Brainiac eller hjärnan som gav oss The Block Brochure: Welcome to the Soil 1 2 & 3

När Bob Marley sjöng – The stone taht the builder refused will always be the head cornerstone, sjöng han inte bara om att bli utfryst av sin pappas familj utan även om E-40.
Earl har alltid varit en sorts acidtest för tokar.
Framför allt på slutet av nittiotalet var hans rapflyt så speciellt och krävande att många i Sverige avfärdade honom som nån sorts västkustpajas.
De som inte älskar E-40 borde ta en paus i texten och fråga sig -vad tyckte 2pac om E-40? När ni har svaret kan ni skamset gå in på Itunes och köpa The Block Brochure eller hävda att 2pac hade fel..


Jag är säker att e-40 inte är från den här planeten. På samma sätt som Brainiac myntat uttrycket Etymology har E-40s extrem stora hjärna sprutat ut slangord,metaforer och koncept som bara kan förklaras med ett jättehopp i evolutionen eller bevis på han har kontakt med samma Secret Chiefs som Blavatsky.
Brainiac är den superskurk som är skyldig till att krympa och sno Stålmannen hemstad Kandor. Han var så genial att inte ens Dc comics manusförfattare kunde hålla koll på allt tok han gjorde,för att få ihop ”kanon” var dom tvungen att klona honom ett par gånger. Han heter just nu Brainiac-5.

Welcome to the Soil 1,2 & 3 har allt. Den har 60 låtar, den har hyphy, mobmusik, RnB, socialrealism, gangstarap, slap, lyricism..osv.
Och den har gäster, kolla här – Celly Cell, C-bo, Brotha lynch, Tech 9Ne, Andre Nickatina, Too $hort, Juicy J, Gangsta Boo, Ritchie Rich, The Jacka, Turf Talk, Spice 1, JT tha bigga figga, Hieroglyphics, Snoop Dog, Cellski, Suga-T och Cool Nutz.
Typ som en framsida av tidningen Murder dog runt 2002.
Sen har han alla ungtuppar med såklart och det är inga slöa halvdana verser som levereras tok oooonej.

Ändå är det Earl själv som skiner starkast över 60 spår , den enda som kan matcha honom är The Click kompisen B-legit.
Det är omöjligt och välja ut låtar som ger en rättvis bild av allt The Block Brochure är så det får bli ett spår där E-40 och B-legit flyter som i gamla tider.
Kolla bilden, lyssna på låten, dom kör bara på och blir bättre med åren och det är sååå fett! Can u feel it?

E-40 – Can You Feel It (feat. B-Legit)

Annonser

Podcast! Vad blir det för rap! Avsnitt 6!! Crunk!!

Hej till er tuffa lyssnare från oss. Hemma hos token Onda från STHLMS Inkasso i Rågsved samlades vi (Hugo, Sanna & Petter) och våra semlor under en isig februariafton ännu en gång för att prata om rap-musik. Sällskapet berättar nästan allt de vet om crunken, hur (att) den kom till i Memphis på 90-talet, hur (att) den exploderade med Lil’ Jon som frontman kring millenieskiftet, och hur (att) vi älskar nästan allt musikljud som bekänns till genren.

I avsnittet snackar vi om olika aspekter av crunk. Till exempel, hur crunken som ju är en sub-genre till hip-hop, även själv bidragit till framkomsten av flera andra sub-genrer. Bland dem den självklara VBDFR-favoriten crunk-N-B, men även mindre lyckade försök som CRUNK-N-B-REGGAE-BAILE FUNK-ROCK-N-ROLL-DOUCHE DANCE MUSIC.

Även: Hugo har lyssnat på Lil Jons senaste album ”Crunk Rock”.

OBS! Kära buktälskare, första sången är en sång av E-40.

Vi finns på Internet! Till exempel Facebook, Tumblr och Twitter.

Inom kort kommer nästa avsnitt där Petter till 100% reppar sin hemstad GÖTEBORG.

Whatever?! xoxo

Klicka här för att prenumerera i iTunes.

Eller här för att nå vår feedburner-rss.


Klicka på trekanten för att lyssna på datorn, eller på den lilla pilen i spelaren för att ladda ner mp3n.

Musik och info om crunk finns på Internet. Musik av, och info om, Lil Jon finns på ryska wikipediasidor och i any given polsk nattklubb. Så vitt vi vet (dock var Petter i Polen nyligen, han såg inte Lil Jon). Det mesta borde gå att köpa på iTunes också.

