ny jävla skjutvapen-rapp

Ap.9 är obeveklig, enligt albumet. Det är väl typ det relentless betyder? Här ska han obevkligt råna en bank. Jag tänker mig att de kommer att vara någon sorts Inside Man jobb, där Clive Owen rånar en bank genom att gömma sig inuti bankvalvet i en månad efter rånet, alla är förvirrade för det saknas inga pengar, sen en månad senare går han bara ut ur valvet med storkovan. Det skulle förklara varför vi har hört så lite av Ap. 9 sedan 2008 va? Han har suttit inne i ett bankvalv med syfte att råna det när tiden blev passande.

Ap.9 från världens fetaste rappgrupp (eller som diskuterats tidigare, med de medlemmarna borde det vara världens bästa rappgrupp, men det är nån sorts bakvänd holism som gäller här) The Mob Figaz. Vi börjar om, Ap.9 från The Mob Figaz har släppt en ny skiva. Det är jävla massa låtar, två album i ett. Allt låter som Ap.9 brukar göra, hårt och snabbt och enkelt, typ som Philthy Rich fast ännu enklare och hårdare. Det är fett mycket episka-gangster-draman där Ap. 9 och andra rappare från San Francisco-bukten och dess omnejd rappar om livet för en fifflare. Det är rätt avkopplande ändå. Jag håller på och lyssnar för andra gången just nu, och jag tänkte att jag ska sammanfatta skivan och Ap. 9 med en sång som låter fördjälva mycket som Ap. 9 och skivan:

Ap. 9 – Live This Everyday (Ft Al Casino)

Så här låter Ap. 9 alltid. Han pratar lite, han börjar rappa, så småningom låter han som en kulspruta. Det är ett Rob Lo beat. Det är med nån rappare man aldrig har hört talas om men som låter rätt bra. Och det handlar om fifflarlivet, ändå ett av de mest spännande liven.

Några andra saker gjorde mig glad när jag lyssnade på skivan,  fattar jag varför Lee Majors är med så mycket på buktskivor = han är deras Rick Ross. Jag har inte riktigt fattat det innan jag hörde honom på det här söder-beatet. Okay det är inte skitlikt, och jag tycker bättre om Rick Ross, men det är mest för att Rick Ross är en av kanske fem män som väger över 100 kg vars kroppar jag skulle kunna tänka mig ha (resten av listan kommer på en annan del av internet en annan gång).

Ap. 9 – Paper All Day (Ft Lee Majors)

Nästa sak som gjorde mig glad var att skivan har ännu en sång med alla medlemmar ur The Mob Figaz. Det är ju fantastiskt kul. Det är nåt sorts gammal västkust-beat fast med trumpeter och skit, sen när Ap. 9 börjar rappar låter det precis som att det var 1999 när gruppen släppte sin första skiva. Det märks inte alls att Ap9 är typ 37. Sen sjunger Husalah och man blir rädd att han ska glömma bort att rappa igen, fast det händer inte för han rappar efter The Jacka. Och The Jacka har den bästa versen, han låter exakt som man tänker sig att The Jacka brukar låta. Och Husalah låter precis som han brukar låta, rappande om en Caprice. Sen hinner Rydah knappt säga nåt innan Fed-X avslutar med en vers som låter exakt som man tänker sig att han brukar låta. Jävligt exakt och väntat, och ändå så fett.

Ap. 9 – Gone Head (Ft The Mob Figaz)

Annonser

Ny jävla Mob Figaz sång

Det är en gammal jävla bild, vem det de kanske inte ens är så där långa längre. Husalah står till vänster, sen ser vi Rydah, och Fed-X och The jacka och framför böjer sig Ap.9.

The Mob Figaz – Loyal To The Mob (2011)

Det är på inget sätt en fantastisk sång, det kan man inte säga. Men det är ändå en helt ny sång av min favoritgrupp någonsin. Det där stämmer inte riktigt egentligen, The Mob Figaz är egentligen mer av min favoritbunt av rappare som råkar va i en grupp. Det var längesen de alla rappade med var sin vers på samma sång och det lät fantastiskt, såsom deras solosånger rätt ofta låter. Till exempel, jag tycker ju inte om att göra listor, men om jag skulle göra en lista över de bästa sångerna för de senaste åren, skulle minst en sång av en Mob Figaz medlem hamna topp tio de senaste fem åren typ.

