Flera ungdomar gör musikvideor

I den här videon här ovanför ser vi hur det ser ut om en ungdom gör hyphy efter att hyphy slutat finnas och han gör det utan att vara hög på molly, utan snarare likt vad tiderna föreslår är hög på hostmedicin eller gräs eller så är han bara lite tonårstrött. Jag tänkte inte så jättemycket på Sonic Boom när jag lyssnade en del på Ghost8800s mixtape Acuna Montana i början på året, pga fastnade gång på gång på den där Cash Money-låten som vi skrev om och som vi fortfarande älskar, om ni inte minns klicka här för att höra männen med dataspelsnamnen, Ghost8800, Gigs510 och Birch Boy Barie rappa som om de levde i New Orleans 99.

Jag gillar även att Ghost8800 tagit lite stiltips från Husalah.

Som en långtida Roach Gigz fan har jag för första gången nånsin inte slängt mig över en skiva han har släppt, nu när han släppte sitt debutalbum Bugged Out häromdagen. Det beror på att det kommit lite annan musik jag blivet galen över och det beror på att hans senaste mixtape, Hot Air Baloons nånting nånting var det första tape jag hört av honom som jag inte älskat. Det fanns till och med en tid när jag var så galen i han att jag lyssnade på hans kompisar Pac B och Mango Marleys solotape. Ja ja, jag har älskat Roach sen jag hörde Arrythang som han och Lil 4 Tay släppte som gruppen Bitch I Go typ 2007, och jag märker nu när jag lyssnar att jag fortfarande älskar hans rap. Däremot börjar jag fattar varför andra rappare blir större, det är inte bara bukt-förbannelsen. Han rappar ju arslet av sig och har fett mkt karisma osv, men det är ändå nåt ynka gram av nånting som saknas. Vad är det till exempel för skillnad på Lil Wayne 2006 och Roach Gigz nu? De båda rappade som djur, Lil Wayne hade redan en karriär och hade sålt 15 miljoner skivor, men jag menar det sätt Wayne gick från rappare till superstar, borde inte Roach då kunna ta steget från regional rappare till rappare? Hoppas det men kinda nånting saknas. På den här sången saknas t e x en välskriven och välsjungen refräng, medan rappen är galen. Jag hade hellre hört bara rap.

Grabbarna i Halmstad Boll Klubb har sett till att få en egen remix-video till hyphy-veteranen men fortfarande unga Clyde Carsons hitsång Slow Down. Jag kommer på mig själv att kalla det Clydes sång, men det är ju hans grupp The Teams sång. Även om jag gillar Mayne Mannish och Kaz Kyzah en del så fan vilken skillnad det är mellan dom och Clyde, när hände det? HBK ringde inte in Mayne Mannish och Kaz iaf, de ville ha Clydes refräng och vers så kunde de rappa själva lite efter.

Resultatet blir att Clyde framstår som ännu mer av en stjärna. Jag menar så mycket som jag älskar Iamsu, han klarar inte av att anpassa sig så han låter lika fet som Clydes hesa oengagerade rappande, och Kool John, om vi säger så här vem av Clyde Carson och Kool John rappar om hur mycket brudar gillar han och vem gissar ni att tjejerna i videon tycker är sötare. En killer som heter Skipper är med också men jag tycker inte han gör så mycket väsen av sig varken från eller till.

Men vilken hit det är! Sjukt att jag 2012 lagt upp två sånger i samma post som handlar om sideshows, hyphy lever!

Bra kombo

Young L & Clyde Carson – Not The One

Undrar om nån vet vad det här innebär. Vi kan ju alltså bara hoppas att det innebär att de tänker rappar ihop jättemycket i framtiden. Clyde Carson har ju varit på gång kanske till och med längre än Young L, han var ju som en del av The Team en viktig komponent i bukten är hyphyn var grejen, sen signade han med The Game tror jag och det hände inte så mycket. Jag var inte uppe på killen då men började ana vad som fanns där typ under den perioden när det egentligen gick som sämst för honom. Ändå hann släppa en del bra skit, som den här throwback-sången. Den Traxamillion-producerade (om jag inte minns fel) Bo där han rappar om hostmedicin mellan ThreeSixMafia-samplingar. Nu har han släppt Slow Down som ni måste hört va? Nu är han lite på gång nationellt och kommer säkert jobba mer med artister från runt omkring.