Undrar ni nåt om nån sång så hör av er till oss, vi finns på massa olika delar av Internet som ni har märkt om ni läst lite längre upp.

Bay 2 LA

Iamsu har vi ju pratat om sen i somras, vilken tok fan vad bra han är på att göra bra musik. Men sen släppte han en skivan i höstas som va nån sorts hyllning till lugn-rap, vilket var bra men det var i helvete inte det som gjorde oss så jävla förväntansfulla på vad han skulle hitta på i framtiden. Den hette typ the Miseducation of Iamsu, Laruren Hill-liknande omslag och allt. Det fanns väl några sånger där har det visat sig, till exempel IGLOO. Sista låten. Det händer väl att jag missar sista låten på skivor ibland, ni vet vill byta när jag har chansen på tuben eller whatever så jag inte står där i rulltrappan med matkassarna så blir det tyst och jag har ingen chans att byta pga kan inte ställa ner papperskassarna i sörjan. Eller i bilen samma skit, börjar det dra ihop sig byter jag snabbt vid rödljuset så jag inte är där i tystnad mitt i trafiken helt plötsligt. Inte för att jag kör så mycket bil nu men ändå det hände säkert en gång förra året att jag missade en sistalåt pga av det och då var det Igloo.

Iamsu – Igloo (Ft YG)

Iamsu är ju från bukten nånstans och YG är från LA. Iamsu är ju en del av det de kallar NEWBAY. De som är i NEWBAY verkar tycka att LA är fett coolt, några flyttar dit och så där. Och de verkar tycka att party-Entourage är coolt inte gänggrejen. YG är från Compton men han känns ju mer Hollywood än hood, till exempel märker man det på att hans hit har en video där han springer runt i solen och raggar rumpor på ett High School som typ verkar va Glee. Lol om jag hade skrivit Fame istället för Glee, tur att jag finns nu och inte på 70-talet när Fame hade varit den korrekta kulturella referensen. Även att YG är skitspinkig med massa tatureingar sådär som är coolt nu. Han och Iamsu låtar jävligt bra tillsammans hursom, så nu föreslår jag att de gör mer musik tillsammans.

Bonus en annan sång de har gjort tillsammans med två andra rappare, Bobby och Earl.

E-40 – Function (Ft YG, Iamsu & Bobby Brackins aka Young Bob från Go Dav)

Det jag menar, det är nåt på gång bland ungdomarna i Halmstad Bollklubb aka Heart Break Gang HBK aka New Bay aka Young California, men det har vi ju pratat om i ett år nu minst så det vet ni redan.

Smoovie Baby vid en strand?

Bonus en annan HBK medlem har gjort den här sången med det fantastiska namnet Bed Bath and Beyond. Den är med här pga att det är ännu en sång som samplar DJ Magic Mikes legendariska sång Feel The Bass, om den samplar Feel The Bass 1, 2, 3, 4, eller 5 vet jag inte. Obs ni kanske är intresserade av att veta om Smoovie Baby rappar om att gå ner på tjejer med sin tunga igen, som han brukar (han och Loverance), ja ni får lyssna själva såklart men det jag kan säga, det är lite mer metaforer inblandade den här gången. När han t ex säger ”whereever your spot at, imma run through it”, jag menar det kan ju betyda både en och två saker.

Armani Deepaul – Bed Bath & Beyond (Ft Smoovie Baby & Nolan Rashawn)

Årsbäst 2011 i bukten tok

Alla som lyssnar på bra rap vet att det kommer alldeles för mycket bra rap från San Francisco bukten med omnejd för att någon människa ska kunna lyssna på allt på ett vaket och koncentrerat sätt, det kanske går om man använder nån sorts substans vem vet.  Bayonnaise har hursomhelst försökt klura ut vad vi tyckte var bäst, viktigast, roligast eller nåt sånt. En odefinerad lista över musik som har kommit 2011, som vi lyssnat på, kan vi väl säga.

Det vi kan säga är att det är lite av en framförhandlad lista mellan Onda och Hugo. De sa tio skivor var, fyra skivor hade båda nämnt så de hamnar överst. Sen valde de de tre resterande skivorna från var sin lista. Typ.

1.

E40 – Revenue Retrievin: Graveyard Shift & Overtime Shift

Den här skivan är egentligen två skivor ja, men vad fan så här gjorde vi förra året också när E-40 släppte de första två skivorna i sin Revenue Retrievin’ serie. Dessutom lyssnade vi på skivorna som om det vore en. Lyssna när 40water beskriver hur det var att växa upp i Vallejo och häpna över hur bäst han är. Its cold.cold out here and im not talking bout the weather.

