Sirener on my mind

J Stalin asså. Både Onda och Hugo har redan skrivit om honom men eftersom det är typ exakt ett år sen Prenuptual Agreement kom ungefär nu så tänker jag skriva lite till om en låt från den skivan. Jag tänker att det borde vara obligatoriskt att blogga om Prenuptual Agreement varje januari varje nytt år, varje nytt år som kommer att komma tills inga fler nya år kommer. Det är väl det minsta man kan göra för en så bra samling musik.

J Stalin feat. Jacka – Red & Blue Lights

Jag skulle säga att snut-hat är en av dom allra viktigaste, definierande, elementen (no ”hiphopkultur”) inom rap. Jag lyssnar inte uteslutande på rappare som är/har varit kriminella, men att inte tycka om polisen är ett state-of-mind ger dig ett perspektiv på tillvaron som i princip är nödvändigt för att du ska kunna göra rap som jag kommer att tycka om. Förra året när i övrigt sansade och tänkande människor plötsligt började prata om Drake som om han faktiskt skulle vara nån slags bra eller ens intressant rappare (Drake som R&B-sångare däremot, that’s something else) tänkte jag en del på exakt varför jag inte alls knullar med Drakes rapps. En av sakerna jag tänkte då var: ”Asså, den där Drake, han lär ju inte ens hata polisen.”

Men nog om Drake.

Om man skulle ta Biggies o Lil Kims modus operandi ”Fuck bitches… Get money… Fuck niggas… Get money” och lägga till ”o just de, fuck the police” (och möjligen även ”SWAG!”) så har du i princip hela grundstommen till all (bra) rap som finns. Dessa teman kan varieras i det oändliga, rap (eller om man vill vara pretto: all konst öht) handlar ju om att säga samma gamla saker på nya (och fetare) sätt. Men det är skillnad på ”inte-gilla-snuten”-rap och ”inte-gilla-snuten”-rap, den kan användas för att uppnå olika saker. Oftast används en schysst FTP-attityd för att framhäva sig själv; rapparen positionerar sig som upprorisk, gangsta, farlig*. Detta sätt att använda en anti-polis-hållning är relativt lättillgängligt: Drake(oj förlåt nu dök han upp igen) skulle kunna försöka sig på det**.

Men det är inte så J Stalin rappar om snuten på Red & Blue Lights, i alla fall inte bara. Om ”hej jag är tuff”-sättet att rappa om snuten är ”framsidan” så är detta baksidan: Paranoian, oron, obehaget, den där ”ont i magen”-känslan varje gång en polisbil åker förbi. J Stalins hook handlar om hur sirenerna lyser upp hans mardrömmar:

Sometimes I cant sleep at night, dreamin ‘bout them red blue lights
and I’m cautious when I drive at night, ‘cos I be seein ‘em red blue lights

I Övervakning och Straff skriver Michel Foucault om hur maktens sätt att övervaka och straffa fungerar i det moderna samhället. Hans poäng är ungefär: I det förmoderna samhället knullade makten med din kropp (halshuggning, hundra rapp me piskan på torget, all that good stuff). I det moderna gör man det fortfarande men man  knullar framförallt med din hjärna. Genom att utgå från Panoptikon-fängelset som symbol beskriver han hur det moderna samhället präglas av disciplinering, som verkar genom att vi internaliserar övervakarens blick, och därigenom övervakar oss själva: Genom att aldrig veta säkert om nån kollar oss uppträder vi som om vi är övervakade även när vi inte är det:

On the corner without a cop in sight, thinkin bout them red blue lights

I hookens sista rad går J Stalin hela vägen från tuffa-killen-positionering över i sårbarhet, han vill bara att nån ska kolla att han e OK, att han klarar sig. Han är uppriktigt orolig, and he ain’t afraid to show it:

So when I leave make sure Im allright, aint caught by them red blue lights

J Stalin asså, vilken rappare, vilken låt, vilken skiva.

Hej förresten jag är ny här, jag heter Petter och kommer skriva lite här ibland framöver är tanken. Jag har en egen blogg också där jag skriver om rap som inte nödvändigtvis är från den Kaliforniska bukten. Ha de gött

* Och som man, men det är en diskussion som så att säga kräver sin egen diskussion. #genus

** Drake skulle antagligen inte lyckas pull it off, och han skulle inte tjäna ett skit på att försöka; Hans framgångar bygger på att vara en kille som inte behöver hata polisen.

Annonser

Livewire-fokus: Ronald Mack

Ronald Mack kanske pratar med sin knarklangarkompanjon eller med en fiende.

Den här Ronald Mack (eller som jag tycker om att tänkta, Ronald MackDonald) är helt klart en av de minst kända rapparna i Livewire. Han har inte släppt så mycket material vad jag vet och han brukar inte dyka upp på så mycket skivor som inte är Livewire-släpp och så vidare. Men jag tycker om honom ändå! Mest för att han ibland låter som C-Murder eller Master P! Ibland som Master P lät när han gjorde g-funk i Richmond och ibland som han lät när han blev miljardär i New Orleans. Eller så inbillar jag mig bara.

