Supergammal sång fick video

 

Back in sommaren 2011 var det Prank som gjort starkast avtryck med solomaterial av de fyra gamla medlemmarna av The Diligentz (gruppen som Iamsu gjorde sig ett namn genom att producera åt i högstadiet typ 2006-2008). Mycket har ändrats sen dess.. Visserligen hade Jay Ant mycket på gång som producent och ett OK mixtape under bältet, men Damey och Aka Frank kändes helt bortglömda. Sen släppte Damey sitt mixtape Storerun: Cali (som jag faktiskt betalat 5$ för på hans bandcamp) och hade en kort glansperiod, medan Aka Frank blev världskändis genom att försöka sätt stopp för all rasism. Jay Ant fortsätter producera och har haft visst framgång som rappare genom att släppa en skiva tillsammans med Iamsu.

Hursomhelst, stackars Prank som ju sken starkast 2009-2010 är helt bortanför min radar idag, efter ett rätt svagt mixtape från ett drygt år sen. Det känns också lättast att välja bort att följa just han då han till skillnad från resten av de gamla Diligentzarna inte producerar musik. Och tills idag har även Damey varit helt bortom mina tankar sedan circa juli 2011.

Tills idag, han har nämnligen sisådär 18 månader efter att StoreRun släpptes spelat in och släppt en video till en av mina favoritsånger från skivan, dvs The W. Som ni alltså tittar på där uppe. Satan i gatan den är ju inte ens så hittig? Ändå sjukt att släppa videon två kalenderår fel istället för at till exempel göra ny musik. För när jag klickar vidare lite på youtube visar det sig att han med några månaders mellanrum under  2012 släppt flera videor till sånger från StoreRun.

Här nedan ser ni alltså rapparen med de två RnB-låtarna Simply Lemonade och Cali Breeze, följt av en sång som inte var med på Store Run, den mer trappiga/ratchet Tru Story.

 

Annonser

Stoopid – mer rappare från Berkeley High

Letade lite och upptäckte att jag inte skrivit nåt om Iamsu och Jay Ants skiva Stoopid som kom i slutet av juli. Så sjukt. Men, å andra sidan har ni typ ingen annanstans kunnat läsa så här mycket om ens nåt om Iamsu och Jay Ant så ni kanske hittat den ändå. Den är så att säga tung. Det är exakt vad ni tror, bra jävla ung Kalifornien-rap som låter som ung-Kalifornien-rap från 2012.

Ni kanske inte minns det men efter att Jay Ant var producenten åt (och en av de fyra rappande medlemmarna) Dilligentz runt 06-07 har hans solomaterial till mestadel varit rätt chillrap, t ex den här throwback sången som vi skrivit om innan (mars 2011):

Jay Ant – They Love It (Ft Roach Gigz & Mike-Dash-E) (2011) https://bayonnaise.files.wordpress.com/2011/03/12-they-love-it-ft-mike-dash-e-roach-g.mp3

Men men han har uppenbarligen inte helt släppt go-music aka function music aka det som han Diligetnz brukade kalla punk rock eller based. För tillsammans med Iamsu har han alltså för rätt jävla länge sen släppt mixtapet Stoopid, det finns om ni söker på Internet GRATIS att ladda ner och lyssna på, om ni ens håller på med materiella saker som mp3ers så där som oss gamlingar, det går säkert att streama på smartphones också om ni lägger mödan till att googla ordentligt. Längst upp har ni första videon från projektet.

Veteranen Bob

Bobby Brackins eller Young Bob som han hette förut har ju en jävligt speciell röst, typ svårhanterligt. Men det stör inte mig pga vande mig genom att spela hans throwback-hit Skinny Jeans när den kommer för en herrans massa år sen typ många gånger.

Nu har han iaf släppt en ny video till en sång från hans nya mixtape, det heter Stay On It och finns gratis på Internet. Jag har inte hört det än obs, jag tappade lite farten med Bob nån gång nåt år efter att jag började lyssna på honom som soloartist typ 2009. Det som hände då var att Bob gjorde nån konstig Ya Boy-liknande resa, flyttade från Oakland till LA, bytte namn till Bobby Brackins, spelade in musikvideor när han hänger på random takbarer i nåt jävla höghus nånstans i LA. Han gjorde alltmer poppiga sånger osv, just då pallade jag inte det men nu när hela hans omgivning börjat göra bra musik tänkte jag se om han blivit bra på att göra poprap än! Det har jag typt tänkt sen jag hörde hans vers på Kool Johns Ass förra året.

