Sitcom möter HBK

 

Det kanske bara är jag som tänker på det? Kolla på videon nu först och ropa när ni vet vilken sitcom jag tänker på när jag ser grabbajävlarna sitta runt bordet med några bärsa-bira och ört-ciggisar så där. Vi säger så här jag såg denna serien på mitt skogsteveutbud när jag kom hem från skolan, och det var inte Sunset Beach.

Om vi säger så här jag har ätit många fryspizzor framför den här serien, gräddade i ugn inte i micro pga smaken över allt.

Om vi säger så här jag har tagit hygienråd från en karaktär i den här serien.

Om vi säger så här jag har druckit många Café Au Lait i läderfåtöljen tittandes på den här serien.

Om vi säger så här många som väntade på Keno såg nog flera gånger slutminuterna av nåt avsnitt av den här serien.

Jay Ant och Iamsu forsätter visst pusha sin skiva Stoopid från Juli i år, och de gör de väl rätt i för jag hade precis glömt att den fanns. Likt en ung kalifornisk producent har den ur HBK som producerat den här samplat nån rap-klassiker och gjort sin sak med den. Man funderar ju lite för övrigt hur Erk känner nu när kidsen som gör typ samma sak som han har sån framgång och han hamnar lite i skymundan med sin grown-ass-approach i typ varje låtkoncept. Han vill va Kendrick och Roach Gigz samtidigt, får se vad det blir av han.

Har ni kommit på vilken teve-serie jag tänkte på när jag såg videon?

Annonser

Unga Kalifornien igen del 1

DJ Amen i ett klädesplagg.

Ibland när jag börjar lyssna på ett nytt sound, i brist på bättre ord, så blir jag väldans lycklig när jag hittar en DJ som är inblandad i den där skiten vad det nu är. Det brukar vara kanske en producent (som DJ BlackNmild i New Orleans), en radiopratare (som DJ Amen i New Bay), en bloggare/manager (som Dre från Dirty Glove Bastard och Baton Rogue), en mixtape-DJ (som DJ 5150 i Baton Rouge, DJ Folk i hela södern, och DJ Fletch i Dallas), eller nån annan jävel som har koll på det jag vill lyssna på och som kommunicerar det här på nåt sätt till mig eftersom jag inte känner till så mycket än.

Två såna musikkällor jag använt mig av supermycket på sistone är DJ Mustard som producerar och släpper mixtejps i LA, och DJ Amen som typ är inblandad i all musik ungdomar släpper i bukten. Den här gången har det gått så långt att jag laddat ner tre gratis-skivor av artister som jag aldrig lyssnat på innan, och en skiva av en artist jag mest skrockat åt tidigare, allt bara baserat på att de är producerade eller presenterade av DJ Amen eller DJ Mustard. I den här posten skriver jag om en sån skiva som jag bara har hört eftersom DJ Amen presenterar den, och lite om en skiva jag bara hört eftersom DJ Amen skrev att den var bra på ett digital men ändå socialt medium. Imorn typ ska vi prata om de två andra skivorna som jag bara lyssnat på för att DJ Mustard har något med dom att göra.

Rätt fult omslag.

Fly Street Gang – Pop Dat (Ft YG, Erk Tha Jerk & Money Alwayz)

Vi börjar med det DJ Amen presenterade mixtejpet Zero Gravity av Fly Street Gang. Jag vet inget om Fly Street Gang förutom att de är rätt unga och kommer från Kalifornien. Jag vet till exempel inte om det är en eller flera rappare, jag tror att de är tre. Jag vet inte vad de heter och det spelar inte så stor roll, de ger mig nämligen precis vad jag väntat mig och vill ha, ett gäng feta refränger, några bortglömbara verser, och några bra gästverser av artister jag känner igen rösten på som Erk The Jerk, Iamsu och Dorrough. Sen är ju LA-rapparen YG med, visserligen känner jag inte igen hans röst eller kommer någonsin ihåg vad han säger men jag brukar ändå alltid lyssna på sånger där det står att han är med eftersom sångerna är fucking bangers typ alltid.

