Årsbäst 2011 i bukten tok

Alla som lyssnar på bra rap vet att det kommer alldeles för mycket bra rap från San Francisco bukten med omnejd för att någon människa ska kunna lyssna på allt på ett vaket och koncentrerat sätt, det kanske går om man använder nån sorts substans vem vet.  Bayonnaise har hursomhelst försökt klura ut vad vi tyckte var bäst, viktigast, roligast eller nåt sånt. En odefinerad lista över musik som har kommit 2011, som vi lyssnat på, kan vi väl säga.

Det vi kan säga är att det är lite av en framförhandlad lista mellan Onda och Hugo. De sa tio skivor var, fyra skivor hade båda nämnt så de hamnar överst. Sen valde de de tre resterande skivorna från var sin lista. Typ.

1.

E40 – Revenue Retrievin: Graveyard Shift & Overtime Shift

Den här skivan är egentligen två skivor ja, men vad fan så här gjorde vi förra året också när E-40 släppte de första två skivorna i sin Revenue Retrievin’ serie. Dessutom lyssnade vi på skivorna som om det vore en. Lyssna när 40water beskriver hur det var att växa upp i Vallejo och häpna över hur bäst han är. Its cold.cold out here and im not talking bout the weather.

E-40 – Born In The Struggle (Ft Mike Marshall)

2.

Berner – The White Album

Det är nåt tvångsmässigt med hur vi måste lyssna på Berner hela tiden. Han är som ett sår man inte kan sluta pilla på, omedvetet så är man där igen och igen. Jag kan inte fatta varför jag gillar honom så mycket. The White album var iallafall den platta jag lyssnat mest på i år, fan. En man på Internet sa en gång ”berner sounds like fucking ray romano rappin”, och ja det stämmer väl. Men vi jag kan inte låta bli ändå, hör ni inte vemodet, och hör ni inte vilket bra beat han har valt. Här är remixen på hans hitsång på ett beat av 2010 års stjärnproducent Bik KRIT.

3.

HD – Fresh

HD är den där fumliga killen som det var lite svårt att få grepp om, vad fan sysslade han med sa vi, han gjorde sånger som hette typ Real Hip Hop och rappade på gamla new yorkar beats. Sen lyssnade jag in mig. Sen kom 2011. De halvsömniga skivorna från 2010 Extorition Music 1 och 2 byttes ut mot typ 5 nya skivor. HD har brutit med Livewire, vilket ju borde betyda att han skulle försvinna från rampljuset. Istället har han blivit norra Oaklands mest lovande klassiska gangster-rappare (utan så mycket konkurrens visserligen, Mistah FAB och Main Attrakionz är därifrån men de gör ju inte hårding-rap direkt). Har ni hört hur The Jacka lät i början på sin karriär typ år 2000, ni fattar, det här kan bli nåt.

Men den här skivan är inte årets tredje bästa skiva från bukten bara för att HD rappar, det är nämligen buktens kanske bästa producent DJ Fresh som har gjort hela skivan. Fan vad han är bra på att göra beats, fan vad bra han är på att göra rap-sånger.

HD – Clausterphobic

4.

J. Stalin, Hell Rell & Lord Geez – Guilty By Association

Den här skrev vi om när den kom och den har dundrat hela året faktiskt. Det alla undrar är så klart vem Lord Geez är, finns han på riktigt och i så fall varför är han inte känd och respekterad? När jag lyssnar igenom den nu ett år senare kan jag bara konstatera att jag hade klockren musiksmak för ett år sen. Skönt.

Hell Rell, J. Stalin & Lord Geez – Ready To Hoe (Ft Matt Blaque)

5.

Messy Marv – Kocaine Ballads Frum My S550

Vi kan inte sluta förvånas över vad kokainet i Fillmore gör med vår favorit-rappare. Tydligen får det en att vilja göra en platta med bara ballader, klint va? Jag kan se Messy gå omkring svettig i mjukisbyxa, tända ett doftljus, freestyla till Al Green och cutta upp en linje på yoga-mattan. Allvarligt det här det mest koncentrerade Messy släppt ifrån sig på länge så det är bara att glupa i sig tokar. Och om det stämmer att E-40 har signat Messy till sin label Sick Wid It records så blir 2012 riktigt kul oavsett vad den där mayakalendern säger. Tänk Marvin på ett Droop-E beat eller kanske en samarbetsskiva med Doey Rock eller Laroo hårdslagaren.