Ok jag kollade mitt iTunes nu, allt det här stämmer inte jag har lyssnat på massa Bobby Brackins sedan 2009 det är bara att jag har glömt allt. T ex laddade jag nu ner hans gratisskiva medan jag skriver fast jag redan har den på telefonen och har lyssnat på den en gång. Jag vet inte vad det betyder exakt men jag blev hursom peppad när jag såg videon här ovan. Nedan här är den första Bobby Brackins-sången jag hörde för massa år sen iaf:

Ok jag var tvungen pga visste inte att den här video fanns men såg den related på youtube nu. I’m Famous av Fresh Boyz ft F-Squad, Go Dav, Dilligentz (bestående av Jay Ant, AKA Frank, Prank och Damey), Young Bari, och nån till, har jag lyssnat på tusen gånger. Det skedde typ 2008. Fan vad bra musik det fanns för i tiden ändå.

Diligentz är på gång.

Yung Lott ser ibland lite ut som B-Legit. Det är skitpositivt.

Alla medlemmarna i det gamla based-gruppen Diligentz håller visst på med sina solokarriärer nu, fullt fart. Eller lite snabbare för vissa än för andra. Jag skulle säga att Jay Ant är det som är på gång mest, och därefter Prank, därefter skönsångaren Damey och långsammast går det för staR a.k.a. Frank. Vi har alltså pratat om Diligentz här på Bayonnaise förrut, bland annat deras bidrag till den tidiga based-musiken (innan Lil B ballade ur). Jag väntar mig helt klart mest av Jay Ant, helvete han gör ju dundermusik med bland annat Erk The Jerk nuförtiden. Ovan hör ni Damey gästa Bay/Dallas-rapparen Yung Lott på hitsingeln Change.

Just fan de åkte skateboard också.

Det som är lite intressant med Diligentz är att alla medlemmarna nu när de är solo gör musik som låter typ likadant. Visst Damey är lite mer åt sångarhållet, lite Drake-ig fast med en bra röst, men annars är de väldigt lika. Det var kanske därför jag aldrig hörde skillnad på dem när de rappade tillsammans i Diligentz (jag hade nog inte vetat att de var fyra stycken om de inte var fyra stycken på omslaget till deras gamla tejp jag lyssnade på mycket för några år sen. Till skillnad från till exempel The Pack, vilket ju mer eller mindre är samma grupp fast de hade en mycket större hit (och att Young L är en bättre producent och Lil B ett refränggeni). Ja vad var det jag ville säga med den meningen… Jo, det är ju faktiskt rätt stor skillnad på rapparna i The Pack nuförtiden. För några år sen hörde jag typ ingen skillnad, men nu har Stunnaman gått och blivit så grov i rösten, Lil B känner man igen varsomhelst, Lil Uno låter så busig och oambitiös medan Young L är säker och ambitiös.

Diligentz – Vans & SB’s (2006)

Diligentz – Recyclin (2009)

Skillnaden mellan Diligentz och The Pack är inte att de inte förändrats (utvecklats) utan att medlemmarna i Diligentz förändrats gemensamt verkade det som. Från de skejtboradåkande Berkley-ungarna som kanske tycket att det viktigaste som fanns var vad man hade på sig för skor på skolgården på vilket jävla High School de nu hängde i. Det var lite det som fick mig att börja lyssna på dem. Det var på den tiden skejtboarding och rappande var lite nytt och hett, och alla som höll på med det var typ 16 och gjorde skitbra musik. Jämför The Pack, Diligentz och Go Dav med vad ni vill från 2009s södra Kalifornien ungdomsrapptrend jerkin så blir det nästan en löjlig skillnad. Sen gick det några år innan jag såg till Diligentz. Plötsligt hade Prank släppt ett solotejp som jag trodde skulle låta blip-blapigt och handla om skor. Men han hade börjat sjunga och göra skönsångsrapp. Mindre häftigt, främst eftersom han inte riktigt mästrade genren. Man kan även höra på Diligentz gruppbidrag från 2009 att de inte riktigt är där än.

