyckte var bäst, viktigast, roligast eller nåt sånt. En odefinerad lista över musik som har kommit 2011, som vi lyssnat på, kan vi väl säga.

Det vi kan säga är att det är lite av en framförhandlad lista mellan Onda och Hugo. De sa tio skivor var, fyra skivor hade båda nämnt så de hamnar överst. Sen valde de de tre resterande skivorna från var sin lista. Typ.

1.

E40 – Revenue Retrievin: Graveyard Shift & Overtime Shift

Den här skivan är egentligen två skivor ja, men vad fan så här gjorde vi förra året också när E-40 släppte de första två skivorna i sin Revenue Retrievin’ serie. Dessutom lyssnade vi på skivorna som om det vore en. Lyssna när 40water beskriver hur det var att växa upp i Vallejo och häpna över hur bäst han är. Its cold.cold out here and im not talking bout the weather.

E-40 – Born In The Struggle (Ft Mike Marshall)

2.

Berner – The White Album

Det är nåt tvångsmässigt med hur vi måste lyssna på Berner hela tiden. Han är som ett sår man inte kan sluta pilla på, omedvetet så är man där igen och igen. Jag kan inte fatta varför jag gillar honom så mycket. The White album var iallafall den platta jag lyssnat mest på i år, fan. En man på Internet sa en gång ”berner sounds like fucking ray romano rappin”, och ja det stämmer väl. Men vi jag kan inte låta bli ändå, hör ni inte vemodet, och hör ni inte vilket bra beat han har valt. Här är remixen på hans hitsång på ett beat av 2010 års stjärnproducent Bik KRIT.

3.

HD – Fresh

HD är den där fumliga killen som det var lite svårt att få grepp om, vad fan sysslade han med sa vi, han gjorde sånger som hette typ Real Hip Hop och rappade på gamla new yorkar beats. Sen lyssnade jag in mig. Sen kom 2011. De halvsömniga skivorna från 2010 Extorition Music 1 och 2 byttes ut mot typ 5 nya skivor. HD har brutit med Livewire, vilket ju borde betyda att han skulle försvinna från rampljuset. Istället har han blivit norra Oaklands mest lovande klassiska gangster-rappare (utan så mycket konkurrens visserligen, Mistah FAB och Main Attrakionz är därifrån men de gör ju inte hårding-rap direkt). Har ni hört hur The Jacka lät i början på sin karriär typ år 2000, ni fattar, det här kan bli nåt.

Men den här skivan är inte årets tredje bästa skiva från bukten bara för att HD rappar, det är nämligen buktens kanske bästa producent DJ Fresh som har gjort hela skivan. Fan vad han är bra på att göra beats, fan vad bra han är på att göra rap-sånger.

HD – Clausterphobic

4.

J. Stalin, Hell Rell & Lord Geez – Guilty By Association

Den här skrev vi om när den kom och den har dundrat hela året faktiskt. Det alla undrar är så klart vem Lord Geez är, finns han på riktigt och i så fall varför är han inte känd och respekterad? När jag lyssnar igenom den nu ett år senare kan jag bara konstatera att jag hade klockren musiksmak för ett år sen. Skönt.

Hell Rell, J. Stalin & Lord Geez – Ready To Hoe (Ft Matt Blaque)

5.

Messy Marv – Kocaine Ballads Frum My S550

Vi kan inte sluta förvånas över vad kokainet i Fillmore gör med vår favorit-rappare. Tydligen får det en att vilja göra en platta med bara ballader, klint va? Jag kan se Messy gå omkring svettig i mjukisbyxa, tända ett doftljus, freestyla till Al Green och cutta upp en linje på yoga-mattan. Allvarligt det här det mest koncentrerade Messy släppt ifrån sig på länge så det är bara att glupa i sig tokar. Och om det stämmer att E-40 har signat Messy till sin label Sick Wid It records så blir 2012 riktigt kul oavsett vad den där mayakalendern säger. Tänk Marvin på ett Droop-E beat eller kanske en samarbetsskiva med Doey Rock eller Laroo hårdslagaren.

Messy Marv – 106 & Park (Ft Lee Majors & Trae)

6. Main Attraktionz – 808 & Darkgrapez 2

Oakland-duon Main Attrakionz dök upp från ingenstans 2010 och gjorde musik som lät helt annorlunda från hur nästan allt annat lät. 2011 var året de verkligen hamnade på folks radar som en av de största akterna inom nån sorts ny Internet-rap som beskrivs med en väderreferens. Cloud rap kallas det. Om Main Attrakionz får vara exemplet så fattar vi, likt molnen bildas de efter att vatten från hela jorden dunstar upp mot himlen, likt hur MA influeras av små små detaljer från överallt, och när nog med vatten dunstat så är det så mycket ånga eller nåt att det börjar synas för det mänskliga ögat, MA spelar in en sång, så småningom blir vi medvetna om att ett moln finns i vår vy på himlen, MA delar med sig av sången på Internet, så sakteliga duggar molnet ner och likt hur människor överallt träffas av små regndroppar ibland så laddar människor överallt ner molnrapp som MA.

Det kanske inte är så det är tänkt men whatever. Main Attrakionz mötte den uppmärksamhet de fick 2011 genom att släppa jättemycket musik så alla fick höra. 808z & Heartgrapez II var den bästa skivan.

