Mer videos

Stockhlms stadbibliotek what it do.

Okay lite mer videos som fick mig att titta haja till, som man säger. Vi börjar med en video jag kan relatera till på ett helt ometaforiskt vis. Yukmouth, San Quinn och J-Ro har spelat in en sång som handlar om deras karriärer och hur mycket de har rest. Till den här sången har de spelat in en video som handlar om att de reser och befinner sig i olika Europeiska huvudstäder + Malmö. Det gör ju jag också. Ibland är jag i olika europeiska huvudstäder + Malmö. Det är ju givetvis sjukt ointressant när Yukmouth ännu en gång rappar om sin långa och framgångsrika karriär som rappare, vars höjdpunkt fortfarande var 1995.

Men på grund av tycker om att jag tycker om Skandinavien räddas det lite  när han rappar om att hänga i Christ och när han åker tåg i Sverige osv. Det är kul att San Quinn hänger med på nåt hörn, ja menar vilken insats av Yuk, om det här leder till att ännu fler Bay rappare börjar hänga runt här omkring, jag menar det är ju inte helt orimligt att det typ kommer en Mob Figaz konsert i Köpenhamn längre. Det gick ju inte ens att tänka sig nyligen. Även att det är extremt festligt att bilderna från Stockholm består av (tror jag orkar inte kolla igen): (1) Stockholms Stadsbibliotek, (2) Strömsborgen, (3) Sveriges Riksdag. Jämför med de andra huvudstäderna, i Köpenhamn filmer de lite random byggnader men även Christiania, i Amsterdam lite randomhus men rappar ändå om Red Light. Det känns som att de inte riktigt har koll på de platser i Stockholm som kan tänkas vara coola för rappare? Jag vet inte vad det skulle va, men nån förort typ eller Under Bron eller nåt. De ba vi drar till Stockholm sen visste de inte vad de skulle göra här så de promenerade lite och filmade hus de tyckte va ballin, som Strömsborgen som ju är en borg på en egen ö mitt i stan. Jag tror att Yukmouth likt en 12-årig Hugo tittade på Strömsborgen och tänkte fan vad fett, vilket mansion mitt i stan, en egen ö cooolt.

Även extra plus för Mats Nilekär cameo.

Berner ser lite ut som nån ur Alladin med det där skägget? Som att han ska börja vissla och ett rep ska börja hänga löst i luften.

Den här videon är mest rolig eftersom jag har en likadan 49rs keps som The Jacka. Den där med hjälmen målad på. Även att det här är första gången jag hör rapparen YGS, vem är det? Man kan ju tänka sig att Y skulle kunna stå för Yoren. Jag menar det är ju inte en dag för sen att up-n-coming rappare börjar ta namn efter karaktärer i Game of Thrones. Har det skett än om ej varför har det inte skett än? Jag väntade bara på att nån i hela den här jävla sången skulle säga ”Red Like A Lannister”. Jag tror att unge Yoren sa det men jag missade. Yoren rappar bra i alla fall och sen är det ju festligt att det är en Lady Gaga sång som Lee Majors använder. Det här är ju faktiskt den näst bästa sången från Bay Area som baserar sig på Lady Gags hitsång Just Dance, efter Young L två år gamla version.

Den här sången är rätt dålig men det gör inte så mycket för vi får se vilken nedrans mysig stad San José verkar va. Skulle man bara lyssna på sången skulle man kunna tro att det var värsta favelan, gangstrigt och så vidare. Och skulle man bara filma rapparen som dyker upp circa 1.30 in i sången skulle ingen nånsin våga åka dit, förutom om för att fråga kapten Jack Sparrow om en autograf. Det är det här jag snackar om, den här mannen har helt kultiverat sjörövar-looken, han har till och med Raiders-kläder på sig. Tror ni att det är för att han hejar på Oakland-raiders? Nej, det är för att de har en pirat som emblem uppenbarligen. Således kan steget till att rappare börjar kultivera Game of Thrones-looken inte vara mer än nåt år framåt?

Titta på vyerna, balkonger med blomkrukor och fina städade gator. Det är ju ljust och fräscht. De verkar ha ett modernt och välordnat tåg som de kan åka på. Allting ser sopat och fint ut. Ja menar kolla hur mysigt det är på slutet när Lil Evil (ja farbrodern i Brasilien-hästpolo tröja) rappar vid garageinfarterna, det står fan en enbuske mellan varje garage. Alltså jag trodde det var ett skämt när han började rappa. Jag trodde typ det var nån av rapparnas kusin som fick göra en cameo. Kan rappare ta ansvar för hur de ser ut? Lil Evil ser ut som att han har en slapp söndageftermiddag och går ut med hunden typ.

