Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.

Livewire-fokus: Ronald Mack

Ronald Mack kanske pratar med sin knarklangarkompanjon eller med en fiende.

Den här Ronald Mack (eller som jag tycker om att tänkta, Ronald MackDonald) är helt klart en av de minst kända rapparna i Livewire. Han har inte släppt så mycket material vad jag vet och han brukar inte dyka upp på så mycket skivor som inte är Livewire-släpp och så vidare. Men jag tycker om honom ändå! Mest för att han ibland låter som C-Murder eller Master P! Ibland som Master P lät när han gjorde g-funk i Richmond och ibland som han lät när han blev miljardär i New Orleans. Eller så inbillar jag mig bara.

Master P – Rolling The Dice (1991)

Ronald Mack – Knockin The Fiends (2010)

Hursomhelst har jag lyssnat lite på det korta mixtapet Ronald Mack släppte i mellandagarna. Det är hård jävla mob music, men kanske utan den briljans vi är vana vid att höra från buktartister. Däremot inte sagt att Ronald Mack inte deltagit i skapandet av fantastisk musik. Till exempel låter han jävligt bra bredvid den likaledes vrålande och gapande hårdingen Stevie Joe. Ronald har även en viss kemi med Lil Blood, vilket märks på den Biggie Smalls-samplande dängan har nedan. Till och med HD får för sig att ta i lite grann och visa att han inte alltid känner sig sömning, det ska en Biggie-sampling till för det.

Skivan handlar faktiskt en del om skjutvapen och hur det är bäst att avlossa sin arsenal innan fienden får chansen.

På Ride My Enemies gästas Ronald Mack av två okända rappare, varav en river sönder hela jävla beatet och skrämmer vettet ur mig. Jag orkar inte lyssna och jämföra, men jag tror det kan va samma rappare som hotade att slita halsen av alla golbögar som kom i hennes väg på en Philthy Rich-skiva från i höstas (hörs här). Kanske är det hon som heter Kiwi Da Beast som har gormat ut våldshot på Livewire-låtar här och där.

Ronald Mack – Ride My Enemies (2010)

Ronald Mack, Lil Blood & HD – Hit It, Split It (2009)

Stevie Joe – Hey Lil Mama (Ft Ronald Mack)

Fortsätter Ronald Mack att öva sig på att rappa kan han bli någon sorts bukt-motsvarighet till Uncle Murda. Men jag tror han bör profilera som löjligt hård om han vill sälja mer skivor. Han ger Livewire en del gatu kredibilitet om inte annat.

Namn och nytt 2

Plane Jane ser väldig medveten ut.

Nu är det inte så bråttom, men ändå känner jag mig stressad. Eller snarare bakis, det är lagom osoft oavsett vad jag gör, hur jag sitter. Utomhus provade jag, det var kallt tills jag kom inomhus då var det för varmt. Umgänge var trevligt, men jag vill ändå typ ligga i sägen själv och kolla på teve, fast det var tråkigt. Så jag surfar lite musik. Hittar lite musik. Lyssnar på lite musik. Delar med mig av lite musik. Även lite musik jag lyssnat på sedan även innan förra Namn och Nytt-posten. Framförallt ville jag dela med mig av Livewire–Mob Figaz samarbetet som följer här:

Stevie Joe – Beast Mode ft. Husalah & Philthy Rich

Stevie Joe – No Credit ft. HD, Lil Blood & Philthy Rich
Alltså Livewire och The Mob Figaz tillsammans är egentligen så självklart, det behövs verkligen inte tänkas efter speciellt länge för att se potentialen. Två grundstenar i 2000-talets mob music, så klart det blir fett när de samarbetar. Sen att jag tycker att det verkligen blir fett varenda gång Husalah gör musik, någonsin. Det är ju rätt konstigt, där inser jag ju att jag tycker konstigt mycket om hans musik. Ingen är ju alltid bra, men ändå är Husalah alltid bra. Jag har ingen aning om vilket projekt varken ”Beast Mode” eller ”No Credit” kommer ifrån, det är oklart. Men N”o Credit” har ju en musikvideo så det är säkert något viktigt, och jag tror nog att Beast Mode kommer få en egen video också. I ”No Credit” sjunger HD refrängen, och sjunger ”I just bought a chinese cake, can’t wait to spray that”, vad menar han med det? Vad är en ”chinese cake”? Är det en drogreferens?

Rob Lo – Stackin’ Big Cake
En till sång om kakor! Fast andra kakor här kanske. Det är sannerligen inte så ofta man stöter på vokalisten Rob Lo, desto oftare producenten. Även om det är skitsällan nu förtiden det också. Jag tänkte på det här om dagen, vad har han tagit vägen Rob Lo? Det är alltså Rob Lo som varit The Mob Figaz mest använda producent de senaste tio åren.  Han var med en del på The Jacka’s storsäljande skiva Tear Gas, men vad har han gjort sen dess? Kanske jobbar han på Fed-X solo-skiva. När A-Wax dissade (en historia vi tar en annan gång) alla fem Mob Figaz en efter en, var det en sjätte herre han inte kunde låta bli att nämna vi namn,  nämligen producenten Rob Lo. Ibland hör man honom, men för sällan för att nån någonsin ska har lärt sig hans röst. Och här hör man lite varför, jag kan inte låta bli att lyssna eftersom han ligger bakom så mycket annan bra musik, men det är ju ingen rapp-virtuos eller särskilt nyskapande vokalist.