Messy Marv – 106 & Park (Ft Lee Majors & Trae)

6. Main Attraktionz – 808 & Darkgrapez 2

Oakland-duon Main Attrakionz dök upp från ingenstans 2010 och gjorde musik som lät helt annorlunda från hur nästan allt annat lät. 2011 var året de verkligen hamnade på folks radar som en av de största akterna inom nån sorts ny Internet-rap som beskrivs med en väderreferens. Cloud rap kallas det. Om Main Attrakionz får vara exemplet så fattar vi, likt molnen bildas de efter att vatten från hela jorden dunstar upp mot himlen, likt hur MA influeras av små små detaljer från överallt, och när nog med vatten dunstat så är det så mycket ånga eller nåt att det börjar synas för det mänskliga ögat, MA spelar in en sång, så småningom blir vi medvetna om att ett moln finns i vår vy på himlen, MA delar med sig av sången på Internet, så sakteliga duggar molnet ner och likt hur människor överallt träffas av små regndroppar ibland så laddar människor överallt ner molnrapp som MA.

Det kanske inte är så det är tänkt men whatever. Main Attrakionz mötte den uppmärksamhet de fick 2011 genom att släppa jättemycket musik så alla fick höra. 808z & Heartgrapez II var den bästa skivan.

Main Attrakionz – Diamond of God

7.

Shady Nate – Son of the Hood

Hans bästa hitills, Hela Bayonnaise håller tummarna för att Shady Nate ska hålla sig från kåken 2012. Mitt förslag är att Västra Oaklands kommun går in med skattepengar och pröjsar en personlig assistent till Shady. Livewire kommer bli stora 2012 så det är värt pengarna och era barn kommer att tacka er.

Shady Nate – Crack Babies Revenge (Feat. J-Stalin And Jay Jonah)

Shady Nate – Front Page Cover (Ft Lil Blood)

8.

Iamsu – Young California

Iamsu har vi ju skrivit om en del så han känner ni. 2011 hann herren som började som producent åt Diligentz släppa två skivor, sommarens Young California och decembers The Miseducation of Iamsu. Ja ni fattar ju, den första skivan är ung och fresh den andra är nån sorts hyllning till den sortens gammal rap som det redan görs för mycket hyllningar till, sångrefränger som inte är RNB eller Crunk-N-B aktiga, och en del stränginstrument i bakgrunden. Young California var dock ett mindre mästerverk, hit efter hit säger jag. Bäst på skivan var Whole Crew.

Iamsu – Whole Crew

9.

San Quinn G.O.D. – Guns Oil And Drugs – Recession Proof

Jag tror att Quinn släppte 3 eller fyra album i år och alla var mer eller mindre feta. Grymt svårt att välja så det blev det senaste, den har allt du behöver. Quinn slarvar aldrig.

San Quinn – Loved and Lost

10.

Roach Gigz – Roachy Balboa 2

Jag trodde kanske Roach Gigz skulle bli jättepopulär över hela världen i år. Framförallt trodde jag att Roachy Balboa 2 bara var ett smakprov på vad som skulle komma. Det kom en till skivan och visst den var dunderbra, men jag ser ändå 2011 som ett mellanår för Roach, ett karriärår. Han har t ex gjort massa konserter och åkt runt USA för att tjäna pengar, det kanske har att göra med att han har ett barn att ta hand om (ni ser Roach med sin unge och hans partner i rimmandet Lil 4 Tay med deras ungar). Hursomhelst, Roach Gigz har släppt en av årets bästa plattor, och den fetaste sången handlade om rövar och sirap.

Roach Gigz – Syrup Thighs

11. Lite blandad annan skit som var fett fet:

Ja såklart har det kommit jävligt mycket annat fett som vi ändå vill nämna. Till exempel var 2011 året vi upptäckte HBK ordentligt, och deras Newbay-grej.

