Slangin and Bangin

T- Nutty gjorde kanske förra årets bästa The Tonight Show med Dj Fresh. Här är han igen tillsammans med Liq ( som jag har noll koll på ) och han har så mycket gata med sig i båset det måste vara asfalt på golvet.
Liq står upp bra och hans ATL/Memphis flyt funkar perfekt enligt mig.

T-Nutty är extremt bra att beskriva hur det känns när adrenalinet tar över och bristen på impulskontroll får en att hamna i trubbel.
Han håller hårt på den gamla snabba flippiga Sacramento-stilen som jag gillar så mycket,bara det gör att jag alltid måste kolla allt han släpper.
Här rappar T-Nutty om när han träffade C-Bo första gången, såg han som en förebild och ville bli gangbanger, hur många kan göra det?
Och av nån skum anledning så får han alltid mig att vilja lyssna på Strong Arm Steady, Blak Mickey och annan San diego rap.

Trots olika färg på deras bandanas hoppas jag att vi nån gång får höra ett album med T- Nutty och Mitchy Slick i framtiden med beats av Cricket och Dj Fresh.
Man får ju drömma.

T-Nutty and Liq-Slangin and Bangin

T-Nutty and Liq-Criminals

T-Nutty and Liq-My 1st time (feat. Big meek)

Annonser

Årsbäst 2011 i bukten tok

Alla som lyssnar på bra rap vet att det kommer alldeles för mycket bra rap från San Francisco bukten med omnejd för att någon människa ska kunna lyssna på allt på ett vaket och koncentrerat sätt, det kanske går om man använder nån sorts substans vem vet.  Bayonnaise har hursomhelst försökt klura ut vad vi tyckte var bäst, viktigast, roligast eller nåt sånt. En odefinerad lista över musik som har kommit 2011, som vi lyssnat på, kan vi väl säga.

Det vi kan säga är att det är lite av en framförhandlad lista mellan Onda och Hugo. De sa tio skivor var, fyra skivor hade båda nämnt så de hamnar överst. Sen valde de de tre resterande skivorna från var sin lista. Typ.

1.

E40 – Revenue Retrievin: Graveyard Shift & Overtime Shift

Den här skivan är egentligen två skivor ja, men vad fan så här gjorde vi förra året också när E-40 släppte de första två skivorna i sin Revenue Retrievin’ serie. Dessutom lyssnade vi på skivorna som om det vore en. Lyssna när 40water beskriver hur det var att växa upp i Vallejo och häpna över hur bäst han är. Its cold.cold out here and im not talking bout the weather.

E-40 – Born In The Struggle (Ft Mike Marshall)

2.

Berner – The White Album

Det är nåt tvångsmässigt med hur vi måste lyssna på Berner hela tiden. Han är som ett sår man inte kan sluta pilla på, omedvetet så är man där igen och igen. Jag kan inte fatta varför jag gillar honom så mycket. The White album var iallafall den platta jag lyssnat mest på i år, fan. En man på Internet sa en gång ”berner sounds like fucking ray romano rappin”, och ja det stämmer väl. Men vi jag kan inte låta bli ändå, hör ni inte vemodet, och hör ni inte vilket bra beat han har valt. Här är remixen på hans hitsång på ett beat av 2010 års stjärnproducent Bik KRIT.

3.

HD – Fresh

HD är den där fumliga killen som det var lite svårt att få grepp om, vad fan sysslade han med sa vi, han gjorde sånger som hette typ Real Hip Hop och rappade på gamla new yorkar beats. Sen lyssnade jag in mig. Sen kom 2011. De halvsömniga skivorna från 2010 Extorition Music 1 och 2 byttes ut mot typ 5 nya skivor. HD har brutit med Livewire, vilket ju borde betyda att han skulle försvinna från rampljuset. Istället har han blivit norra Oaklands mest lovande klassiska gangster-rappare (utan så mycket konkurrens visserligen, Mistah FAB och Main Attrakionz är därifrån men de gör ju inte hårding-rap direkt). Har ni hört hur The Jacka lät i början på sin karriär typ år 2000, ni fattar, det här kan bli nåt.

