Namn och nytt 2

Plane Jane ser väldig medveten ut.

Nu är det inte så bråttom, men ändå känner jag mig stressad. Eller snarare bakis, det är lagom osoft oavsett vad jag gör, hur jag sitter. Utomhus provade jag, det var kallt tills jag kom inomhus då var det för varmt. Umgänge var trevligt, men jag vill ändå typ ligga i sägen själv och kolla på teve, fast det var tråkigt. Så jag surfar lite musik. Hittar lite musik. Lyssnar på lite musik. Delar med mig av lite musik. Även lite musik jag lyssnat på sedan även innan förra Namn och Nytt-posten. Framförallt ville jag dela med mig av LivewireMob Figaz samarbetet som följer här:

Stevie Joe – Beast Mode ft. Husalah & Philthy Rich

Stevie Joe – No Credit ft. HD, Lil Blood & Philthy Rich

Alltså Livewire och The Mob Figaz tillsammans är egentligen så självklart, det behövs verkligen inte tänkas efter speciellt länge för att se potentialen. Två grundstenar i 2000-talets mob music, så klart det blir fett när de samarbetar. Sen att jag tycker att det verkligen blir fett varenda gång Husalah gör musik, någonsin. Det är ju rätt konstigt, där inser jag ju att jag tycker konstigt mycket om hans musik. Ingen är ju alltid bra, men ändå är Husalah alltid bra. Jag har ingen aning om vilket projekt varken ”Beast Mode” eller ”No Credit” kommer ifrån, det är oklart. Men N”o Credit” har ju en musikvideo så det är säkert något viktigt, och jag tror nog att Beast Mode kommer få en egen video också. I ”No Credit” sjunger HD refrängen, och sjunger ”I just bought a chinese cake, can’t wait to spray that”, vad menar han med det? Vad är en ”chinese cake”? Är det en drogreferens?

Rob Lo – Stackin’ Big Cake
En till sång om kakor! Fast andra kakor här kanske. Det är sannerligen inte så ofta man stöter på vokalisten Rob Lo, desto oftare producenten. Även om det är skitsällan nu förtiden det också. Jag tänkte på det här om dagen, vad har han tagit vägen Rob Lo? Det är alltså Rob Lo som varit The Mob Figaz mest använda producent de senaste tio åren.  Han var med en del på The Jacka’s storsäljande skiva Tear Gas, men vad har han gjort sen dess? Kanske jobbar han på Fed-X solo-skiva. När A-Wax dissade (en historia vi tar en annan gång) alla fem Mob Figaz en efter en, var det en sjätte herre han inte kunde låta bli att nämna vi namn,  nämligen producenten Rob Lo. Ibland hör man honom, men för sällan för att nån någonsin ska har lärt sig hans röst. Och här hör man lite varför, jag kan inte låta bli att lyssna eftersom han ligger bakom så mycket annan bra musik, men det är ju ingen rapp-virtuos eller särskilt nyskapande vokalist.

Plane Jane – Aye Yo
Jag har ingen aning om vem det här är. Men hon är rätt duktig! Jag hoppas att hon släpper tolv mixtapes nästa år så att hon blir ännu bättre och blir riktigt bra. Jag tror nämligen att rappare tjänar på att träna på att rappa, ju mer de spelar in desto bättre blir de, som med vad som helst. Släppt musiken, låt folk höra. Det finns massa rappare som släppt dåliga mixtapes i år och så vips så blir de bra och då börjar folk lyssna, folk fortsätter ge det chansen om de bara hör lite potential. Jag är trött på att höra kvinnliga rappar som gör typ två sånger var, släpp mer musik för fan. Plane Jane är från Richmond hursomhelst.

Big Rich – La La La (Feat. SU, YB The Rockstar)
Fillmoe Rich a.k.a. Big Rich från Fillmoe har varit ganska medelmåttig ganska länge, enligt mig. Han hade nån hit på Sick Wid It (E-40 och hans släktingars skivbolag), släppte en skiva. Har släppt en del skivor sen dess. Helt okay men inte jättebra uppfattar jag det som. Inte sällan har han bättre gästrappare än vad han rappar själv. Hans nya skiva Built To Last är helt okay, efter en genomlyssning. Festligast var dock den här sången! Han har ju för fan samplat ATC – Around The World eller nåt sånt, nån trance techno bit är det.