11.a På blandbanden Clap City 2 och 3 som släpptes i år finns det mer hits än vad man kan räkna till nästan. Leta reda på den skiten. Mike-Dash-E prestenterar, hitsen vi har hört på bajonäs är bland annat First med Smoovie Baby, AKA Frank och Loverance, vi har hört My Dick Aint Racist med Aka Frank, vi har hört Up! med Loverance (producerad och skriven av Iamsu), Iamsu och Skipper. Men det finns fler sånger som är värda att nämna på de skivorna, ja fan ni får lyssna helt enkelt.

11.b Philthy Rich släppte riktigt bra grejer i år, Trip N4 life och framför allt Loyalty B4 Royalty3 – Just fo the bitches. Ok ja vet att den är bara för the bitches men det var en för bra platta för att bara hoggerna skulle få lyssna.
(obs Onda sa en gång till Hugo: ”det är för The Bitches men jag är väl Philthy Rich bitch då för jag diggar det som fan”)

11.c San Quinn & Tuf Luv- A hustlers hope var ett ambitiöst projekt som borde fått ett eget inlägg men tyvär blev d inte så.

11.d The Jacka hade ett mellanår men han och Ampichino presenterade en riktigt fet mixtape med GAP – I am how i rap (dålig titel) som ni måste lyssna på. Förutom GAP själv så skiner Bird Money(bra rapnamn) extra starkt på ett gäng låtar. Den här skivan kommer vi skriva om inom kort, då ska ni få höra svängiga hits. Och när Jacka inte kom lika hårt som vanligt kunde vi lyssna på en annan snubbe på Jackas skivbolag, Joe Blow (jocke blås) – International Blow, han låter lite som Jacka ibland. Bra platta. Får inte glömma Stalin And Young Doe – Diesel Theraphy, däremot vill jag glömma Young Doe soloalbum.

11.e 2011 var året The Mob Figaz skulle släppa en platta igen. När den var släppt skulle Husalah släppa sin platta. Jag vet inte vad som har hänt med Fed-X platta som kom förra året förresten spårlöst försvunnen. Istället fick vi massa så-där The Jacka-projekt, och en dubbelplatta av Ap.9. Asså han är ju typ jobbig att höra alltid om han inte är med på en Mob Figaz sång. Det var bl a därför bajonäs såg jävligt mycket fram emot den där Mob Figaz plattan, så kom den inte. Istället kom ett mixtape. Mobbin Thru The West hette det och det var fan rätt fett. Det var inte som när de var som allra bäst kanske men ändå så bra att det precis inte kom med på topp 10 årets plattor.

11.f Lil B var självklart bra, han släppte en ny platta – Gold House idag som ska lyssnas på medans Beanäsen vispas. Bayonnaise hoppas även att 2012 blir Young Ls år såklart.

Annonser

Livewire-fokus: Kiwi Da Beast

Visst fan ser hon hård ut. På det där bukt-avslappnade-så-hård-att-jag-inte-behöver-se-hård-ut-sättet.

Först skulle det här inlägget vara nån sorts uppföljning till tidigare diskussioner kring varför i helvete det finns så få erkända och framgångsrika tjej-rappare verksamma i San Francisco-bukten med omnejd nu för tiden, men sen märkte jag att tokan jag skulle skriva om bland annat, Kiwi Da Beast, var med i Livewire! Det är Livewires First Lady till och med, tror jag. Det är en officiell position i skivbolag va? Jag skulle ta med nån sång av gangstertokan Thug Angel också, men hon kan få en egen post så småningom. Hursomhelst, är man med i Livewire har ju Bayonnaise som mål att tillägna minst en del av internet till ens musik.

Lil Blood – Stop Talkin Feat. Kiwi Da Beast, Philthy Rich, Lil Rue & Ronald Mack (2010)

Kiwi Da Beast dyker upp på lite skivor från olika Livewire medlemmar då och då. Vanligtvis är har hon typ en av fem verser, vilket som med alla Livewires mindre artister är fett jävla irriterande för mig som på nåt sätt vill veta vem som är vem, och vad det är för jävla skillnad på artisterna. Vad fan Livewire kan ni göra en skiva med Kiwi? Eller, vad fan Kiwi kan du sätta dig och skriva lite verser och spela in nog material för att släppa en skiva? Eller gå med i en grupp eller nåt. Det här med att dyka upp på lite låtar några gånger per år som om man vore B-Legit håller inte om man ska kalla sig First Lady.

