Mr Fab aka Juvenile

Juvenile – Tho It Byke (Prod Mannie Fresh)(2013)[audio http://stream50.livemixtapes.com/content/artists/laleakers/mistah_fab-hella_ratchet_mixtape/A46A8B93.mp3]

Fabby Davis Jr aka Mr Fab brukade se ut som han gör på bilden här ovan. Det var back in the day när han var the official spokesperson of the hyphy movement, aka prinsen av bukten och en av de mest intressanta rapparna från en av de mest energiska och intressanta musikrörelser jag har upplevt. Jag har i perioder gillar rap som låter för mycket och för jävla intensivt, t ex new orleans bounce, bruks-crunk och självklart hyphy. För er som inte minns, titta på videon här precis nedan och titta på min favorit-hyphy-sång av Mr Fab. Eller klicka här för att titta på min favorit-hyphy-låt-och-video nånsin (också ett bättre exempel på vad jag menar med ”låter för mycket” och ”skränigt”).

”driving too fast like mario andretti” <- älskar ju motorsport referenser.

Nog om hyphy. Mr Fab var alltid en skill-mässigt helt jävla amazing rappare, asså han är en tekniskt bättre rappare än typ Talib Kweli eller vem ni nu brukar tycka är bra på att rappa. Han har alltid varit en extremt gullig och intressant kuf och figur (för närmare beskrivning av hans karriärskifte lyssna på VBDFR avsnitt 34 från 28.15 typ, där ger vi er kanske en ok bild av hur han är intressant för oss/mig), och han har som ni kanske vet börjat göra väldigt mycket mer medveten rap. Han har eventuellt slutat med exstacy (det är en gammal form av molly, pillertrillar-världens mjöd skulle man kunna säga) och har börjat reflektera över hur fucked samhället är, och han har börjat förmedla ett mer ansvarsfullt budskap genom sin musik. Detta är all good, mitt problem med det är att han mestadels gjort det över fett tråkiga beats. Ibland har det varit tungt som fan, som i den här låten med A-Wax (kolla på videon, ni vill inte missa stilikonen A-Wax).

Kort paus, ni som tryckt på spelare där uppe har väl vid det här laget listat ut att det inte är Juvenile och Mannie Fresh som gjort den där låten? Det är Mistah FAB som gör sin bästa New Orleans tidigt 2000-tals impression, han deltar i den sociala praktiken som bajonäs tidigare dokumenterat: ungdomar i Kalifornien kan inte sluta göra retro NO-rap. Fabby gör det jävligt bra eller hur.

Om vi fortsätter då, fram tills exakt den 27 augusti 2013 har Mr Fab fortsatt ge oss jävligt medveten rap – han har fortsatt låta oss tro att hans dagar som den med energiska ADHD-rapparen inom den mest energiska ADHD-musikgenren är förbi. Detta trodde vi Mr Fabofiler fram tills den 27 augusti 2013. Sen hände detta:

Ut med all medvetenhet och alla ansvarsfulla budskap, Mr Fab är tillbaka och han låter fan riktigt bra. Jag har ännu inte kommit igenom hela skivan, men jag har så klart hunnit ta en titt på låtlistan – så jag tryckte direkt på play Marathon med E-40 och Clyde Carson. Jag gillade vad jag hörde men jag blev helt blown av den där Juvenile-låten som kom efter. Asså massa Leauge of Starz t ex – vilken chock-fet line-up.

Jag tror helt ärligt inte att det är någonting negativt för Mr Fab, alltså att han rappar om fest och dans igen. Han är en entertainer och jag har en bild av att han gör det här för att älskar musik. Han kom in i rap som den som fick folk att känna sig glada och bekymmerslösa, sen använde han sin plattform för att förmedla det budskap han känner att världen behöver höra. Jag tror inte att han har tappat bort sin ryggsäck igen, jag tror la den åt sidan några minuter när han råkade höra några Leauge of Starz-beats, när han såg hur Kool John hade roligast i rap genom att göra NO-retro-rap. Här är skivan. Här är en till sång, Keak Da Sneak över The Invasion:

Mista Fab – On Citas (Ft Iamsu & Keak Da Sneak)[audio http://stream50.livemixtapes.com/content/artists/laleakers/mistah_fab-hella_ratchet_mixtape/EEDA9332.mp3]

Annonser

#SELFMADE BO$$ B’!%#

Som Tupac är Thug Angel både en bov och en ängel.

Nu när jag har semester utan internet och så där har jag lite tid att lyssna på musik som jag typ glömt att jag laddat ner.  Jag har liksom inte kontakt med ny musik alls som jag vill. Jävla Damey från Dilligentz har släppt sitt första soloprojekt och det vill jag höra, Roach jävla Gigz har släppt nåt nu tror jag och det vill jag höra. Sen skickade Cuddie en skiva med antagligen jävla fet skit från San Diego som jag vill höra. Men det går inte jävla Internet alltså. Jag lyssnade till och med på shuffle på allt ja har för ett tag sen. Det gör jag aldrig!

