Bay Area och Justin Bieber

Som ni säkert har hört har den kanadensiska popgossen Justin Bieber släppt en ny singel, Boyfriend. Som ni säkert hört består beatet till sången av några klassiska bay area-element, trumman alltså, och rätt mycket som inte har nåt med buktens ljud att göra, gitarren och stora delar av sättet han sjunger på t ex. Det var ju inte som när en annan kanadensisk popgosse släppte en faktiskt hyphy-sång förra året. Anyways sången var nog spännande för att nån som heter Chucki Macki skulle göra en buktremix, det tycker jag är väldigt festligt.

Too Short öppnar, följt av Eddi Projex tror jag, följt av Beeda Weeda, sen kommer E-40 in lagom till gitarrerna. Turf Talk försvinner helt bakom gitarrerna medan San Quinn får vråla fritt. Ja det fortsätter lite så, det här är kanske inte det bästa ni hört på bajonäs, det spelar inte så stor roll jag tycker det är väldigt kul att höra en gubbe som San Quinn på ett beat som tillhör Justin Bieber.

E-40 – Boyfriend (Remix) (With Too Short, Clyde Carson, Kaz Kyzah, Hoodstarz, Beeda Weeda, Eddi Projex)

Annonser

Bra jävla musik från förr-nyss

Fed-X från The Mob Figaz rappar inte så ofta nu för tiden, men när han väl rappar är det känslofyllt och handlar främst om hans olika huvudbry. Ett huvudbry han inte rappar om så mycket är när han blev skjuten just i huvudet.

Det kommer så jävla mycket ny musik så det är fan svårt att hänga med. Jävla massa nykomlingar och gamlingar som vägrar lägga av. Äh varför skulle de göra det, de säljer ju skivor än och folk går på deras konserter, klart de ska fortsätta. Men det är svårt att hänga med hursomhelst. Så vanligtvis lyssnar jag på ny musik, uppblandat med några klassiska album från de senaste tio åren och rätt mycket fantastisk rapp-musik från 90-talet. Men! Det kom ju skitmycket feta låtar som jag spelade sönder bara för några år sedan. Det är ju tyvärr sällan tokar som lyssnar på så mycket musik som vi gör kommer ihåg att man kan gå tillbaka nåt år eller två bara för att bli skituppryckt av moderna klassiker. Så…

Hemma i Årsta.

På min lediga fredag tänker jag dela med mig av sånger som jag spelade sönder när de kom, häromåret. Givetvis inte de låtar jag spelade som mest enbart, det är ju skitsvårt att komma ihåg. Men jag tittade igenom mitt mediabibliotek, sprang mellan korridorerna och tog en cognac ur den gamla jordgloben i mitten av rummet som egentligen går att fälla upp så är det en bar. Jag hittade lite gamla sånger som är skitfeta hursomhelst. Här är dem och kanske nåt ord om dem.

Fed-X – Awful Dodger (2007)

The Jacka – Aspen (2007)

2007 var året jag upptäckte att det fanns sinnessjukt fet melankolisk mob music ifrån norra Kalifornien. Jag hade mest hört talas om The Mob Figaz från disslåtar av A-Wax och visste inte alls vilka de var, vem fan visste det. Awful Dodger är anledningen till att jag älskar alla Fed-X verser jag hört typ, rösten inger en sån jävla verklig känsla av smärta. Och Aspen är en av 2007 års bästa låtar alla kategorier, den och All Over Me skulle blivit Tear Gas ledsånger, men skivan dröjde och The Jacka snickrade ihop lite annat klassiskt material istället.

JT The Bigga Figga – World Wide (2007)

Mannen som har skapat fler artister än nån annan man. Han släpper egen musik ibland, men knappt nån lyssnar. Men fan, JT The Bigga Figga släppte en nästan klassisk skiva för bara några år sen, jävlar i mig vilka produktioner, det låter jävligt bukten, jävligt Thizz faktiskt.

Sean Paul – You Need It, We Got It (Ft San Quinn & Berner) (2007)

Jävlar i mig den swaggeriaste rapparen på jorden hänger med buktrappare. Ja det är alltså Sean P från Atlanta-gruppen Youngbloodz och inte han från Karibiska övärlden. Okay det är ingen fantastisk låt, men ändå. Jag saknar ambitionen att göra musik på såna här beats, det är bara flumknarkade från Memphis som gör det nuförtiden. Alla crunk-nissar från Atlanta försöker låta som Travis Porter/Roscoe Dash nu. Det är ju skitbra musik, så visst. Men jag saknar Atlanta-crunkens påverkan på andra regioner. Bukt-ATL samarbeten idag handlar mer om att låta som gitarrhippien Bob.

Rappin 4-Tay – Live From The 415 (Feat. San Quinn, Messy Marv, Big Rich & Seff Da Gaffla)(2007)

Shady Nate, Beeda Weeda & Kaz Kyzah – Don’t Ghostride (2008)

Live From The 415 skriker buktrapp. Det låter exakt som det brukar låta när en gammal veteranrappare gör musik nuförtiden. Inspirerat från förr som fan och med lite nya småljud i bakgrunden på beatet, lite modernare slang. Det här var Rappin 4-Tay’s senaste album, och han hade än makt att samla ihop en hel drös kanonrappare. Det gamla gardet fick en till chans att skina om man säger. Och Livewire-rapparna Beeda Weeda och Shady Nate är ungarna som parallellt visade var buktens framtid låg. Tillsammans med Kaz Kyzah från The Team tog de avstamp och visade förakt för det som kallats buktens hopp, hyphy. Livewire ville göra modern gangster-rapp till buktens signum.

Avslutningsvis, jag kan inte låta bli att lägga upp kokainsnortarfavoriten Playin With My Nose, för att uppmuntra lite kolabruk. Jag lyssnade sönder den här låten. Det var ju första gången jag hörde Messy Marv någonsin och sen dess har jag hört honom rappa circa 10.000 gånger. Och som motpunkt, bara för att Messy Marv knarkar, Don’t Lose Your Head.

Messy Marv – Playin With My Nose (2006)

Zion I – Don’t Lose Your Head (Ft Too Short)(2007)