Roach Gigz – The Dopest 2
Avslutningsvis är vi begeistrade över att den unge San Francisco-spaggen Roach Gigz har läckt en ny sång från hans kommande projekt. Resten av skivan får vi vänta på tills januari, men här hör vi hans nasala rapp lite i förväg. Sången hade varit roligare om ”The Dopest” betydde ”knarkigaste” och inte bästa och att han skröt om hur knarkig han var, men den är bra ändå.

Annonser

Livewire-fokus: HD

Ungefär 1:30 in i klippet börjar en fantastisk sång.

Boom bap rapp-älskaren HD från Ice City a.k.a. Norra Oakland är en av de mer anonyma medlemmarna i super-gänget Livewire. De av hans mixtape jag hört, Extortion Muzic Vol. 1 & 2, består delvis av typisk Livewire-maffia-musik a la DJ Fresh och delvis omgjorda gamla östkustfavoriter. Nån låt som jag känner igen att Brooklyn-rapparen Jay-Z har sjungit på förut, en annan sång är en omgörning av Brooklyn-rapparen Notorious B.I.G.s hitsång Get Money, och ett beat är från filmen 8 Mile, ytterligare en sång heter Real Hip-Hop. Nånting man hade kunnat tänka sig att typ bay-rapparna Zion-I eller Rasco hade kunnat hitta på att döpa en sång till, men nu är det alltså gangster-rapparen HD som valt att visa var han står. Man skulle kunna tro att det är bulgar eller nån annan konstig människa som upptäckt hip-hop genom begagnade cd-skivor han hittat på en tipp i en låda med blandat skräp från min brors pojkrum, som stått tomt sedan 2003. Hade dessa östkust-toner spelats upp helt sådär från mitt itunes-bibliotek hade jag trott att det var typ Grand Daddy I.U., Grap Luva eller Access Immortal eller nån annan anonym New York-rappare som jag lyssnat på i perioder men inte känner igen rösten på. Det här låter toppen kanske ni tycker? Jag vet inte. I teorin har jag inget emot det.

Vad står HD för? Jag tänker Harley Davidson och då tänker jag på frisörsalongen Hårley Davidsson. Men kanske att det står för High Definition eller nåt annat.

Varför skriver jag då om det? Jag skriver ju bara om musik jag gillar. Och några av HDs sånger är skitbra. Sen när bryr sig nån om en artist gör lite jobbig musik så länge den gör lite bra musik. Sen alltid, men ändå. Det som är bra det är bra, det ska vi inte glömma, även om en artist namn inte är en kvalitetsgarant av rang som Solna Korv (Signelinho, 2008). HD gör sig måhända bäst som en del av grupperna The Bearfaced Gang (bland annat tema-musik om att bära björnmasker, kanske kanske inte har det något att göra med homosex-rörelsen där män verkligen uppskattar andra män som ser ut lite som björnar, håriga och dana, och kallar dessa män för ”Bears”, kanske att de har sex på parkeringsplatser, Ice City-rapparna säger inte ”no homo” så ofta så man vet inte) med Livewire– och Ice City-kompisarna Lil Rue och Hen Sippa och gruppen Murdah Fa Hire med Lil Rue och Lil Blood, eller i olika samarbeten med andra Livewire-kompisar.

I den här posten stöter ni på två musikvideor. Den första som är i toppen av sidan rappar Lil Rue och HD om det jag förmodar är en bortgången kamrat, Boont, över ett sjujävla beat. Och i videon här ovan rappar Lil Blood och HD om lite allt möjligt. De två sångerna finns att ladda hem som mp3 och dessutom går det att lyssna på ännu en bra HD-sång, allt här nedan.

HD – Boonts Day (Feat. Lil Rue)

HD – The 4th Quarter (Feat. Lil Blood)

HD – 40 Glock Usa (Feat. Philthy Rich, Lil Rue, Gamble)

Livewire-fokus: Philthy Rich

Philthy Rich tvår sin händer.