Keak Da Sneak – Stuck With Chu (Ft Thug Angel)

Det var kanske där jag hittade de här sångerna ni lyssna på nu (om ni tryckt på Play än). Eller så var det i mappen Bayonnaise Trial jag återhittade Thug Angel. Där jag slänger inte lite skit som jag kanske kanske inte kommer lyssna på och kanske kanske inte kommer gilla och må eller må icke skriva nåt om. Till exempel den här rapparen Thug Angel som dök upp och dödade en sång på Keak Da Sneaks alldeles egna Tonite Show. Fan vad hes hon låter haha har hon ätit sandpapper till… Nä så där uttrycker jag mig inte. Hon låter gangsta i alla fall pga; (1) Hecka hes röst, (2) Säger att hon är en Bad Bitch, (3) (sist men inte minst) hon avslutar versen på den här Keak-sången med ”google my name”, och det faktum att man typ hittar inget när man googlar hennes namn gör henne gangsta. Typ gangsta att säga ”google my name” utan att ha en datanörd-profilerad internet profil.

Kanske stämmer det inte längre. Hon kanske har skaffat sig värsta hajpen sen mars typ när jag googlade runt lite på ett ohindrat nätverk. Nu är det lite off and on via mobilens internet. Det är på telefonen jag nån gång hittade henens twitter, där hon i sin Bio berättar lite om sig själv, som ni ser på bilden överst alltså. Hursomhelst gillar hon att rappa över lite industry beats och hon gör det rätt bra. Tyvärr når hon aldrig samma heshet som i den där Keak sången. Han kanske tvingade in henne i en jävligt jävligt rökig studio eller så hade de druckit massa whiskey rätt många dar i rad så att hon skulle få den där rösten.

Thug Angel – Get Em Gaz

Thug Angel – BMF

Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.

Tre (3)


Tack Bret Hart Junior High. Utan dig skulle jag fan tappat hoppet idag. När TRE jobbiga saker slumpvis händer samtidigt är det nån sorts tröst att slumpen även lyckas styra upp nåt fett ibland. Att Keak da Sneak och Agerman råkade gå på samma skola är en sån grej. Första gången dom dök upp var på min bästa C-Bo platta-The Autopsy. Då kallade dom sig Dual Committee och var typ 15 år gamla. Senare plockades Agermans polare B.A. in och 3 X Crazy var ett faktum.
Det blev ett par grymma plattor och en dåligt försök till ”släppagamlalåtarremixadeochsäljadetsomnytt” på 00talet.

3 X Crazy-Sick-O (1995) EPn är en glömd juvel. Ingen brydde sig särskilt mycket när den kom (och försvann). Jag tycker hela EPn är värd er tid men jag lägger bara ut den bästa låten som vanligt.
När jag lyssnar på den nu får jag nåt drömskt i blicken och tänker tillbaka på svunna tider, då Keak da Sneak inte var hyphy-kungen med västkustens jobbigaste röst. När Agerman inte gjorde kristen rap och Luniz var så heta att dom kunde säga till Virgin Records att signa 3 X Crazy.
Moogslingan på Hit the Gas är i sig själv en kvartvältare, ni vet en sån loop man bara måste spela på VÄLDIGT hög volym sent, sent efter en Rap Quiz.
Vibba in tok, blås ut röken och känn den underbara känslan av att-Shiiiiit det här kommer jag aldrig behöva skämmas över att jag lyssnat på.

3 X Crazy-Hit The Gas

Lammen dansar.

Jag dansar med feber, jag rycker, flyger runt och mumlar utan regler. Jag ugnssteker bacon men tänker på hur gott de broderade lammen på Jesustavlan skulle smaka. Jesus går med en käpp, två tre av lammen skulle man kunna trycka in på käppen och grilla över öppen eld, jag har ett öppnat paket med passerade tomater i kylen, det blir den enda kryddan. Vilka lamm ska jag välja? Inte den lilla ungen han har i famnen, men den elaka längst upp till vänster, sen får jag lotta. Jag har nog några mynt, jag kan singla slant.  Hur fan gör jag då, det är så många att singla mellan och så många lamm. De två små där fram får klara sig. Okay, han till höger där uppe, krona eller klave? Med ullen skulle jag sticka en helkroppskofta som jag skulle ha på mig när jag fryser. Just nu svettas jag. Mitt humör är ryckigt. Jag fullföljer inte den där lammdrömmen här i texten, det var ju inte på riktigt ändå. Jag har en spellista till det här. Två sånger lång. Till min ryckiga dans med feber utan regler. Det är två helt vanliga hits. Den ena är ju en helt vanlig klassiker. Kanske har ni hört sångerna förr till och med! Den ena sången handlar om känslor, det gillar jag, den andra handlar om hastigheter, det gillar jag inte lika mycket, men den är ryckig och studsig och full med liv.

Mac Dre – Feelin Myself (2004)

Kafani – Fast (Like A Nascar)(Ft Keak Da Sneak)(2007)