D-Lo med HBK

 

1. Det är fan en bra look för D-Lo. Mr No Hoe har haft alldeles för mycket post-hyphy swag i sin tidigare karriär för att bara rappa över DJ Fresh beats (inget fel på DJ Fresh beats, men det är lite av en annan genre). Om ni missat D-Lo kan ni söka här på bayonnaise eller titta på remix videon till hans bukt-hit No Hoe back från när E-40 hade dreads. Min dröm är ändå att Joe Moses ska börja få för sig att DJ Mustards post-hyphy beats är för ogangsta och att Dijon ersätter honom med D-Lo som go-to rappare för sina mindre hittiga-men-ändå-mustard-type-beats när YG missat sin studio-session eller nåt, typ. DJ Mustard är ju för stor för närvarande för att släppa beats till D-Lo bara så där annars, utan att han är med i Dijon-gänget. Mycket info i förra och förr-förra meningarna, alla texter på bayonnaise är jävligt based så jag gissar att ni är vana.

2. ST Spittin fortsätter att vara anonym, men i små doser så här har jag inga problem med honom!

3. Varför rappar Iamsu sin vers från studion där de spelade in världens hemskaste barnprogram Ika i Rutan? Jag väntade på att det där jävla skelettet skulle dyka upp när som.

Annonser

Mr No Hoe och Tyga

 

Tyga – Get Her Tho (Ft D-Lo)

Ibland glömmer jag bort D-Lo, jag tänker inte på han alls på ett jättelångt tag. Han är en up-n-comer osv tänker jag när jag väl tänker på han. Men som kom jag på nu fan jag lyssnade på D-Lo 2008 det är ju åtta nio år sen (ni vet, ett år är inget år, två år är ett år, tre år är typ sju år, exakt som med antalet gånger). Men så påminner han mig ibland om varför han är så bra. Ockås intressant att han så här efter nio år, dvs sen 2008, fortfarande är Mr No Hoe, efter alltså:

D-Lo – No Hoe[audio https://bayonnaise.files.wordpress.com/2012/08/13-no-hoe-_-d-lo.mp03

Too Short vilken grabb va

Nä men här står Too Short och Beeda Weeda och snackar lite om en av de största sångerna med ett bay area sound på länge. Det är alltså Drake som tillsammans med Lil Wayne och Tyga gjort en hyphy/based/post hyphy sång. Den har varit ute rätt länge nu typ över en månad säkert, men ändå alltså att en människa från jävla Kanada gör en hyphy sång 2011, som nu har 10 miljoner hits på youtube. Satan i gatan det visar att bay area-soundet är nånting som skulle kunna ta större plats över hela världen, fast ingen bay area-artist lyckas göra det själv riktigt.

Lustigt. Men men lyssna på när Too Short säger vad han tycker. Väldans intressant för oss buktfantaster.

I den här videon nämner Too Short och Beeda Weeda två hits från bukten, hitsånger som vi på bajonäs givetvis lyssnat på och älskat och ännu älskar. Nämligen LoveRance Up!, som nu för säkert flera veckor sen fått sig två remixer, en med 50 Cent och en där Young Jeezy och T.I. rappar över beataet. Eftersom vi redan pratat om den gamla vanliga versionen med Iamsu och Skipper som gäster flera gånger så låter vi er nu lyssna på Atlanta-versionen, och videon med 50 Cent är längst ner här i inlägget.

LoveRance – Up! (Ft 50 Cent, Young Jeezy & T.I.)

Den andra sången de pratar om är naturligtvis No Hoe av D-Lo. Fan vilken dänga det var. Den här sången har varit ute sen 07-08 men den blev stor 2009 och fortsatte spelas 2010. En riktig throwback alltså.

Peep Them Bitches In A Honda

Eazy-E i heldräkt.

Eazy-E var en liten plutt som rappade skitbra. Ja eller han gjorde sjukt bra musik. Men det vet ni, eller ni känner till honom i alla fall. För mig är han en barndomsidol, när jag var 13 var kanske hälften av de 12 skivor jag ägde Eazy-E skivor. Jag fann djupet i några av hans låtar, som alla tonåringar, tänkte på livet, funderade över olika besvärligheter och oroligheter, tänkte att det vore soft att resa runt USA som Jack Kerouac skrev om (jag läste den två gånger när jag var 12-13), tittade på Fear And Loathing In Las Vegas 100 gånger, hyrde alla filmer Tupac spelat i en i taget, obs att det här var precis sista tiden kunskap om datorer och internet var lite töntigt, funderade på att skicka in album-pamfletten från en Master P skiva och beställa en No Limit-chain, jag läste i en bok att Eric Wright hade lämnat efter sig sju barn och tänkte lite på dem, jag lyssnade på alla artister som fanns på Ruthless Records för att det var det Eazy-E tyckte om, jag skrev och tänkte på Gangsta Dresta eller B.G. Knocout-rader som gick typ, fuck all that crying all night and be happy that you’re in, in this fucked up life, jag köpte fan MC Ren’s soloalbum från 1998, jag kunde börja lyssna på Dr Dre ohämmat först när jag läst att han och Eazy försonats på Eazys dödsbädd, det var fint tycket jag.