Det verkar som att de ska släppa en skiva hursomhelst. Och de har bestämt sig för att mötas i den stil av rapp de alla vet att de behärskar, den melankoliska maffia-musiken. Det finns ingen rappare som låter så lidande och kan rappa om sorg lika ingripande som Rydah J Klyde, och Fed-X är nästan där han med. Det finns få rappare som kan rappar om livets toppar och dalar lika obesvärat, allvarligt och nästan apatiskt, som The Jacka. Det finns få rappare på jorden som sätter liv i ett beat lika mycket som Husalah. Och Ap. 9 är ju snabb och hård. Vi får se hur den här sågen låter när den är det sorgfyllda och melankoliska sammanhang som albumet med största sannolikhet kommer erbjuda, för nu saknar Loyal To The Mob förmågan att skapa samma våg av känslor som album av The Mob Figaz eller någon av medlemmarna förmår.

En gammal sång av tre Mob Figaz medlemmar som bonus:

Rydah J Klyde, Fed X & The Jacka – The Same Thing Every Day (2007)

Husalah och Fabbe

Husalah har precis rappat så vildsint så att det ryker om honom.

Det har kommit en ny sång idag! Det är alltså filuren Mistah Fab som har gjort en sång med Husalah Selassie. Filuren, jag visste inte hur jag skulle beskriva Mistah Fab bättre. Jag tänkte på när Mistah Fab verkade känna sig besvärad över att kolaskallen Messy Marv hade sagt lite elakheter om honom, jag kommer inte ihåg vad som hände exakt, men jag vet att Mess förklarade situationen när han pratade emellan två sånger förra eller förr-förra året. Jag hittar inte snutten nu då Mess har släppt drygt 20 skivor på två år. Släppte han nånsin 12 skivor på samma dag förra våren som det var sagt förresten? Okay jag räknade, han har släppt 8 skivor som jag har hört 2010, varav flera samarbetsskivor. Och han släppte nio skivor 2009, de flesta soloskivor. Hursomhelst, Mess uttryckte sig typ så här gällande situationen med Mistah FAB:

”and regarding Mr Fab, that n****a know why I don’t fuck with him man, that n****a corny, hahahahahahahaha bitch.. I’m real, you bitch”

Och har ni sett hur Charlie Sheen beter sig? Han är manisk, tokig och övertygad om att han är tuff och alla andra är förvirrade och efterblivna. Han har alltså swagger-jackat Messy Marv om man säger.

Här är inte Mistah Fab corny i alla fall, han är allvarlig och duktig och gör real rapp med Husalah. Fast det är inte helt real rapp som det brukar låta när Mistah Fab gör real rapp, vilket är stundtals skitbra stundtals skitdåligt (som vi diskuterat tidigare). Det är helt och hållet en Husalah sång, i utförande, koncept, beat och hela faderittan. Eftersom det är första gången artisterna samarbetar, så vitt jag vet, hade jag hoppats att de skulle hitta ett sätt att komplimentera varandra lite bättre. Lite av Mistah Fab och lite av Huslah i en fin och magisk blandning. Men det blev alltså en sång  som är 100 % Husalah och Mistah FAB får vad med lite. Jag vet inte om det är en svaghet hos Husalah eller Fab, eller båda. Det är fantastiskt och så, men det hade varit kul att höra artisterna anpassa sig.

Men. Det är ändå någonting Fab har bidragit med inser jag (nu efter att redan ha skrivit biten ovan). Ämnet. Trots att Husalah är relativt nyligen en man fri att promenera i frihet, att simma i havet eller klättra i träd eller hoppa över stillastående bilar om han så önskar, så har han inte rappat så mycket om fängelsevistelsen. Jag skulle tro att det har att göra med att han satt på nån sorts minimum-security avdelning där man säkert fick glass och bullar när vakterna fyllde år och så vidare. Kanske är det för att Huslah låter bäst när han pratar om att mörda folk. Det här är med Fabs hemmaplan. Jag undrar om hans vers, som till synes handlar om en stereotyp av en svart fängelsekund, egentligen handlar om Fabbes storebrorsa som sitter inlåst för evigt.

Mistah FAB – Real Life (Ft Husalah)

Bonus: Jag har lyssnat en del på gammal osläppt The Mob Figaz musik, och jag fastnade för det här Jacka och Husalah samarbetet. Det är en toppensång.

The Jacka & Husalah – Think About You (2000)

Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.