E-40 – Born In The Struggle (Ft Mike Marshall)

2.

Berner – The White Album

Det är nåt tvångsmässigt med hur vi måste lyssna på Berner hela tiden. Han är som ett sår man inte kan sluta pilla på, omedvetet så är man där igen och igen. Jag kan inte fatta varför jag gillar honom så mycket. The White album var iallafall den platta jag lyssnat mest på i år, fan. En man på Internet sa en gång ”berner sounds like fucking ray romano rappin”, och ja det stämmer väl. Men vi jag kan inte låta bli ändå, hör ni inte vemodet, och hör ni inte vilket bra beat han har valt. Här är remixen på hans hitsång på ett beat av 2010 års stjärnproducent Bik KRIT.

3.

HD – Fresh

HD är den där fumliga killen som det var lite svårt att få grepp om, vad fan sysslade han med sa vi, han gjorde sånger som hette typ Real Hip Hop och rappade på gamla new yorkar beats. Sen lyssnade jag in mig. Sen kom 2011. De halvsömniga skivorna från 2010 Extorition Music 1 och 2 byttes ut mot typ 5 nya skivor. HD har brutit med Livewire, vilket ju borde betyda att han skulle försvinna från rampljuset. Istället har han blivit norra Oaklands mest lovande klassiska gangster-rappare (utan så mycket konkurrens visserligen, Mistah FAB och Main Attrakionz är därifrån men de gör ju inte hårding-rap direkt). Har ni hört hur The Jacka lät i början på sin karriär typ år 2000, ni fattar, det här kan bli nåt.

Men den här skivan är inte årets tredje bästa skiva från bukten bara för att HD rappar, det är nämligen buktens kanske bästa producent DJ Fresh som har gjort hela skivan. Fan vad han är bra på att göra beats, fan vad bra han är på att göra rap-sånger.

HD – Clausterphobic

4.

J. Stalin, Hell Rell & Lord Geez – Guilty By Association

Den här skrev vi om när den kom och den har dundrat hela året faktiskt. Det alla undrar är så klart vem Lord Geez är, finns han på riktigt och i så fall varför är han inte känd och respekterad? När jag lyssnar igenom den nu ett år senare kan jag bara konstatera att jag hade klockren musiksmak för ett år sen. Skönt.

Hell Rell, J. Stalin & Lord Geez – Ready To Hoe (Ft Matt Blaque)

5.

Messy Marv – Kocaine Ballads Frum My S550

Vi kan inte sluta förvånas över vad kokainet i Fillmore gör med vår favorit-rappare. Tydligen får det en att vilja göra en platta med bara ballader, klint va? Jag kan se Messy gå omkring svettig i mjukisbyxa, tända ett doftljus, freestyla till Al Green och cutta upp en linje på yoga-mattan. Allvarligt det här det mest koncentrerade Messy släppt ifrån sig på länge så det är bara att glupa i sig tokar. Och om det stämmer att E-40 har signat Messy till sin label Sick Wid It records så blir 2012 riktigt kul oavsett vad den där mayakalendern säger. Tänk Marvin på ett Droop-E beat eller kanske en samarbetsskiva med Doey Rock eller Laroo hårdslagaren.

Messy Marv – 106 & Park (Ft Lee Majors & Trae)

6. Main Attraktionz – 808 & Darkgrapez 2

Oakland-duon Main Attrakionz dök upp från ingenstans 2010 och gjorde musik som lät helt annorlunda från hur nästan allt annat lät. 2011 var året de verkligen hamnade på folks radar som en av de största akterna inom nån sorts ny Internet-rap som beskrivs med en väderreferens. Cloud rap kallas det. Om Main Attrakionz får vara exemplet så fattar vi, likt molnen bildas de efter att vatten från hela jorden dunstar upp mot himlen, likt hur MA influeras av små små detaljer från överallt, och när nog med vatten dunstat så är det så mycket ånga eller nåt att det börjar synas för det mänskliga ögat, MA spelar in en sång, så småningom blir vi medvetna om att ett moln finns i vår vy på himlen, MA delar med sig av sången på Internet, så sakteliga duggar molnet ner och likt hur människor överallt träffas av små regndroppar ibland så laddar människor överallt ner molnrapp som MA.