Fly Street Gang – All Night (Ft R.O.D. Project)

Kolla på det här omslaget vilket jävla konstskole-projekt hahahahaha.

Mann är en ung man som sjunger och rappar och är från Los Angeles och är bra på att välja bra beat, och bra på att skapa refränger som är bra. Det här är en skiva där varenda sång är typ alla sånger från LA just nu, det här är en skiva fylld med bredden av hits som är precis under hits som blir riktiga hits som folk lyssnar på, i nivå. Jag lyssnar ju men det är en annan sak jag lyssnar ju för att jag av nån anledning tycker om att hänga med i strömningarna och rörelserna, jag vill fatta alla referenser och förstå var all inspiration kommer ifrån, och kunna se hur vad och vem influerar vem och den osv. Det är därför när nån spelar en Lil Wayne-sång för mig sen jag förstår när han säger saker han kommit på helt i sitt eget huvud och när han säger saker som refererar till andra kulturella fenomen.

Mann – YN (Ft Buddy)

Mann har hursom tagit med den tonåriga LA-rapparen Buddy på ett jävligt spännande beat. Buddy är bara känd för att han är signad av Pharrel och har gjort den här Pharrel-producerade sången, och att ingen nånsin visste nåt mer om honom sen för han har valt ett namn som inte går att googla. Mann har ju i alla fall haft vett att lägga till en extra bokstav på sitt namn.

Mann-tejpet innehåller också ett jävligt fett Nick Nack beat. Nick Nack kanske stavas NicNac, jag pallar inte ta reda på det nu, han eller dom är i alla fall producenten till Starting Six eller The Cataracs, jag kommer inte ihåg det heller just nu. Han har gjort hits hursomhelst, det är det som är poängen, och här får han Mann att rappar tillsammans med den nyligen alltmer omskrivna LA-rapparen Problem. Att Problem lyckas bli omskriven ger ju lite hopp till Buddy eftersom om nån med ett så ogooglingsbart namn som Problem kan bli lite känd så kanske Buddy också har en chans.

Mann – Bout That Life (Ft Problem & Casey Veggies)

Ya Boy gör rätt bra musik nu

Ya Boy har alltid haft kepsen jävligt snett.

Ya Boy – Hella (2007)

”buffy got hella ass”

Ya Boy – Aqua Man That Hoe (2007)

De senaste åren har jag tänkt lite ”å nej Ya Boy” när jag sett eller hört Ya Boy, han blev så jobbig. Om ni inte minns allt så tar jag det lite kort här, till melodin från Soulja Boy-sången, håll i er:

Ya Boy gick från att vara en underhuggare
och kanske kusin till San Francisco-veteranen San Quinn,
via kanske nån sorts JT The Bigga Figga-kontakt
till att flytta till LA och signa med The Game på Black Wallstreet,
strax innan det här hade jag lyssnat som fan,
på till exempel hans Soulja Boy-sången remix och Hella,
som ni hör här ovan,
när han lämnade bukten slutade han gör buktrap
och spelade istället in videos där han hängde med
kändissnortar-eliten i Hollywood typ,
jag minns nån video
där han helt enkelt promenerade på en gata i Hollywood på natten,
sen hände inget,
han gjorde fett tråkig musik osv
men har alltid hållit sig relevant på nåt sätt,
bland annat genom att ändra sitt namn
till det lite mer lättgooglade ”Ya Boy The Rockstar”
eller bara ”Y.B. The Rockstar”,
jävligt konstigt,
det han menar är alltså att han har lika mycket swag som en sorts musikanter
som fanns förr i tiden långt innan vi föddes,
de hette rock-n-roll-stjärnor
men för vissa insatta kan de även vara kända som helt kort ”rockstjärnor”,
eller ”rockstars” på engelska då
(lite som att insatta refererar till Karl den XIIs soldater som karoliner,
icke insatta fattar ju inget),
men han har snackat om bukten lite när han kännt för det osv,
gjort musik med en del kändisar som typ Gudda Gudda (lol),
och så blev det 2011
och Ya Boy fick gästa typ 15 sånger på ett DJ Paul-tejp,
jag har inte lyssnat massa på det tejpet
men märkte nog att på varenda sång Ya Boy var med rappade han i circa 25 sekunder under sångens sista minut,
efter att DJ Paul vrålat ett tag.