Kiwis kommande mixtape, det lär vara dunderhårt.

Okay så jag googlade lite, ändå värt. Det jag skrev ovan gäller alltså inte, Kiwi Da Beast har fått ändan ur vagnen och ska släppa ett mixtape, det lät hon världen veta den 9 april, alltså alldeles nyss! Kul! Det fanns annat kul, via google alltså. Okay, jag gillar henne lite mer nu. Det verkar som att Kiwi hade problem samlade på hög, en hög stor som Ericsson Globe, för några år sedan.  Det var en annan kvinnlig Oakland-rappare som ville vara med på nån Livewire-skiva eller liknande, Shady Nate sa åt Kiwi att hälsa henne att det kostar 100 dollars. Mini Mack blev rasande och berättade för ett helt gäng kamrater om detta, det skulle hon aldrig gjort. För nu dyker Kiwi, Shady och två andra upp och slår Mini Mack gul och blå, Kiwi filmar hela händelsen och lägger upp den på youtube. Sen visar det sig att Mini Mack inte har några problem med att gå till polisen när hon får stryk oprovocerat, så med youtube-länk i hand (bildligt) travar hon till polisstationen. När Kiwi får nys om detta så försöker hon radera hela sitt digitala avtryck, youtube-klippet raderas, twitter-profilen raderas, myspace-profilen raderas. Men eftersom Livewire uppenbarligen inte är en lika bra på internetrörmokande som till exempel Cisco Systems Inc, så lyckades de inte ta bort allt, och därför vet jag till exempel det här. Mini Mack skrev det på internet och nu är det topplacerat om man googlar Kiwi Da Beast.

Det här är Mini Mack, en jättestor bild. Fatta vad mycket stryk stackarn måste fått.

Nu har hursomhelst Kiwi en twitter igen, och hon verkar ju vara fri från problem. Hon släpper ju musik och rappar om gangster-saker som att vara långsint (fast på samma sång rappar hon glatt om vilka andra tjejrappare hon uppskattar). Tills hennes solo-släpps får ni hålla tillgodo med hennes hitsingel Hood Doll och några sånger av andra Livewire-artister där Kiwi har spottat några bra verser.

Kiwi Da Beast – Hood Doll (Grudge When I Hold It)

Shady Nate – Dance Flo ft. Maj Gutta, Kiwi, Goofy, Moses & Mayback

Philthy Rich – Snitch Coat ft Jay Jonah & Kiwi

Livewire-fokus: Shady Nate

Jag noterar att dundersuccén, jeansblöjan, inte kommit till Oakland ännu.

Det var sablars länge sen jag gjorde en Livewire-fokus post. Min ambition var att ha skrivit nåt om alla Livewire-rappare (de jag gillar i alla fall) på typ en två månader. Men det hände ju inte. Men va fan. Jag fortsätter. Och nu är det dags för Shady Nate, fenomenet från västra Oakland. Det var ju till och med Shady Nate som en gång i tiden grundade Livewire Records tillsammans med storstjärnan J-Stalin, typ runt 2004 kanske. Shady Nate ville gärna syssla med musik men han verkade va upptagen med knarklangning och andra olagligheter samtidigt, in och ut ur finkan och mitt inne i rättegångar när Livewire grundades. Som massa andra rappare tog det flera år och kanske en co-sign och ett mixtape med en DJ som mest var känd för att vara Nas turné disc jockey, ingen annan än världens fräschaste Disc Jockey, DJ Fresh för Shady Nate att bli känd och erkänd som rappare.