Också gör han den här dängan med Young L. Det passar sig alldeles utmärkt för mig att dessa två herrarna jobbar för det är nämligen så att det är när Young L rappar lite som Clyde Carson gör som Young L är som bäst, enligt mig. Tillbaka till det gamla, tillbaka till The Pack-känslan och stilen.

Clyde Carson – Bo (2009)

Ya Boy gör rätt bra musik nu

Ya Boy har alltid haft kepsen jävligt snett.

Ya Boy – Hella (2007)

”buffy got hella ass”

Ya Boy – Aqua Man That Hoe (2007)

De senaste åren har jag tänkt lite ”å nej Ya Boy” när jag sett eller hört Ya Boy, han blev så jobbig. Om ni inte minns allt så tar jag det lite kort här, till melodin från Soulja Boy-sången, håll i er:

Ya Boy gick från att vara en underhuggare
och kanske kusin till San Francisco-veteranen San Quinn,
via kanske nån sorts JT The Bigga Figga-kontakt
till att flytta till LA och signa med The Game på Black Wallstreet,
strax innan det här hade jag lyssnat som fan,
på till exempel hans Soulja Boy-sången remix och Hella,
som ni hör här ovan,
när han lämnade bukten slutade han gör buktrap
och spelade istället in videos där han hängde med
kändissnortar-eliten i Hollywood typ,
jag minns nån video
där han helt enkelt promenerade på en gata i Hollywood på natten,
sen hände inget,
han gjorde fett tråkig musik osv
men har alltid hållit sig relevant på nåt sätt,
bland annat genom att ändra sitt namn
till det lite mer lättgooglade ”Ya Boy The Rockstar”
eller bara ”Y.B. The Rockstar”,
jävligt konstigt,
det han menar är alltså att han har lika mycket swag som en sorts musikanter
som fanns förr i tiden långt innan vi föddes,
de hette rock-n-roll-stjärnor
men för vissa insatta kan de även vara kända som helt kort ”rockstjärnor”,
eller ”rockstars” på engelska då
(lite som att insatta refererar till Karl den XIIs soldater som karoliner,
icke insatta fattar ju inget),
men han har snackat om bukten lite när han kännt för det osv,
gjort musik med en del kändisar som typ Gudda Gudda (lol),
och så blev det 2011
och Ya Boy fick gästa typ 15 sånger på ett DJ Paul-tejp,
jag har inte lyssnat massa på det tejpet
men märkte nog att på varenda sång Ya Boy var med rappade han i circa 25 sekunder under sångens sista minut,
efter att DJ Paul vrålat ett tag.

DJ Paul – Throwin Pussy (Ft Ya Boy)(2011)

Där var vi sist. Nu är det lite oklart om Ya Boy kallar sig YB The Rockstar fortfarande, han kanske la ner det helt enkelt. Hursom, som ni märker kan man typ sammanfatta Ya Boys karriär hittills så här: buktens egna Bow Wow.

Men anledningen till att vi skriver här är för att han nu har börjat vara med på några sånger som är både bra och aktuella. Han har hoppat på young california aka The Pack 3.0 typ soundet, han kommer säkert släppa ett tejp med DJ Mustard snart, han har gjort sånger med stora aktuella namn som Iamsu och Problem.

Nick James – Freaky Gurl (Remix)(Ft Iamsu!, Ya Boy & Erk Tha Jerk)

Traxamillion.