Annonser

Vitingen Bernie Bern

Jag trodde ett tag att det var ST 2 Lettaz som hade en cameo men det vara bara Chris Brown som vifta på armarna likadant.

Det här är lite av en stor sak för buktområdet. Nationell och internationell buzz har funnits i något år nu, men det har mest varit för ungdomar-älskar-gubbfolk-hatar-artister som Lil B och Kreayshawn –  men nu alltså nu är kanske den minst väntade på gång att få till det. Berner, mannen med mer pengar än de andra. Berner, mannen som låter som Ray Romano. Ni kommer väl ihåg White Power Burner?.

Berners senaste skiva The White Album var fullspäckat med rätt profilstarka gästartister, som här på Yoko till exempel med Big Krit och Wiz Khalifa. Men även tidigare skivor har bjudit på gästverser av artister som Bun B, Slim Thug, Killer Mike, B.G. och Killa Kyelon. Det har vi ju kommit fram till beror på att han är stenrik och bara kastar pengar på sin karriär, lik Kafani. Skillnaden till Kafani är att, ja trots att Berner inte är nån bra rappare, Kafani är fan ännu sämre. Så Berner har nu på ett drygt år, efter flera års arbete, lyckats gå från rätt okänd till att ha en ganska profilstark video som rullar runt internet. Hur lyckades han?

Med den här sången som det klara exemplet, han har betalat Big Krit massa pengar för att få ett toppenbeat, jag tror typ att han hängde med Big Krit i nån studio eller nåt och Krit sa ”jag ska släppa den här sången Yoko Ono själv med Wiz och få en hit” varpå Berner sa ”men vill du inte ha jättemycket pengar så säger vi att låten släpps på min platta?”. För det är ju helt och hållet Big Krits sång. Berner gör sitt sloppy flow. Wiz låter lika bortglömbar som vanligt, det enda man minns är de där gälla skriken som låter rätt fett, och Big Krit låter fantastisk. Sen har de tagit in kvinnomisshandlaren Chris Brown på remixen här, som ju väljer att låta (kopiera) som Wiz? Underlig grej överlag, men det är smart kanske? Att ha tre rappare på en sång och sen ta in en fjärde. Ibland tar de ju in sju-åtta nya rappare, varför gjorde de inte det?

Anyways, det låter kanske som att jag är lite ifrågasättande till sången. Det är inte det jag menar, jag älskar sången, men det faktum att den finns är väldans mycket mer intressant än själva dängan.

Transport Trap Rapp [Mixtape]

Nu var det ett drygt år sen Bayonnaise först började dyka upp i någon av våra tankar och någonstans på internet. Onda sa att ”hehe jag har en idé helvete vi startar en blogg om rapp från San Francisco-bukten och dess omnejd och kallar den bayonnaise. En blandning av Bay som Bay Area och Mayonnaise som vita snubbar”. Kanske det främsta som har hänt sedan dess (bayonnaise-relaterat) är att vi äntligen identifierat och hjälpt att vidare beskriva den melankoliska mob music som stammar från San Francisco-bukten och dess omnejd. Vi har inte riktigt definierat, men väl pratat om genren Transport-Trap-Rapp. Och här kommer det jävla blandbandet.

Det är en mix av några av våra favoritsånger som kan sägas tillhöra genren Transport-Trap-Rapp. Sätt på den här när ni åker i er hyrda Ford Ka eller i tunnelbanan eller när fan som helst ni känner för det. Det är fördjävla mycket fet musik och det är samlat på ett behändigt sätt. Oj förresten det är med några rappare från Akron, Ohio också, Ampachino och Freeze till exempel. De är liksom ett undantag. De gör bara musik med buktrappare och de låter som buktrappare och de är en del av kärnan av Transport-Trap-Rappen. Mycket av musiken är naturligtvis hämtade från klassiska album som Messy Marv och Berners Blow 1 (om båtfrakt) och Blow 2 (om flygfrakt), Ampichino och Berners Traffic 1 och Traffic 2, och givetvis från Bay Area’s egen Young Jeezy och den avskurna aortan inom Transport-Trap-Rap, den fenomenale Sky Balla. Lyssna och njut.

