Nytt med nya och gamla

Det har kommit två nya sånger va. Det har kommit massa nya sånger men de här två sångerna har jag lyssnat på, mest eftersom det är så festliga samarbeten. Gamlingsveteranen från Thizz Latin osv Berner har ju signat med ett rätt stort crew nu, Wiz Kahlifas Taylor Gang, det är konstigt. Men det har vi redan pratat om. Nu har han åkt hem till Frisco och gjort musik med bajonäs favoriterna i HBK. Vi älskar ju Berner och vi älskar ju Iamsu och PLO är ju rätt okay fast vi fortfarande inte vet om han har nåt med den politiska organisationen att göra. Däremot vet vi numera att rapgänget HBK har sitt namn som en hyllning till den svenska superettanklubben Halmstad Boll Klubb (HBK). Sjukt att de bara går och knyter till sig internationellt etablerade förkortningar så där.

Berner – Bossman (Ft Iamsu & PLO)

Sen har gammelgubben Andre Nickatina, som nästan aldrig gör musik med nån han inte redan känt och bekantat sig med sen år tillbaka, gjort en sång med en ungtupp från Compton. Det här är ju rätt fett, t ex pratar Andre Nickatina om the type of pancakes you like to see in the morning. Det har jag inget emot att höra rap om. Nickatina passar oväntat bra på ett sånt här DJ Mustard-låtande beat, bättre än när han rappade på ett Zaytoven beat för nåt år sen i alla fall. Medan Problem verkar börja känna sig trygg i sina släpande rapstil, han vet att det låter bättre om han inte försöker ta i för mkt osv.

Andre Nickatina – Jelly (Ft Problem)

Annonser

Bad Girls and Butt Sex, Now That’s A Party

Andre’s soloalbum från i våras.

Jag känner så här i efterhand att vi lite släppte Andre Nickatina när vi gjorde posten om 2010 års bästa artister. Anledningen var kort och slätt att jag hade förväntat mig lite mer av hans soloskiva. Sen bidrog även faktorn att jag inte hunnit lyssna så mycket på hans EP My Middle Name Is Crime med The Jacka. Och att samarbetsalbumet med Smoov-E kändes så jävla konstigt. Allting med Smoov-E är ju visserligen konstigt. Allt med Andre Nickatina är också jättekonstigt, men i jämförelse med Smoov-E är han typ lika enkel som prästpappan i 7th Heaven. Smoov-E säger saker som:

Made her come twice,
not once on a matrress

och

I’ll be the first, to throw off my shirt,
go long john silver up yo mini skirt

Och så spelar han nåt sorts pianoliknande instrument och rappar mycket om småflickor och om hans egna genitalier. Alltså, det är ju bra musik. Men just nu känns det så jävla snuskgubbeaktigt.

Smoov-E har klätt ut sig till nån icke-rappare med nåt jävla stränginstrument.

Hursomhelst ibland vet jag inte om jag lyssnar på Smoov-E för att det är konstigt, chockerande och underhållande eller för att det är bra musik. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag tyckte helt enkelt. Nu så här i efterhand känner jag att helvete, jag har ju lyssnat en del på den där jävla skivan och tyckt om det. Också att jag känner att det är typ den tråkigaste inre diskussionen jag har haft med mig själv någonsin, gudars, hur fan tänkte när jag fick för mig att lista ut varför jag lyssnar på ett stycke. Vem vet vad jag skulle få reda på! Jag vill lära mig någonting nytt om mig själv, skrämmande tanke. Jag vill dricka bib-vin, befinna mig i ett välsorterat och sladdlöst rum med mattor på väggarna lyssna på musik jag tycker om. Vem fan bryr sig om varför det är bra musik. Missförstå mig inte, jag tycker om att fundera, tänka och analysera saker. Men helst att det inte har med mig att göra.

Och Andres soloskiva från i våras. När jag ser tillbaka på den var den ju ändå rätt fet. Jag kommer mest ihåg att jag var lite förvånad och lite smått besviken. Den låter rätt konstigt, också inte alls som jag väntat mig. Så jag tänkte mest på hur jag trodde det skulle låta och glömde bort att det ändå var en bra skiva. Den där Zaytoven-producerade sången var  kanske inte så bra, men det hade ju ingen trott heller.

Så här i efterhand i alla fall, då Andre inte fick plats på Bayonnaise årsbästlista så får han den här helt egna inlägget sig tillägnad istället. Här är mina tre favoritlåtar, en per skiva, från Andre Nickatinas 2010.