Nu har det kommit några sånger från buktområdet med små-kreativa Eazy E samplingar hursomhelst. Och nedrans vad glad jag blir när jag hör Eazy-samplingar. Det är löjligt nästan. På den allra fetaste är det Bully’s With Fully’s (30-åringarnas The Boy Boy Young Mess och Gucey Guce Doe Boy’s småkompisar) gossen Yung N.A.Z. som bjuder på rapp. Det är rapp som man typ är glad för att den inte förstör, man tänker inte så mycket på den, den varken tar ifrån eller ger så mycket. Jag sitter och myser och tänker på att snart kommer refrängen tillbaka. Samplingen kommer från Eazy-låten Swithez, där den är en mer undangömd rad som producenten till den här låten valt att trycka upp som en refräng. Bra jobbat. Ni måste lyssna:

Yung N.A.Z. – Peep Them Bitches (2009)

Nästa Eazy sampling är på en sång av San Francisco-rapparen Alexander Spit. Han låter som någon sorts produkt av Livin Legends och Hieroglyphics, kanske att Alexander är en hygglo kille som tycker att det är viktigt att ha en snygg ryggsäck och som utvecklat sin rappstil på olika Spoken Word/Open Spit/Open Mic-konferenser (eller vad fan det heter), debatterat fram och tillbaka om det är cool att lyssna på Mistah FAB nu när han har köpt en ryggsäck, och att Alexanders favoritskiva är Murs debutalbum F’Real (obs skitbra skiva) eller nånting av Talib Kweli. Det är alltså en bra sång och jag gillar den sjukt mycket eftersom det är med en Eazy E sampling.

Alexander Spit – Beat For The Street (2010)

Sen har Bayonnaise-favoriten DB The General hoppat på ett beat som jag kan tänka mig att Roach Gigz skulle va bra på. Jag och Onda diskuterade häromdan hur DB är fett irriterande på så sätt att han släpper rätt dåligt mixade skivor med typ 40 låtar, varav 10 är bra och resten är monotona gangstervrål.  Hursomhelst, den här låten har en Eazy E sampling som är hård som granit och den gästas av Mr No hoe a.k.a. Hardest In The Bay a.k.a. D-Lo och Quise The Criminal (även om andra versen låter som att Lil Blood rappar andra versen).

DB The General – Bury Muthafuckas (Ft D-Lo & Quise The Criminal)(2011)

Bråttom.

Wiz är ung och tanig, Too Short är gammal och skäggig.

Jag har så mycket för mig. Uni, jobb och what not. Så jag slänger iväg det här alltså, bara för att det ska hända lite från min sida här. Det blir nog ändå rätt skönt att jag inte skriver så jävla mycket för en gångs skull. Det har hursomhelst skett ganska mycket inom  området rapp-från-San Francisco-bukten-med-omnejd. Wiz Khalifa släppte förra året en sång som handlade om färgkombinationer, eller snarare om en specifik färgkombination. Jag har inte lyssnat på verserna så det kanske inte stämmer att det handlar om färgkombinationer, men refrängen antyder så. Den sången har blivit skitpopulär och den har inspirerat massa andra artister att göra sin egen sång om sina favorit färgkombinationer. Främst har det handlat om färgerna ens lokala sportlag har på sina tävlingsdräkter (hemmalagsfärgerna). Den sången kommer vi att höra på sportläktare och i radio jättelänge till. När Sverige spelar fotboll kommer säkert några ”sjunga blå-och-gula, blå-och-gula, blå-och-gula”. Om Centern någonsin samarbetar med Fi!  (hypotes byggt på färgkombination som ska passa till melodin) kommer de sjunga på det gemensamma fikat; ”grön-o-rosa, grön-o-rosa, grön-o-rosa”.

Nu har Wiz Khalifa gjort en sång med Too Short i alla fall. Den hör ni i videon ovan. Det har även släppts album av en nykomling som heter Joe Blow (Jocke Blås tänker jag, fy fan) och Livewire’s Philthy Rich. Båda de skivorna var fantastiska och det innebär att det 2011 släppts skitbra skivor, en av Joe Blow, en av Philthy Rich, en av Roach Gigz, Guilty By Association-skivan. Det har även släppts bra mixtapes av; DB The General, Turf Talk, Prank från Dilligentz, D-Moe från GLP och The Jacka från The Mob Figaz. Det ska vi försöka prata om här när vi får tid. Den här gången blir det inte mer än de två smakproven här nedan.

