3 av 4 Diligentz har släppt nytt tape!

tn_dilligentz-coverDiligentz bestod av Damey, Prank, Aka Frank och Jay Ant.

Det var ju med Diligentz (och några andra) som hela New Bay började för några år sen, som ni säkert minns. Ni kan ju t ex gärna få gå tillbaka och lyssna på deras musik från 2006 och höra hur DJ Mustard/ratchet det lät redan då. Anyways, ingen minns dem som grupp längre uppenbarligen. Vet ni hur jag vet?

Typ ingen jag har sett på Internet har ens kommenterat att 3 av 4 gruppmedlemmar har släppt nytt mixtape inom ca en veckas tid. Jag menar, låt oss aldrig glömma hur feta de var där och då. Hur speciellt fruity-pebble-punk-rock lät där och då. Så att vi kan tänka på det när vi lyssnar på mega-hits av samma sound 2012-2013 (hör mig prata om detta här).

Inte att jag har lyssnat på alla tre skivorna, då några av dem kom typ igår, men jag har i alla fall ladda ner dem! Nu har ni chansen att göra detsamma! Men! Innan vi börjar så gör vi så här, ni ska få höra en ny sång av den enda av grabbarna som inte släppt nytt tape. RnB-rapparen Damey! Jag ger medlemmarna centrerade rubriker så det blir tydligt nu.

1. Damey – RnB-rapparen.

 

Jag har faktiskt köpt Dameys skiva Store Run från hans bandcamp en gång i tiden. Oväntat ändå, han är ju inte en topp 100 favoritartist eller så. Tänk vad som händer när någon släpper en skiva online för ett så lågt pris att ingen bootleggar den, festligt att ingen svensk rappare provat det eller hur. Min favoritsång av honom är fortfarande den där sången som är en Young Lott sång. Där de rappar om att de tjejer borde dumpa sina killar om de inte är bra killar ni vet.

Den här nya sången ni hör här ovan är ju inte riktigt lika bra. Varför? Han sjunger inte! Nä du Damey jag hoppas du RnB-rappar lite mer sådär som du var rätt tidig med att göra när du började släppa solomusik typ 2010.

2. Aka Frankhar stoppat rasism sen 2010.

Aka Franks album Boycott (tryck på bild för att hitta det) är faktiskt den enda av dessa skivor jag faktiskt hört redan. Lite igår och lite i morse. Det känns ju spontant inte som att han riktigt hängt med nu när några Young California-killar blivit extremt feta och stora artister som folk över hela världen lyssnar på. Men! Man kan aldrig ta ifrån Aka Frank att han stoppade rasism den där gången (han har för övrigt lagt till några verser på sin SMASH HIT ‘My Dick Aint’ Racist’ så att den inte är ca 2min lång).

Därmed inte sagt att det inte är bra, t ex har Awesome Jawsome en toppentitel och är även lite av en favorit. Det är ju också intressant att höra hur Iamsu tränar olika flow när han rappar på mindre publik skit, som skivan till en gruppmedlem ur gruppen började sin musikkarriär med att producera åt. Förutom Iamsu gästar även Jay Ant och P-Lo. Listennn:

 

 

3. Jay Ant – den som verkar hänga mest med Iamsu aka har störst chans till framgång.

Det är säkert rätt många som redan vet och har laddat ner Jay Ants nya tape pga det har blivit hajpat av rätt många kända profiler som Roach Gigz, Kool John och Iamsu på Internet. Det är ju lite skillnaden mot Aka Frank och Prank, som visserligen gästas av dessa rappare men de känns inte riktigt som att de får va med i vinnargänget lika nära som Jay ANT. Om det betyder att det är bättre musik får jag avvakta med att bedöma tills jag hört tapen.

Dessutom är ju Jay Ant en medlem av The Invasion, dvs producent-kollektivet där också Iamsu och P-Lo är medlemmar, vilket så vitt jag vet ingen av de andra Diligentz-medlemmarna är.