Main Attrakionz – Diamond of God

7.

Shady Nate – Son of the Hood

Hans bästa hitills, Hela Bayonnaise håller tummarna för att Shady Nate ska hålla sig från kåken 2012. Mitt förslag är att Västra Oaklands kommun går in med skattepengar och pröjsar en personlig assistent till Shady. Livewire kommer bli stora 2012 så det är värt pengarna och era barn kommer att tacka er.

Shady Nate – Crack Babies Revenge (Feat. J-Stalin And Jay Jonah)

Shady Nate – Front Page Cover (Ft Lil Blood)

8.

Iamsu – Young California

Iamsu har vi ju skrivit om en del så han känner ni. 2011 hann herren som började som producent åt Diligentz släppa två skivor, sommarens Young California och decembers The Miseducation of Iamsu. Ja ni fattar ju, den första skivan är ung och fresh den andra är nån sorts hyllning till den sortens gammal rap som det redan görs för mycket hyllningar till, sångrefränger som inte är RNB eller Crunk-N-B aktiga, och en del stränginstrument i bakgrunden. Young California var dock ett mindre mästerverk, hit efter hit säger jag. Bäst på skivan var Whole Crew.

Iamsu – Whole Crew

9.

San Quinn G.O.D. – Guns Oil And Drugs – Recession Proof

Jag tror att Quinn släppte 3 eller fyra album i år och alla var mer eller mindre feta. Grymt svårt att välja så det blev det senaste, den har allt du behöver. Quinn slarvar aldrig.

San Quinn – Loved and Lost

10.

Roach Gigz – Roachy Balboa 2

Jag trodde kanske Roach Gigz skulle bli jättepopulär över hela världen i år. Framförallt trodde jag att Roachy Balboa 2 bara var ett smakprov på vad som skulle komma. Det kom en till skivan och visst den var dunderbra, men jag ser ändå 2011 som ett mellanår för Roach, ett karriärår. Han har t ex gjort massa konserter och åkt runt USA för att tjäna pengar, det kanske har att göra med att han har ett barn att ta hand om (ni ser Roach med sin unge och hans partner i rimmandet Lil 4 Tay med deras ungar). Hursomhelst, Roach Gigz har släppt en av årets bästa plattor, och den fetaste sången handlade om rövar och sirap.

Roach Gigz – Syrup Thighs

11. Lite blandad annan skit som var fett fet:

Ja såklart har det kommit jävligt mycket annat fett som vi ändå vill nämna. Till exempel var 2011 året vi upptäckte HBK ordentligt, och deras Newbay-grej.

11.a På blandbanden Clap City 2 och 3 som släpptes i år finns det mer hits än vad man kan räkna till nästan. Leta reda på den skiten. Mike-Dash-E prestenterar, hitsen vi har hört på bajonäs är bland annat First med Smoovie Baby, AKA Frank och Loverance, vi har hört My Dick Aint Racist med Aka Frank, vi har hört Up! med Loverance (producerad och skriven av Iamsu), Iamsu och Skipper. Men det finns fler sånger som är värda att nämna på de skivorna, ja fan ni får lyssna helt enkelt.

11.b Philthy Rich släppte riktigt bra grejer i år, Trip N4 life och framför allt Loyalty B4 Royalty3 – Just fo the bitches. Ok ja vet att den är bara för the bitches men det var en för bra platta för att bara hoggerna skulle få lyssna.
(obs Onda sa en gång till Hugo: ”det är för The Bitches men jag är väl Philthy Rich bitch då för jag diggar det som fan”)

11.c San Quinn & Tuf Luv- A hustlers hope var ett ambitiöst projekt som borde fått ett eget inlägg men tyvär blev d inte så.

11.d The Jacka hade ett mellanår men han och Ampichino presenterade en riktigt fet mixtape med GAP – I am how i rap (dålig titel) som ni måste lyssna på. Förutom GAP själv så skiner Bird Money(bra rapnamn) extra starkt på ett gäng låtar. Den här skivan kommer vi skriva om inom kort, då ska ni få höra svängiga hits. Och när Jacka inte kom lika hårt som vanligt kunde vi lyssna på en annan snubbe på Jackas skivbolag, Joe Blow (jocke blås) – International Blow, han låter lite som Jacka ibland. Bra platta. Får inte glömma Stalin And Young Doe – Diesel Theraphy, däremot vill jag glömma Young Doe soloalbum.

11.e 2011 var året The Mob Figaz skulle släppa en platta igen. När den var släppt skulle Husalah släppa sin platta. Jag vet inte vad som har hänt med Fed-X platta som kom förra året förresten spårlöst försvunnen. Istället fick vi massa så-där The Jacka-projekt, och en dubbelplatta av Ap.9. Asså han är ju typ jobbig att höra alltid om han inte är med på en Mob Figaz sång. Det var bl a därför bajonäs såg jävligt mycket fram emot den där Mob Figaz plattan, så kom den inte. Istället kom ett mixtape. Mobbin Thru The West hette det och det var fan rätt fett. Det var inte som när de var som allra bäst kanske men ändå så bra att det precis inte kom med på topp 10 årets plattor.

11.f Lil B var självklart bra, han släppte en ny platta – Gold House idag som ska lyssnas på medans Beanäsen vispas. Bayonnaise hoppas även att 2012 blir Young Ls år såklart.