Det kanske inte är så det är tänkt men whatever. Main Attrakionz mötte den uppmärksamhet de fick 2011 genom att släppa jättemycket musik så alla fick höra. 808z & Heartgrapez II var den bästa skivan.

Main Attrakionz – Diamond of God

7.

Shady Nate – Son of the Hood

Hans bästa hitills, Hela Bayonnaise håller tummarna för att Shady Nate ska hålla sig från kåken 2012. Mitt förslag är att Västra Oaklands kommun går in med skattepengar och pröjsar en personlig assistent till Shady. Livewire kommer bli stora 2012 så det är värt pengarna och era barn kommer att tacka er.

Shady Nate – Crack Babies Revenge (Feat. J-Stalin And Jay Jonah)

Shady Nate – Front Page Cover (Ft Lil Blood)

8.

Iamsu – Young California

Iamsu har vi ju skrivit om en del så han känner ni. 2011 hann herren som började som producent åt Diligentz släppa två skivor, sommarens Young California och decembers The Miseducation of Iamsu. Ja ni fattar ju, den första skivan är ung och fresh den andra är nån sorts hyllning till den sortens gammal rap som det redan görs för mycket hyllningar till, sångrefränger som inte är RNB eller Crunk-N-B aktiga, och en del stränginstrument i bakgrunden. Young California var dock ett mindre mästerverk, hit efter hit säger jag. Bäst på skivan var Whole Crew.

Iamsu – Whole Crew

9.

San Quinn G.O.D. – Guns Oil And Drugs – Recession Proof

Jag tror att Quinn släppte 3 eller fyra album i år och alla var mer eller mindre feta. Grymt svårt att välja så det blev det senaste, den har allt du behöver. Quinn slarvar aldrig.

San Quinn – Loved and Lost

10.

Roach Gigz – Roachy Balboa 2

Jag trodde kanske Roach Gigz skulle bli jättepopulär över hela världen i år. Framförallt trodde jag att Roachy Balboa 2 bara var ett smakprov på vad som skulle komma. Det kom en till skivan och visst den var dunderbra, men jag ser ändå 2011 som ett mellanår för Roach, ett karriärår. Han har t ex gjort massa konserter och åkt runt USA för att tjäna pengar, det kanske har att göra med att han har ett barn att ta hand om (ni ser Roach med sin unge och hans partner i rimmandet Lil 4 Tay med deras ungar). Hursomhelst, Roach Gigz har släppt en av årets bästa plattor, och den fetaste sången handlade om rövar och sirap.

Roach Gigz – Syrup Thighs

11. Lite blandad annan skit som var fett fet:

Ja såklart har det kommit jävligt mycket annat fett som vi ändå vill nämna. Till exempel var 2011 året vi upptäckte HBK ordentligt, och deras Newbay-grej.

11.a På blandbanden Clap City 2 och 3 som släpptes i år finns det mer hits än vad man kan räkna till nästan. Leta reda på den skiten. Mike-Dash-E prestenterar, hitsen vi har hört på bajonäs är bland annat First med Smoovie Baby, AKA Frank och Loverance, vi har hört My Dick Aint Racist med Aka Frank, vi har hört Up! med Loverance (producerad och skriven av Iamsu), Iamsu och Skipper. Men det finns fler sånger som är värda att nämna på de skivorna, ja fan ni får lyssna helt enkelt.

11.b Philthy Rich släppte riktigt bra grejer i år, Trip N4 life och framför allt Loyalty B4 Royalty3 – Just fo the bitches. Ok ja vet att den är bara för the bitches men det var en för bra platta för att bara hoggerna skulle få lyssna.
(obs Onda sa en gång till Hugo: ”det är för The Bitches men jag är väl Philthy Rich bitch då för jag diggar det som fan”)

11.c San Quinn & Tuf Luv- A hustlers hope var ett ambitiöst projekt som borde fått ett eget inlägg men tyvär blev d inte så.

11.d The Jacka hade ett mellanår men han och Ampichino presenterade en riktigt fet mixtape med GAP – I am how i rap (dålig titel) som ni måste lyssna på. Förutom GAP själv så skiner Bird Money(bra rapnamn) extra starkt på ett gäng låtar. Den här skivan kommer vi skriva om inom kort, då ska ni få höra svängiga hits. Och när Jacka inte kom lika hårt som vanligt kunde vi lyssna på en annan snubbe på Jackas skivbolag, Joe Blow (jocke blås) – International Blow, han låter lite som Jacka ibland. Bra platta. Får inte glömma Stalin And Young Doe – Diesel Theraphy, däremot vill jag glömma Young Doe soloalbum.

