Manikyrer och pedikyrer.

Hugh E. MC & Flymar

Nån gång då och då kommer jag återposta lite skit jag skrivit om olika bay rappers runt om på andra delar av internet, just eftersom det är såpass jävla fett att det förtjänar minst en till plats att höras på. Så blir det nu. Flymar’s (eller Fly Mar) gamla dänga The Nigga är helt enkelt alldeles för fet för att missa.

Flymar – The Nigga

Ungefär hundra lyssningar senare tycker jag fortfarande det är för roligt, och för jävla tufft, att den hårdhudade Frisco-rapparen Marvin beskriver sin freshness genom att berätta om sina fixade naglar. Samtidigt som han pratar om hur duktig han är på att rappa, och hur hård och tuff han är rent allmänt. Och sen ser man ju på bilden, fan vilken toppenkille det verkar va, så lattjo, och om allt han säger om sig själv stämmer är han ju fräsch som en renlevnadstokbuddhist efter en spahelg i Dalarna. Men, det spelar ju inte så stor roll för mig egentligen, hur fräsch han är, jag kommer säkert aldrig träffa honom. Det jag däremot får chansen att njuta av är hans metaforer.

rougher than rough, no buff, I do damage,
tougher than tough just like a steak sandwhich,
that’s well done,
so hot that cheese is melt,
I’m so fucking fresh I even get my nails done,
that’s a manicure and I stay fresh for sure,
and when I get my feet done that is a pedicure

Och lite Eazy-E/NWA samplingar som refräng. Ett hårt jävla beat. Attityden är inte helt olik den herr Hugh E. MC skiner med på sitt stora verk, som vi delade med oss av här om veckan. Men med Flymar får vi höra lite mer kraft, det låter lite mer östkust än Hugh E. MC’s klassiska bay sound.

The Nigga släpptes på en EP’n I’m The Nigga! 1992 (OBS, kolla omslaget, det är ett utropstecken i titeln, bara det!!). Tror jag. Jag hittar ingen officiell info, men strunt samma, det låter väldigt 1992. Utöver kraftexplosionen The Nigga får vi höra All Bitches Aint Shit, men ännu en excellent Eazy-E sampling till refräng. Vi får höra semiballaden You’re Gonna Wish You Never Dissed Me, där Flymar klagar över sitt kärleksliv, allt han gjort för sin fagra dam,

I though I had a beef product, but you was poultry,
you chickend out, and commited adultery

I’ve taken you to motels, and even hotels

och ända gick det åt fanders verkar det som. EP’n avslutas med gangsterdramat Push Came To Shove, som bjuder på ännu en Eazy-E sampling. Det är genomgående en hård och välåldrad gangsterskiva som i sin korthet ger mer än den kräver, i en tidsålder där vi översköljs med mer musik och mer sånger än vad det borde vara möjligt att hinna ta till sig. Det är en fet jävla EP, så varsågod och njut.

The Magical One – Flymar – I’m The Nigga! (1992)

1. The Nigga
2. All Bitches Aint Shit
3. You’re Gonna Wish You Never Dissed Me
4. Push Came To Shove

Annonser

Hugh E. MC

Hugh E. MC – H-Nigga Grove

Nu tar ni först och främst och sätter på musiken här ovanför.

I never paid a bitch [why h?]
I’m not the type of nigga, who get pussy whipped,
why pay a hoe when you game is strong,
keep a bitch broke that’s the theme of the song

—-
you got suckas talkin shit on the mic,
but I wouldn’t give a fuck they couldn’t beat me in a fist fight,
much less in a lyrical contest,
my jams dope,
I think you better rush this, pimp money and go,
like mack mark mayne, I’m pimpin the hoes,
you got suckas on the mic, punk prankstas,
as for me, I’m a true blue(?) gangsta

Den här låten, som kom nån gång under slutet av 80-talet, handlar alltså om; koppleri, kvinnohat, polistrakasserier, handel med crack, gol-hat, veka räppers som pratar skit på micken, allmäna hot mot alla som visar upp en negativ attityd, fellatio, Fillmoe-turf-representing, och givetvis allmänt skryt om Hugh E. MC’s rapskillz och person. Det är som att Hugh E. MC ville göra en låt som sammanfattar vad de kommande 20 årens rapmusik kommer handla om. Det lyckades ju han med. Fast egentligen tror jag mest han ville skryta så mycket som möjligt och ha det kul i studion med DJ-X1. I farten lyckades han skapa ett verk som gjorde honom till en bidragande faktor för framväxandet av San Franciscos rap scen, som då, och för alltid hamnat aningen i skymundan för sina grannar i San Francisco-bukten (främst Oakland och Vallejo).

Så här nu, när jag lyssnat på låten tio gånger i rad, får jag lite snuskgubbekänslan när han berättar om hur mycket han föredrar att kvinnor promenerar mot söder på honom, istället för att hålla på och tjattra så mycket.  Den är fett fet anyhoo. Nuförtiden skriver han  hursomhelst kinesiska visdomsord på twitter och berättar om hur han hjälper till att ta hand om hemlösa i Frisco då och då,  det är ju fint.

Styrkan i H-Nigga-Grove är enligt mig ändå attityden, som komplementeras utmärkt av basen (låter nästan som akustisk gitarrbas eller vad fan det kan heta). Det gjorde du bra, DJ-X1, brukar jag tänka när jag fått för mig att lyssna på den här sången igen. Riktigt lika hög nivå håller inte EP’n Gangsta Knowledge, vilket mest betyder att de andra fyra sångerna inte är legendariska bay hits. Det är hursomhelst i sin helhet fem väldigt starka låtar, emellan den inledande Gangstamatic, en kraftig NWA-låtande bit, och melodramatiska My Poetry, som låter som om den hade kunnat smyga in på Gangstarrs In The Arena, är det en väldigt stark EP. Som jag nu bjuder på för nedladdning, så att ni inte behöver slänga upp de dryga 100USD som Amazon vill ha för en använd kassett eller EP-skiva (är det samma sak som en vinylskiva? som man måste ha en vinylmaskin för att spela?).

Hugh E MC & DJ-XI – Gangsta Knowledge (1989)

1. Gangstamatic
2. H-Nigga Grove
3. It’s The Game
4. My Poverty
5. Let The Beat Flow