01. Sky Balla – Need A Bigga Room (Ft Blue Davinci)
02. Berner & Ampichino – Traffic
03. Ya Boy – Banana Boat (Ft J-Stalin)
04. Lee Majors – Plane Crash
05. The Jacka & Berner – Traffickin (Ft Fed-X & Lee Majors)
06. Ampichino – Bricks (Ft Rich The Factor & Boi Big)
07. Fed-X over Not The Same Beat (Slowed)
08. Sky Balla – Direct Connect (Ft Hell Rell)
10. Messy Marv & Berner – Blow Money (Ft Freeze)
11. Ampichino & Berner – Fam First (Ft The Jacka)
12. Ampichino & Berner – Not The Way
13. Messy Marv & Berner – The Re-Up (Ft Fed-X)
14. The Jacka – Not The Same
15. Fed-X – Awful Dodger (Slowed)
16. Berner – Well Connected

Obs Ladda ner genom att klicka på den där lilla pilen längst till höger i spelaren

White Power Berner

Jävla Berner alltså. Han är en uttalad brukare av marijuana och han älskar det!

Som ni ser är Berner vit som snö. Han kanske är nån sorts latino eller nåt i och för sig, men helvete till utseendet är han ju vitare än John MacCain. Som den ilskne Serge sa på twitters när jag sa att jag lyssnade på Berner, ”I can’t get with it, he sound like fucking Ray Romano rappin to me”, ja eller nåt sånt. Vad tycker ni? De är väl rätt lika i utseende också tycker jag.

Ray Romano hade kunnat rappa han med kanske, då hade vi verkligen vetat om han låter som Berner (eller Berner som han).

Alltså de är ju inte sjukt lika. Men, kanske att en korean skulle ha svårt att se skillnad? We all look the same för them och så vidare. Hade en korean varit på en bankett, fått hälsa på Berner snabbt, och sen på Ray Romano lite snabbt, om nån bad honom vid kvällens slut säga vem som va vem skulle han ju kanske trott att det var samma person, en rappande sitcom-skådespelare. Konstigare saker har hänt i USA hade han tänkt. Amerikaner är ju lite crazy om man säger.

Första gången jag hörde Berner var på Sean P från YoungBloodz solo-skiva från 2007:

Sean P – You Need It, We Got It (Ft San Quinn & Berner)(2007)

Hursomhelst, jag kom på att jag måste skriva om Berner häromdan. Jag lyssnade helt enkelt på den vita rapparen Berners nyaste rappalbum The White Album och insåg att han är vit och har ett album som heter The White Album. En solklar kokainreferens tänker man, speciellt eftersom det är en liten hög med kola på skivomslaget. Titta:

Fördjävla fet skiva om ni undrar.

Men det jag inte tänkte på när jag tittade på albumomslaget var att det är även är en vit kvinna med, lite i bakgrunden, ser ni henne? Berner chillar i soffan, med kolahögen i förgrunden, eftersom han sätter kokainet framför allt, eller kokainets förmåga att snortas och ge Berner en herrejösses massa stålar. Och så är den här tjejen i bakgrunden, eftersom hanteringen av brukarna alltid kommer före flanerandet med brudarna, eftersom riksdalerna alltid kommer före damerna, eftersom pengaleken alltid kommer före kärleken, eftersom knarktorskarnas behov av kolande alltid kommer före Berners behov av knullande. En sak i taget helt enkelt.

Berner – Yoko (Ft Wiz Khalifa & Big KRIT)

Det trodde jag skivan skulle handla om, och det gör den. Men jag hade inte tänkt att den vita aspekten av skivan skulle sträcka sig till att förutom att handla om det vita guldet även handla om vita kvinnor. Han älskar vita damer. Det är liksom hans favorit, collegebrudar och sånt, snow bunnies säger han. Så vänta nu, det är ju sånt man hört rappare rappa om massa gånger förut. Vita groupies och sånt, men det var ju svarta rappare. Nu har vi istället en vit rappare som rappar om att ligga med vita tjejer, så specifikt, inte bara ah jag har en tjej som jag gillar, han nämner klart och tydligt att det är en vit tjej. Och helt plötsligt blev det en The White Album istället The White Power Album.