Men men, gör som jag, börja med första låten:

 

4. Prank – han gick solo typ två år innan de andra men nu är bortglömd?

 

Prank släppte några tapes som typ bara jag och Noz utanför bukten pratar om kring 2008-2009. De var speciella då pga det var den första ur old-based gänget som försökte sig på mer soulfull och snäll rap än den punk rock/hyphy som de gjort sig hörda med. Sen dess har ju alla sysslat med den skiten men just då var han själv. Några år senare dök andra old-based artister som Jay ANT upp med liknande sound, medan andra hade bli gangsters (NHT BOYZ och Lil Rue), och några hittade på något helt helt nytt (Lil B och Young L). Sen försvann han lite medan resten av Unga Kalifornien äntligen upptäcktes och tog några rejäla kliv rent musikaliskt. Han släppte ett tape förra året som jag typ inte minns, men mitt iTunes säger att jag har lyssnat på det en halv gång.

Jag ser ändå verkligen fram emot att höra honom ordentligt på Last of A Dying Breed. Efter att snabbt ha kollat igenom skivan fastnade jag för Hum Dum med Aka Frank, typ helt pga de vrålade ad libsen genom versen (och för att Aka Frank nämner David Akers #ninernation):

5. Tillslut.

Jag är mycket medveten om att ingen av dessa före detta Diligentz-medlemmar egentligen längre är de starkaste korten i den Unga Kalifornien-högen (kämpa texten (gratisblogg whatever)), men visst fan uppskattar ni (jag) att inte låter er (mig) glömma bort old school-killarna va?

Hitta alla tapes genom att klicka på omslagsbilderna, och lyssna på deras gamla skit genom att klicka på taggarna här under.

Annonser

Supergammal sång fick video

 

Back in sommaren 2011 var det Prank som gjort starkast avtryck med solomaterial av de fyra gamla medlemmarna av The Diligentz (gruppen som Iamsu gjorde sig ett namn genom att producera åt i högstadiet typ 2006-2008). Mycket har ändrats sen dess.. Visserligen hade Jay Ant mycket på gång som producent och ett OK mixtape under bältet, men Damey och Aka Frank kändes helt bortglömda. Sen släppte Damey sitt mixtape Storerun: Cali (som jag faktiskt betalat 5$ för på hans bandcamp) och hade en kort glansperiod, medan Aka Frank blev världskändis genom att försöka sätt stopp för all rasism. Jay Ant fortsätter producera och har haft visst framgång som rappare genom att släppa en skiva tillsammans med Iamsu.

Hursomhelst, stackars Prank som ju sken starkast 2009-2010 är helt bortanför min radar idag, efter ett rätt svagt mixtape från ett drygt år sen. Det känns också lättast att välja bort att följa just han då han till skillnad från resten av de gamla Diligentzarna inte producerar musik. Och tills idag har även Damey varit helt bortom mina tankar sedan circa juli 2011.

Tills idag, han har nämnligen sisådär 18 månader efter att StoreRun släpptes spelat in och släppt en video till en av mina favoritsånger från skivan, dvs The W. Som ni alltså tittar på där uppe. Satan i gatan den är ju inte ens så hittig? Ändå sjukt att släppa videon två kalenderår fel istället för at till exempel göra ny musik. För när jag klickar vidare lite på youtube visar det sig att han med några månaders mellanrum under  2012 släppt flera videor till sånger från StoreRun.

Här nedan ser ni alltså rapparen med de två RnB-låtarna Simply Lemonade och Cali Breeze, följt av en sång som inte var med på Store Run, den mer trappiga/ratchet Tru Story.

 

Diligentz är på gång.

Yung Lott ser ibland lite ut som B-Legit. Det är skitpositivt.

Alla medlemmarna i det gamla based-gruppen Diligentz håller visst på med sina solokarriärer nu, fullt fart. Eller lite snabbare för vissa än för andra. Jag skulle säga att Jay Ant är det som är på gång mest, och därefter Prank, därefter skönsångaren Damey och långsammast går det för staR a.k.a. Frank. Vi har alltså pratat om Diligentz här på Bayonnaise förrut, bland annat deras bidrag till den tidiga based-musiken (innan Lil B ballade ur). Jag väntar mig helt klart mest av Jay Ant, helvete han gör ju dundermusik med bland annat Erk The Jerk nuförtiden. Ovan hör ni Damey gästa Bay/Dallas-rapparen Yung Lott på hitsingeln Change.

