Lil Evil och Taylor Gang

Vem hade nånsin kunnat tro att San Josés Lil Evil nånsin skulle jobba med Taylor Gang? Klassisk bra bukt gangsta, enkelt beat rätt intetsägande, dystert utan att säga så sjukt mycket, samplingen, att de pratar om att hustla in regnet när vi alla vet for a fact att det typ ALDRIG regnar i södra Kalifornien. Fatta jobbigt dock den dagen per år, då står de där ändå och fifflar. Lil Evil ser ut som DJ Kahled i vissa vinklar.

Annonser

Nytt med nya och gamla

Det har kommit två nya sånger va. Det har kommit massa nya sånger men de här två sångerna har jag lyssnat på, mest eftersom det är så festliga samarbeten. Gamlingsveteranen från Thizz Latin osv Berner har ju signat med ett rätt stort crew nu, Wiz Kahlifas Taylor Gang, det är konstigt. Men det har vi redan pratat om. Nu har han åkt hem till Frisco och gjort musik med bajonäs favoriterna i HBK. Vi älskar ju Berner och vi älskar ju Iamsu och PLO är ju rätt okay fast vi fortfarande inte vet om han har nåt med den politiska organisationen att göra. Däremot vet vi numera att rapgänget HBK har sitt namn som en hyllning till den svenska superettanklubben Halmstad Boll Klubb (HBK). Sjukt att de bara går och knyter till sig internationellt etablerade förkortningar så där.

Berner – Bossman (Ft Iamsu & PLO)

Sen har gammelgubben Andre Nickatina, som nästan aldrig gör musik med nån han inte redan känt och bekantat sig med sen år tillbaka, gjort en sång med en ungtupp från Compton. Det här är ju rätt fett, t ex pratar Andre Nickatina om the type of pancakes you like to see in the morning. Det har jag inget emot att höra rap om. Nickatina passar oväntat bra på ett sånt här DJ Mustard-låtande beat, bättre än när han rappade på ett Zaytoven beat för nåt år sen i alla fall. Medan Problem verkar börja känna sig trygg i sina släpande rapstil, han vet att det låter bättre om han inte försöker ta i för mkt osv.

Andre Nickatina – Jelly (Ft Problem)

Berner och HBK

Berner – Bossman (Ft Iamsu & P-Lo)

För några månader sen började det dyka upp tweets om att HBK och Taylor Gang var i studion tillsammans. Vad fan, tänker vi så klart. Just det, tänkte jag sen. Känns fortfarande så konstigt och otippad att Berner är med i Taylor Gang. Då var det ju inte så konstigt givetvis, nån från Richmond gör en sång med nån från San Francisco. Men jag trodde sången vi såg på Iamsus senaste mixtape var den enda frukten av deras samarbete, vad kul att det fanns en till sång!

För er som missat, Taylor Gang är alltså Wiz Khalifas gäng, de består förutom Wiz av rappare som Lola Monroe, Chevy Woods och Juicy J. Juicy J och Wiz Khalifa är båda jättejättekända rappare, de har sålt miljontals sånger osv. Att Berner som inte är så känd eller ens så objektivt fantastisk musiker men väldans charmig, skulle få va med i Taylor Gang är alltså så jävla otippat. Hursom, bajonäs älskar Berner, bajonäs älskar Iamsu, bajonäs tycker Taylor Gang väl är rätt festligt, bajonäs gillar verkligen HBK (även fotbollslaget). Jag gillar den här sången.

Young L och Iamsu

Två av mina favoritartister har släppt ny musik idag. HBKs Iamsu och Young L från The Pack ni vet. Helvete om jag inte 50% av bajonäs texter handlar om nån av de två unga herrarna, åtminstone det senaste året.

Det var nog ett drygt år sen jag hörde Iamsu ordentligt första gången på HBK-grupptejpet Clap City 2. Det känns som en evighet i och med allt som har hänt med det gänget sen dess, dvs Up! (som redan för ett år sen var nåt halvår gammal) är den tredje populäraste rap/rnb sången i USA just nu, grabbarna har gjort musik med E-40, deras ljudidé har fått två enorma hits i The Motto och Rack City, visserligen sånger tillhörande utombuktartister men ändå.

Jag är på min första genomlyssning av Kilt just nu och känner mig mäkta nöjd hittills, men så mycket kan jag ju inte säga. Ni ska få höra på den sång som gästas av buktveteranen Berner. Wheeee händer tänkte jag när Iamsu börjar sången med att säga we trippy mane.. Vad fan pratar han som Juicy J för? Sen va just det, Berner är med på sången, Berner är sjukt nog med i Wiz Khalifas grupp Taylor Gang, Juicy J är också en av Taylor Gang. När man gör en sång med Berner säger man numera trippy.

