Yikin – killarna vill oxå dansa

yikin

Ni kanske redan nu har en klar bild av vad Yikin är? Antingen vet ni redan eller så har ni kollat på bilden ovan och listat ut att Yikin är den dans unga människor i San Francisco-bukten med omnejd påstår att de håller på med när de ställer sig och dansar bakom rumpan på en twerkande dansare.

Själv visste jag inget om detta – jag fick lära mig den hårda vägen. Dvs genom att kolla på videon här nedan till Chonkie F Babys sång Yikin. Detta blogginlägg har för avsikt att ge er möjligheten att också känna till att Yikin existerar.

Eventuellt kommer/kom ni att reagera/reagerade ungefär exakt som jag:

1. Kidsen i bukten kommer alltid på nån ny dans, turfin/jerkin osv coola de är ändå.

2. Men va e detta, huvuddansaren aka killen i MTV-tröjan ser ut att vara en tonåring som ser jättegammal ut.

3. Men va e detta, är Yikin att nån snubbjävel står står och grindar lite bakom en tjej som twerkar och gör allt jobb. Fräscht.

4. Sen kommer ni 1 minut och 30 sekunder in i videon. Va hände med tjejen?

5. Detta är Yikin – de dansar på gatan och låtsas att de har en twerkande dansare framför sig!

6. Detta är rätt kul att kolla på – eventuellt ville dessa ungdomar bara dansa lite? Kopplingen till twerkandet är sekundär? Som vid minut 03.00 där de dansar i benkrok på nåt sätt.

7. Vet inte vad jag ska tycka – men TUNG sång. Påminner om min favorit twerk-favorit Gas Pedal, ni vet den ni hörde på Bayonnaise för 1 år sen och antagligen på Internet under våren 2012 då den kom (då jag pga förhoppningen att ingen nånsin skulle läsa det döpte dansen till ”gaspedalen”).

8. Ni youtube-ar Gas Pedal och lyssnar på den gång nr 100 ca.

9. Har ni mot förmodan inte youtubeat Gas Pedal 100 gånger ca + lyssnat på sången 200 gånger ca kan jag berätta lite om vad som hänt sen vi sist skrev om den:

9.1 Den har fått en officiell video, den hittar ni här. Om ni inte ens sett den första videon kollar ni på den här:

9.2 Gas Pedal har fått ca 100 dans-youtube-videos. Folk gillar att dansa till denna sång pga så bra sång att dansa till (när ska Sverige lära sig långsam musik?):

9.3 Den har blivit en twerk-favorit, bl a finns ca en miljon Vines där folk Twerkar till Gas Pedal. Här är den Vine-kompilation som hamnade högst på youtube:

9.4 I bakvattnet av sin Vine-succé blev Gas Pedal ett drygt år efter att den först kom en försäljningssuccé. Den låg som högst 29a på Billboard och 4a på Billboards Rap-lista.

9.5 Sage the Gemini har släppt sin inte lika catchy uppföljare, Red Nose:

Så det här var mitt inlägg om Yikin.

Annonser

Hjärnan sprängdes

Fan inte ofta detta händer ändå – fyra favoriter jobbar. Det var inte ens sån jävla skräll med Iamsu och Problem på DJ Mustard-beat givetvis – men att de plockat in HUGOS favorit August Alsina. Alltså jag lyssnar ju bara på rap, aktivt alltså. Dvs, händer extremt sällan att jag aktivt lyssnar på nån Rnb-artist, vissa raphybrider liksom. Det är typ Ciara. Så för ca jag vet inte länge sen började August Alsina dyka upp som ett högaktat namn bland min New Orleans-feed (BlacknMild, Wild Wayne osv är jävligt stolta över Lousiana-artister de gillar) och jag lyssnade och för första gången nånsin har jag lyckats förutse att en RnB-artists framgång (för August är poppis om ni missat). Efter att ha misslyckats några gånger, det bör va sagt. T ex: När Happy Perez* var mannen som plockade upp en ung Miguel, gav honom låtar som Sure Thing och försökte övertyga sin feed om Miguels storhet var jag den som hoppades att Baby Bash skulle få de bra Happy Perez beatsen istället (en kompromiss skedde).