Plane Jane – Aye Yo
Jag har ingen aning om vem det här är. Men hon är rätt duktig! Jag hoppas att hon släpper tolv mixtapes nästa år så att hon blir ännu bättre och blir riktigt bra. Jag tror nämligen att rappare tjänar på att träna på att rappa, ju mer de spelar in desto bättre blir de, som med vad som helst. Släppt musiken, låt folk höra. Det finns massa rappare som släppt dåliga mixtapes i år och så vips så blir de bra och då börjar folk lyssna, folk fortsätter ge det chansen om de bara hör lite potential. Jag är trött på att höra kvinnliga rappar som gör typ två sånger var, släpp mer musik för fan. Plane Jane är från Richmond hursomhelst.

Big Rich – La La La (Feat. SU, YB The Rockstar)
Fillmoe Rich a.k.a. Big Rich från Fillmoe har varit ganska medelmåttig ganska länge, enligt mig. Han hade nån hit på Sick Wid It (E-40 och hans släktingars skivbolag), släppte en skiva. Har släppt en del skivor sen dess. Helt okay men inte jättebra uppfattar jag det som. Inte sällan har han bättre gästrappare än vad han rappar själv. Hans nya skiva Built To Last är helt okay, efter en genomlyssning. Festligast var dock den här sången! Han har ju för fan samplat ATC – Around The World eller nåt sånt, nån trance techno bit är det.

Roach Gigz – The Dopest 2
Avslutningsvis är vi begeistrade över att den unge San Francisco-spaggen Roach Gigz har läckt en ny sång från hans kommande projekt. Resten av skivan får vi vänta på tills januari, men här hör vi hans nasala rapp lite i förväg. Sången hade varit roligare om ”The Dopest” betydde ”knarkigaste” och inte bästa och att han skröt om hur knarkig han var, men den är bra ändå.

Livewire-fokus: HD

Ungefär 1:30 in i klippet börjar en fantastisk sång.

Boom bap rapp-älskaren HD från Ice City a.k.a. Norra Oakland är en av de mer anonyma medlemmarna i super-gänget Livewire. De av hans mixtape jag hört, Extortion Muzic Vol. 1 & 2, består delvis av typisk Livewire-maffia-musik a la DJ Fresh och delvis omgjorda gamla östkustfavoriter. Nån låt som jag känner igen att Brooklyn-rapparen Jay-Z har sjungit på förut, en annan sång är en omgörning av Brooklyn-rapparen Notorious B.I.G.s hitsång Get Money, och ett beat är från filmen 8 Mile, ytterligare en sång heter Real Hip-Hop. Nånting man hade kunnat tänka sig att typ bay-rapparna Zion-I eller Rasco hade kunnat hitta på att döpa en sång till, men nu är det alltså gangster-rapparen HD som valt att visa var han står. Man skulle kunna tro att det är bulgar eller nån annan konstig människa som upptäckt hip-hop genom begagnade cd-skivor han hittat på en tipp i en låda med blandat skräp från min brors pojkrum, som stått tomt sedan 2003. Hade dessa östkust-toner spelats upp helt sådär från mitt itunes-bibliotek hade jag trott att det var typ Grand Daddy I.U., Grap Luva eller Access Immortal eller nån annan anonym New York-rappare som jag lyssnat på i perioder men inte känner igen rösten på. Det här låter toppen kanske ni tycker? Jag vet inte. I teorin har jag inget emot det.

Vad står HD för? Jag tänker Harley Davidson och då tänker jag på frisörsalongen Hårley Davidsson. Men kanske att det står för High Definition eller nåt annat.

Varför skriver jag då om det? Jag skriver ju bara om musik jag gillar. Och några av HDs sånger är skitbra. Sen när bryr sig nån om en artist gör lite jobbig musik så länge den gör lite bra musik. Sen alltid, men ändå. Det som är bra det är bra, det ska vi inte glömma, även om en artist namn inte är en kvalitetsgarant av rang som Solna Korv (Signelinho, 2008). HD gör sig måhända bäst som en del av grupperna The Bearfaced Gang (bland annat tema-musik om att bära björnmasker, kanske kanske inte har det något att göra med homosex-rörelsen där män verkligen uppskattar andra män som ser ut lite som björnar, håriga och dana, och kallar dessa män för ”Bears”, kanske att de har sex på parkeringsplatser, Ice City-rapparna säger inte ”no homo” så ofta så man vet inte) med Livewire– och Ice City-kompisarna Lil Rue och Hen Sippa och gruppen Murdah Fa Hire med Lil Rue och Lil Blood, eller i olika samarbeten med andra Livewire-kompisar.

I den här posten stöter ni på två musikvideor. Den första som är i toppen av sidan rappar Lil Rue och HD om det jag förmodar är en bortgången kamrat, Boont, över ett sjujävla beat. Och i videon här ovan rappar Lil Blood och HD om lite allt möjligt. De två sångerna finns att ladda hem som mp3 och dessutom går det att lyssna på ännu en bra HD-sång, allt här nedan.

HD – Boonts Day (Feat. Lil Rue)

HD – The 4th Quarter (Feat. Lil Blood)

HD – 40 Glock Usa (Feat. Philthy Rich, Lil Rue, Gamble)