Iamsu – Poppin Bands (Ft Berner)

Klicka på omslaget så hittar ni en länk till Kilt.

Jag har hunnit lyssna väldigt kort på några få av sångerna på det här nya Young L-tejpet så jag kan inte säga så mycket om det, mer än att det är väldigt mycket mer i andan med the Jon Nash Mixtape än hans freestyle-tejps typ Domo Kun. Young L experimenterar med sin talang genom att sampla artister som för mig är helt okänd, rock’n’roll eller indie eller nåt vem fan vet. Jag tycker det låter chockerande, och fett.

När Jon Nash kom och jag spelade den för min kompis Olle skrockade han rejält och skakade på huvudet när jag sa nåt om hur konstig den skivan var, han menar alltså att jag helt har missat vad som krävs för att musik ska kunna kallas konstig. Jag förstår nog lite vad han menar, på I Can Show You till exempel tycker jag det låter för djävla flummigt iom att nån som heter som ett träd sjunger lustigt, men det är ju fortfarande bara en rapsång. Mina vyer vidgas för varje jordasnurr varje gång blir jag mer king.

Young L – I Can Show You (Ft Wye Oak)

Ni kommer till en länk för att ladda skivan om ni trycker på omslaget. Det är nåt special de kör, men tryck på download och acceptera så får ni snart höra Enigma Theory.

Imma Running Back – 49ers

Storstjärnan David Akers!

Roach Ggiz – 9ers (feat. Rappin 4 Tay, San Quinn, Yung Lott, Pac B, Cam City, Marlow Man 4000 & Berner)

David Akers är 49ers kicker. Jag tror jag läste nånstans att ingen annan spelare i hela NFL är ansvarig för lika mycket poäng, eller lika stor andel av lagets sammanlagda poäng, som David Akers. Han sparkar in bollen flera gånger per match från jättelånga avstånd. Ojojoj. Anyways när vi kommit så här långt kan vi ju inte stanna. Det hade känts fel helt enkelt att inte dela med mig av den här sprojlans nya (ok tre-fyra timmar gamla säkert) sången om fotbollslaget San Francisco 49ers. Dessutom, fan vilka bra rappare det var med på den här dängan. Gammelgubbar som 4Tay-pappan och San Quinn, och ungtuppar som Roach, Pac B, Cam City, Young Lott och Berner. Jag har ingen aning om hur gammal Marlow Man 4000 är. Jävla power-namn hursom.

Btw en gång t ex när David Akers gjorde en massa poäng var när han fejkade att han skulle sparka in bollen, det är ju det han jobbar med liksom, och istället kastade bollen åt fanders trodde alla förutom Micke Crabtree som tog emot passen och gjorde en touchdown istället (En touchdown är alltså värd 6-8 poäng medan en spark bara är värd 3 så det var en luring som var av värde).

Årsbäst 2011 i bukten tok

Alla som lyssnar på bra rap vet att det kommer alldeles för mycket bra rap från San Francisco bukten med omnejd för att någon människa ska kunna lyssna på allt på ett vaket och koncentrerat sätt, det kanske går om man använder nån sorts substans vem vet.  Bayonnaise har hursomhelst försökt klura ut vad vi tyckte var bäst, viktigast, roligast eller nåt sånt. En odefinerad lista över musik som har kommit 2011, som vi lyssnat på, kan vi väl säga.

Det vi kan säga är att det är lite av en framförhandlad lista mellan Onda och Hugo. De sa tio skivor var, fyra skivor hade båda nämnt så de hamnar överst. Sen valde de de tre resterande skivorna från var sin lista. Typ.

1.

E40 – Revenue Retrievin: Graveyard Shift & Overtime Shift

Den här skivan är egentligen två skivor ja, men vad fan så här gjorde vi förra året också när E-40 släppte de första två skivorna i sin Revenue Retrievin’ serie. Dessutom lyssnade vi på skivorna som om det vore en. Lyssna när 40water beskriver hur det var att växa upp i Vallejo och häpna över hur bäst han är. Its cold.cold out here and im not talking bout the weather.

E-40 – Born In The Struggle (Ft Mike Marshall)

2.

