Lite jag missat

Det är lite jag missat på sistone visar det sig, eller mest att jag missat att skriva om det pga bristande Internet och tid osv. Jocke Blås har ju som ni kanske vet släppt en ny skiva iaf, den heter Real Recoginze Real och innehåller en hel del riktig rap om man säger. Det är ju typ det tristaste man kan tänka sig, så därför besparar jag er till exempel sången Real Rap. Skivan innehåller som väntat och önskat en drös jättebra musik också, till exempel den här sången med tre av fem Mob Figaz medlemmar va. Det känns så nostalgiskt.

Mob Figaz var ju, som ni vet, en grupp som gjorde extremt bra mob muisc/bukt gangsta rap typ 99 och fem sju år frammåt. Nu var det ett tag sen de gjorde nåt tillsammans, men det hindrar inte ungtuppar som Jocke Blås att fortsätta göra musik som låter som förr. Eller, det är ju hans sång men det är ju typ inte hans sång, han rappar till exempel först som tredje man. Jacka börjar sjunga, Husalah fortsätter med sång-rap, och Fed-X lägger en helt vanlig Fed-X vers (dvs låter rakt igenom dyster men är kanske bara 50% dyster pga han berättar rakt upp och ner vad han sysslar med utan förstärkande adjektiv, som sydamerikanska författare, det här hände punkt slut), sen kommer Joe Blow innan Ampachino avslutar. Jag hade saknat transport-trap-rap.

Joe Blow – Knock You Down (Ft The Jacka, Husalah, Fed-X & Ampichino)

Det var också kul när Lee Majors gav Joe Blow ett överblivet beat från Lee Majors och The Jacka serien Go Bots, livat!

Joe Blow – Holla At Me (Ft Lee Majors & Yukmouth)

Annonser

Jocke Blås är tillbaka

Joe Blow eller Jocke Blås som han heter på svenska har släppt en ny skiva som handlar om hur internationell han är! Jag håller på att ladda ner den nu medan jag skriver, så jag har uppenbarligen inte hört mer än några få låtar som redan fanns på Internet tillgängliga för lyssning. Men jag beslutade mig för att börja skriva ändå, dels eftersom jag tyckte det var festligt att han har med en svensk flagga på skivomslaget (kanske betyder att han godkänner artistnamnet Jocke Blås), och dels eftersom jag kom att tänka på en gammal dunderdänga av B-Legit och Too Short. Vilket fick mig att tänka på en bild Petter417 tweetade om för ett tag sen på B-Legit och E-40 när de är två spinkiga (ok jämfört med nu) kids i typ high school. Här är den sången och den bilden:

B-Legit – So International (Ft Too Short)(2002)

Det är B-Legit till vänster och E-4o till höger. Kolla hur liten E-40 var och B-Legits v-ringade tröja haha.

Jocke Blås dök ju upp från nästan ingenstans i början på det här året med en skiva på ett skivbolag som jag tror typ är The Jackas. Jag hade bara hört ett kort mixtejp från typ december 2010 och några gästverser på lite Jacka-sånger innan dess, och så helt plötsligt släppte han en dunderskiva som fortfarande står sig som en av årets bästa. Vi skrev säkert om det då, jag vet att Onda t ex också har lyssnat massa. Så jag har mina förhoppningar kring den här också. Så där fyra sånger in låter detta samarbetet med Lee Majors, Matt Blaque och hjälten Fed-X bäst, mycket eftersom det låter som en sång som skulle kunna passa in på nån av Devilz Rejectz-skivorna.

Joe Blow – Ease The Pain (Ft Matt Blaque, Lee Majors & Fed-X)

Bonus den här videon med Lil Rue, där Joe Blow har en rätt fet vers (tredje). Det verkar som att de två och kanske Young Lox eller om det var Young Bossi ska släppa en samarbetsskiva full med sån här musik. Lil Rue kommer nog fortsätta göra bra musik med de här grabbarna även efter att han blivit utkickad ur Livewire och Bearfaced.