Tro inte att det här är sista gången en post på Bajonäs spårar ur och råkar handla om Baby Bash eller Happy Perez istället! Till ämnet hursom: ni vet att jag älskar Iamsu, ni vet att jag älskar Problems röst, ni vet att DJ Mustard är briljant. Nu vet ni kanske snart också att ni aldrig behöver tänka på Chris Brown igen – för vi har August Alsina. Gillar också att Mustard låter August sjunga en vers istället för att t ex bara låta honom sjunga refrängen.

Men men, eftersom jag nu har förutsett exakt 1 antal RnB-sångares framgång så ska jag se om jag kan lyckas igen. Jag håller mig i närheten av det jag tidigare lyckats med genom att tippa att en annan sångare som sjunger bra över DJ Mustard beats kan komma att bli populär. Det är Teeflii!!! <- lycka till att lista ut hur många i han stavar med efter att jag la till alla de där utropstecknen.  Jag tänker inte presentera honom så värst pga vet inte så mycket mer än att han är en av de unga artisterna från Kalifornien som gör bra musik. Här först är hans throwback-hit Rotating, den är från sommaren 2013. Sen nedan hör ni hans sång Sprung, videon är från britt-sommaren 2013 men själva låten är en throwback från YGs januari-mixtape (som jag lyssnade på en del men missade denna då).

*Onda du känner kanske till Happy Perez bäst för den här skivan. Ni som läst Bayonnaise förut kanske känner till Happy Perez bäst som Baby Bash gamla producent. Nya läsare känner kanske till Happy Perez bäst för Frank Ocean tycker om att sjunga över hans beats. Resten, känner ni inte till Happy Perez så lär er om producenter.

 

 

Mr Fab aka Juvenile

Juvenile – Tho It Byke (Prod Mannie Fresh)(2013)[audio http://stream50.livemixtapes.com/content/artists/laleakers/mistah_fab-hella_ratchet_mixtape/A46A8B93.mp3]

Fabby Davis Jr aka Mr Fab brukade se ut som han gör på bilden här ovan. Det var back in the day när han var the official spokesperson of the hyphy movement, aka prinsen av bukten och en av de mest intressanta rapparna från en av de mest energiska och intressanta musikrörelser jag har upplevt. Jag har i perioder gillar rap som låter för mycket och för jävla intensivt, t ex new orleans bounce, bruks-crunk och självklart hyphy. För er som inte minns, titta på videon här precis nedan och titta på min favorit-hyphy-sång av Mr Fab. Eller klicka här för att titta på min favorit-hyphy-låt-och-video nånsin (också ett bättre exempel på vad jag menar med ”låter för mycket” och ”skränigt”).

”driving too fast like mario andretti” <- älskar ju motorsport referenser.

Nog om hyphy. Mr Fab var alltid en skill-mässigt helt jävla amazing rappare, asså han är en tekniskt bättre rappare än typ Talib Kweli eller vem ni nu brukar tycka är bra på att rappa. Han har alltid varit en extremt gullig och intressant kuf och figur (för närmare beskrivning av hans karriärskifte lyssna på VBDFR avsnitt 34 från 28.15 typ, där ger vi er kanske en ok bild av hur han är intressant för oss/mig), och han har som ni kanske vet börjat göra väldigt mycket mer medveten rap. Han har eventuellt slutat med exstacy (det är en gammal form av molly, pillertrillar-världens mjöd skulle man kunna säga) och har börjat reflektera över hur fucked samhället är, och han har börjat förmedla ett mer ansvarsfullt budskap genom sin musik. Detta är all good, mitt problem med det är att han mestadels gjort det över fett tråkiga beats. Ibland har det varit tungt som fan, som i den här låten med A-Wax (kolla på videon, ni vill inte missa stilikonen A-Wax).