Namn och nytt IV.

Young L har på sig en Kansas City Chiefs-keps av någon jävla anledning. Visst han är från Berkley och kanske inte från Oakland eller San Francisco men borde han inte ändå heja på något av Bay-lagen? Fast visst, jag kan acceptera att han har den på sig bara för att han tycker den är snygg. Den är ju rätt snygg.

Ännu en gång har jag haft för mycket att göra för att hinna skriva om all ny musik. Det är inte att jag är ambitiös och vill skriva så jävla mycket om allt utan snarare att jag inte haft en sekund över till att typ slänga upp en video lite snabbt. Men vad fan jag har lyssnat på en del musik i alla fall. Ny musik! Så här är en kvick sammanfattning av den bra skit som har kommit på sistone, från skivor alltså, jag har ju inte hunnit lyssna på random låtar som släppts.

Ovan kan ni titta på Young L’s senaste video till den sprillans nya sången Overdrive. Det här är en sång när Young L gör löjligt framtidslåtande slapps som typ är svaret på allt. Han rappar ju fortfarande rätt tveksamt och man önskar bara att han skulle börja jobba mer med stora jävla rappare. Alltså vad sysslar han med? Är storbolagsrappare rädda att folk inte ska gilla det här? Varför är det ingen som ger honom ett skivkontrakt med typ 5 miljoner i advance och varför köper inga stora rappare hans beats för typ 100 000 dollars? Han kanske vill göra sin swag-musik och bli uppskattad som underskattad. Låten ska hursomhelst ligga på hans kommande mixtape som heter typ Sumo-Bomb eller nåt liknande.

Squadda B – World Domination featuring MondreM.A.N & Dope G

Squadda B är ena halvan av Main Attraktionz, den andra halvan är MondreM.A.N. Så det här är ju detsamma som en sång av Main Attraktionz med nån som heter Dope G som gäst. Jag har varit långsam med att ge Main Attraktionz chansen, eftersom de beskrivs som moln-rapp och liknande. Och av nån anledning, fast att jag älskar stämningsfull långsam hörlursrapp, så tror jag aldrig att jag gillar det när jag läser om det. Jag tror att jag bara gillar rapp som folk beskriver som salgsmålsrapp/gangster-rapp/hårt-som-fan-rapp/transport-trap-rapp och så vidare. Men det här är ju molnigt och skitbra. Läs mer om Main Attraktionz och Squadda BBrytburken. Där kan ni även hitta det nya blandbandet som den här sången kommer från.

Philthy Rich tillhör inte dem som tycker att riktiga män inte är rädda för att få lite skit på händerna då han tar på sig plasthandskar.

Philthy Rich – Im A Ryda (Feat. Husalah, Dubb 20 And Freddie B)

Vi har ju redan skrivit lite om den här nya plattan har jag för mig. Men då avvaktade jag med att skriva om min favoritlåt eftersom jag ville göra det lite mer utförligt. Hade jag en sekund över skulle jag kunna skriva internetminut efter internetminut om sånger som den här. Men, jag nöjer mig med att beskriva hur jag först hörde den. Jag skulle precis till att köpa en grillad kyckling, som vilken människa av vett som helst flyttar jag mina hörlurar från mina öron när jag närmar mig kassan på Hemköp Sundbyberg, betalar, packar ner min kyckling, min basilika och min cocktail-tomater i plastpåse, väl ute på Sturegatan stoppar jag in hörlurarna och möts av en refräng och spridda vrål av Husalah BITCH ONCE A MOTHERFUCKIN…. såna läten som rappare gör när de ska börja rappa om ett litet tag, redan uppumpad till max av slås jag ner som av en blixt av min favoritrappares gastande till maxbas. Och jävla Freddie B vilken sångare, nästan Matt Blaque-nivå.

Blanco berättar på skivan att han gör allt han säger att han gör.

Blanco – Radio (Ft Lil B)

Jävla Blanco, ärkesopan som måste stenrik, så mycket bra rappare han jobbar med. Han har släppt ett nytt mixtape som jag var övertygad om att jag skulle ignorera trots det imponerande omslaget. Men så har han som vanligt fixat oväntade gästrappare, den här gången: Redman, Freeway, Lil B, Nipsey Hussle, Gucci Mane, Dorrough och de vanliga Messy Marv och The Jacka. Freeway har den bästa versen på skivan och Blanco har de 25 sämsta. Men jag gillar den här sången. Jag hade inte väntat mig det här samarbetet, trots att de båda är från bukten känns de andra konstiga samarbetena mindre oväntade då Blanco bevisligen är stenrik och kan köpa verser av nästan vem som helst, men jag trodde inte att han var med i svängen nog att han skulle veta att Lil B var en kändis numera.