Men den här skivan är inte årets tredje bästa skiva från bukten bara för att HD rappar, det är nämligen buktens kanske bästa producent DJ Fresh som har gjort hela skivan. Fan vad han är bra på att göra beats, fan vad bra han är på att göra rap-sånger.

HD – Clausterphobic

4.

J. Stalin, Hell Rell & Lord Geez – Guilty By Association

Den här skrev vi om när den kom och den har dundrat hela året faktiskt. Det alla undrar är så klart vem Lord Geez är, finns han på riktigt och i så fall varför är han inte känd och respekterad? När jag lyssnar igenom den nu ett år senare kan jag bara konstatera att jag hade klockren musiksmak för ett år sen. Skönt.

Hell Rell, J. Stalin & Lord Geez – Ready To Hoe (Ft Matt Blaque)

5.

Messy Marv – Kocaine Ballads Frum My S550

Vi kan inte sluta förvånas över vad kokainet i Fillmore gör med vår favorit-rappare. Tydligen får det en att vilja göra en platta med bara ballader, klint va? Jag kan se Messy gå omkring svettig i mjukisbyxa, tända ett doftljus, freestyla till Al Green och cutta upp en linje på yoga-mattan. Allvarligt det här det mest koncentrerade Messy släppt ifrån sig på länge så det är bara att glupa i sig tokar. Och om det stämmer att E-40 har signat Messy till sin label Sick Wid It records så blir 2012 riktigt kul oavsett vad den där mayakalendern säger. Tänk Marvin på ett Droop-E beat eller kanske en samarbetsskiva med Doey Rock eller Laroo hårdslagaren.

Messy Marv – 106 & Park (Ft Lee Majors & Trae)

6. Main Attraktionz – 808 & Darkgrapez 2

Oakland-duon Main Attrakionz dök upp från ingenstans 2010 och gjorde musik som lät helt annorlunda från hur nästan allt annat lät. 2011 var året de verkligen hamnade på folks radar som en av de största akterna inom nån sorts ny Internet-rap som beskrivs med en väderreferens. Cloud rap kallas det. Om Main Attrakionz får vara exemplet så fattar vi, likt molnen bildas de efter att vatten från hela jorden dunstar upp mot himlen, likt hur MA influeras av små små detaljer från överallt, och när nog med vatten dunstat så är det så mycket ånga eller nåt att det börjar synas för det mänskliga ögat, MA spelar in en sång, så småningom blir vi medvetna om att ett moln finns i vår vy på himlen, MA delar med sig av sången på Internet, så sakteliga duggar molnet ner och likt hur människor överallt träffas av små regndroppar ibland så laddar människor överallt ner molnrapp som MA.

Det kanske inte är så det är tänkt men whatever. Main Attrakionz mötte den uppmärksamhet de fick 2011 genom att släppa jättemycket musik så alla fick höra. 808z & Heartgrapez II var den bästa skivan.

Main Attrakionz – Diamond of God

7.

Shady Nate – Son of the Hood

Hans bästa hitills, Hela Bayonnaise håller tummarna för att Shady Nate ska hålla sig från kåken 2012. Mitt förslag är att Västra Oaklands kommun går in med skattepengar och pröjsar en personlig assistent till Shady. Livewire kommer bli stora 2012 så det är värt pengarna och era barn kommer att tacka er.

Shady Nate – Crack Babies Revenge (Feat. J-Stalin And Jay Jonah)

Shady Nate – Front Page Cover (Ft Lil Blood)

8.