Jag vet inte vem av dem de är som tog på sig en fiskarmössa, men… Alltså.

Eftersom det Diligentz sysslade med runt 2006 typ var based, som based lät då, kan man se den här som en uppföljning till vad som har hänt med några av basedrörelsens aktörer. Bara för att visa att alla High School-rappare som höll på med based inte utvecklades på samma sätt som Lil B. Nedan är hursomhelst några sånger, en var av var och en av Diligentz medlemmarna.

Jay Ant – They Love It (Ft Mike-E-Dash & Roach Gigz)(2010)

Okay det här ska handla om Jay Ant är det tänkt. Han gör det bra och så där. Men helvete Roach Gigz avslutande vers, den bara håller på och håller på och den är så bra. Och fan vad hittig den är. Mike-E-Dash kanske tror att han har något på gång, ett coolt namn som kanske går att googla, men inte visste han att i Sverige så uttalar man hans namn Micke Dass. Det kanske var meningen.

Prank – Twisted Ft Bari

Prank och Jay Ant hamnar överst här eftersom det är de två jag gillar bäst av de fyra. Det här är näst bästa sången från Pranks mixtejp från slutet av januari, den bästa sången finner ni några poster bak här på Bayonnaise.

Yung Lott – Change (Ft Damey)

Damey gör ett hyggligt jobb som refrängsångare men han behöver kanske gruppsammanhanget för att växa som rappare. Observera att de flesta verserna är av Yung Lott. Och att det är samma låt som videon överst, men här kan ni ladda ner den.

Aka Frank – Squirt

Aka Frank kallas även staR, antagligen eftersom han är en stjärna som får tjejer av alla sorter att squirta kanske?

Namn och nytt IV.

Young L har på sig en Kansas City Chiefs-keps av någon jävla anledning. Visst han är från Berkley och kanske inte från Oakland eller San Francisco men borde han inte ändå heja på något av Bay-lagen? Fast visst, jag kan acceptera att han har den på sig bara för att han tycker den är snygg. Den är ju rätt snygg.

Ännu en gång har jag haft för mycket att göra för att hinna skriva om all ny musik. Det är inte att jag är ambitiös och vill skriva så jävla mycket om allt utan snarare att jag inte haft en sekund över till att typ slänga upp en video lite snabbt. Men vad fan jag har lyssnat på en del musik i alla fall. Ny musik! Så här är en kvick sammanfattning av den bra skit som har kommit på sistone, från skivor alltså, jag har ju inte hunnit lyssna på random låtar som släppts.

Ovan kan ni titta på Young L’s senaste video till den sprillans nya sången Overdrive. Det här är en sång när Young L gör löjligt framtidslåtande slapps som typ är svaret på allt. Han rappar ju fortfarande rätt tveksamt och man önskar bara att han skulle börja jobba mer med stora jävla rappare. Alltså vad sysslar han med? Är storbolagsrappare rädda att folk inte ska gilla det här? Varför är det ingen som ger honom ett skivkontrakt med typ 5 miljoner i advance och varför köper inga stora rappare hans beats för typ 100 000 dollars? Han kanske vill göra sin swag-musik och bli uppskattad som underskattad. Låten ska hursomhelst ligga på hans kommande mixtape som heter typ Sumo-Bomb eller nåt liknande.

Squadda B – World Domination featuring MondreM.A.N & Dope G

Squadda B är ena halvan av Main Attraktionz, den andra halvan är MondreM.A.N. Så det här är ju detsamma som en sång av Main Attraktionz med nån som heter Dope G som gäst. Jag har varit långsam med att ge Main Attraktionz chansen, eftersom de beskrivs som moln-rapp och liknande. Och av nån anledning, fast att jag älskar stämningsfull långsam hörlursrapp, så tror jag aldrig att jag gillar det när jag läser om det. Jag tror att jag bara gillar rapp som folk beskriver som salgsmålsrapp/gangster-rapp/hårt-som-fan-rapp/transport-trap-rapp och så vidare. Men det här är ju molnigt och skitbra. Läs mer om Main Attraktionz och Squadda BBrytburken. Där kan ni även hitta det nya blandbandet som den här sången kommer från.

Philthy Rich tillhör inte dem som tycker att riktiga män inte är rädda för att få lite skit på händerna då han tar på sig plasthandskar.