Andre Nickatina & The Jacka – Goin to Court ft. Husalah

Andre Nickatina – Nicky’s (Strip Club)(Prod. Sean T)

Andre Nickatina & Smoov-E – Come For Me

Spice 1 luras lite

Spice 1 ser hård ut i en skitful tisha.

Spice 1 – Rollin (Ft Tupac Shakur, Scarface & Devin The Dude)

Det kom ett mail idag med den här låten. Ja vad säger man, inte så mycket idag. Jag ska lägga mig strax. Upp och skriva världen tråkigaste tenta imorn. Det enda som är bra med tentaplugg, även när det är världens tråkigaste ämne (vetenskapen om vetenskap och forskning), ja det jag skulle säga är att det enda som är bra med tentaplugg för mig är att jag har chansen att lyssna på skitmycket musik. Det kanske jag skriver om lite senare, nu hinner jag inte. Det var det jag ville säga, trötthet och tristess blir för mycket ord.

Oakland-legenden Spice 1 satt på en hemlig vers av den framlidne Tupac hursomhelst. Eller så stod det i mailet hursomhelst. Sen visade sig att det är en rad som de loopar några gånger här och där. Vilken jävla luring. Fy fan för sånt. Jag knyter näven och skakar på huvudet det ska ni veta. Jag kan inte vråla ut min ilska för Inga Byxor ligger bredvid och sover. Tur att det är några feta Spice 1 verser och en helt vanlig Scarface-vers och en helt vanlig Devin The Dude refräng. Ni vet att Tupac hängde jävla massa i Oakland förresten? Han räknas populärt som en bay rappare i Bay Area har jag fått för mig.

Andre Nickatina – Waffle House (Prod Zaytoven)

Den här låten är ju helt okay. Men ändå inte nog med plus efter hur jag kände när jag hörde att Spice 1 hade med OJ Da Juiceman på nya skivan. Obs att jag verkligen kan uppskatta OJ, men jag uppskattar tyvärr inte hur det blir när han och Spice 1 gör musik. Kunde inte Spice försökt hänga med på Thug Lordz-skivan istället för att spela in så underlig musik? OJ Da Juiceman och Spice 1 är ju för övrigt det mest otippade samarbete sen Andre Nickatina och Gucci Mane-producenten Zaytoven gjorde en sång i våras. Antagligen genom San Francisco-legenden JT The Bigga Figga som var den som köpte det första beatet Zaytoven sålde någonsin, nån gång innan Gucci Mane öppnade sparbörsen.

Alltså, förlåt, men jag har faktiskt lite svårt för Spice 1’s midwest flow här. Jag förstår inte vad det är som händer? Varför sjunger inte OJ refrängen om han ska va med? Och, sett ur OJ’s synvinkel är det här ju givetvis en bra idé. Han har nog mer att hämta som gangster/trap rappare än som major label artist med tenor-rnb duetter.

PS. OJ Da Juiceman, Gucci Mane, Zaytoven är alltså rappare och producenter som förknippas med Atlanta, GA.s rapp-scen. De är framförallt populära eftersom de är tuffa och gör skitbra musik som man kan relatera till; relationer, olika former av handel, bruk av olika partydroger och juveler.

Två trummaskiner och en synt

Samtidigt som jag och Hugo går omkring som två småtjejer och väntar på The Jacka/Andre Nickatina-plattan, så har den här dykt upp. Wow, det finns många rappare  och producenter jag beundrar och Andre och Smoov-E är definitivt två män jag lyssnat mycket på. Produktionen av Smoov-E är som vanligt 100% fri från mjukvarusyntar och Andre Nickatina kör sitt rabbliga flyt som jag älskar. Jag läste en The Jacka-intervju nånstans där han snackade om det faktum att han hade fått med Andre på Tear Gas-plattan. Det märktes tydligt att han var en stor fan och kunde inte sluta prata om att: ”Nickatina är multimiljonär, han behöver inte ens göra musik och jag fick jobba som fan för att få med honom”. Det ger en bild av hur stor Andre Nickatina är i Bay Area (och gröna linjen).

Om Smoov-E är miljonär vet jag inte men båda är totalt omutbara. Du behöver bara höra några låtar från The King & Mr Biscuits för att inse att dom gör exakt vad dom vill, helt utan att bry sig om vad nån tycker och vilket sound som för tillfället gäller i verkligheten.