Iamsu – Young California

Iamsu har vi ju skrivit om en del så han känner ni. 2011 hann herren som började som producent åt Diligentz släppa två skivor, sommarens Young California och decembers The Miseducation of Iamsu. Ja ni fattar ju, den första skivan är ung och fresh den andra är nån sorts hyllning till den sortens gammal rap som det redan görs för mycket hyllningar till, sångrefränger som inte är RNB eller Crunk-N-B aktiga, och en del stränginstrument i bakgrunden. Young California var dock ett mindre mästerverk, hit efter hit säger jag. Bäst på skivan var Whole Crew.

Iamsu – Whole Crew

9.

San Quinn G.O.D. – Guns Oil And Drugs – Recession Proof

Jag tror att Quinn släppte 3 eller fyra album i år och alla var mer eller mindre feta. Grymt svårt att välja så det blev det senaste, den har allt du behöver. Quinn slarvar aldrig.

San Quinn – Loved and Lost

10.

Roach Gigz – Roachy Balboa 2

Jag trodde kanske Roach Gigz skulle bli jättepopulär över hela världen i år. Framförallt trodde jag att Roachy Balboa 2 bara var ett smakprov på vad som skulle komma. Det kom en till skivan och visst den var dunderbra, men jag ser ändå 2011 som ett mellanår för Roach, ett karriärår. Han har t ex gjort massa konserter och åkt runt USA för att tjäna pengar, det kanske har att göra med att han har ett barn att ta hand om (ni ser Roach med sin unge och hans partner i rimmandet Lil 4 Tay med deras ungar). Hursomhelst, Roach Gigz har släppt en av årets bästa plattor, och den fetaste sången handlade om rövar och sirap.

Roach Gigz – Syrup Thighs

11. Lite blandad annan skit som var fett fet:

Ja såklart har det kommit jävligt mycket annat fett som vi ändå vill nämna. Till exempel var 2011 året vi upptäckte HBK ordentligt, och deras Newbay-grej.

11.a På blandbanden Clap City 2 och 3 som släpptes i år finns det mer hits än vad man kan räkna till nästan. Leta reda på den skiten. Mike-Dash-E prestenterar, hitsen vi har hört på bajonäs är bland annat First med Smoovie Baby, AKA Frank och Loverance, vi har hört My Dick Aint Racist med Aka Frank, vi har hört Up! med Loverance (producerad och skriven av Iamsu), Iamsu och Skipper. Men det finns fler sånger som är värda att nämna på de skivorna, ja fan ni får lyssna helt enkelt.

11.b Philthy Rich släppte riktigt bra grejer i år, Trip N4 life och framför allt Loyalty B4 Royalty3 – Just fo the bitches. Ok ja vet att den är bara för the bitches men det var en för bra platta för att bara hoggerna skulle få lyssna.
(obs Onda sa en gång till Hugo: ”det är för The Bitches men jag är väl Philthy Rich bitch då för jag diggar det som fan”)

11.c San Quinn & Tuf Luv- A hustlers hope var ett ambitiöst projekt som borde fått ett eget inlägg men tyvär blev d inte så.

11.d The Jacka hade ett mellanår men han och Ampichino presenterade en riktigt fet mixtape med GAP – I am how i rap (dålig titel) som ni måste lyssna på. Förutom GAP själv så skiner Bird Money(bra rapnamn) extra starkt på ett gäng låtar. Den här skivan kommer vi skriva om inom kort, då ska ni få höra svängiga hits. Och när Jacka inte kom lika hårt som vanligt kunde vi lyssna på en annan snubbe på Jackas skivbolag, Joe Blow (jocke blås) – International Blow, han låter lite som Jacka ibland. Bra platta. Får inte glömma Stalin And Young Doe – Diesel Theraphy, däremot vill jag glömma Young Doe soloalbum.