Berner – White

Fast inte på riktigt så klart.  Snarare är Berner så nere med de andra rapparna att han har glömt bort att han själv är vit, det är en San Francisco-grej tror jag, det verkar helt enkelt som att folk/rappare umgås lite mer emellan hudfärg och ursprung där än på många andra ställen, och det som är annorlunda är att det inte nämns, det är så självklart, det är ingen grej, inget trick från skivbolag för att folk ska kunna appelera, det verkar bara vara att ibland är några av de som hängde på gatan och började rappa filipinos eller vita, och så var det med det. Till exempel är det ju ingen som har pushat Roach Gigz som det vita rapp-hoppet eller nåt sånt, som rapplyssnare gör med till exempel Yelawolf. Det är ingen som har jämfört Berner med Bubba Sparxxx, fast att de är vita och lite rundformade båda två. Tänk vad som skulle hända om Eminem började rappar om att han gillar vita tjejer.

Berner – Fed Hot Line

Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.

Bra jävla musik från förr-nyss

Fed-X från The Mob Figaz rappar inte så ofta nu för tiden, men när han väl rappar är det känslofyllt och handlar främst om hans olika huvudbry. Ett huvudbry han inte rappar om så mycket är när han blev skjuten just i huvudet.

Det kommer så jävla mycket ny musik så det är fan svårt att hänga med. Jävla massa nykomlingar och gamlingar som vägrar lägga av. Äh varför skulle de göra det, de säljer ju skivor än och folk går på deras konserter, klart de ska fortsätta. Men det är svårt att hänga med hursomhelst. Så vanligtvis lyssnar jag på ny musik, uppblandat med några klassiska album från de senaste tio åren och rätt mycket fantastisk rapp-musik från 90-talet. Men! Det kom ju skitmycket feta låtar som jag spelade sönder bara för några år sedan. Det är ju tyvärr sällan tokar som lyssnar på så mycket musik som vi gör kommer ihåg att man kan gå tillbaka nåt år eller två bara för att bli skituppryckt av moderna klassiker. Så…

Hemma i Årsta.

På min lediga fredag tänker jag dela med mig av sånger som jag spelade sönder när de kom, häromåret. Givetvis inte de låtar jag spelade som mest enbart, det är ju skitsvårt att komma ihåg. Men jag tittade igenom mitt mediabibliotek, sprang mellan korridorerna och tog en cognac ur den gamla jordgloben i mitten av rummet som egentligen går att fälla upp så är det en bar. Jag hittade lite gamla sånger som är skitfeta hursomhelst. Här är dem och kanske nåt ord om dem.

Fed-X – Awful Dodger (2007)

The Jacka – Aspen (2007)

2007 var året jag upptäckte att det fanns sinnessjukt fet melankolisk mob music ifrån norra Kalifornien. Jag hade mest hört talas om The Mob Figaz från disslåtar av A-Wax och visste inte alls vilka de var, vem fan visste det. Awful Dodger är anledningen till att jag älskar alla Fed-X verser jag hört typ, rösten inger en sån jävla verklig känsla av smärta. Och Aspen är en av 2007 års bästa låtar alla kategorier, den och All Over Me skulle blivit Tear Gas ledsånger, men skivan dröjde och The Jacka snickrade ihop lite annat klassiskt material istället.

JT The Bigga Figga – World Wide (2007)

Mannen som har skapat fler artister än nån annan man. Han släpper egen musik ibland, men knappt nån lyssnar. Men fan, JT The Bigga Figga släppte en nästan klassisk skiva för bara några år sen, jävlar i mig vilka produktioner, det låter jävligt bukten, jävligt Thizz faktiskt.

Sean Paul – You Need It, We Got It (Ft San Quinn & Berner) (2007)

Jävlar i mig den swaggeriaste rapparen på jorden hänger med buktrappare. Ja det är alltså Sean P från Atlanta-gruppen Youngbloodz och inte han från Karibiska övärlden. Okay det är ingen fantastisk låt, men ändå. Jag saknar ambitionen att göra musik på såna här beats, det är bara flumknarkade från Memphis som gör det nuförtiden. Alla crunk-nissar från Atlanta försöker låta som Travis Porter/Roscoe Dash nu. Det är ju skitbra musik, så visst. Men jag saknar Atlanta-crunkens påverkan på andra regioner. Bukt-ATL samarbeten idag handlar mer om att låta som gitarrhippien Bob.

Rappin 4-Tay – Live From The 415 (Feat. San Quinn, Messy Marv, Big Rich & Seff Da Gaffla)(2007)

Shady Nate, Beeda Weeda & Kaz Kyzah – Don’t Ghostride (2008)

Live From The 415 skriker buktrapp. Det låter exakt som det brukar låta när en gammal veteranrappare gör musik nuförtiden. Inspirerat från förr som fan och med lite nya småljud i bakgrunden på beatet, lite modernare slang. Det här var Rappin 4-Tay’s senaste album, och han hade än makt att samla ihop en hel drös kanonrappare. Det gamla gardet fick en till chans att skina om man säger. Och Livewire-rapparna Beeda Weeda och Shady Nate är ungarna som parallellt visade var buktens framtid låg. Tillsammans med Kaz Kyzah från The Team tog de avstamp och visade förakt för det som kallats buktens hopp, hyphy. Livewire ville göra modern gangster-rapp till buktens signum.