Kort paus, ni som tryckt på spelare där uppe har väl vid det här laget listat ut att det inte är Juvenile och Mannie Fresh som gjort den där låten? Det är Mistah FAB som gör sin bästa New Orleans tidigt 2000-tals impression, han deltar i den sociala praktiken som bajonäs tidigare dokumenterat: ungdomar i Kalifornien kan inte sluta göra retro NO-rap. Fabby gör det jävligt bra eller hur.

Om vi fortsätter då, fram tills exakt den 27 augusti 2013 har Mr Fab fortsatt ge oss jävligt medveten rap – han har fortsatt låta oss tro att hans dagar som den med energiska ADHD-rapparen inom den mest energiska ADHD-musikgenren är förbi. Detta trodde vi Mr Fabofiler fram tills den 27 augusti 2013. Sen hände detta:

Ut med all medvetenhet och alla ansvarsfulla budskap, Mr Fab är tillbaka och han låter fan riktigt bra. Jag har ännu inte kommit igenom hela skivan, men jag har så klart hunnit ta en titt på låtlistan – så jag tryckte direkt på play Marathon med E-40 och Clyde Carson. Jag gillade vad jag hörde men jag blev helt blown av den där Juvenile-låten som kom efter. Asså massa Leauge of Starz t ex – vilken chock-fet line-up.

Jag tror helt ärligt inte att det är någonting negativt för Mr Fab, alltså att han rappar om fest och dans igen. Han är en entertainer och jag har en bild av att han gör det här för att älskar musik. Han kom in i rap som den som fick folk att känna sig glada och bekymmerslösa, sen använde han sin plattform för att förmedla det budskap han känner att världen behöver höra. Jag tror inte att han har tappat bort sin ryggsäck igen, jag tror la den åt sidan några minuter när han råkade höra några Leauge of Starz-beats, när han såg hur Kool John hade roligast i rap genom att göra NO-retro-rap. Här är skivan. Här är en till sång, Keak Da Sneak över The Invasion:

Mista Fab – On Citas (Ft Iamsu & Keak Da Sneak)[audio http://stream50.livemixtapes.com/content/artists/laleakers/mistah_fab-hella_ratchet_mixtape/EEDA9332.mp3]

D-Lo med HBK

 

1. Det är fan en bra look för D-Lo. Mr No Hoe har haft alldeles för mycket post-hyphy swag i sin tidigare karriär för att bara rappa över DJ Fresh beats (inget fel på DJ Fresh beats, men det är lite av en annan genre). Om ni missat D-Lo kan ni söka här på bayonnaise eller titta på remix videon till hans bukt-hit No Hoe back från när E-40 hade dreads. Min dröm är ändå att Joe Moses ska börja få för sig att DJ Mustards post-hyphy beats är för ogangsta och att Dijon ersätter honom med D-Lo som go-to rappare för sina mindre hittiga-men-ändå-mustard-type-beats när YG missat sin studio-session eller nåt, typ. DJ Mustard är ju för stor för närvarande för att släppa beats till D-Lo bara så där annars, utan att han är med i Dijon-gänget. Mycket info i förra och förr-förra meningarna, alla texter på bayonnaise är jävligt based så jag gissar att ni är vana.

2. ST Spittin fortsätter att vara anonym, men i små doser så här har jag inga problem med honom!

3. Varför rappar Iamsu sin vers från studion där de spelade in världens hemskaste barnprogram Ika i Rutan? Jag väntade på att det där jävla skelettet skulle dyka upp när som.

3 av 4 Diligentz har släppt nytt tape!

tn_dilligentz-coverDiligentz bestod av Damey, Prank, Aka Frank och Jay Ant.

Det var ju med Diligentz (och några andra) som hela New Bay började för några år sen, som ni säkert minns. Ni kan ju t ex gärna få gå tillbaka och lyssna på deras musik från 2006 och höra hur DJ Mustard/ratchet det lät redan då. Anyways, ingen minns dem som grupp längre uppenbarligen. Vet ni hur jag vet?

Typ ingen jag har sett på Internet har ens kommenterat att 3 av 4 gruppmedlemmar har släppt nytt mixtape inom ca en veckas tid. Jag menar, låt oss aldrig glömma hur feta de var där och då. Hur speciellt fruity-pebble-punk-rock lät där och då. Så att vi kan tänka på det när vi lyssnar på mega-hits av samma sound 2012-2013 (hör mig prata om detta här).