Berner – The White Album

Det är nåt tvångsmässigt med hur vi måste lyssna på Berner hela tiden. Han är som ett sår man inte kan sluta pilla på, omedvetet så är man där igen och igen. Jag kan inte fatta varför jag gillar honom så mycket. The White album var iallafall den platta jag lyssnat mest på i år, fan. En man på Internet sa en gång ”berner sounds like fucking ray romano rappin”, och ja det stämmer väl. Men vi jag kan inte låta bli ändå, hör ni inte vemodet, och hör ni inte vilket bra beat han har valt. Här är remixen på hans hitsång på ett beat av 2010 års stjärnproducent Bik KRIT.

3.

HD – Fresh

HD är den där fumliga killen som det var lite svårt att få grepp om, vad fan sysslade han med sa vi, han gjorde sånger som hette typ Real Hip Hop och rappade på gamla new yorkar beats. Sen lyssnade jag in mig. Sen kom 2011. De halvsömniga skivorna från 2010 Extorition Music 1 och 2 byttes ut mot typ 5 nya skivor. HD har brutit med Livewire, vilket ju borde betyda att han skulle försvinna från rampljuset. Istället har han blivit norra Oaklands mest lovande klassiska gangster-rappare (utan så mycket konkurrens visserligen, Mistah FAB och Main Attrakionz är därifrån men de gör ju inte hårding-rap direkt). Har ni hört hur The Jacka lät i början på sin karriär typ år 2000, ni fattar, det här kan bli nåt.

Men den här skivan är inte årets tredje bästa skiva från bukten bara för att HD rappar, det är nämligen buktens kanske bästa producent DJ Fresh som har gjort hela skivan. Fan vad han är bra på att göra beats, fan vad bra han är på att göra rap-sånger.

HD – Clausterphobic

4.

J. Stalin, Hell Rell & Lord Geez – Guilty By Association

Den här skrev vi om när den kom och den har dundrat hela året faktiskt. Det alla undrar är så klart vem Lord Geez är, finns han på riktigt och i så fall varför är han inte känd och respekterad? När jag lyssnar igenom den nu ett år senare kan jag bara konstatera att jag hade klockren musiksmak för ett år sen. Skönt.

Hell Rell, J. Stalin & Lord Geez – Ready To Hoe (Ft Matt Blaque)

5.

Messy Marv – Kocaine Ballads Frum My S550

Vi kan inte sluta förvånas över vad kokainet i Fillmore gör med vår favorit-rappare. Tydligen får det en att vilja göra en platta med bara ballader, klint va? Jag kan se Messy gå omkring svettig i mjukisbyxa, tända ett doftljus, freestyla till Al Green och cutta upp en linje på yoga-mattan. Allvarligt det här det mest koncentrerade Messy släppt ifrån sig på länge så det är bara att glupa i sig tokar. Och om det stämmer att E-40 har signat Messy till sin label Sick Wid It records så blir 2012 riktigt kul oavsett vad den där mayakalendern säger. Tänk Marvin på ett Droop-E beat eller kanske en samarbetsskiva med Doey Rock eller Laroo hårdslagaren.

Messy Marv – 106 & Park (Ft Lee Majors & Trae)

6. Main Attraktionz – 808 & Darkgrapez 2

Oakland-duon Main Attrakionz dök upp från ingenstans 2010 och gjorde musik som lät helt annorlunda från hur nästan allt annat lät. 2011 var året de verkligen hamnade på folks radar som en av de största akterna inom nån sorts ny Internet-rap som beskrivs med en väderreferens. Cloud rap kallas det. Om Main Attrakionz får vara exemplet så fattar vi, likt molnen bildas de efter att vatten från hela jorden dunstar upp mot himlen, likt hur MA influeras av små små detaljer från överallt, och när nog med vatten dunstat så är det så mycket ånga eller nåt att det börjar synas för det mänskliga ögat, MA spelar in en sång, så småningom blir vi medvetna om att ett moln finns i vår vy på himlen, MA delar med sig av sången på Internet, så sakteliga duggar molnet ner och likt hur människor överallt träffas av små regndroppar ibland så laddar människor överallt ner molnrapp som MA.

Det kanske inte är så det är tänkt men whatever. Main Attrakionz mötte den uppmärksamhet de fick 2011 genom att släppa jättemycket musik så alla fick höra. 808z & Heartgrapez II var den bästa skivan.

Main Attrakionz – Diamond of God

7.

Shady Nate – Son of the Hood

Hans bästa hitills, Hela Bayonnaise håller tummarna för att Shady Nate ska hålla sig från kåken 2012. Mitt förslag är att Västra Oaklands kommun går in med skattepengar och pröjsar en personlig assistent till Shady. Livewire kommer bli stora 2012 så det är värt pengarna och era barn kommer att tacka er.