Transport Trap Rapp [Mixtape]

Nu var det ett drygt år sen Bayonnaise först började dyka upp i någon av våra tankar och någonstans på internet. Onda sa att ”hehe jag har en idé helvete vi startar en blogg om rapp från San Francisco-bukten och dess omnejd och kallar den bayonnaise. En blandning av Bay som Bay Area och Mayonnaise som vita snubbar”. Kanske det främsta som har hänt sedan dess (bayonnaise-relaterat) är att vi äntligen identifierat och hjälpt att vidare beskriva den melankoliska mob music som stammar från San Francisco-bukten och dess omnejd. Vi har inte riktigt definierat, men väl pratat om genren Transport-Trap-Rapp. Och här kommer det jävla blandbandet.

Det är en mix av några av våra favoritsånger som kan sägas tillhöra genren Transport-Trap-Rapp. Sätt på den här när ni åker i er hyrda Ford Ka eller i tunnelbanan eller när fan som helst ni känner för det. Det är fördjävla mycket fet musik och det är samlat på ett behändigt sätt. Oj förresten det är med några rappare från Akron, Ohio också, Ampachino och Freeze till exempel. De är liksom ett undantag. De gör bara musik med buktrappare och de låter som buktrappare och de är en del av kärnan av Transport-Trap-Rappen. Mycket av musiken är naturligtvis hämtade från klassiska album som Messy Marv och Berners Blow 1 (om båtfrakt) och Blow 2 (om flygfrakt), Ampichino och Berners Traffic 1 och Traffic 2, och givetvis från Bay Area’s egen Young Jeezy och den avskurna aortan inom Transport-Trap-Rap, den fenomenale Sky Balla. Lyssna och njut.

01. Sky Balla – Need A Bigga Room (Ft Blue Davinci)
02. Berner & Ampichino – Traffic
03. Ya Boy – Banana Boat (Ft J-Stalin)
04. Lee Majors – Plane Crash
05. The Jacka & Berner – Traffickin (Ft Fed-X & Lee Majors)
06. Ampichino – Bricks (Ft Rich The Factor & Boi Big)
07. Fed-X over Not The Same Beat (Slowed)
08. Sky Balla – Direct Connect (Ft Hell Rell)
10. Messy Marv & Berner – Blow Money (Ft Freeze)
11. Ampichino & Berner – Fam First (Ft The Jacka)
12. Ampichino & Berner – Not The Way
13. Messy Marv & Berner – The Re-Up (Ft Fed-X)
14. The Jacka – Not The Same
15. Fed-X – Awful Dodger (Slowed)
16. Berner – Well Connected

Obs Ladda ner genom att klicka på den där lilla pilen längst till höger i spelaren

ny jävla skjutvapen-rapp

Ap.9 är obeveklig, enligt albumet. Det är väl typ det relentless betyder? Här ska han obevkligt råna en bank. Jag tänker mig att de kommer att vara någon sorts Inside Man jobb, där Clive Owen rånar en bank genom att gömma sig inuti bankvalvet i en månad efter rånet, alla är förvirrade för det saknas inga pengar, sen en månad senare går han bara ut ur valvet med storkovan. Det skulle förklara varför vi har hört så lite av Ap. 9 sedan 2008 va? Han har suttit inne i ett bankvalv med syfte att råna det när tiden blev passande.

Ap.9 från världens fetaste rappgrupp (eller som diskuterats tidigare, med de medlemmarna borde det vara världens bästa rappgrupp, men det är nån sorts bakvänd holism som gäller här) The Mob Figaz. Vi börjar om, Ap.9 från The Mob Figaz har släppt en ny skiva. Det är jävla massa låtar, två album i ett. Allt låter som Ap.9 brukar göra, hårt och snabbt och enkelt, typ som Philthy Rich fast ännu enklare och hårdare. Det är fett mycket episka-gangster-draman där Ap. 9 och andra rappare från San Francisco-bukten och dess omnejd rappar om livet för en fifflare. Det är rätt avkopplande ändå. Jag håller på och lyssnar för andra gången just nu, och jag tänkte att jag ska sammanfatta skivan och Ap. 9 med en sång som låter fördjälva mycket som Ap. 9 och skivan:

Ap. 9 – Live This Everyday (Ft Al Casino)

Så här låter Ap. 9 alltid. Han pratar lite, han börjar rappa, så småningom låter han som en kulspruta. Det är ett Rob Lo beat. Det är med nån rappare man aldrig har hört talas om men som låter rätt bra. Och det handlar om fifflarlivet, ändå ett av de mest spännande liven.