Det som är ännu intressantare och mycket roligare nyheter är att han är med på två sånger som låter young california, tillsammans med två veteraner till soundet. Traxamillion är tillbaka med slap 2.0, så jävla efterlängtad. Traxamillion var ju alltså producenten som några trodde skulle slå igenom ganska stort efter att han producerat lite hyphy-hits (Keaks ‘Super Hyphy’, Fabs ‘Yellow Bus’, sin egen ‘From The Hood’ till exempel). Det hände aldrig, och han har inte setts till så mycket sen dess. Han envisades väldans mycket att ödsla sin beat genom att själv rappa på dom, ett tag. Den andra herren som vi inte sett jättemycket av åren mellan att han var på gång och nu typ är Clyde Carson. Hans hyphy-grupp The Team släppte en comeback EP för nån månad sen som både jag och Onda lyssnat på massor men inte skrivit om. Så här låter det när hyphy-hjältarna gör post-hyphy musik hursomhelst. Så här låter Ya Boy när han börjar göra musik i bukten igen.

Ya Boy – Slow Down (Ft Problem & Clyde Carson)

Traxamillion – Boy (Ft Ya Boy & Clyde Carson)

Bay Area och Justin Bieber

Som ni säkert har hört har den kanadensiska popgossen Justin Bieber släppt en ny singel, Boyfriend. Som ni säkert hört består beatet till sången av några klassiska bay area-element, trumman alltså, och rätt mycket som inte har nåt med buktens ljud att göra, gitarren och stora delar av sättet han sjunger på t ex. Det var ju inte som när en annan kanadensisk popgosse släppte en faktiskt hyphy-sång förra året. Anyways sången var nog spännande för att nån som heter Chucki Macki skulle göra en buktremix, det tycker jag är väldigt festligt.

Too Short öppnar, följt av Eddi Projex tror jag, följt av Beeda Weeda, sen kommer E-40 in lagom till gitarrerna. Turf Talk försvinner helt bakom gitarrerna medan San Quinn får vråla fritt. Ja det fortsätter lite så, det här är kanske inte det bästa ni hört på bajonäs, det spelar inte så stor roll jag tycker det är väldigt kul att höra en gubbe som San Quinn på ett beat som tillhör Justin Bieber.

E-40 – Boyfriend (Remix) (With Too Short, Clyde Carson, Kaz Kyzah, Hoodstarz, Beeda Weeda, Eddi Projex)

Buktens bästa 2010

Juice Mannen & Onda sippar drank.

Yes tok, årets viktigaste lista är här. Dra ner persiennerna, säg åt din brud eller snubbe att ta av sig för pappa/mamma kommer vilja kliva på efter du läst det här. Du vet vad som väntar, Bayonnaise har valt ut det bästa från the Bay 2010 och hittar du inget du gillar kan du lika gärna köpa en keps med propeller.

Bäst i bukten 2010:
1. The Jacka & Ampichino – Devilz Rejectz 2

2. E-40 – Revenue Retrievin
3. J. Stalin – Prenuptial Agreement
4. The Jacka & Lee Majors – Go Bots II
5. NHT Boyz – Power Triangle
6. Droop-E – BLVCK Diamond Life
7. The Pack – Wolfpack Party
8. Lil B – Red Flame/Blue Flame
9. Brotha Lynch Hung – Dinner And A Movie
10. Guce and Matt Blaque – A Gangsta and A Gentleman

1.


Ja som jag sa när jag skrev om den här skivan för några månader sen:

Det här är jävligt jävla skitbra.

Jag känner fan inte att jag behöver säga så mycket mer. Jo, hela jävla The Mob Figaz är med på den här skivan. Det här är så jävla mycket mob music att jag inte fattar hur folk inte vallfärdar till Akron för att spela in filmer och leva och bo och dansa till sagor och sägner om Ampichinos liv. Till Pittsburg för att ta reda på vad det är för ställe som skapade The Jacka. Det här är typ musiken Gimli och hans dvärgkamrater sjunger och nynnar på kring lägerelden när de minns sina forna rikedomar och sina grottors förgångna flärd med vemod och melankoli.

Det här ÄR årets bästa platta. Det är så satans vemodigt och samtidigt gangster att jag flippar. Att sitta på buss 742 genom Skogås centrum och se nån snubbe med ansiktstattueringar sälja gurt med The Jacka i lurarna slår det mesta. Det är så svårt att välja en låt, för när det gäller riktigt bra album är summan så mycket större än delarna. Men ok, kolla in den här -House of the dead.
Jag tänker på Grace Slick, Gerry Garcia och The Cockettes när jag hör det här. Tänk dig San Francisco 1968, alla tar syra och har hibiskusar i håret. Bara klick, Boooom å den här låten dundrar på!
Det skulle funka men shit vilken skum stämning det skulle bli.