Philthy Rich – Neighborhood Supastar Feat. Stevie Joe & Lil Blood (2009)

Philthy Rich – Funk Or Die (2009)

Jag började lyssna på Philthy Rich samtidigt som jag började lyssna på hela jävla Livewire, mellan ett och tre år sen typ. J-Stalin och Beeda Weeda var jag inne på lite innan, men inte riktigt. Nån gång under 2009 kanske det var, helt plötsligt. Jag vet inte om det var Livewire som blev överjävligt bra då eller om det var jag som upptäckte dem. Det verkar ju jättemycket troligare att det var det senare, men man vet aldrig! Jag tyckte ju att J-Stalin och Beeda Weeda verkade några unga hyphy-snubbar, lite som Mistah F.A.B. när han springer runt och är helt irriterande ibland och bra ibland. Helvete att jag inte bara började skriva om de största snubbarna i Livewire först, Stalin, Beeda Weeda, Philthy och Shady Nate. Jag hinner alltså inte. Ja vad fan här presenterar jag Philthy Rich i alla fall.

Den unge herren satt i finkan ett drygt år och kom inte ut förens i våras tror jag, ändå lyckades han släppta tre skivor under tiden han satt inne. Jag tror att han helt enkelt spelade in skitmycket musik 08-09 innan han åkte in. På så sätt är Livewire schyssta mot sina artister, när han kom ut som en nybliven fri man hade han antagligen mer lagliga pengar en han någonsin haft förut. Åker du in så ser vi till så att du har en inkomst ändå genom att vi gör album av dina låtar och säljer dem till folket, Livewire alltså.

Det här är antingen en arrangerad bild eller ett snapshot. Jag vet inte? Jag kan tänka mig att man inte ens kan få till den där vinkeln från den där pieren, med utsikt över bron över till San Francisco. Eller vad vet jag.

Philthy Rich – Fresh Out (Ft Lil Blood)(2009)

Direkt när han kom ut släppte han den här sången, som jag minns det tog det bara ett jättelitet tag innan han släppte sången Fresh Out, som handlade om att han var färsk i friheten, och ändå på en gång inte hade några problem med att begå en del brott på gatuhörnen, så att han kunde tjäna lite pengar. Vad fan! Han hade ju släppt massa album när han var ute. Nu får han ta det lugnt tycker jag, speciellt eftersom han pratar om hur han alltid missar sina barns födelsedagar när han åker in i finkan gång på gång. Kanske har han inte fått några pengar av Livewire för de där albumen ändå.

Philthy Rich är från Oakland, precis som resten av Livewire. Han har en jävligt direkt och  enkel, ofta lite skrikig rappstil, som ni hör. Kanske inte det bredaste registret och kanske inte en rappare man skulle kalla briljant rent kreativt och musikmässigt. Men det jag verkligen gillar är just det, hans enkelhet som ett massivt energiknippe på mikrofonen. Han har lärt sig att framåt hårt och snabbt och självsäkert är det framgångsrika sättet att bedriva människoliv. Han pratar en del om vad han har lärt sig gällande hur man ska bedriva människoliv, Funk Or Die, gå hårt eller gå hem! Det är så man måste hålla på om man vill bli knarklangare i Oakland, och även rappare verkar det som. Nån gång i januari kommer hans nästa skiva, Trip’n 4 Life, som släpps det festliga datumet 11/11-11. Ett bra datum att släppa sin skiva om man vill vara etta i livet!

Skivan uppges handla om vapen och krigsföring. Men den enda sången som har läckt är nån sorts for-the-ladies sång som är rätt dålig, med Livewire-sångaren Lil Kev. Den tänker jag inte lägga upp här. Istället avslutar jag med en hel drös av Philthy Rich gangster rapp sånger från i år som jag verkligen tycker om.