11.e 2011 var året The Mob Figaz skulle släppa en platta igen. När den var släppt skulle Husalah släppa sin platta. Jag vet inte vad som har hänt med Fed-X platta som kom förra året förresten spårlöst försvunnen. Istället fick vi massa så-där The Jacka-projekt, och en dubbelplatta av Ap.9. Asså han är ju typ jobbig att höra alltid om han inte är med på en Mob Figaz sång. Det var bl a därför bajonäs såg jävligt mycket fram emot den där Mob Figaz plattan, så kom den inte. Istället kom ett mixtape. Mobbin Thru The West hette det och det var fan rätt fett. Det var inte som när de var som allra bäst kanske men ändå så bra att det precis inte kom med på topp 10 årets plattor.

11.f Lil B var självklart bra, han släppte en ny platta – Gold House idag som ska lyssnas på medans Beanäsen vispas. Bayonnaise hoppas även att 2012 blir Young Ls år såklart.

Unge Bari

AS Bari är den fotbollsklubb som Young Bari kanske tagit namnet ifrån?

Young Bari är en ung rappare från San Francicso som varit på gång ett tag. Han har en sån röst jag älskar i små doser men tröttnar på snabbt, dvs gnällig men artikulerad och distinkt. Eller whatever han är bra på att rappa så att det låter bra men sen vill jag inte lyssna mer fast att det låter bra. Han har hursomhelst släppt lite ny musik som är toppen.  Till exempel har han fått självaste E-40 att göra en vers på hans sång som handlar om att klappa händerna. Jag tänkte att bäst Bayonnaise skriver nåt nu eftersom det ryktas på Internet att han ska signas till Livewire. Joseph Stalin vill ha lite såna mindre gangstriga rappare på Livewire, såna artister som kan göra sånger om att klappa händerna om man säger. Till exempel Young Bari.

Young Bari – Dis Clap (Ft E-40)

Och bonus, en throwback Young Bari sång från 2009.

Young Bari – Blocka

 

Smoovie Baby vet vad han gillar

Jag har varit lite långsam med att kolla upp Smoovie Baby pga han är ju ändå bara en i hela det här HBH/New Bay-gänget. Och han hade till exempel inte en superhit på nån av de första Clap City-skivorna som Loverance, som är med här ovanför. Han var inte heller en medlem i veterangruppen Diligenz som AKA Frank, som också är med här ovan.

(Alltså lyssna på AKA Frank – My Dick Aint Racist som jag la upp här, eller kolla på den här videon där han uppträder den live, i Kalifornien, landet som verkar ha bäst temperatur i hela världen eftersom männen som trängs på scen bär både sitt bara bröst som klädnad och några bär tjocktröjor. Har ni varit med om ett sånt klimat där man kan ha tjocktröja och vara barbröstad i samma rum?)

Smoovie Baby hade istället en väldigt uppmärksammande sång med på senaste Clap City-skivan, och om än det inte var en superhit så var den härlig nog för att jag skulle vilja höra mer. Den handlar helt och hållet om hur Smoovie Baby, AKA Frank och Loverance vill att det ska gå till när de ska ligga. Det är ju en hel bunt människor med i deras bekantskapskrets som är rappare, och de gör sånger med varandra lite åt höger och vänster, och som alltid undrar ju alla andra hur det kom sig att vem är med på vilken sång och vem som är med lite extra osv. Här är det tydligt att Smoovie Baby helt enkelt berättade att han ville göra en sång om hur han vill att proceduren ska se ut när han ligger med tjejer, han berättade för alla andra kompisrappare alltså, och vissa kände att nä det är fan inte så det ska va det kan jag fan i mig inte ställa upp på, jag vill att det ska va som Messy Marv, E-40 och Yukmouth beskriver det på den där sången (nedan).

Messy Marv – Neva B Right (Ft E-40 & Yukmouth)

Men Loverance och AKA Frank gav svar på tal, en grupp inom gruppen bildades, Smoovie, Loverance och AKA Frank vill inte ligga med nån om de inte får gå ner på henne först och de vill de faktiskt att världen ska veta. Det är allt de vill.

Smoovie med Mr Beat That Pussy Up och Mr Stop Racism

Ja jag lyssnade på hans skiva också för att ta reda på om det var det enda han tänkte på det här med att ligga och gå ner på tjejer, precis som Currensy bara rappar om att röka gräs osv. De flesta låtarna märkte jag knappt var de handlade om pga de var inte så nedrans bra va men det fanns typ fyra bra sånger till, varav en helt var en posse cut-hyllning till rumpor och den andra helt handlade om att bli nedgången på. Så ja han tänker mest på att ligga. Hursomhelst, det här är ju saker jag funderar på när jag lyssnar på Smoovie Baby uppenbarligen.