11.e 2011 var året The Mob Figaz skulle släppa en platta igen. När den var släppt skulle Husalah släppa sin platta. Jag vet inte vad som har hänt med Fed-X platta som kom förra året förresten spårlöst försvunnen. Istället fick vi massa så-där The Jacka-projekt, och en dubbelplatta av Ap.9. Asså han är ju typ jobbig att höra alltid om han inte är med på en Mob Figaz sång. Det var bl a därför bajonäs såg jävligt mycket fram emot den där Mob Figaz plattan, så kom den inte. Istället kom ett mixtape. Mobbin Thru The West hette det och det var fan rätt fett. Det var inte som när de var som allra bäst kanske men ändå så bra att det precis inte kom med på topp 10 årets plattor.

11.f Lil B var självklart bra, han släppte en ny platta – Gold House idag som ska lyssnas på medans Beanäsen vispas. Bayonnaise hoppas även att 2012 blir Young Ls år såklart.

Nytt Podcast-avsnitt!! Julavsnittet!

Vad blir det för rap? önskar God Jul med en genomgång av lite julrap. För tredje gången möts rap-nördarna Petter417, P****y Made of Gold (aka Sanna aka Ms. 2 Hard 4 iTunes) och Juice Mannen Hugo, i rap-nörderiets egna hemby Rågsved, hemma hos Onda från Gökbot, Rågsveds Finaste och STHLM Inkasso.

Den här gången dricker de glögg, äter juleskum och pratar om metadata, Ying Yang Twins, Eazy-E och andra juliga och ljuvliga rap-ikoner. Har ni någonsin hört Will.I.Am berätta vad han egentligen tycker om Tomten? Det visar sig att Sanna vet precis vad Will.I.Am tycker om Tomten. Det visar sig också att en gång i tiden satte sig Sanna ner och skrev en uppsats om julrap, för så småningom en dag kunna prata om tokstolle-duon Ying Yang Twins i podcasten Vad blir det för rap?.

Vad blir det för rap? gänget hinner även med att prata lite om vad som varit viktigt och intressant med rap-musik året som har gått. Nästan allt viktigt i alla fall, även om det visar sig att ingen ens vet hur många skivor Messy Marv har släppt 2011. Lyssna vidare för att höra vad Petter, Sanna och Hugo hoppas ska hända för viktigt och intressant med rap-musik 2012. Årets sista avsnitt avslutas med att Hugo berättar lite om vad för rap-musik han lyssnade på när han var 14.

God Jul osv till alla juliga och ljuvliga lyssnare. Avsnitt 3 är vår julklapp till all er, och ni behöver inte ens vänta till julaftonskväll eller juldagsmorgon eller när ni nu brukar öppna era klappar!! Om ni vill önskas någon av oss en extra Based God Jul eller Merry Based Christmas får ni gärna skriva något på vår Facebook, Twitter eller Tumblr.

God Jul och Whatever?! xoxo

Klicka här för att prenumerera i iTunes.

Eller här för att nå vår feedburner-rss.

Klicka på trekanten för att lyssna på datorn, eller på den lilla pilen i spelaren för att ladda ner mp3n. Ett extra tack till Onda och Rågsveds Finaste för allt. (Vill ni säga God Jul eller whatever till Onda så finns även han på Twitter).

Typ all musik finns på iTunes.

Still Based

Acorn Projects West Oakland,Shady Nate, ny platta behöver jag säga nåt mer? Förmodligen inte eftersom Hugo redan skrivit om Shady.
-Still Based on a true story är nästan helt DJ Fresh producerad så det kryllar av soulsamplingar från 80-talet och handclaps med så mycket reverb att det droppar ur högtalarna. Det tycker Bayonnaise om. Och glöm inte kolla j-Stalins vers på -First 48, det är andra versen i låten å han dödar allt på 16 rader.

Shady Nate-First 48 (Feat. J-Stalin)

Shady Nate-Climbing (Feat. Tone Malone)

Shady Nate-Acorn Part 2

Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.

Young Gully till minne av Oscar Grant III



Polisen som avfyrar skottet har senare förklarat att han trodde sig hålla i sin tazer, att skottet avlossades av misstag, då han ämnade ge Oscar Grant en elchock och inte en kula i ryggen.