DJ Paul – Throwin Pussy (Ft Ya Boy)(2011)

Där var vi sist. Nu är det lite oklart om Ya Boy kallar sig YB The Rockstar fortfarande, han kanske la ner det helt enkelt. Hursom, som ni märker kan man typ sammanfatta Ya Boys karriär hittills så här: buktens egna Bow Wow.

Men anledningen till att vi skriver här är för att han nu har börjat vara med på några sånger som är både bra och aktuella. Han har hoppat på young california aka The Pack 3.0 typ soundet, han kommer säkert släppa ett tejp med DJ Mustard snart, han har gjort sånger med stora aktuella namn som Iamsu och Problem.

Nick James – Freaky Gurl (Remix)(Ft Iamsu!, Ya Boy & Erk Tha Jerk)

Traxamillion.

Det som är ännu intressantare och mycket roligare nyheter är att han är med på två sånger som låter young california, tillsammans med två veteraner till soundet. Traxamillion är tillbaka med slap 2.0, så jävla efterlängtad. Traxamillion var ju alltså producenten som några trodde skulle slå igenom ganska stort efter att han producerat lite hyphy-hits (Keaks ‘Super Hyphy’, Fabs ‘Yellow Bus’, sin egen ‘From The Hood’ till exempel). Det hände aldrig, och han har inte setts till så mycket sen dess. Han envisades väldans mycket att ödsla sin beat genom att själv rappa på dom, ett tag. Den andra herren som vi inte sett jättemycket av åren mellan att han var på gång och nu typ är Clyde Carson. Hans hyphy-grupp The Team släppte en comeback EP för nån månad sen som både jag och Onda lyssnat på massor men inte skrivit om. Så här låter det när hyphy-hjältarna gör post-hyphy musik hursomhelst. Så här låter Ya Boy när han börjar göra musik i bukten igen.

Ya Boy – Slow Down (Ft Problem & Clyde Carson)

Traxamillion – Boy (Ft Ya Boy & Clyde Carson)

Oaklands Kali Kash med Waka

Kali Kash – Drop It On Me (Ft Waka Flocka Flame)

Jag känner mest till Kali Kash för att jag har sett på Internet att han ibland gör musik med Kafani. Och Kafani är ju inte en favorit kanske, sen Fasssst Like A Nascar har han inte bidragit med jättemånga verser jag uppskattat. Då har jag ändå lyssnat på hans skivor pga han lyckas alltid få så oväntat bra gäster från ej bukten, t ex att han fått med Dorrough, Gucci Mane, T-Pain, Chalie Boy, OJ The Juiceman, DJ Unk, Bubba Sparxxx, Magnolia Chop och Bobby V, för att nämna några. Hans oväntade förmåga att som rätt dålig rappare lyckas jobba med så många bra rappare verkar ha smittat av sig till hans kompis, Oakland-rapparen, Kali Kash.

Waka Flocka Flame är ju, som alla som på nåt sätt följer amerikansk media pga ett eller annat kulturkonsumtionsintresse vet, typ den största rapparen i världen de senaste året. Okay han ligger kanske lite i skymundan för Kanye och Jay-Z bland lite äldre (i sinnet) lyssnare men inte mycket och väl i nivå med t ex Rick Ross, Nicki och Weezy. Så det är ändå rätt oväntat att Kali Kash gör en sång med världens största rappare, men också väldans kul för det visar att vem som helst som är hyfsat bra på att välja beats, kan tänka sig betala en slant, och inte är helt värdelös som musiker, genom bra nätverkande, kan göra musik med giganter. Som enda annan rappare än Kali Kash från bukten som gjort musik med Waka kanske A-Wax skulle hålla med om det. Kanske nåt svenska rappare kan tänka på, Kali Kash är ju till exempel inte så mycket profilstarkare än många svenska rappare. Det räckte med att han kände en som har haft en nationell hit (Kafani), typ.