Det här är förmodligen inte den slutgiltliga versionen av The King & Mr Biscuits men det är tillräckligt dope för att alla borde lyssna.

Andre Nickatina & Smoov-E-Come For Me

Andre Nickatina & Smoov-E-For The Green (Remix)

Andre Nickatina & Smoov-E-K.Y.H.O.M.P.B

 

En rörlig video med Andre Nickatina.

Det har inte blivit så mycket korta poster här, eftersom vi gärna vill dela med oss av en liten reflektion över hur vi känner för musiken som spelas upp. Och att jag har skitsvårt att hålla det kort, orden flyger iväg och formar fulla meningar och stycken med oväsentligheter. Den här gången kommer det säkert bli så också, även om jag mest tänkt lägga upp den här videon. Det är lite av en fortsättning på den förra posten om Andre Nickatina och The Jacka’s kommande samarbetsalbum, My Middle Name Is Crime.

Som nämnt redan då, det är verkligen sällsynt att Andre Nickatina fångas på bild. Det är jättesällan Andre Nickatina fångas på rörlig bild, nån suddig konsertsnutt nån gång. Det är jättesällsynt att Andre Nickatina dyker upp i musikvideor. Det är jättesällsynt att Andre Nickatina spelar in musikvideor till sina sånger. Nu har han deltagit i två musikvideor nästan inom ett års tid, jättefestligt.

Nu gör han ju inte så mycket mer än att sitta på sin bil, rappa lite slött och vifta med till beatet med samma hand han håller cigarillen i. Det gör väl inget. Här är alltså mp3n, om nån som missade den förra gången blev förtjust i sången så ska ni inte behöva klicka er tillbaka till för i tiden, varsågod.

Andre Nickatina & The Jacka – My Middle Name Is Crime

Mitt mellannamn är Mannen.

Andre Nickatina & The Jacka – My Middle Name Is Crime

Fan jag hade nästan glömt att jag började skriva det här för två veckor sen typ, jag avbröt för att jag kände att jag ville introducera Andre Nickatina med det här inlägget först: Smoke Dope And Rap. Men det har ni ju läst vid det här laget, det var ju flera dagar sen. Jag tänkte att om ni hört hur jävla speciell och bra Andre Nickatina är så kan ni kanske greppa hur speciellt det är för mig när han nu beslutat sig för att göra en skiva tillsammans med rapp-stjärnan och The Mob Figaz omslagspojekn The Jacka. Skivan kommer heta My Middle Name Is Crime och jag tror det kommer bjudas på nån sorts melankolisk mob-music gangster rapp.

Om man tänker sig att deras mellannamn var Crime, det antyder ju det, då låter det rätt okay med ”Andre Crime Nickatina”, men det är ju Jack som stjäl showen med ”The Crime Jacka”. Det låter som att han ”jacks crime”, alltså snor från kriminella. Jag vet inte, det kanske är illa sett på bland gangsters med thug-2-thug-brott, men jag tycker det verkar rätt hårt. Vanligast, lättast och således töntigast och dessutom minst etiskt är väl thug-2-civilian-brott, medan thug-2-corporate-brott snarast kan ses som berättigat. Jävla företag alltså, de har för mycket makt. Jag tror att det som är allra högst rankat bland gangsters är ändå thug-2-police-brott eller thug-2-snitch-brott, men det är nog inte så vanligt. Jag vet inte.

I alla fall, det här är alltså en video här ovan där rapparen Husalah intervjuar sin kompis rapparen The Jacka. Det är lite mer av stämningen  konversation-emellan-två-barndomsvänner än en intervju egentligen. Men det gör inget, det blir bara lite festligt med en glad Husalah. Vi får reda lite grann om hur The Jacka träffade Dre Dog a.k.a. Andre Nickatina första gången för massa år sen i Seattle. Det var visst innan Dre Dog hade bytt rapp-namn till Andre Nickatina. Sången ovan är inte den första Andre och Jack har gjort tillsammans, men det är den första singeln från deras kommande gemensamma album, som vi ju får reda på i videon här ovan släpps mot slutet av året.