Några andra saker gjorde mig glad när jag lyssnade på skivan,  fattar jag varför Lee Majors är med så mycket på buktskivor = han är deras Rick Ross. Jag har inte riktigt fattat det innan jag hörde honom på det här söder-beatet. Okay det är inte skitlikt, och jag tycker bättre om Rick Ross, men det är mest för att Rick Ross är en av kanske fem män som väger över 100 kg vars kroppar jag skulle kunna tänka mig ha (resten av listan kommer på en annan del av internet en annan gång).

Ap. 9 – Paper All Day (Ft Lee Majors)

Nästa sak som gjorde mig glad var att skivan har ännu en sång med alla medlemmar ur The Mob Figaz. Det är ju fantastiskt kul. Det är nåt sorts gammal västkust-beat fast med trumpeter och skit, sen när Ap. 9 börjar rappar låter det precis som att det var 1999 när gruppen släppte sin första skiva. Det märks inte alls att Ap9 är typ 37. Sen sjunger Husalah och man blir rädd att han ska glömma bort att rappa igen, fast det händer inte för han rappar efter The Jacka. Och The Jacka har den bästa versen, han låter exakt som man tänker sig att The Jacka brukar låta. Och Husalah låter precis som han brukar låta, rappande om en Caprice. Sen hinner Rydah knappt säga nåt innan Fed-X avslutar med en vers som låter exakt som man tänker sig att han brukar låta. Jävligt exakt och väntat, och ändå så fett.

Ap. 9 – Gone Head (Ft The Mob Figaz)

Ny jävla Mob Figaz sång

Det är en gammal jävla bild, vem det de kanske inte ens är så där långa längre. Husalah står till vänster, sen ser vi Rydah, och Fed-X och The jacka och framför böjer sig Ap.9.

The Mob Figaz – Loyal To The Mob (2011)

Det är på inget sätt en fantastisk sång, det kan man inte säga. Men det är ändå en helt ny sång av min favoritgrupp någonsin. Det där stämmer inte riktigt egentligen, The Mob Figaz är egentligen mer av min favoritbunt av rappare som råkar va i en grupp. Det var längesen de alla rappade med var sin vers på samma sång och det lät fantastiskt, såsom deras solosånger rätt ofta låter. Till exempel, jag tycker ju inte om att göra listor, men om jag skulle göra en lista över de bästa sångerna för de senaste åren, skulle minst en sång av en Mob Figaz medlem hamna topp tio de senaste fem åren typ.

Det verkar som att de ska släppa en skiva hursomhelst. Och de har bestämt sig för att mötas i den stil av rapp de alla vet att de behärskar, den melankoliska maffia-musiken. Det finns ingen rappare som låter så lidande och kan rappa om sorg lika ingripande som Rydah J Klyde, och Fed-X är nästan där han med. Det finns få rappare som kan rappar om livets toppar och dalar lika obesvärat, allvarligt och nästan apatiskt, som The Jacka. Det finns få rappare på jorden som sätter liv i ett beat lika mycket som Husalah. Och Ap. 9 är ju snabb och hård. Vi får se hur den här sågen låter när den är det sorgfyllda och melankoliska sammanhang som albumet med största sannolikhet kommer erbjuda, för nu saknar Loyal To The Mob förmågan att skapa samma våg av känslor som album av The Mob Figaz eller någon av medlemmarna förmår.

En gammal sång av tre Mob Figaz medlemmar som bonus:

Rydah J Klyde, Fed X & The Jacka – The Same Thing Every Day (2007)

Bra jävla musik från förr-nyss

Fed-X från The Mob Figaz rappar inte så ofta nu för tiden, men när han väl rappar är det känslofyllt och handlar främst om hans olika huvudbry. Ett huvudbry han inte rappar om så mycket är när han blev skjuten just i huvudet.