Kali Kash – Bust It Wide Open (Ft Kafani)

Med det sagt, Kali Kash är ju inte helt oäven. Ni har ju tryckt på play på sången där uppe med Waka hoppas jag, vid det här laget, refrängen gör den jävligt fet eller hur. Utöver det har Kali Kash några helt okay bidrag, som till exempel sommarens She Got Cake med E-40, och Bust It Wide Open. Båda sångerna har liknande beats och är ungefär lika bra, men den senare har en sångrefräng som var den avgörande skillnaden för vad jag väljer att erbjuda för lyssning här. Och tidigare i år kom videon till Got Me On Lock, där Rayven Justice fick sjunga lite och snäll-ponken Erk Tha Jerk gästade med en vers.

Namn och nytt IV.

Young L har på sig en Kansas City Chiefs-keps av någon jävla anledning. Visst han är från Berkley och kanske inte från Oakland eller San Francisco men borde han inte ändå heja på något av Bay-lagen? Fast visst, jag kan acceptera att han har den på sig bara för att han tycker den är snygg. Den är ju rätt snygg.

Ännu en gång har jag haft för mycket att göra för att hinna skriva om all ny musik. Det är inte att jag är ambitiös och vill skriva så jävla mycket om allt utan snarare att jag inte haft en sekund över till att typ slänga upp en video lite snabbt. Men vad fan jag har lyssnat på en del musik i alla fall. Ny musik! Så här är en kvick sammanfattning av den bra skit som har kommit på sistone, från skivor alltså, jag har ju inte hunnit lyssna på random låtar som släppts.

Ovan kan ni titta på Young L’s senaste video till den sprillans nya sången Overdrive. Det här är en sång när Young L gör löjligt framtidslåtande slapps som typ är svaret på allt. Han rappar ju fortfarande rätt tveksamt och man önskar bara att han skulle börja jobba mer med stora jävla rappare. Alltså vad sysslar han med? Är storbolagsrappare rädda att folk inte ska gilla det här? Varför är det ingen som ger honom ett skivkontrakt med typ 5 miljoner i advance och varför köper inga stora rappare hans beats för typ 100 000 dollars? Han kanske vill göra sin swag-musik och bli uppskattad som underskattad. Låten ska hursomhelst ligga på hans kommande mixtape som heter typ Sumo-Bomb eller nåt liknande.

Squadda B – World Domination featuring MondreM.A.N & Dope G

Squadda B är ena halvan av Main Attraktionz, den andra halvan är MondreM.A.N. Så det här är ju detsamma som en sång av Main Attraktionz med nån som heter Dope G som gäst. Jag har varit långsam med att ge Main Attraktionz chansen, eftersom de beskrivs som moln-rapp och liknande. Och av nån anledning, fast att jag älskar stämningsfull långsam hörlursrapp, så tror jag aldrig att jag gillar det när jag läser om det. Jag tror att jag bara gillar rapp som folk beskriver som salgsmålsrapp/gangster-rapp/hårt-som-fan-rapp/transport-trap-rapp och så vidare. Men det här är ju molnigt och skitbra. Läs mer om Main Attraktionz och Squadda BBrytburken. Där kan ni även hitta det nya blandbandet som den här sången kommer från.

Philthy Rich tillhör inte dem som tycker att riktiga män inte är rädda för att få lite skit på händerna då han tar på sig plasthandskar.

Philthy Rich – Im A Ryda (Feat. Husalah, Dubb 20 And Freddie B)

Vi har ju redan skrivit lite om den här nya plattan har jag för mig. Men då avvaktade jag med att skriva om min favoritlåt eftersom jag ville göra det lite mer utförligt. Hade jag en sekund över skulle jag kunna skriva internetminut efter internetminut om sånger som den här. Men, jag nöjer mig med att beskriva hur jag först hörde den. Jag skulle precis till att köpa en grillad kyckling, som vilken människa av vett som helst flyttar jag mina hörlurar från mina öron när jag närmar mig kassan på Hemköp Sundbyberg, betalar, packar ner min kyckling, min basilika och min cocktail-tomater i plastpåse, väl ute på Sturegatan stoppar jag in hörlurarna och möts av en refräng och spridda vrål av Husalah BITCH ONCE A MOTHERFUCKIN…. såna läten som rappare gör när de ska börja rappa om ett litet tag, redan uppumpad till max av slås jag ner som av en blixt av min favoritrappares gastande till maxbas. Och jävla Freddie B vilken sångare, nästan Matt Blaque-nivå.