Här är en fantastisk video från The Jackas fjolårsbedrift Tear Gas, som ju faktiskt promotades en del runt om hela USA och fick skitjävla bra recensioner överallt. Skivan var så uppskattad  eftersom den var efterlängtad, tog flera år från att det började viskas Tear Gas inann den kom och så där. Men framförallt var den uppskattad eftersom det var rent kvalitetsmässigt och alltså musikmässigt en topp 5 skiva under hela 2009. Oavsett genre. Det uppskattade folk verkligen, glatt förvånat och så, vilken skräll sa folk, en rappare från västkusten som gör bra musik. Och i videon här gör Andre Nickatina ett sällsynt framträdande.

Tycker ni att de låter bra tillsammans, Andre och Jack, och börjar bli lite peppade på att höra deras samarbetsalbum så tänkte jag att ni kan få lyssna på lite andra sånger de gjort tillsammans under åren.

The Jacka – Glamorous Lifestyle Ft. Andre Nickatina (2009)

Andre Nickatina – Zestways Coke Remix (Feat. The Jacka And Husalah) (2007)

The Jacka & Andre Nickatina – Girls Say #3 (2006)

Och så monstersången, som trots en Ap.9 refräng är ett lite av en modern klassiker och ytterligare ett exempel på hur talangfull Husalah är.

Husalah, The Jacka, Ap.9, Andre Nickatina & Cognito – My 15th Birthday (2006)

Smoke Dope And Rap

Andre Nickatina – My Ride

Andre Nickatina är ju legenden från San Francisco som som gjorde tusen fantastiska sånger om kokainbruk tills han fick för sig att sluta knarka. Efter det har han gjort tusen sånger om annat, bilar och fruntimmer ur perspektivet att de är sexobjekt till exempel.  ”My material lust, is so ridiculous” säger han till exempel i en sång, och man anar att han menar både pengar, prylar och tjejer.

Han bytte namn där någon gång för ett tag sen, från Dre Dog till Andre Nickatina. När du frågar honom varför svarar han att han tyckte det var festligt att byta namn. Frågar du honom varför han valde namnet Andre Nickatina svarar han att han heter Andre ändå, och Nickatina lät coolt, sätt namnen ihop så blir jättecoolt. Men vart fick du Nickatina ifrån? Det hittade han på. Han kände att folk dömde honom efter namnet Dre Dog, det ville han inte. Vad tänkte du på när du gjorde den där sången om diamanter och morötter? Hur såg processen ut? Då svarar han att han aldrig har tänkt på någon sång han gjort, vad menar du process? Han glider runt och tänker på materialistiska ting, han hamnar i studion och spelar in en sång sen tänker han inte mer på det. Tillslut blir det ett album. Han släpper albumet, köper lite kola, hänger lite med knarklangarna, flyttar till Sacramento, byter namn. Kanske gör han en volym två, får se. Andre startade ett skivbolag som heter Fillmoe Coleman, Fillmoe eftersom det är området han kommer ifrån, så la han till Coleman för att han tyckte det lät lite mer presentabelt.

Andre Nickatina – Diamonds & Carrots (1997)

Andre Nickatina är i min mening, och enligt mången annan älskare av bra musik, en av de bättre rappmusikerna som någonsin spelat in musik. Fast han är ju inte så värst känd tyvärr. På något sätt är det typiskt just Andre Nickatina att den av hans sånger som fått störst genomslag och påverkan, har gjort det i ett sammanhang som är så långt från det han förväntas verka i. Och att han dessutom inte ens rappar på den. Det gör ju San Quinn, vilket också gör låten till San Quinn’s största hit, fastän att den helt tillskrivs Andre Nickatina. Tokigt är det, har ni hört nåt värre?

Andre Nickatina – Ayo For Yayo (Ft San Quinn)

Det jag pratar om är alltså college-pundar-favoriten Ayo For Yayo, en hit när det vita guldet skulle upp i näsan gissningsvis varje lördagsafton i varje fraternity och sorority hus runt om USAs högre läroverk. De här flickorna har till exempel tagit till sig sången:


Jag undrar om det blir så att ni nu kommer uppfatta Andre Nickatina som en rappare som gör college-rap, som den där vita snubben som var stor här om året, som hette nästan Ashton Kutcher och var lite lik Ashton Kutcher. Vad fan hette han nu… Här är lite musik av Andre Nickatina som inte är klassisk college-fest-rapp hursomhelst. Jävalars vad bra det är.

Dre Dog – Smoke Dope And Rap (199?)

Andre Nickatina – The Rap Gods (1999)

Andre Nickatina – 3 A.M. (1997)