Det kommer så jävla mycket ny musik så det är fan svårt att hänga med. Jävla massa nykomlingar och gamlingar som vägrar lägga av. Äh varför skulle de göra det, de säljer ju skivor än och folk går på deras konserter, klart de ska fortsätta. Men det är svårt att hänga med hursomhelst. Så vanligtvis lyssnar jag på ny musik, uppblandat med några klassiska album från de senaste tio åren och rätt mycket fantastisk rapp-musik från 90-talet. Men! Det kom ju skitmycket feta låtar som jag spelade sönder bara för några år sedan. Det är ju tyvärr sällan tokar som lyssnar på så mycket musik som vi gör kommer ihåg att man kan gå tillbaka nåt år eller två bara för att bli skituppryckt av moderna klassiker. Så…

Hemma i Årsta.

På min lediga fredag tänker jag dela med mig av sånger som jag spelade sönder när de kom, häromåret. Givetvis inte de låtar jag spelade som mest enbart, det är ju skitsvårt att komma ihåg. Men jag tittade igenom mitt mediabibliotek, sprang mellan korridorerna och tog en cognac ur den gamla jordgloben i mitten av rummet som egentligen går att fälla upp så är det en bar. Jag hittade lite gamla sånger som är skitfeta hursomhelst. Här är dem och kanske nåt ord om dem.

Fed-X – Awful Dodger (2007)

The Jacka – Aspen (2007)

2007 var året jag upptäckte att det fanns sinnessjukt fet melankolisk mob music ifrån norra Kalifornien. Jag hade mest hört talas om The Mob Figaz från disslåtar av A-Wax och visste inte alls vilka de var, vem fan visste det. Awful Dodger är anledningen till att jag älskar alla Fed-X verser jag hört typ, rösten inger en sån jävla verklig känsla av smärta. Och Aspen är en av 2007 års bästa låtar alla kategorier, den och All Over Me skulle blivit Tear Gas ledsånger, men skivan dröjde och The Jacka snickrade ihop lite annat klassiskt material istället.

JT The Bigga Figga – World Wide (2007)

Mannen som har skapat fler artister än nån annan man. Han släpper egen musik ibland, men knappt nån lyssnar. Men fan, JT The Bigga Figga släppte en nästan klassisk skiva för bara några år sen, jävlar i mig vilka produktioner, det låter jävligt bukten, jävligt Thizz faktiskt.

Sean Paul – You Need It, We Got It (Ft San Quinn & Berner) (2007)

Jävlar i mig den swaggeriaste rapparen på jorden hänger med buktrappare. Ja det är alltså Sean P från Atlanta-gruppen Youngbloodz och inte han från Karibiska övärlden. Okay det är ingen fantastisk låt, men ändå. Jag saknar ambitionen att göra musik på såna här beats, det är bara flumknarkade från Memphis som gör det nuförtiden. Alla crunk-nissar från Atlanta försöker låta som Travis Porter/Roscoe Dash nu. Det är ju skitbra musik, så visst. Men jag saknar Atlanta-crunkens påverkan på andra regioner. Bukt-ATL samarbeten idag handlar mer om att låta som gitarrhippien Bob.

Rappin 4-Tay – Live From The 415 (Feat. San Quinn, Messy Marv, Big Rich & Seff Da Gaffla)(2007)

Shady Nate, Beeda Weeda & Kaz Kyzah – Don’t Ghostride (2008)

Live From The 415 skriker buktrapp. Det låter exakt som det brukar låta när en gammal veteranrappare gör musik nuförtiden. Inspirerat från förr som fan och med lite nya småljud i bakgrunden på beatet, lite modernare slang. Det här var Rappin 4-Tay’s senaste album, och han hade än makt att samla ihop en hel drös kanonrappare. Det gamla gardet fick en till chans att skina om man säger. Och Livewire-rapparna Beeda Weeda och Shady Nate är ungarna som parallellt visade var buktens framtid låg. Tillsammans med Kaz Kyzah från The Team tog de avstamp och visade förakt för det som kallats buktens hopp, hyphy. Livewire ville göra modern gangster-rapp till buktens signum.

Avslutningsvis, jag kan inte låta bli att lägga upp kokainsnortarfavoriten Playin With My Nose, för att uppmuntra lite kolabruk. Jag lyssnade sönder den här låten. Det var ju första gången jag hörde Messy Marv någonsin och sen dess har jag hört honom rappa circa 10.000 gånger. Och som motpunkt, bara för att Messy Marv knarkar, Don’t Lose Your Head.