Just fan de åkte skateboard också.

Det som är lite intressant med Diligentz är att alla medlemmarna nu när de är solo gör musik som låter typ likadant. Visst Damey är lite mer åt sångarhållet, lite Drake-ig fast med en bra röst, men annars är de väldigt lika. Det var kanske därför jag aldrig hörde skillnad på dem när de rappade tillsammans i Diligentz (jag hade nog inte vetat att de var fyra stycken om de inte var fyra stycken på omslaget till deras gamla tejp jag lyssnade på mycket för några år sen. Till skillnad från till exempel The Pack, vilket ju mer eller mindre är samma grupp fast de hade en mycket större hit (och att Young L är en bättre producent och Lil B ett refränggeni). Ja vad var det jag ville säga med den meningen… Jo, det är ju faktiskt rätt stor skillnad på rapparna i The Pack nuförtiden. För några år sen hörde jag typ ingen skillnad, men nu har Stunnaman gått och blivit så grov i rösten, Lil B känner man igen varsomhelst, Lil Uno låter så busig och oambitiös medan Young L är säker och ambitiös.

Diligentz – Vans & SB’s (2006)

Diligentz – Recyclin (2009)

Skillnaden mellan Diligentz och The Pack är inte att de inte förändrats (utvecklats) utan att medlemmarna i Diligentz förändrats gemensamt verkade det som. Från de skejtboradåkande Berkley-ungarna som kanske tycket att det viktigaste som fanns var vad man hade på sig för skor på skolgården på vilket jävla High School de nu hängde i. Det var lite det som fick mig att börja lyssna på dem. Det var på den tiden skejtboarding och rappande var lite nytt och hett, och alla som höll på med det var typ 16 och gjorde skitbra musik. Jämför The Pack, Diligentz och Go Dav med vad ni vill från 2009s södra Kalifornien ungdomsrapptrend jerkin så blir det nästan en löjlig skillnad. Sen gick det några år innan jag såg till Diligentz. Plötsligt hade Prank släppt ett solotejp som jag trodde skulle låta blip-blapigt och handla om skor. Men han hade börjat sjunga och göra skönsångsrapp. Mindre häftigt, främst eftersom han inte riktigt mästrade genren. Man kan även höra på Diligentz gruppbidrag från 2009 att de inte riktigt är där än.

Jag vet inte vem av dem de är som tog på sig en fiskarmössa, men… Alltså.

Eftersom det Diligentz sysslade med runt 2006 typ var based, som based lät då, kan man se den här som en uppföljning till vad som har hänt med några av basedrörelsens aktörer. Bara för att visa att alla High School-rappare som höll på med based inte utvecklades på samma sätt som Lil B. Nedan är hursomhelst några sånger, en var av var och en av Diligentz medlemmarna.

Jay Ant – They Love It (Ft Mike-E-Dash & Roach Gigz)(2010)

Okay det här ska handla om Jay Ant är det tänkt. Han gör det bra och så där. Men helvete Roach Gigz avslutande vers, den bara håller på och håller på och den är så bra. Och fan vad hittig den är. Mike-E-Dash kanske tror att han har något på gång, ett coolt namn som kanske går att googla, men inte visste han att i Sverige så uttalar man hans namn Micke Dass. Det kanske var meningen.

Prank – Twisted Ft Bari

Prank och Jay Ant hamnar överst här eftersom det är de två jag gillar bäst av de fyra. Det här är näst bästa sången från Pranks mixtejp från slutet av januari, den bästa sången finner ni några poster bak här på Bayonnaise.

Yung Lott – Change (Ft Damey)

Damey gör ett hyggligt jobb som refrängsångare men han behöver kanske gruppsammanhanget för att växa som rappare. Observera att de flesta verserna är av Yung Lott. Och att det är samma låt som videon överst, men här kan ni ladda ner den.

Aka Frank – Squirt

Aka Frank kallas även staR, antagligen eftersom han är en stjärna som får tjejer av alla sorter att squirta kanske?

Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.