Det här är sånt jag har lärt mig på internet. Men det kan väl vara kul att veta. Själv hörde jag Shady Nate första gången på J-Stalins album Gas Nation, det var en jul för några år sen och jag behövde lite ny musik att lyssna på på grund av långtråkigt. Han rappade om hur bra han och hans gäng var och jag tänkte inte mer på det. Sen handlade varje sång jag hörde av honom i flera år framåt om hur mycket han tyckte om att dricka hostmedicin. Det är därför jag undrar varför han ser så smal ut på fotografiet? Alla Texas-rappare, Philly-rapparna, och till och med J-Stalin har ju fått en jävla mage av hostmedicinen. Hur fan gör Shady Nate (och Lil Wayne). Det här har nån pratat om på internet förr, men då gällde det huruvida Lil Wayne verkligen drack hostmedicin som han sa. Jag tror att både han och Shady Nate gör det, men jag tror att de kanske jobbar efter en planerad diet och träningsplan som är designad för att hålla dem i form, snärta och snygga, trots kodeinbruket. Man ska inte glömma att de blandar med läsk, så jävla mycket läsk varje dag är inte heller någonting som går förbi utan att det märks.

Shady Nate – Bofessional (Remix) ft. Beeda Weeda (2010)

Shady Nate – Sip Sumthin (Ft Jay Jonah & Lil Blood)(2009)

På Sip Sumthin börjar Shady Nate rappa med orden ”Attention, do not consume with alcohol, and please keep away from the children”. Han har ju uppenbarligen regler han följer gällande sitt brukande, här nämner han det han ändå känner att han kan nämna utan att det blir så värst töntigt. Jag tror att han egentligen skulle vilja säga, ”attention, do not consume with carbs, and please keep away from the cookies”. Sången Bofessional har dykt upp på fyra-fem Livewire-projekt under olika namn, till exempel Promethazine Dreamin’, eftersom den handlar om Promethazine som är nånting som har med kodein att göra. Det spelar in den om och om igen eftersom de verkligen gillar att sippa på Bo (bo är alltså buktens slangord för kodein-hostmedicin).

Han har rastaflätor och kallade sitt senaste projekt Mobb Marley förresten.

Men ibland gör Nate även sånger om knarklangning. Som på sångerna nedan. På Jug til exempel pratar Shady Nate och de andra rapparna om hur de langar jug, vilket jag antar är hostmedicin? Vilka andra droger förvarar man i kannor? PCP? Sjukt fet Stalin-vers för övrigt. Och på Gumbo Pot pratar de tyvärr inte om en vanlig matgumbo, inte heller är det en gumbo i stil med Rappin 4 Tay’s Gangsta Gumbo. Om ni undrar vad en Gangsta Gumbo är:

Rappin 4-Tay – What Is Gangsta Gumbo (2003)

Shady Nate – Jug (Feat. J.Stalin, X.O. & Gary Hawkins)(2009)

Shady Nate – Gumbo Pot ft. Lil Blood (2010)

Nä Shady Nate och Lil Blood pratar om en knarkgumbo. Så här har vi en rappare som främst rappar om kodeinbruk och knarklangning, vad är det? Helvete, ni får inte glömma att de två ämnena är grunden i 20 års fantastisk rappmusik från Texas. Däremot kan man fråga sig hur det kommer sig att det även blivit många buktrappares favoritämnen att rappa om?

Det vet såklart ingen, men jag kan känna att jag stundtals saknar den humoristiska realismen som präglat buktens gangster rapp historiskt. Man kan till exempel vara hård och prata om hallickande och kriminalitet, som en annan LA-rappare, men bukten har gjort sig känd för att göra det kreativt, som Spice 1’s spritmetaforer, Too Shorts karriär, Mac Dres karriär, Shock Gs alterego. E-40 och hans släktingar kunde prata om mackin genom att istället för att vråla ”Imma A Pimp”, bygga en sång kring att håna den fiktiva superhjälten Captain Save A Hoe. Jag helvete jag hade inte tänkt diskutera så värst, men tanken är, så mycket som jag älskar Livewire saknar jag stundtals den humoristiska realism som mer eller mindre försvann med Thizz nedfall (och Mac Dres död). Jag älskar mob music melankolin, men den har genom åren gått väl att kombinera en lättare sida. Livewire representerar i många fall den direkta råheten och hårdheten, men jag anser att de behöver en koppling till aspekter av vardagsflykt som inte enbart begränsar sig till drogbruk, de behöver den energi Husalah ger The Mob Figaz.