Philthy Rich – Im A Ryda (Feat. Husalah, Dubb 20 And Freddie B)

Vi har ju redan skrivit lite om den här nya plattan har jag för mig. Men då avvaktade jag med att skriva om min favoritlåt eftersom jag ville göra det lite mer utförligt. Hade jag en sekund över skulle jag kunna skriva internetminut efter internetminut om sånger som den här. Men, jag nöjer mig med att beskriva hur jag först hörde den. Jag skulle precis till att köpa en grillad kyckling, som vilken människa av vett som helst flyttar jag mina hörlurar från mina öron när jag närmar mig kassan på Hemköp Sundbyberg, betalar, packar ner min kyckling, min basilika och min cocktail-tomater i plastpåse, väl ute på Sturegatan stoppar jag in hörlurarna och möts av en refräng och spridda vrål av Husalah BITCH ONCE A MOTHERFUCKIN…. såna läten som rappare gör när de ska börja rappa om ett litet tag, redan uppumpad till max av slås jag ner som av en blixt av min favoritrappares gastande till maxbas. Och jävla Freddie B vilken sångare, nästan Matt Blaque-nivå.

Blanco berättar på skivan att han gör allt han säger att han gör.

Blanco – Radio (Ft Lil B)

Jävla Blanco, ärkesopan som måste stenrik, så mycket bra rappare han jobbar med. Han har släppt ett nytt mixtape som jag var övertygad om att jag skulle ignorera trots det imponerande omslaget. Men så har han som vanligt fixat oväntade gästrappare, den här gången: Redman, Freeway, Lil B, Nipsey Hussle, Gucci Mane, Dorrough och de vanliga Messy Marv och The Jacka. Freeway har den bästa versen på skivan och Blanco har de 25 sämsta. Men jag gillar den här sången. Jag hade inte väntat mig det här samarbetet, trots att de båda är från bukten känns de andra konstiga samarbetena mindre oväntade då Blanco bevisligen är stenrik och kan köpa verser av nästan vem som helst, men jag trodde inte att han var med i svängen nog att han skulle veta att Lil B var en kändis numera.

Lil B – 1 Time

Lil B’s album Angels Exodus har läckt till internet och det är jag glad för eftersom det är skitbra. Det är lugnt och trevligt och Lil B gör lite mer traditionell rapp än vad vi har gjort vana vid att höra. Prydligt och fint och skitbra. Trevligast är när han önskar Mistah FABs mamma att hon ska få vila i frid (Mistah Fabs mamma gick bort i cancer nyligen, hans pappa gick bort när han var barn, hans bror sitter i finkan på typ 236 år, den enda släktingen han har vid sig i frihet är hans dotter, jag känner med honom).

Erk The Jerk – Jump Out The Window (Ft Jay Ant)

Prank – Weatherman Feat. Sef & Big Joe

De här båda sångerna hör ihop lite. Det är ju Prank och Jay Ant från Dilligentz som numera jobbar som soloartister. Och de gör det rätt jävla bra. Framförallt Jay Ant har slagit igenom i bukten, men både han och Prank har tagit en helt annan väg sen de gjorde fantastisk based (när based var Berkley-hyphy läs här) för fyra-fem år sen. De gör den typ av new-bay rapp som är på uppgång med Erk The Jerk i täten. Jag skulle gissa att Jump Out The Window är en Erk The Jerk produktion, symbalen eller vad det heter är nånting han tycker om. Och Weatherman är ju rätt gullig, jag skäms en hel del över att jag gillar den. Den handlar ju för fan om väder och kärlek, vad fan. Det är rätt sjukt att jag lägger upp den. Men…

Turf Talk – Tatted Up (Ft Tyeena)

Turf Talk är den av E-40’s släktingar som är mest spännande rent rapp-mässigt de senaste åren (historiskt slår han inte 40 och B-Legit än, och rent artistiskt slår han inte Droop-E). Han har släppt sitt första mixtape sen han släppte ett av världens bästa rapp-album nånsin 2007. Det är första gången han släpper en skiva på jättelänge! Jag hade såna förväntningar! Det är bra, visst är det bra. Men det är inte samma otroliga framtidsrapp som hans album var. Den här låten var hursomhelst höjdpunkten på tejpet.