Philthy Rich – Wrong Niggas (feat. Stevie Joe, Lil Blood & Shawnny Boo)

Philthy Rich – Gas Dat Nigga (feat. Prince Lefty & Reese Da Fly Guy)

Philthy Rich – Main Bitch (feat. Dolla Bill & LR)

Philthy Rich – Feelin Like Pac ft. E-40 & 2Pac

Obs att detta alltså är andra gången på det här dygnet som jag lägger upp en sång det står ‘Ft 2pac’ på men som egentligen bara är en sampling där Pac snackar lite. Om det inte varit tydligt förresten så är det här alltså en del av min genomgång av Livewire Records alla artister. Jag gillar otroligt nog varenda en, lite grann i alla fall, vissa mer en andra så klart. Det gör ni antagligen inte, men några av dem kanske. En halvvägsrapport hursomhelst, nedan är de herrar jag eller Onda har skrivit om hitintills:

Philthy Rich
Stevie Joe
Lil Rue
J-Stalin

Det var ju inte så många, när man tänker på alla jag hade tänkt att bayonnaise skulle  ägna en post åt:

Beeda Weeda
Lil Blood
Shady Nate
Jay Jonah
Mayback
Ruben Stunner
Ronald Mack
HD

Livewire-fokus: Lil Rue


Om ni inte hört Lil Rue förut, så har ni nu chansen att skapa er en bild av honom på samma sätt som jag gjorde det först. Jag hade sett hans namn på lite Livewire skivor. Hört honom rappa säkerligen, men det är ju alltid svårt att särskilja rappare som är nya för ens bekantskap på sånger där fem sex herrar ställer upp och spottar skit. Men så dök den här videon här nedan upp nån gång i våras. Jag hade lärt känna andra Livewire-herrar som J-Stalin, Philthy Rich och Shady Nate och började nästan tvivla på att det kunde finnas fler bra jävlar i samma gäng. Jag menar alla kan ju inte va bra rappare, några måste ju va med för att de är bra hypemen på konserter och sånt. Men fan, mitt motstånd smulades helt sönder som drömmar av en väckarklocka.

Lil Rue, som jag har för mig kallas Lil Ruger ibland (först trodde jag att han kallades Lil Rutger, nu verkar det som att det tyvärr var nånting jag hade fått för mig bara). Ja han är från Ice City a.k.a. North Oakland hursomhelst. Han är kanske 20-21 och har hängt med Livewire i typ två år nu, vilket är ungefär lika länge som jag har lyssnat på Livewire om jag räknar rätt. Innan dess rappade han i hooden med kamraterna HD (även i Livewire) och J-Hen a.k.a. Hen Sippa i gruppen Bearfaced Gang.

Bearfaced Gang – Bottle After Bottle

Bearfaced Gang – 100’s N 50’s

Jag hoppas verkligen att Bearfaced Gang inte lägger ner sin verksamhet nu, och satsar för mycket på soloskiten, det är ett för jävla bra namn och de låter bra tillsammans, tänk er musikvideor där de rånar banker i björnmasker, ett albumomslag där Hen Sippa sippar på lite Hennesy, ja möjligheterna. Och möjligheterna för den andra gruppkonstellationen Lil Rue brukar dyka upp i, Murdah Fa Hire tillsammans med token Lil Blood och HD. Jag tror att det som avgör vilken grupp herrarna fokuserar på beror delvis på vad de presterar i studion, men också till stor del beroende på vilka av dem som för tillfället vandrar Kaliforniens gator fritt och vem som bara ser solen från Santa Ritas rastgård. Nu kom Lil Blood ut ur finkan i somras till exempel, så då kanske vi kan tänka oss få höra mer från Murdah Fa Hire.