Avslutningsvis, jag kan inte låta bli att lägga upp kokainsnortarfavoriten Playin With My Nose, för att uppmuntra lite kolabruk. Jag lyssnade sönder den här låten. Det var ju första gången jag hörde Messy Marv någonsin och sen dess har jag hört honom rappa circa 10.000 gånger. Och som motpunkt, bara för att Messy Marv knarkar, Don’t Lose Your Head.

Messy Marv – Playin With My Nose (2006)

Zion I – Don’t Lose Your Head (Ft Too Short)(2007)

Namn och nytt.

Yung Lott bjuder på muffins och juveler, det ser riktigt trevligt ut.

Det hände igen. Jag lyssnade på för mycket musik. I år igen. Satan alltså, jag hade verkligen tänkt dra ner på det i år. Taktiken var att begränsa mig geografiskt. Bara Bay Area tänkte jag först. Men det gick inte, jag är ju nästan lika nere med skiten från Texas, framförallt nu när Dallas har blivit sinnessjukt hett. Jag är nästan lika mycket nere med skiten från Lousiana, framförallt när Baton Rouge står så starkt. Jag är nästan lika mycket nere med skiten från Alabama, även om det är än mindre scen än så länge. Jag fick släppa Tennesse i år. Ändå blev det alldeles för mycket, alldeles alldeles för mycket.

Hur ska det gå nästa år när jag dessutom sagt att jag ska ge svensk musik en chans!??! Äh. Det får bli ett senare problem. Hursomhelst, jag hade helst velat skriva om jättemycket mer än vad jag skriver om. Nu blir det en genomgång över lite ny skit jag har lyssnat på från bukten de senaste månaderna istället. En hel del är utelämnat då jag redan skrivit om det. Kanske blir det nån till sån här genomgång i framtiden. Det här är helt enkelt en samling låter som är bra, och de är från efter sommaren typ.

Yung Lott – Supaman (Ft Ace Hood)Från ”Cupcakes & Cartier”, kommer i februari
Yung Lott
är en del av Dallas-giganten Dorrough‘s häng, Prime Time Click, och varvar gästspel på buktskivor med sådana här södern-möter-bukten bitar. Den här jäveln svänger. Hela den skivan kommer vara fullproppad med liknande södern-bukt toner och en del r-n-b blends verkar det som. Jag har varit väldigt intresserad av moderna bukt-södern samarbeten egentligen sen kändisen Sean P från Atlanta-gruppen Youngbloodz släppte en skiva fullproppad med gästspel från swag-rappare från the bay och sen Sky Balla knöt ihop buktens mob music med New Yorks Dipset och Young Jeezys USDA för några år sen.

Berner & Ampichino – Not The Way (Ft Louie Loc)
Från ”Traffic 2 – Traffic 2 – Planes Trains Automobiles”
Jag hade rätt stora förväntningar på den här skivan. Dels för att Traffic vol 1 var skitbra, men även eftersom transport-trap-rapp är min favoritgenre numera. Jag är ju tokig i Berner och Messy Marv’s samarbetsskivor om flygfrakt och båtfrakt. Den här skivan handlar om just det, plus tågfrakt! Jag kan knappt hantera det. Så jag lyssnar rätt mycket på skivan hursomhelst. Den är liksom helt okay, men inte lika briljant som de andra nämnda skivorna. Bäst på skivan är hursomhelst Not The Way, främst för Berners vers  (den andra) om hur fedsen jagar honom, hur han inte kan hämta sina pengar ens för fedsen bevakar allts, han måste bli en hallick, han kan inte ens ringa sin familj. Det är som en film. Berner som egentligen suger på att rappa kan förtrolla mig med sin melankoliska berättarteknik. Jag älskar transport-trap-rapp!

