Lite jag missat

Det är lite jag missat på sistone visar det sig, eller mest att jag missat att skriva om det pga bristande Internet och tid osv. Jocke Blås har ju som ni kanske vet släppt en ny skiva iaf, den heter Real Recoginze Real och innehåller en hel del riktig rap om man säger. Det är ju typ det tristaste man kan tänka sig, så därför besparar jag er till exempel sången Real Rap. Skivan innehåller som väntat och önskat en drös jättebra musik också, till exempel den här sången med tre av fem Mob Figaz medlemmar va. Det känns så nostalgiskt.

Mob Figaz var ju, som ni vet, en grupp som gjorde extremt bra mob muisc/bukt gangsta rap typ 99 och fem sju år frammåt. Nu var det ett tag sen de gjorde nåt tillsammans, men det hindrar inte ungtuppar som Jocke Blås att fortsätta göra musik som låter som förr. Eller, det är ju hans sång men det är ju typ inte hans sång, han rappar till exempel först som tredje man. Jacka börjar sjunga, Husalah fortsätter med sång-rap, och Fed-X lägger en helt vanlig Fed-X vers (dvs låter rakt igenom dyster men är kanske bara 50% dyster pga han berättar rakt upp och ner vad han sysslar med utan förstärkande adjektiv, som sydamerikanska författare, det här hände punkt slut), sen kommer Joe Blow innan Ampachino avslutar. Jag hade saknat transport-trap-rap.

Joe Blow – Knock You Down (Ft The Jacka, Husalah, Fed-X & Ampichino)

Det var också kul när Lee Majors gav Joe Blow ett överblivet beat från Lee Majors och The Jacka serien Go Bots, livat!

Joe Blow – Holla At Me (Ft Lee Majors & Yukmouth)

Jocke Blås är tillbaka

Joe Blow eller Jocke Blås som han heter på svenska har släppt en ny skiva som handlar om hur internationell han är! Jag håller på att ladda ner den nu medan jag skriver, så jag har uppenbarligen inte hört mer än några få låtar som redan fanns på Internet tillgängliga för lyssning. Men jag beslutade mig för att börja skriva ändå, dels eftersom jag tyckte det var festligt att han har med en svensk flagga på skivomslaget (kanske betyder att han godkänner artistnamnet Jocke Blås), och dels eftersom jag kom att tänka på en gammal dunderdänga av B-Legit och Too Short. Vilket fick mig att tänka på en bild Petter417 tweetade om för ett tag sen på B-Legit och E-40 när de är två spinkiga (ok jämfört med nu) kids i typ high school. Här är den sången och den bilden:

B-Legit – So International (Ft Too Short)(2002)

Det är B-Legit till vänster och E-4o till höger. Kolla hur liten E-40 var och B-Legits v-ringade tröja haha.

Jocke Blås dök ju upp från nästan ingenstans i början på det här året med en skiva på ett skivbolag som jag tror typ är The Jackas. Jag hade bara hört ett kort mixtejp från typ december 2010 och några gästverser på lite Jacka-sånger innan dess, och så helt plötsligt släppte han en dunderskiva som fortfarande står sig som en av årets bästa. Vi skrev säkert om det då, jag vet att Onda t ex också har lyssnat massa. Så jag har mina förhoppningar kring den här också. Så där fyra sånger in låter detta samarbetet med Lee Majors, Matt Blaque och hjälten Fed-X bäst, mycket eftersom det låter som en sång som skulle kunna passa in på nån av Devilz Rejectz-skivorna.

Joe Blow – Ease The Pain (Ft Matt Blaque, Lee Majors & Fed-X)

Bonus den här videon med Lil Rue, där Joe Blow har en rätt fet vers (tredje). Det verkar som att de två och kanske Young Lox eller om det var Young Bossi ska släppa en samarbetsskiva full med sån här musik. Lil Rue kommer nog fortsätta göra bra musik med de här grabbarna även efter att han blivit utkickad ur Livewire och Bearfaced.

Transport Trap Rapp [Mixtape]

Nu var det ett drygt år sen Bayonnaise först började dyka upp i någon av våra tankar och någonstans på internet. Onda sa att ”hehe jag har en idé helvete vi startar en blogg om rapp från San Francisco-bukten och dess omnejd och kallar den bayonnaise. En blandning av Bay som Bay Area och Mayonnaise som vita snubbar”. Kanske det främsta som har hänt sedan dess (bayonnaise-relaterat) är att vi äntligen identifierat och hjälpt att vidare beskriva den melankoliska mob music som stammar från San Francisco-bukten och dess omnejd. Vi har inte riktigt definierat, men väl pratat om genren Transport-Trap-Rapp. Och här kommer det jävla blandbandet.