Blanco berättar på skivan att han gör allt han säger att han gör.

Blanco – Radio (Ft Lil B)

Jävla Blanco, ärkesopan som måste stenrik, så mycket bra rappare han jobbar med. Han har släppt ett nytt mixtape som jag var övertygad om att jag skulle ignorera trots det imponerande omslaget. Men så har han som vanligt fixat oväntade gästrappare, den här gången: Redman, Freeway, Lil B, Nipsey Hussle, Gucci Mane, Dorrough och de vanliga Messy Marv och The Jacka. Freeway har den bästa versen på skivan och Blanco har de 25 sämsta. Men jag gillar den här sången. Jag hade inte väntat mig det här samarbetet, trots att de båda är från bukten känns de andra konstiga samarbetena mindre oväntade då Blanco bevisligen är stenrik och kan köpa verser av nästan vem som helst, men jag trodde inte att han var med i svängen nog att han skulle veta att Lil B var en kändis numera.

Lil B – 1 Time

Lil B’s album Angels Exodus har läckt till internet och det är jag glad för eftersom det är skitbra. Det är lugnt och trevligt och Lil B gör lite mer traditionell rapp än vad vi har gjort vana vid att höra. Prydligt och fint och skitbra. Trevligast är när han önskar Mistah FABs mamma att hon ska få vila i frid (Mistah Fabs mamma gick bort i cancer nyligen, hans pappa gick bort när han var barn, hans bror sitter i finkan på typ 236 år, den enda släktingen han har vid sig i frihet är hans dotter, jag känner med honom).

Erk The Jerk – Jump Out The Window (Ft Jay Ant)

Prank – Weatherman Feat. Sef & Big Joe

De här båda sångerna hör ihop lite. Det är ju Prank och Jay Ant från Dilligentz som numera jobbar som soloartister. Och de gör det rätt jävla bra. Framförallt Jay Ant har slagit igenom i bukten, men både han och Prank har tagit en helt annan väg sen de gjorde fantastisk based (när based var Berkley-hyphy läs här) för fyra-fem år sen. De gör den typ av new-bay rapp som är på uppgång med Erk The Jerk i täten. Jag skulle gissa att Jump Out The Window är en Erk The Jerk produktion, symbalen eller vad det heter är nånting han tycker om. Och Weatherman är ju rätt gullig, jag skäms en hel del över att jag gillar den. Den handlar ju för fan om väder och kärlek, vad fan. Det är rätt sjukt att jag lägger upp den. Men…

Turf Talk – Tatted Up (Ft Tyeena)

Turf Talk är den av E-40’s släktingar som är mest spännande rent rapp-mässigt de senaste åren (historiskt slår han inte 40 och B-Legit än, och rent artistiskt slår han inte Droop-E). Han har släppt sitt första mixtape sen han släppte ett av världens bästa rapp-album nånsin 2007. Det är första gången han släpper en skiva på jättelänge! Jag hade såna förväntningar! Det är bra, visst är det bra. Men det är inte samma otroliga framtidsrapp som hans album var. Den här låten var hursomhelst höjdpunkten på tejpet.

Flygrörelsen.

Ni känner säkert till den här flygplanstrenden inom rapp idag, killar som Currensy och Wiz Khalifa rappar mycket om jetplan. Mest att flyga som fritidsfördriv känns det som. Och andra artister pratar en del om flyg ur en mer affärsmässig synvinkel, de sjunger om flygfrakt helt enkelt. Jag har lite känslan av att Traxamillion, Willie Joe, Nio The Gift och Erk The Jerk kanske kommer att vända in sitt grupprojekt the FNM (the Fly Nigga Movement) så att fly kanske kan stå för både freshness och för flygning. De vill ju säkert inte missa en trend sådär. Jag ville bara ha det sagt, så kan jag säga att jag förutsåg det om det händer.