Den allra första dagen 2009 sköt nån sorts kollektivtrafikpolis i San Francisco Oscar Grant III i ryggen, han låg på mage och var fasthållen. Jag ska inte prata så mycket om den här händelsen eller polisbrutaliteten i buktområdet, jag bor inte där och har ingen egentlig aning om hur det är. Anledningen till att jag tar upp det ändå, med de här hemska videorna här ovan, är att den unge Michael Watkins a.k.a. Young Gully från östra Oakland har i dagarna släppt en skiva till minne av Oscar Grant III. Den är tillgänglig för gratis nedladdning, så jag förser internet med ännu en nedladdningslänk här nedan. Eftersom det är bra musik och eftersom det är ett berörande ämne.

Young Gully – Grant Station (Ft Young D)

Vanligtvis berörs jag inte nämnvärt av de referenser till verkliga lokala händelser som musikkonsumenter, kanske rapplyssnare i synnerhet, stöter på i musiken. Kanske är det som skiljde den här gången från många andra är att det helt enkelt handlar om en händelse jag känner till, jag såg videon samma dag den släpptes. Jag såg länkar till videon runt omkring hela internet, facebook, väldans massa musikbloggar, twitter, det landade en svensk papperstidning i brevlådan som hade med en artikel om dödsskjutningen. Kanske är det att jag på nyårsdagen 2009 precis som Oscar Grant var 22 år, han var drygt två månader yngre än jag. Kanske har jag påverkats efter att ha hört en del hyllningsmusik tillägnad Oscar Grant som spelats in sedan han gick bort.

Mistah F.A.B. – My Life (Oscar Grant Tribute) f. Jennifer Johns & Codany Holiday

Ap. 9 – Oscar Grant Tribute

Beeda Weeda – Fuck The Police (Oscar Grant Tribute)(Ft J-Stalin & JR)

Jag minns inte riktigt, men jag tror det var dagen efter Mistah F.A.B. (som jag då än följde på twitter) spelade in och släppte en sång om händelsen. Det kan vara att sången ni hör ovan här är en annan Mistah F.A.B.-hyllningslåt till Oscar Grant, men det var den jag hittade på datorn. The Mob Figaz ledaren Ap.9’s bidrag kom några månader senare, och ett litet tag efter det hörde vi Beeda Weeda och J-Stalin släppa sin Oscar Grant tribute.

Young Gully dök upp på min radar när han någon gång förra året fick släppa sin alldeles egna Tonite Show med DJ Fresh. I min mening är DJ Fresh blandbandserie tillsammans med banden the Demoliton Men släpper ett nedrans bra kvalitetsgaranti. Släpper DJ Fresh ett Tonite Show band med en artist som man tidigare inte känner till har man en viss aning om att det är bra. Jävlar vad jag blev imponerad. Sen dess har Young Gully släppt två-tre skivor till, alla var brinnande heta, som brinnande bensin. Apropå det så har även Young Gully gjort en sång om bensin, eller gas som det heter i buktområdet.

Young Gully – The Definition of Gas (Prod. DJ Fresh)

Tyvärr handlar den inte om den kemiska (fysiska/bilologiska? asså jag kan inte sånt här) definitionen av bensin. Jag nöjer mig ändå med att det är en dundersång. Riktigt så låter inte den mer allvarsamma The Grant Station Project skivan. Men efter att ha tittat på videorna på dödsskjutningen längst upp i posten här är det snarare en skiva om polisvåld än en skiva om bensin jag vill höra. Om ni känner likadant finns det en nedladdningslänk under bilden på albumomslaget nedan här.

Young Gully – The Grant Station Project
1. Intro
2. Grant Station ft. Young D
3. Stereo Type
4. Heaven And Hell ft. Young D
5. By Any Means
6. Here I Am
7. Black Killa
8. What If ft. Roach Gigz
9. Peace
10. Letter 2 Grant