Lil B – 1 Time

Lil B’s album Angels Exodus har läckt till internet och det är jag glad för eftersom det är skitbra. Det är lugnt och trevligt och Lil B gör lite mer traditionell rapp än vad vi har gjort vana vid att höra. Prydligt och fint och skitbra. Trevligast är när han önskar Mistah FABs mamma att hon ska få vila i frid (Mistah Fabs mamma gick bort i cancer nyligen, hans pappa gick bort när han var barn, hans bror sitter i finkan på typ 236 år, den enda släktingen han har vid sig i frihet är hans dotter, jag känner med honom).

Erk The Jerk – Jump Out The Window (Ft Jay Ant)

Prank – Weatherman Feat. Sef & Big Joe

De här båda sångerna hör ihop lite. Det är ju Prank och Jay Ant från Dilligentz som numera jobbar som soloartister. Och de gör det rätt jävla bra. Framförallt Jay Ant har slagit igenom i bukten, men både han och Prank har tagit en helt annan väg sen de gjorde fantastisk based (när based var Berkley-hyphy läs här) för fyra-fem år sen. De gör den typ av new-bay rapp som är på uppgång med Erk The Jerk i täten. Jag skulle gissa att Jump Out The Window är en Erk The Jerk produktion, symbalen eller vad det heter är nånting han tycker om. Och Weatherman är ju rätt gullig, jag skäms en hel del över att jag gillar den. Den handlar ju för fan om väder och kärlek, vad fan. Det är rätt sjukt att jag lägger upp den. Men…

Turf Talk – Tatted Up (Ft Tyeena)

Turf Talk är den av E-40’s släktingar som är mest spännande rent rapp-mässigt de senaste åren (historiskt slår han inte 40 och B-Legit än, och rent artistiskt slår han inte Droop-E). Han har släppt sitt första mixtape sen han släppte ett av världens bästa rapp-album nånsin 2007. Det är första gången han släpper en skiva på jättelänge! Jag hade såna förväntningar! Det är bra, visst är det bra. Men det är inte samma otroliga framtidsrapp som hans album var. Den här låten var hursomhelst höjdpunkten på tejpet.

Bråttom.

Wiz är ung och tanig, Too Short är gammal och skäggig.

Jag har så mycket för mig. Uni, jobb och what not. Så jag slänger iväg det här alltså, bara för att det ska hända lite från min sida här. Det blir nog ändå rätt skönt att jag inte skriver så jävla mycket för en gångs skull. Det har hursomhelst skett ganska mycket inom  området rapp-från-San Francisco-bukten-med-omnejd. Wiz Khalifa släppte förra året en sång som handlade om färgkombinationer, eller snarare om en specifik färgkombination. Jag har inte lyssnat på verserna så det kanske inte stämmer att det handlar om färgkombinationer, men refrängen antyder så. Den sången har blivit skitpopulär och den har inspirerat massa andra artister att göra sin egen sång om sina favorit färgkombinationer. Främst har det handlat om färgerna ens lokala sportlag har på sina tävlingsdräkter (hemmalagsfärgerna). Den sången kommer vi att höra på sportläktare och i radio jättelänge till. När Sverige spelar fotboll kommer säkert några ”sjunga blå-och-gula, blå-och-gula, blå-och-gula”. Om Centern någonsin samarbetar med Fi!  (hypotes byggt på färgkombination som ska passa till melodin) kommer de sjunga på det gemensamma fikat; ”grön-o-rosa, grön-o-rosa, grön-o-rosa”.

Nu har Wiz Khalifa gjort en sång med Too Short i alla fall. Den hör ni i videon ovan. Det har även släppts album av en nykomling som heter Joe Blow (Jocke Blås tänker jag, fy fan) och Livewire’s Philthy Rich. Båda de skivorna var fantastiska och det innebär att det 2011 släppts skitbra skivor, en av Joe Blow, en av Philthy Rich, en av Roach Gigz, Guilty By Association-skivan. Det har även släppts bra mixtapes av; DB The General, Turf Talk, Prank från Dilligentz, D-Moe från GLP och The Jacka från The Mob Figaz. Det ska vi försöka prata om här när vi får tid. Den här gången blir det inte mer än de två smakproven här nedan.