Netta Brielle

Det här är bara ett snabbinlägg, för att följa upp det förra inlägget om the FNM. Som ni ser här ovan har alltså gossarna spelat in en video till den klart mest hittiga låten på deras mixtape. Det är en rätt trevlig sång, som nu har en video helt enkelt. Det visar sig att Traxamillion inte är med och rappar på den här, det hade jag inte helt fattat, jag har aldrig helt lärt mig hans röst. Han rappar ju inte så ofta eftersom han är så dålig på det, det är ju rätt skönt. Däremot gör han ju dunderbeats, precis som Erk Tha Jerk. Det är ju det som gör the FNM till en grupp jag kommer fortsätta följa spänt. De har potentialen, och några av dem ambitionen, att bli typ nästa Black Eyed Peas, fast bra. Skulle de till exempel dumpa Nio Tha Gift och locka till sig Berkley-sångerskan Netta Brielle a.k.a. nästa Tina Turner, ja då kanske de har nåt på gång.

Här är sången som mp3 om ni missade den förra vändan. Och under den är en av mina favoritsånger med Netta Brielle. Netta sjunger The Jacka’s Glamorous Lifestyle och Stevie Joe rappar.

the FNM (Fly Ni**a Movement) – Work

Stevie Joe – Glamorous Lifestyle Remix (Ft Netta Brielle)

Snäll musik?

the FNM (Fly Ni**a Movement) – Work

Det finns ett antal rappare i buktområdet som jag lyssnat lite slappt på och fått för mig att kategorisera som rätt gulliga och snälla. Musiken går lite långsamt och de sjungs en del, fast mer fint än catchy liksom.  Nästan alltid har jag kategoriserat de här snubbarna helt jävla fel, så fort jag lyssnar lite på texten hör jag historier om kläder, bitches, hoes, crack och whatever samma sak alla rappar om. Lite som med Souls of Mischief, jag tänker att de är snälla men visst fan rappar de om att sälja crack på ‘93 Till Infinity plattan. Det är väl att beatsen är lite snälla. Snällt eftersom det inte låter dystert och melankoliskt som mycket annan bay rapp. Fast det är de inte heller. Jag har aldrig fått helt klart för mig vad jag menar när jag tänker att de är snällrapp. Låter det snällt? Erk Tha Jerk har ju fan glasögon på sig på albumomslaget.

Tre rappare som jag kategoriserat som snällrappare från buktområdet är hursomhelst Richmonds superproducent Erk Tha Jerk, Atlanta-connectade Willie Joe och Richmonds drömmare Nio Tha Gift. Nån gång förra året startade de här tre herrarna en grupp tillsammans med en annan superproducent, Traxamillion. De kallar sig the FNM (The Fly Ni**a Movement) och ju mer jag lyssnar kommer jag närmare insikten att den enda som låter riktigt snäll i gänget är Nio Tha Gift. Jag menar de är ju inga rivjärn som Cougnut men visst tar de för sig.

Hursomhelst lyckas de slänga ihop en hel del intressant musik. Blandningen av megatalangerna Erk Tha Jerk och Traxamillion, alltså kan ni sälja lite beats till nån som folk lyssnar på. Ja, blandningen mellan de två och Willie Joe’s Atlanta influenser (läs hitkänsla) ger mig hopp om ett samarbete som kommer resultera i ett helt gäng hits. Det är nog lite det som behövs för att få folk att inse hur mycket omissbar kvalité som släpps i buktområdet år efter år. Lite musik också, långt uppe i början hör ni grupprestationen och här får ni höra en låt av varje gubbe.

Erk Tha Jerk – Right Here

Traxamillion – Lights Go Out (Ft Laroo The Hard Hitta & Jay Rock)

Nio Tha Gift – Grateful

Willie Joe – Yadda Meaning Yadddaaa