Murdah Fa Hire – Never Leave The House With Out My Hammer

Snart släpper han ett nytt album som han antagligen hoppas blir väl mottaget, så att han kanske befäster sin plats i Livewire och tjänar ihop en slant. Kanske nog så att han slipper hålla på med olagligheter i framtiden. Jag vet inte om han tänkt byta stil helt och hållet, men jag blev ändå mäkta förvånad när han släppte den här musikvideon som verkar handlar om skateboard-åkning, bara härom veckan. Videon är inte inspelad i något Oakland-hood, som de flesta andra Livewire-videos, utan i Hollywood tror jag. Skateboarding i Hollywood, värsta Ya Boy stilen. Som om det var 2006 typ. Ja, det är en rätt bra sång hursomhelst. Jag tror nog inte Lil Rue helt släppt gangster-rappen, men det är intressant att en Livewire-artist i huvudtaget taget ett steg närmare den sortens rapp, kanske är det ett försök att nå en bredare publik. Kanske tycker Lil Rue verkligen verkligen om att åka skateboard i Hollywood. Kanske är det att han har samma manager som NHT Boyz, som ju gjort resan tvärtom, från pojkrums-tonårs-based till rätt hård Oakland-rapp. Så länge han spelar in låtar som den här avslutande tonen här under spelar det ju ingen roll.

Lil Rue – Stay Fully Loaded

Livewire-fokus: Stevie Joe

Alltså Lil Joe, jag hoppas det där inte är kola, Lil Joe har ett större kolaberg på skrivbordet än Tony Montana i slutscenen. Också, alltså, är det samma barn? Där bak med pappa-Joe och här med kolan?

Stevie Joe – Clockin ft. Willie Joe

Jag tänkte skriva att vi kommer hoppa rakt in i en karriär här. Eftersom det känns som att Stevie Joe varit med ett tag redan, men det var ju en ren förvillelse. Jag tror inte jag hörde honom första gången förens kanske början på förra året. Däremot är det rätt in i Livewire-familjens karriär. Rakt in utan genomgång, jag börjar inte ens med kungen J-Stalin. Jag har haft lite tankar om att göra en mega-post där jag presenterar en efter en av medlemmarna. Fast nu kom Stevie Joe och släppte sitt debutalbum häromveckan, det måste ju nämnas. Jag kan inte hålla mig. Istället för en mega-livewire-post tänkte jag nu att jag gör nån sorts Livewire fokus serie där en efter en av rapparna presenteras, eller deras musik är med åtminstone (Onda skriv nåt om J-Stalin om du vill!).

Jag kände inte alls Stevie Joe de första gångerna jag hörde honom, osoft röst helt enkelt. Två saker vann mig över, verklighetskänslan och hans förmåga att gå fett jävla hårt, att gasa som de själva säger. När jag sen såg att hans debutalbum kröns av ett omslag som innehåller;

1. en rappare,
2. en bebis,
3. ett par adidasblöjor,
4. en beeper,
5. en snygg bebisfrisyr,
6. En fake(?)tatuering av en Torshammare på barnet

ja, då var det avgjort. Det ångrar jag ju inte. Torshammaren som är tatuerad på bebisen känns lite obehaglig bara. Men se sen bilden under albumomslaget här nere, Hej då-bilden. Pappa Joe har samma häftiga temafrisyr som Lil Joe! Det är ändå ett steg extra, det är ju inte sällan till exempel pappor klär sig likadant som sina söner, men exakt samma frisyr, alltså. Det här är verklighet hoppas jag.

Albumomslaget:

Stevie Joe – Hit A Lick

Stevie Joe pratar rätt mycket om sin inblandning i försäljning och distribution av crack-kola, inte lika direkt på distribution som Messy Marv och Berner pratade om på sina skivor om båtfrakt och flygfrakt, utan mer lokalt. Hur är läget på gatan? Vad gör man när man växer upp i Oakland och är ett barn till en crackanvändare, sånt får vi reda på. 80’s Baby syftar lite till crack-baby tror jag. Många av Oaklands 80-talister hade inte en helt okay tid i sina mödrars magar, då mammorna knarkade loss rätt ordentligt, det var en epidemi. En av effekterna är att de är fulla av liv och ståhej, har svårt att koncentrera sig och inte passar in i skolsystemet och så vidare, därför hamnar de på gatan och börjar snart försörja sig på crack-kola försäljning. Så berättas det.

Jag tror fan ni kan gillar musiken.

Ovan ser ni videon av 80’s Baby remixen, med mängder och mängder av duktiga Bay-rappare, däribland Erk The Jerk och Smigg Dirtee.