Smoovie Baby – Ass (C.F.O.P.A) (Ft Kool John, IAMSU, Bobby Brackins, Skipper, LoveRance, Showbanga, Hollywood Keefy)

Smoovie Baby – Bluetooth (No Hands)

Smoovie Baby – First (Ft LoveRance & Aka Frank)

Det är kul när han säger it’s a party in your mouth, I just hope that I’m invited.

PS. Messy Marv har senare under sin karriär gjort en sång som handlar om hur duktig han är på att gå ner på tjejer, både ofta och väl gör han det. Jag vet inte om även E-40 och Yukmouth har ändrat sig i frågan.

Livevwire-fokus: Beeda Weeda

Varje gång jag ser en rappar i lila kläder tänker jag givetvis oundvikligen på Harlem’s Purple City Byrd Gang, och hoppas att det faktiskt är deras smashhit som fått rappare över hela jorden att ta till sig färgen.

Beeda Weeda var en av skaparna av det mycket omskrivna skivbolaget Livewire Records, har jag för mig. Men det visste jag inte då. Jag har ändå inte lyssnat på Livewire-artister och varit medveten om det mer än kanske mellan 18-30 månader, jag minns J-Stalin som nån som var med på lite Thizz-släpp ibland och det var fan likadant med Beeda Weeda. Beeda var väl aldrig signad till Thizz Ent vad jag vet, men allt alla gjorde hette nånting med Thizz ett tag. Vilka jävla dagar, helvete det är inte svårt att sakna hyphyn ibland.

När jag tänker på Beeda Weeda tänker jag fortfarande på honom som en hyphy-rappare snarare än den gangster och hostmedicinsippande Livewire-rappare han är idag. Även om han ännu är en av dem som ligger närmare de klassiska hyphy-up-tempo tokstoller beaten än flera av sina kamrater i Livewire. Han han inte riktigt hoppat på 80-tals discosamplingståget som Stalin och de andra dudsen heller direkt. Han håller det jävligt kliint och släpper inte riktigt taget till den hyphyrappare han var för fem år sen, den glada pillerpoppande Beeda Weeda. Det var just fem år sen han släppte sin kanske största sång ännu, hyphy-hitten Turfs Up.

Hoppa fram typ 1.20 i videon så börjar en fantastisk video.

Jag hörde aldrig originalsången eftersom jag hörde sången först 2008, när remixen med en jävla massa stora buktrappare låg som ett bonusspår på Beeda Weedas album Da Thizzness. Och remixen är ju bättre, tycker jag, eftersom jag alltid älskar remixer, det känns som att alla går in med en rätt lättsam stämning, framförallt när det är en så positiv sång som bilåkardängan Turfs Up.

Beeda Weeda – Turfs Up (Remix) feat. Too Short, E-40, San Quinn, Turf Talk, Dem Hoodstarz, & The Team (2008)

Men det säger kanske lite mer än så, att jag gillar remixen så jävla mycket mer än originalet, jag känner att det ibland går att glömma allt Beeda Weeda säger. Han är en kompetent rappare men väldigt sällan den man minns från en sång. Och så är det ju med tusen rappare, och Beeda har fördelen att han är fantastiskt bra på att styra upp så han får fantastiska beats. Vilket vi till exempel hör på alla dängorna här nederst.

Jag kunde inte riktigt låta bli att ta med den här omslaget.

Den första Beeeda Weeda sången jag minns att jag hört är den Mac Dre samplande You Don’t Hear My Tummy, vilken jag givetvis lyssnade på eftersom Mac Dre skulle vara med. Och det är nog fortfarande en av mina Beeda Weeda favoriter. Resten av hans bästa verk enligt Juice Mannen finner ni här direkt nedan. Jag rann ut av gas lite, som man säger på engelska. Men ta och lyssna det är bra jävla musik.

Beeda Weeda – You Don’t Hear My Tummy (Ft Mac Dre)(2008)

Beeda Weeda – Whoa (Ft Hongry)(2011)

Beeda Weeda – Mack’n & Mobb’n Feat. J-Diggs (2010)

Beeda Weeda – Cuz Blood (Like This)(Ft Shady Nate)(2009)