Inte att jag har lyssnat på alla tre skivorna, då några av dem kom typ igår, men jag har i alla fall ladda ner dem! Nu har ni chansen att göra detsamma! Men! Innan vi börjar så gör vi så här, ni ska få höra en ny sång av den enda av grabbarna som inte släppt nytt tape. RnB-rapparen Damey! Jag ger medlemmarna centrerade rubriker så det blir tydligt nu.

1. Damey – RnB-rapparen.

 

Jag har faktiskt köpt Dameys skiva Store Run från hans bandcamp en gång i tiden. Oväntat ändå, han är ju inte en topp 100 favoritartist eller så. Tänk vad som händer när någon släpper en skiva online för ett så lågt pris att ingen bootleggar den, festligt att ingen svensk rappare provat det eller hur. Min favoritsång av honom är fortfarande den där sången som är en Young Lott sång. Där de rappar om att de tjejer borde dumpa sina killar om de inte är bra killar ni vet.

Den här nya sången ni hör här ovan är ju inte riktigt lika bra. Varför? Han sjunger inte! Nä du Damey jag hoppas du RnB-rappar lite mer sådär som du var rätt tidig med att göra när du började släppa solomusik typ 2010.

2. Aka Frankhar stoppat rasism sen 2010.

Aka Franks album Boycott (tryck på bild för att hitta det) är faktiskt den enda av dessa skivor jag faktiskt hört redan. Lite igår och lite i morse. Det känns ju spontant inte som att han riktigt hängt med nu när några Young California-killar blivit extremt feta och stora artister som folk över hela världen lyssnar på. Men! Man kan aldrig ta ifrån Aka Frank att han stoppade rasism den där gången (han har för övrigt lagt till några verser på sin SMASH HIT ‘My Dick Aint’ Racist’ så att den inte är ca 2min lång).

Därmed inte sagt att det inte är bra, t ex har Awesome Jawsome en toppentitel och är även lite av en favorit. Det är ju också intressant att höra hur Iamsu tränar olika flow när han rappar på mindre publik skit, som skivan till en gruppmedlem ur gruppen började sin musikkarriär med att producera åt. Förutom Iamsu gästar även Jay Ant och P-Lo. Listennn:

 

 

3. Jay Ant – den som verkar hänga mest med Iamsu aka har störst chans till framgång.

Det är säkert rätt många som redan vet och har laddat ner Jay Ants nya tape pga det har blivit hajpat av rätt många kända profiler som Roach Gigz, Kool John och Iamsu på Internet. Det är ju lite skillnaden mot Aka Frank och Prank, som visserligen gästas av dessa rappare men de känns inte riktigt som att de får va med i vinnargänget lika nära som Jay ANT. Om det betyder att det är bättre musik får jag avvakta med att bedöma tills jag hört tapen.

Dessutom är ju Jay Ant en medlem av The Invasion, dvs producent-kollektivet där också Iamsu och P-Lo är medlemmar, vilket så vitt jag vet ingen av de andra Diligentz-medlemmarna är.

Men men, gör som jag, börja med första låten:

 

4. Prank – han gick solo typ två år innan de andra men nu är bortglömd?

 

Prank släppte några tapes som typ bara jag och Noz utanför bukten pratar om kring 2008-2009. De var speciella då pga det var den första ur old-based gänget som försökte sig på mer soulfull och snäll rap än den punk rock/hyphy som de gjort sig hörda med. Sen dess har ju alla sysslat med den skiten men just då var han själv. Några år senare dök andra old-based artister som Jay ANT upp med liknande sound, medan andra hade bli gangsters (NHT BOYZ och Lil Rue), och några hittade på något helt helt nytt (Lil B och Young L). Sen försvann han lite medan resten av Unga Kalifornien äntligen upptäcktes och tog några rejäla kliv rent musikaliskt. Han släppte ett tape förra året som jag typ inte minns, men mitt iTunes säger att jag har lyssnat på det en halv gång.