Messy Marv – Playin With My Nose (2006)

Zion I – Don’t Lose Your Head (Ft Too Short)(2007)

Djävulens avskum

Devilz Rejectz – Death 2 My Enemies (Ft Lil Rue & Husalah)

Det här är jävligt jävla skitbra. Jag har stora problem med att välja vilka sånger jag ska dela med mig av. Av 21 är åtminstone 15 aktuella för att kalla skivans bästa sång. Det är alltså 15 sånger som alla flyger direkt in på listan över 50 bästa sånger i år. Om jag någonsin skulle göra en sån lista så klart. Jag har så svårt för att lista saker, jag har till exempel skitmånga olika favoritartister, min topp fem lista består av 25-30 rappare. The Jacka är en av dem, det är inte Ohio-rapparen Ampichino. Men va fan. Han har förmågan som tusen andra rappare saknar, han kan göra jämna och fantastiska album, gång på gång. Han vet att han aldrig kommer bli uppskattad som en känd och stor artist, istället så han fortsätter vråla in knarklangar-anthems i studion och sätta ihop sångerna så de blir sjukt bra album som han säljer själv.

Devilz Rejectz – Hustle In The Rain (Ft T-Nutty & Husalah)

The Mob Figaz – Hustle In The Rain (1999)

Som ni ser här ovan har The Jacka varit med på minst två sånger som heter Hustle In The Rain. Den lite äldre är från The Mob Figaz debut-skivan som de släppte med hjälp av C-Bo på 90-talet, det var samma årtionde som som internet blev känt förresten, och tur är väl det. Jag räknade på åren och händelserna häromdagen, det visar sig att jag för ungefär exakt åtta år sen trodde att min mailadress började med www. Det är sant. Jag kommer ihåg det, jag skulle ge min mail till en kompis som jag spelade fotboll med, vi hade varit på Seychellerna och spelat fotboll och nu skulle maila av nån anledning, han ba ”börjar din e-post adress verkligen på www, det gör de ju aldrig?” ”hehehe” svarade jag.

Ampichino från Akron, OH. Med en blåtröja och en burk.

Devilz Rejectz – Break M Off (Feat. Fed-X, Chino Nino & Luchiono)(2007)

Det här är som ni ser den andra skivan Ampichino och The Jacka släpper som Devilz Rejectz, den första kom för tre år sedan och var även den fantastisk. Jag missade den när den kom och hörde den först i februari i år tyvärr. Till skillnad från den nya skivan är den äldre gästad av en hel del folk som jag inte känner till alls, kanske är de också från Akron i Ohio. Vad har hänt här egentligen? Hur kommer det sig att en rappare från Ohio spelar inte så jäkla mycket musik med bay herrar? Det är inte ens en The Regime kontakt. Vad är det som har drivit Ohio-rappare ifrån sin egen kust till helt andra delen av kontinenten? Jag tror att det kan ha att göra med Sick Wid It Records och Rap-A-Lot Records marknadsföring på 90-talet. Det sägs nämligen att Rap-A-Lot ända sedan början på 90-talet marknadsfört sig via direkt så kallade svarta kanaler, inte via teve och radio för att få den vita medelklassen att köpa skivorna. Jag vet ju inte helt hur det gått till, fråga J-Prince, men kanske genom att turnerar runt mycket, genom att hålla sig med annonser i tidningar som Murder Dog. Det är till exempel allmänt känt att Oakland-rapparen Yukmouth är skitpopulär bland gatufolk i Philadelphia. Kanske har de satt ett frö av Bay Area-rapp kärlek även i Ohio? Är det därför Ampichino och hans kompisar spelar in så mycket musik i buktområdet?

The Jacka chillar med Cellski i bakgrunden.

De här två Devilz Rejectz skivorna är hursomhelst mer eller mindre definitionen av Mob Music, det är så jag skulle förklara det hursomhelst. Jag skulle sätta på Mob Trial III, Blow II och Devilz Rejectz I och II. Koppla av till den här skiten. Det här är riktig flygplansmusik, det här är glidflygplansmusik. Det här är melankoliskt och hårt. Ge det här en chans. Bara det att det är den senaste skivan sen kanske nån av Mob Trial-skivorna som alla medlemmar ur The Mob Figaz är samlade på samma officiella album.

Devilz Rejectz – Convo

Devilz Rejectz – 911