The Jacka & Ampichino – House of The Dead (Ft Yukmouth)

2.


E-40 – Lightweight Jammin (Ft Clyde Carson & Husalah)

E-40 hela norra Califoniens pappa. 2010 fick vi veta exakt var skåpet skulle stå igen. För 10-12 år sen garvade folk åt att man lyssnade på E-40 men tiden har en förmåga att visa vad som är fett och vad som är fejk. Kombinationen av rappens mest unika flyt och att ändå leverera relevanta texter får min skalle att explodera ibland, fan va dom här två plattorna e bra. Avnjutes bäst tillsammans med lite broccoli!

3.


Den här skivan kom tidigt i januari det här året. Vilket ju innebär att det nästa var ett helt jävla år sen. För fan vad laddad jag var. Och för fan vad bra det var. De fyra första låtarna tävlar alla om att kunna platsa bland de bästa låtarna 2010 alla kategorier. Jag blev alltså halvt tokig när jag satte på den här skivan första gången och sång efter sång var så överjävligt fet. Det här blir bara ren hyllning. Men vad fan, det här är skitbra.

4.


The Jacka & Lee Majors – Real Hood feat Freeway

The Jacka har varit sjukt produktiv i år (igen) och hans old school projekt med Lee Majors träffade som en hård örfil rätt i fejjan. Till och med den värsta bakåtsträvaren borde kunna dra ner kangolen lite längre över ögonen och digga den här plattan. Dom snor helt oblygt electro klassiker, Melle Mel texter och 80-tals nostalgin borde kunna få tjejer födda på 90talet att sära på benen. Höjdpunkter är när Lee och Jacka kör över Planet Patrols -Play at your own risk och när Freeway bjuds in på -Real hood nigga.

5.


NHT Boyz dök upp helt plötsligt i våras efter att ha varit försvunna från rappen i typ tre år. De var förändrade och förbättrade. Jag trodde fan inte att de hade det inom sig, men herregud. Till exempel, varför har ingen jävel samplat 50 Cent’s line ”damn homie in high school you was the man homie” förut? De gjorde om Ice Ts gamla dänga ”6 In The Morning”. De gjorde framtidsrapp och nu är de fan ta mig nästan kändisar. Jag hoppas de håller ihop och släpper mer skit tillsammans nu bara.

6.


Han är ju inte tjock som sin far. Men han gör lika fet musik. Droop-E är ju superproducenten som också råkar vara avkomling till E-40. Jävla familj alltså. Sonen tar över, det var det jag sa i höstas. Men när vi summerar året kom vi ju ändå fram till att fader E-40 ännu gör bättre album. Men vad fan, så ska det va. Han är ju typ 22 och hans pappa är en av världens bästa rappare någonsin, nån måtta med talangen får det va. Men vem vet vad som händer när Droop-E har rappat i 20 år, hoppas pappa 40 rappar än då så kanske ännu en avkomling kan få va med. Fatta om Droop-E får en unge nu, tre generationer av legender. Men men nu lever vi ännu i 2010 ett tag till, och redan här och nu har Droop-E gjort extremt bra musik. Vi ska inte glömma att han producerat faderns bästa låtar på 40 skivor. Och så släppte Droop-E ju även de här solo-projektet där han har samplat nån som heter Sade, jag vet inte vem det är men det verkar alla andra veta, det är visst en stor grej. Allt jag vet är att det blev sinnessjukt bra musik när Droop-E la sina vantar på det. Som på den här duetten med pappa 40:

7.


Det här är med stor sannolikhet The Packs sista skiva. Eller det tror jag i alla fall. Lil B är ju helt ute och håller på med andra saker. Young L har nåt sinnessjukt bra eget på gång. Hans solomixtape hade fan i mig kunnat platsa bland årets tio bästa skivor det med. Lil Uno suger ju, men han är så bra i det här formatet. Stunnaman är ju skitbra, men han passar inte in lika bra här med den där nya raspiga jävla rösten han har fått i år. Men vad fan, det vore inte samma sak utan honom. Alltså, nya The Pack låter typ som gamla The Pack fast med mer fulländat ljud typ. Jag vet inte vad de sålde men jag hoppas det bra nog så de känner att de ska fortsätta spela in musik tillsammans. Hem till Berkley med er och knarka i studion så ska det nog blir bra.