Jag ser ändå verkligen fram emot att höra honom ordentligt på Last of A Dying Breed. Efter att snabbt ha kollat igenom skivan fastnade jag för Hum Dum med Aka Frank, typ helt pga de vrålade ad libsen genom versen (och för att Aka Frank nämner David Akers #ninernation):

5. Tillslut.

Jag är mycket medveten om att ingen av dessa före detta Diligentz-medlemmar egentligen längre är de starkaste korten i den Unga Kalifornien-högen (kämpa texten (gratisblogg whatever)), men visst fan uppskattar ni (jag) att inte låter er (mig) glömma bort old school-killarna va?

Hitta alla tapes genom att klicka på omslagsbilderna, och lyssna på deras gamla skit genom att klicka på taggarna här under.

Nytt osv!

Söndag strax innan läggdags, typ 0 chans att ni är vakna nu för att se på dessa videos men vad fan vi kör ändå va!

Det är ju faktiskt jävligt fett att mindre up&coming artister faktiskt köper en vers av Iamsu! för att få ut sin låt, trots att hans största framgångar är som producent och (tyvärr) att få sina verser slopade när gubbar värvas in för remixen (59 cent & French Montana). D&D är ju gulliga eller hur men det är Susie vi älskar m v h #iamsugang

Den här videon tittade ju jag (och alla andra på) för att Philtyh Rich är med. T o m huvudartisten Doc Holiday visste att det skulle bli så för han lät PR rappa först! Det är inget speciellt alls egentligen med den, mer än att jag märker att Phille (som nu är mitt uppe i att försöka göra sig själv till en rappare som hela USA kan och vill lyssna på genom att köpa gästverser från alla från Chief Keef till Scarface) har skaffat en ny cool och ungdomlig frisyr. Plötsligt är han lik den svenska fotbollsspelaren Samuel Armenteros right?

Mer om hur LOL är senare. Nu går vi vidare till nästa video: the BONUSEN:

HBK-CJ är lite av Halmstad Boll Klubbs Lil Uno. Han är inte så bra men struntar i det och festar på frat-fester med lättklädda och mdma-påverkade studenter istället. Och gör så poppig musik som bara möjligt för att hänga med! T ex Stay med Hi-Ke som ju låter mer som gjord för radio än ens musiken den inspireras av som verkligen är gjord för radio. Vi kan bara uppskatta höjdpunkterna och hoppas att CJ lägger ner lite tid på att studera sina HBK-kollegor innovationsförmåga gällande musikskapande!

Young California älskar New Orleans 90-tal

 

Det har varit tydligt ett tag att rappare från unga Kalifornien älskar the Golden Era New Orleans, dvs No Limit/Cash Moneys guldår i slutet av 90-talet och början på seklet. Det är ju fantastiskt. T ex eftersom det är en väldigt bra och intressant ljudbild att ta intresse av, dels för att det var ett sound som inte hördes av oss svenskar så mycket som det förtjänade pga mediabevakningen på den tiden eller nåt, det är ju något som också gör retro-varianter av 90-talets NYC-ljudbild mycket mindre intressant. Vi har ju redan hört det, alla har hört det.

När Iamsu rappar över Triggaman-beatet så kan det inte bli så extremt nyskapande eftersom det är exakt samma beat som definierade hur New Orleans rapscen lät på 90-talet, men lyssna gärna ändå. Och ta notis, det är det kanske tydligaste exemplet hittills. Och då har ändå både t ex Kreayshawn och Lil B tydligt uttryckt sitt tycke för New Orelans gamla musik, och gjort musik med NO-artister. Men folk sätter nog allt de gör åt sidan. Anyways, jag tänker inte gå igenom allt grundligt här idag pga måste till jobbet, men även eftersom jag tänkt spara genomgången av kopplingen av YOUNG CALIFORNIA och GOLDEN ERA NEW ORLEANS till ett avsnitt av Vad blir det för rap? inom kort (vi pratade även kort om det i början av avsnitt 26).

PS. Uppenbarligen känner jag till kopplingen som existerade på 90-talet, Master P bodde och grundade No Limit i Richmond osv.