Erk Tha Jerk – Hands Up (Ft Netta Brielle)
Från ”Ners Eye View”
Erk Tha Jerk gör snällrapp om livet och sånt. Om det inte vore för favoriten Netta Brielle skulle jag snarka rätt rejält tror jag. Tentaplugg var även ett starkt skäl till att jag spelade den här skivan en del, jag rycks med för mycket i transport-trap-rapp för attt kunna koncentrera mig forskningsrapporter och sån skit. De vill att jag ska lära mig hur man skriver ordentligt! Jag vill lägga min vetenskap på nivån barsamtal, blogginlägg, twitter-funderingar, tankar över en öl och liknande. Jävka kunskap. Erk Tha Jerk är även populär bland back-pack-nördar, de vill säkert helst inte låtsas om när han gör mer festliga låtar som den där med hans grupp the FNM som jag la upp här för ett tag sen.

Sleepy D – No Hesitation Feat. JR, Zoe The Roasta, and Gwet
Från ”The Tonite Show With Sleepy D”
Sleepy D är den mindre och skrikigare brodern till gaphalsen D-Lo, som bröt igenom som rappare för bara nåt år sen. Musiken gick snabbt från festlig och livlig till stenhård och livlig. De gapar numera om mer om deras mordvanor och livet på gatan än om hur de inte är något ändå behov av prostituerade (deras genombrottssång hette No Hoe). Nu är Sleepy-D ömsom briljant och beat-dödande, ömsom skrikig och spretig. Det här är en ganska bra representativ sång för Sleepy-Ds nuvarande sound, hårt och uppbackat av DJ Fresh moderna produktion.

T-Nutty – Criptonite
Från ”The Tonite Show 2011”
DJ Fresh har blivit utsedd till världens tredje bästa DJ har jag hört. Jag fattar inte vad det betyder helt, han är väl bra på att mixa kanske? Kanske kan han scratcha? Jag vet att han har världens bästa mixtape/album-serie hursomhelst, The Tonite Show. Ibland är The Tonite Show ett album med en drös olika rappare över DJ Fresh produktion. Ibland gör han en Tonite Show med en speciell artist, som den med Sleepy D. Nån gång i höstas släpptes The Tonite Show 2011 hursomhelst. När jag först hörde den skivan inbillade jag mig att den skulle komma året 2011, alltså tidigast först om en dryg månad, men det verkade inte stämma. Det är en skitbra samling sånger, och den här härligheten med Sacramento rapparen T-Nutty är det bästa bidraget. Festligt då Sacramento-rappare nästan aldrig brukar synas framför andra.

The Hoodstarz – Live Illegal (Ft Husalah)
Från ”Controversy
Duon Dem Hoodstarz från East Palo Alto i södra delen av San Francisco-bukten har funnits på scenen i några år nu, utan att jag egentligen lagt märke till dem. Det är mest kul att de kommer från ett ställe som jag tänker har någonting med palt att göra.  Och att de nyligen verkar ha bytt namn från Dem Hoodstarz till The Hoodstarz. Undrar hur länge de tänkte på det, massa bra band som The Beatles och  The Dogg Pound hette nånting med The men Dem Franchise Boyz kanske blir ledsna om vi lämnar dem ensamma med prefixet Dem, äh de är vuxna de får klara sig själv vi byter till The. Men det är ju aldrig fel att höra Husalah Selassie bjuda upp på sång och rapp!

Lil B – GQ Magazine
Från ”Red Flame”
Om ni inte vet vem Lil B är kan ni fråga kidsen. Ungdomarna i USA i alla fall, där verkar han vara skitpopulär. De olika ungdomar jag känner till som gör musik verkar vara tokigt inspirerade i alla fall. Lil B påverkar ungefär lika mycket som Drake, Soulja Boy  Tellem och Travis Porter verkar det som. De fyra hörnstenarna i vad dagens tonåringar kommer att smältas ihop till och vad för sorts artister vi kommer få se i framtiden. Det här var den trevligaste tonen på Red Flame hursomhelst.

The Pack – Dance Floor (Ft Dev)
Från ”Wolfpack Party”
Fattar ni att The Pack har gett upp termen based till Lil B helt utan bråk? Eller? Jag vet inte. För i tiden var det så här based lät, minus basen. Det som låter påstås vara inspirerat av dubstep, vad fan är dubstep? Jag trodde att dubstep var långsam reaggae, fast inte gammal långsam reaggae utan kanske ny långsam reaggae? Som långsam reaggaeton? Ja skitsamma. Finns det nån Don Omar eller Daddy Yankee som är chopped n screwed förresten? Det skulle säkert låta festligt, jag gillar verkligen spanska. Det här är den modernaste skiten ni hört nånsin hursomhelst. Utomjording-rapp på riktigt.