Philthy Rich – Break Ya Pumps (Feat. D-Lo And Sleepy-D)

Joe Blow – Real Against The Fake ft. Husalah, Ampichino, & Yukmouth

Namn och nytt 3

Den riktiga Phillip Drummond står där bak till vänster.

Då har jag varit borta en vecka. Det känns knappt som att det här året gått en vecka. Snart är det 2012 och då spelar inget av det här nån roll längre. Fy fan. Hela skiten är på väg åt helvete. Vem fan är Phillip Drummond? Han verkar ha varit en karaktär i en ganska känd teveserie som ingen kommer komma ihåg efter 2012 när Maya-indianerna straffar världen genom jordbävningar och tsunamis som når hela vägen upp till Åreskutan och säkert hela vägen ner till Smygehuk. För att spanjorerna tog deras jävla choklad och lurade dem att bli sjuka i europeiska smittohärdar och spritsjukan. Det har kommit lite ny musik i alla fall. Dr Dre får skynda sig att släppa Detox om han ska hinna skina lite på sin ålders höst innan 2012 slår sina klor i världen och dess missöden.

Messy Marv – Phillip Drummond (Ft Chalie Boy)

The Boy Boy Young Mess har hursomhelst spelat in en sång som handlar om den här konstiga gubben Phillip Drummond. Han har anlitat Texas-tjockisen Chalie Boy som rytmisk vokalistpartner. Chalie Boy är typ lika bra som Trey Songz men har ätit fler hamburgare och tar inte av sig tröjan lika ofta. Mess är lika lat som vanligt. Han låter så där slapp och nerkolad som han har gjort de senaste åren, fast nu är det inte lika bra längre. Vem hade kunnat ana att knarkbruk kan påverka en artist negativt (musikaliskt). Eller så har det med annat att göra. Men fortfarande, vem fan är Phillip Drummond?

Mess släppte i alla fall en bild tillsammans med släppet av den här sången. Han har bytt plats med Phillip Drummond i bilden, och har således lyckats visualisera vad han menar när han säger ”I’m Phillip Drummond”.

Freeway – All Kinds of Them (Ft The Jacka & Husalah)

Freeway och The Jacka har jobbat ett antal gånger tidigare. Freeway har gästat The Jackas album Tear Gas och på Go Bots 2 till exempel. Men så vitt jag vet har The Jacka aldrig gästat en Freeway-skiva. Det är kanske nu det är dags. Eller så är det den första låten från sommarens kanske mest efterlängtade släpp, Jackson och Freeways samarbetsskiva.  Det får vi antagligen reda på innan 2012. Husalah är med på en kant, antagligen mest för att han är världens bästa rappare och gör typ alla sånger bättre.

Lil Uno – Rich Nigga (Ft Lil Rue)

The Packs sämsta medlem på alla sätt och vis heter Uno. Han är dålig på att rappa och verkar vara rätt töntig. På en sång sjunger han ”pay me, or pay me no attention, and did I mention I’m the center of attention”. Det är kul för han är ju typ rapparen i Bay Area med minst hype. Men men. Det tycker inte Sirealz från Teamknoc. Sirealz har typ gjort 2000 skitbra beats och har låtit en hel del urusla rappare lägga verser över dem. Han själv är rätt bra på att rappa och skulle kunna producera och spela in egen rapp i mängder och släppa det på youtube så att han åtminstone fick lite internethajp som Young L från The Pack. Men nej då han väljer att producera jävla Lil Unos hela mixtape. Ja om ni undrar består alltså hela Lil Unos nya mixtape Sushi av fantastiska beast och undermålig rapp. Så för beatsens skull har jag lyssnat på det typ tre gånger.

Drew Deezy – We International (Bay Area Remix)(Ft The Jacka, Husalah, Nio Tha Gift, Philthy Rich, Big Rich, The Hoodstarz)

Det har kommit en Bay Area Remix av en låt jag inte hade hört innan. Drew Deezy är nån bekanting till superproducenten Traxamillion, och det låter jättemycket som ett Traxamillion beats. Annars vet jag inte så mycket. Men, jag älskar anthem-låtar. Och en hel bunt skitbra rappare gör sig besvär.

Det får räcka för idag.