Shady Nate – Crack Babies Revenge (Feat. J-Stalin And Jay Jonah)

Shady Nate – Front Page Cover (Ft Lil Blood)

8.

Iamsu – Young California

Iamsu har vi ju skrivit om en del så han känner ni. 2011 hann herren som började som producent åt Diligentz släppa två skivor, sommarens Young California och decembers The Miseducation of Iamsu. Ja ni fattar ju, den första skivan är ung och fresh den andra är nån sorts hyllning till den sortens gammal rap som det redan görs för mycket hyllningar till, sångrefränger som inte är RNB eller Crunk-N-B aktiga, och en del stränginstrument i bakgrunden. Young California var dock ett mindre mästerverk, hit efter hit säger jag. Bäst på skivan var Whole Crew.

Iamsu – Whole Crew

9.

San Quinn G.O.D. – Guns Oil And Drugs – Recession Proof

Jag tror att Quinn släppte 3 eller fyra album i år och alla var mer eller mindre feta. Grymt svårt att välja så det blev det senaste, den har allt du behöver. Quinn slarvar aldrig.

San Quinn – Loved and Lost

10.

Roach Gigz – Roachy Balboa 2

Jag trodde kanske Roach Gigz skulle bli jättepopulär över hela världen i år. Framförallt trodde jag att Roachy Balboa 2 bara var ett smakprov på vad som skulle komma. Det kom en till skivan och visst den var dunderbra, men jag ser ändå 2011 som ett mellanår för Roach, ett karriärår. Han har t ex gjort massa konserter och åkt runt USA för att tjäna pengar, det kanske har att göra med att han har ett barn att ta hand om (ni ser Roach med sin unge och hans partner i rimmandet Lil 4 Tay med deras ungar). Hursomhelst, Roach Gigz har släppt en av årets bästa plattor, och den fetaste sången handlade om rövar och sirap.

Roach Gigz – Syrup Thighs

11. Lite blandad annan skit som var fett fet:

Ja såklart har det kommit jävligt mycket annat fett som vi ändå vill nämna. Till exempel var 2011 året vi upptäckte HBK ordentligt, och deras Newbay-grej.

11.a På blandbanden Clap City 2 och 3 som släpptes i år finns det mer hits än vad man kan räkna till nästan. Leta reda på den skiten. Mike-Dash-E prestenterar, hitsen vi har hört på bajonäs är bland annat First med Smoovie Baby, AKA Frank och Loverance, vi har hört My Dick Aint Racist med Aka Frank, vi har hört Up! med Loverance (producerad och skriven av Iamsu), Iamsu och Skipper. Men det finns fler sånger som är värda att nämna på de skivorna, ja fan ni får lyssna helt enkelt.

11.b Philthy Rich släppte riktigt bra grejer i år, Trip N4 life och framför allt Loyalty B4 Royalty3 – Just fo the bitches. Ok ja vet att den är bara för the bitches men det var en för bra platta för att bara hoggerna skulle få lyssna.
(obs Onda sa en gång till Hugo: ”det är för The Bitches men jag är väl Philthy Rich bitch då för jag diggar det som fan”)

11.c San Quinn & Tuf Luv- A hustlers hope var ett ambitiöst projekt som borde fått ett eget inlägg men tyvär blev d inte så.

11.d The Jacka hade ett mellanår men han och Ampichino presenterade en riktigt fet mixtape med GAP – I am how i rap (dålig titel) som ni måste lyssna på. Förutom GAP själv så skiner Bird Money(bra rapnamn) extra starkt på ett gäng låtar. Den här skivan kommer vi skriva om inom kort, då ska ni få höra svängiga hits. Och när Jacka inte kom lika hårt som vanligt kunde vi lyssna på en annan snubbe på Jackas skivbolag, Joe Blow (jocke blås) – International Blow, han låter lite som Jacka ibland. Bra platta. Får inte glömma Stalin And Young Doe – Diesel Theraphy, däremot vill jag glömma Young Doe soloalbum.

11.e 2011 var året The Mob Figaz skulle släppa en platta igen. När den var släppt skulle Husalah släppa sin platta. Jag vet inte vad som har hänt med Fed-X platta som kom förra året förresten spårlöst försvunnen. Istället fick vi massa så-där The Jacka-projekt, och en dubbelplatta av Ap.9. Asså han är ju typ jobbig att höra alltid om han inte är med på en Mob Figaz sång. Det var bl a därför bajonäs såg jävligt mycket fram emot den där Mob Figaz plattan, så kom den inte. Istället kom ett mixtape. Mobbin Thru The West hette det och det var fan rätt fett. Det var inte som när de var som allra bäst kanske men ändå så bra att det precis inte kom med på topp 10 årets plattor.