Philthy Rich – Break Ya Pumps (Feat. D-Lo And Sleepy-D)

Joe Blow – Real Against The Fake ft. Husalah, Ampichino, & Yukmouth

Jag spelar Anthems

Grattis till San Francisco Giants, de vann World Series of Baseball eller vad det heter häromdan. Det är egentligen som SM fast i USA, men det heter World Series ändå eftersom ingen utanför USA bryr sig om baseball. Jag bryr mig inte ett dugg om baseball, trots att jag är väldans förtjust i mycket annan sport. Jag är så intresserad av de mänskliga prestationerna. Jag hejar en del på de båda fotbollslagen Oakland Raiders och San Francisco 49rs till exempel. Alltså, känner man ingenting när man ser en annan människa pressa sin kropp och sitt psyke till och utöver det som borde vara möjligt förstår jag inte hur man förhåller sig till mänskligheten i huvudtaget. Oj det hände någonting historiskt fantastiskt där men jag tänker tänka på damm och rullgardiner och sånt istället. Jag fattar inte, men många andra fattar antagligen inte hur jag ändå inte helt litar på vetenskapen som säger att jorden är rund. Jag köper argumenten, fick jag gissa hur det verkligen ligger till, ja eller nej, då gissar jag ju givetvis att jorden verkligen är rund. Men med lite förbehåll, gravitation är inte mer logiskt än magi, bondförnuft eller religion motherfuckers ni är bara uppfostrade i ett samhälle som tror på vetenskap och sväljer hull och hår som katter, jag förhåller mig kritiskt till paradigmer.

Giants-legenden Barry Bonds

San Francisco 49rs unge Quarterback, när 49rs slog Denver Broncos i söndags på Wembley Staium, London hade T. Smith från Ohio ett mindre genombrott. Kanske blir det här 49rs QB i år att komma.

Cellski, San Quinn, Big Rich, Roach Gigz & Davinci – Black & Orange Remix

För några dagar sen, när det var klart att det skulle bli finalmatch mellan SF Giants och nåt annat gäng, släppte San Francisco-rapparen Bailey en hyllningssång till Giants. Den kommer ni inte få höra, jag har aldrig helt gett mig in i Baileys musik. Men ni kan höra remixen här ovan. Med frisco-legenderna Cellski och San Quinn, tillsammans med knubbisen Big Rich och nykomlingarna Roach Gigz och Davinci. Det är inte den enda San Francisco-anthem rappsången som kommit de senaste åren. Traxamillion satte ihop ett gäng med kompisar och rappare år 2007 för att spela in SF Anthem. Dessutom kom det en anthem till Frisco-området Hunters Point härom året.

Traxamillion – SF Anthem (With San Quinn, Big Rich & Boo Banga)

Bread Em Out Family – HP Anthem

Tro inte att rappare från de andra orterna i San Franciscos buktområde inte är sjunger hyllningssånger till sina hemstäder. Bara häromdagen, strax efter att Black & Orange släpptes, fick internet plötsligt en gåva ifrån Vallejo. Legend efter legend, och så Infamous och Cashot Quis som jag inte känner till. Men, om det nu finns skillnader inom Bay Area så hörs de här. Vallejo-sången låter jätte jätte Sick-Wid-It, det är alltså skivbolaget som E-40 och hans släktingar rappar på. J-Diggs från Thizz får också vara med. Och SF Anthem låter väldigt San Francisco inbillar jag mig, kanske mest för att San Quinn är med.

The D.B.z – Vallejo Anthem (Ft. Cousin Fik, E-40, Infamous, Willie Joe, Turf Talk, J-Diggs, Cashot Quis & Droop-E)

Och inte heller grannen i norr, Kaliforniens huvudstad, Sacramento går utan rappsånger om sig. Sick-Wid-It hårdingen Doey Rock samlade ihop ett gäng rappare på den här biten.

Sacramento All Stars – Sac With It (Remix)

Jag har lite större problem att hitta en sång som skulle kunna kallas Oaklands uttalade Anthem. Men det känns inte rätt om jag inte likväl delar med mig av en sång som handlar om Oakland, när resten av buktområdet rappats om så mycket. Så den här sången bjuds:

Acktup – City Of Oakland ft. D-Lo & DB Tha General

Doldisen Acktup släppte skivan Talk of The Town tidigare i höstas, en stjärnspäckad gästlista reste min ögonbryn. Har han så många välkända rappare med på sin skiva och är så okänd kan det bara betyda fyra saker;

1. Han har mycket pengar att spendera på gästverser eftersom han är en rikemansgosse (lex K-Fed)
2. Han har mycket pengar att spendera på gästverser eftersom han är enverklig gangster som vill satsa på musiken för att slippa att hamna i en grav eller en fängelsecell inom kort. (lex Sky Balla)
3. Han är väldans talangfull som rappare/musiker (lex Yelawolf)
4. Han är väldans trevlig och har rört sig i branschen bakom kulisserna ett tag. (Nump)

Vad sanningen är får vi kanske aldrig veta. Eller så får jag veta det och skriver om de här, så bäst ni läser vidare i framtiden. Med det avslutar jag det här musik/geografi/sport-bidraget till dagens internet.