Det är en mix av några av våra favoritsånger som kan sägas tillhöra genren Transport-Trap-Rapp. Sätt på den här när ni åker i er hyrda Ford Ka eller i tunnelbanan eller när fan som helst ni känner för det. Det är fördjävla mycket fet musik och det är samlat på ett behändigt sätt. Oj förresten det är med några rappare från Akron, Ohio också, Ampachino och Freeze till exempel. De är liksom ett undantag. De gör bara musik med buktrappare och de låter som buktrappare och de är en del av kärnan av Transport-Trap-Rappen. Mycket av musiken är naturligtvis hämtade från klassiska album som Messy Marv och Berners Blow 1 (om båtfrakt) och Blow 2 (om flygfrakt), Ampichino och Berners Traffic 1 och Traffic 2, och givetvis från Bay Area’s egen Young Jeezy och den avskurna aortan inom Transport-Trap-Rap, den fenomenale Sky Balla. Lyssna och njut.

01. Sky Balla – Need A Bigga Room (Ft Blue Davinci)
02. Berner & Ampichino – Traffic
03. Ya Boy – Banana Boat (Ft J-Stalin)
04. Lee Majors – Plane Crash
05. The Jacka & Berner – Traffickin (Ft Fed-X & Lee Majors)
06. Ampichino – Bricks (Ft Rich The Factor & Boi Big)
07. Fed-X over Not The Same Beat (Slowed)
08. Sky Balla – Direct Connect (Ft Hell Rell)
10. Messy Marv & Berner – Blow Money (Ft Freeze)
11. Ampichino & Berner – Fam First (Ft The Jacka)
12. Ampichino & Berner – Not The Way
13. Messy Marv & Berner – The Re-Up (Ft Fed-X)
14. The Jacka – Not The Same
15. Fed-X – Awful Dodger (Slowed)
16. Berner – Well Connected

Obs Ladda ner genom att klicka på den där lilla pilen längst till höger i spelaren

ny jävla skjutvapen-rapp

Ap.9 är obeveklig, enligt albumet. Det är väl typ det relentless betyder? Här ska han obevkligt råna en bank. Jag tänker mig att de kommer att vara någon sorts Inside Man jobb, där Clive Owen rånar en bank genom att gömma sig inuti bankvalvet i en månad efter rånet, alla är förvirrade för det saknas inga pengar, sen en månad senare går han bara ut ur valvet med storkovan. Det skulle förklara varför vi har hört så lite av Ap. 9 sedan 2008 va? Han har suttit inne i ett bankvalv med syfte att råna det när tiden blev passande.

Ap.9 från världens fetaste rappgrupp (eller som diskuterats tidigare, med de medlemmarna borde det vara världens bästa rappgrupp, men det är nån sorts bakvänd holism som gäller här) The Mob Figaz. Vi börjar om, Ap.9 från The Mob Figaz har släppt en ny skiva. Det är jävla massa låtar, två album i ett. Allt låter som Ap.9 brukar göra, hårt och snabbt och enkelt, typ som Philthy Rich fast ännu enklare och hårdare. Det är fett mycket episka-gangster-draman där Ap. 9 och andra rappare från San Francisco-bukten och dess omnejd rappar om livet för en fifflare. Det är rätt avkopplande ändå. Jag håller på och lyssnar för andra gången just nu, och jag tänkte att jag ska sammanfatta skivan och Ap. 9 med en sång som låter fördjälva mycket som Ap. 9 och skivan:

Ap. 9 – Live This Everyday (Ft Al Casino)

Så här låter Ap. 9 alltid. Han pratar lite, han börjar rappa, så småningom låter han som en kulspruta. Det är ett Rob Lo beat. Det är med nån rappare man aldrig har hört talas om men som låter rätt bra. Och det handlar om fifflarlivet, ändå ett av de mest spännande liven.

Några andra saker gjorde mig glad när jag lyssnade på skivan,  fattar jag varför Lee Majors är med så mycket på buktskivor = han är deras Rick Ross. Jag har inte riktigt fattat det innan jag hörde honom på det här söder-beatet. Okay det är inte skitlikt, och jag tycker bättre om Rick Ross, men det är mest för att Rick Ross är en av kanske fem män som väger över 100 kg vars kroppar jag skulle kunna tänka mig ha (resten av listan kommer på en annan del av internet en annan gång).

Ap. 9 – Paper All Day (Ft Lee Majors)

Nästa sak som gjorde mig glad var att skivan har ännu en sång med alla medlemmar ur The Mob Figaz. Det är ju fantastiskt kul. Det är nåt sorts gammal västkust-beat fast med trumpeter och skit, sen när Ap. 9 börjar rappar låter det precis som att det var 1999 när gruppen släppte sin första skiva. Det märks inte alls att Ap9 är typ 37. Sen sjunger Husalah och man blir rädd att han ska glömma bort att rappa igen, fast det händer inte för han rappar efter The Jacka. Och The Jacka har den bästa versen, han låter exakt som man tänker sig att The Jacka brukar låta. Och Husalah låter precis som han brukar låta, rappande om en Caprice. Sen hinner Rydah knappt säga nåt innan Fed-X avslutar med en vers som låter exakt som man tänker sig att han brukar låta. Jävligt exakt och väntat, och ändå så fett.

Ap. 9 – Gone Head (Ft The Mob Figaz)