8.


Lil B The Basedgod – GQ Magazine

Jag kan ju inte säga så mycket om Lil B, han går ju inte att förklara. Ni får följa Based-serien som jag håller på med här på Bayonnaise (snart kommer lite Lil B solosånger från 2006). Också att han ju släppt tokigt mycket musik i år. Men ändå, bland based freestylesen jag hört, bland de olika färg-skivorna (Red Flame, Blue Flame, Evil Red Flame), och den där regn-skivan så väljer jag att ta med mig den här skivan in i 2011. Inte heller Red Flame är liksom en färdig produkt nog, som Onda säger Currensy gör lite molnrapp och han gör det till ett mer komplett stycke ljud. Men vilket jävla fenomen Lil B är, ungdomar skriver kärleksbrev runt hela världen. Unga rappare över hela USA gör hälften låtar som låter som Travis Porter hälften som låter som based låtar. Det går liksom inte att ignorera att Lil B kommer att ha påverkat framtida rapp på något sätt, vad man än må tycka om det så kommer musiken vi lyssnar på om fem år ha påverkats av Lil B. Tror jag.

9.


Sacramentos stolthet Brotha Lynch Hung kom tillbaka 2010 i god gammal rip-gut form. Alla verkar ha missat den här, den gick upp på billboardlistan första veckan den släpptes men sen glömde tydligen Strange Music att trycka fler cds. Ganska klantigt enligt mig av ett bolag som håller på att bli nya Cash Money eller No Limit. Förmodligen potentiellt farligt med tanke på att Brotha Lynch har en historia av ganska tungt kriminellt beteende och precis lämnat ett tio år långt krig med Black Market Records.

Självklart snackar vi tema-platta, First Degree är med och det sprutar blod, inälvor och hjärnsubstans. Lynch ÄTER mc`s! Bokstavligt talat.

10.

Jag vet inte vem som var gangstern och vem som ska va gentlemannen? Båda lite av varje antagligen. För inte fan är Matt Blaque en gentleman. Första gången jag hörde honom var han ett projekt som Messy Marv drev, den snuskigaste jävla RnB sångaren vi nånsin hade hört. Han och Jessica Rabbit skulle göra succé för Mess skivbolag Scalen genom att göra smutsig strippklubbsmusik som skulle slå världen med häpnad. Nu de senaste åren har han ju mer varit en gangstersångare än en strippklubbsångare, men här ska han alltså va en gentleman. Och Guce, som under 2008 och 2009 hade bytt namn från Guce till Gucey Guce Doe Boy heter numera Guce igen, det tycker jag är synd. Jag skrattade fan varje gång jag hörde honom vråla ut ”it’s Gucey Gucy Doe Boy baby” och liknande. Det är en för jävla fet skiva i alla fall och den förtjänar sin plats väl.

Guce & Matt Blaque – Champagne

TILLSLUT, ANDRA BRA JÄVLA SKIVOR:

Messy Marv & Berner – Blow – Blocks and Boat Docks
Roach Gigz – Roachy Balboa
Stevie Joe – 80s Baby
DJ Fresh – The Tonite Show 2011
Lil Rue – Stars & Straps
The Jacka and Laroo –  Neva Be The Same (20 Bricks – Season One)
J-Stalin – Real World 3
Young Gully – The Grant Station Project

Och, Tack alla läsare. Det är ju ett smalt jävla ämne vi skriver om, men ändå är det några som kollar in. Vi uppskattar er som läser, vänner, främlingar, svenskarna norrmännen. Hoppas ni hittar lite musik här som ni tycker om, och att ni uppskattar texterna. Gott nytt år, vi får hoppas att det kommer sjukt mycket fet musik från bukten 2011! Se upp för Philthy Rich nya skiva som kommer snart till exempel!