11.f Lil B var självklart bra, han släppte en ny platta – Gold House idag som ska lyssnas på medans Beanäsen vispas. Bayonnaise hoppas även att 2012 blir Young Ls år såklart.

Namn och Nytt typ 6?

Hallå har ni tänkt på att jag och Hongry Hussein typ har samma garderob. Nån sorts rutig skjorta och nån sorts keps.

Hongry Hussein – All My Life (Ft Aug)

Hongry Hussein – City Dreams

Ännu mer intressant än mina och Hongry Husseins klädval, låter han inte som Power of the Dollar-50 Cent lite? Inte en kopia givetvis men ändå likt va? Typ som en blandning av Philthty Rich och 50 Cent. Lyssna på All My Life t ex här ovan. Hongry är en ny medlem, eller han är en av snubbarna som hänger runt med Mr No Hoe a.k.a. D-Lo och Mr. Hardest In The Bay Boy a.k.a. Sleepy D. Alla de här människorna gör rappmusik med Oaklands DJ Fresh. Både Sleepy D och D-Lo är skrikiga och skräniga, typ nästan DB The General, och DJ Fresh gör mysiga beats som nån skulle kunna sjunga till som J-Stalin gör ibland mellan sina rappverser. Gud vilken blandning tänker jag sen lyssnar jag och fattar att jaha det här fungerade utmärkt. Hongry Hussein verkar lite dras åt både det skräniga hålllet p g a att hans vänner låter så och dras åt lite mer tillbakadragna hållet eftersom han har DJ Fresh som producent, typ som när Young Gully och DJ Fresh jobbar. Anyways, det utmärkande är att Hongry låter som 50 Cent.

J-Stalin & Young Doe – Champagne And Bright Lights (Feat. Pelee Yellowstone)

Onda har ju redan prata om musik från J-Stalins platta med Denvers Young Doe. Men det var innan den kom och det var innan vi fick höra den här superdängan. Älskar början bara, We BAAAAAAALIN, YA Broke As Shit. Också att beatet låter som att nån står med typ en sån kalassnurrgrej man blåser i så flyger den ut och låter som en skränig trumpet, fast på ett bra sätt. Jag tänkte ni ville höra.

The Jacka – All We Do (Remix) (Feat. J-Stalin And Laroo)

Även att The Jacka har släppt en ny platta, igen. Den har jag mest hört på tuben på ett par riktigt dåliga hörlurar som jag köpte i tron om att de inte var ett par riktigt dåliga hörlurar. Jag vet att det finns feta sånger på plattan, men jag har bara hört genom ett svagt brus av skitigt ljud. Den här har jag lyssnat på ordentligt i alla fall och den är ju skitbra, till exemepl älskar jag Laroo.

Ampichino & Young Bossy – Squating (Feat. Lil Rue, Berner, Boy Big)

Även att Ampichino från Akron Ohio har släppt en ny platta, igen. Han är ju typ en buktartist fast att han inte är det. Hur är han inte större? Alltså Dirty Glove Bastard och liknande trapp-bloggar som pratar om any random sluddrare i södern, hur kan de missa så här fet trap-rapp från Midwest. Jävlar klantarslen. Anyways, Lil Rue har ju nu förtiden fått sitt fyllesludder att låta riktigt bra. Fatta att han är typ 19 och jag har rappat i åratal. Runt Vans-tiden var han i en grupp med HD från Livewire, de kallade sig Young & Restless och gjorde typ lite The Pack/Go Dav liknande rapp och nu gör de båda Livewire-gangster-rapp. De har liksom gått igenom flera stadier av sina karriärer och de är så unga fortfarande. Boy Big är ingen Big Boy men va fan. Kom på att det här inte är den mest trappiga sången på det här nya samarbetsalbumet mellan Ampichino och Young Bossi, så under får ni istället höra en annan trappig låt av en annan artist som är från samma gäng.

Shoboat – Live By It (Remix) (feat. Berner, The Jacka & Joe Blow)

Shoboat är från Cleveland och han gör musik med folk från Akron och folk från bukten. Förra året släppte han och Ampichino ett sjukt tungt samarbetsalbum där Shoboat mest lät som Pimp C. Det kan jag inte klaga på.