Master P – Rolling The Dice (1991)

Ronald Mack – Knockin The Fiends (2010)

Hursomhelst har jag lyssnat lite på det korta mixtapet Ronald Mack släppte i mellandagarna. Det är hård jävla mob music, men kanske utan den briljans vi är vana vid att höra från buktartister. Däremot inte sagt att Ronald Mack inte deltagit i skapandet av fantastisk musik. Till exempel låter han jävligt bra bredvid den likaledes vrålande och gapande hårdingen Stevie Joe. Ronald har även en viss kemi med Lil Blood, vilket märks på den Biggie Smalls-samplande dängan har nedan. Till och med HD får för sig att ta i lite grann och visa att han inte alltid känner sig sömning, det ska en Biggie-sampling till för det.

Skivan handlar faktiskt en del om skjutvapen och hur det är bäst att avlossa sin arsenal innan fienden får chansen.

På Ride My Enemies gästas Ronald Mack av två okända rappare, varav en river sönder hela jävla beatet och skrämmer vettet ur mig. Jag orkar inte lyssna och jämföra, men jag tror det kan va samma rappare som hotade att slita halsen av alla golbögar som kom i hennes väg på en Philthy Rich-skiva från i höstas (hörs här). Kanske är det hon som heter Kiwi Da Beast som har gormat ut våldshot på Livewire-låtar här och där.

Ronald Mack – Ride My Enemies (2010)

Ronald Mack, Lil Blood & HD – Hit It, Split It (2009)

Stevie Joe – Hey Lil Mama (Ft Ronald Mack)

Fortsätter Ronald Mack att öva sig på att rappa kan han bli någon sorts bukt-motsvarighet till Uncle Murda. Men jag tror han bör profilera som löjligt hård om han vill sälja mer skivor. Han ger Livewire en del gatu kredibilitet om inte annat.

Slow Motion Soundz/Livewire samarbete!!

DJ Magic Mike gör musik än idag så vitt jag vet. Men den senaste skivan jag har hört är nästan 13 år gammal. Här är omslaget till en skiva från 1991.

G-Side – Bass!!! (Ft Stevie Joe & Freddie Gibbs)(2011)

Alltså! Det här är så kul på så många sätt. Nu har ju jag och Onda begränsat oss till att skriva om musik från bukten, av nån jävla anledning. Nämen självklart för att buktmusiken är så jävla bra. Men både han och jag lyssnar även på annan skit. Onda har en historia inom punk eller pop eller nåt sånt gammalt, jag har lyssnat på 95% rapp sen jag var 11 (resterande 5 % fördelat mellan soul, funk, bounce, bass och Teena Marie VILA I FRID). Jag lyssnar ju alltså på mer en bukt-rapp hursomhelst. Och jag lyssnar sinnessjukt mycket på en rapp-duo som kommer från en liten stad som mest är känd för sin raketforskning (och att den ligger på massa olika platser till exempel både i Texas, North Carolina och Ontario och i Alabama). Rapp-duon heter G-Side och de är producerade av en producent-duo som heter Block Beataz. Tillsammans med ett helt gäng till individer kallar de sig Slow Motion Soundz (SMS). De är kända på internet och i Norge.

På nyårsdagen släppte G-Side en ny skiva. Den var årets bästa skiva. Ja tok det är alltså år 2011 års bästa skiva och om det kommer en enda skiva i år som är lika bra så betyder det att det 2011 är ett sjukt bra musikår. Eller att det är en sjuk hög topp i alla fall. Köp deras jävla skiva här. Om ni är nya på G-Side och vill lyssna först kan ni ladda ner deras gratisskiva som kom 2009 här (Obs fet). Eller en äldre skiva här (Obs fetare). Eftersom de kommer från den Huntsville som ligger i Alabama och inte buktområdet kan jag givetvis inte hålla på och skriva om dem här på Bayonnaise. Men! Nu har de gjort en sång med Oakland och Livewire-rapparen Stevie Joe! En annan favorit! Alltså.

Jag hoppas varken min kompis Petter417 eller CP The Dream (ena halvan av Block Beataz) har något emot att jag lägger upp den här bilden, förlåt i så fall. Det är ifrån förra påsken, när vi hyrde en bil och körde till Oslo för att se G-Side spela.

För mellan tre och tolv månader sen skrev den ena halvan av G-Side, ST 2 Lettaz, på twitter att ett Livewire/SMS-samarbete låg närmare i tiden än vad vi trodde. Men ingenting hände. Det tog mellan tre och tolv månader innan det kom. Men nu är sången här. Och den här sången alltså. Visst det är en bra sång för vem som helst, men jag är helt tokig. Producenterna C.P. och Mali Boi i Block Beataz samplar alltså Miami Bass artisten DJ Magic Mike’s tokklassiska Feel The Bass. Alltså.

DJ Magic Mike är alltså en ascool Florida-producent som gjorde näst bäst Miami Bass  på 90-talet efter MC A.D.E. Feel The Bass släpptes i minst fem versioner över åren, jag har ingen aning om vilken som samplas. Som jag förstått det var bass-musiken, DJ Magic Mike och Feel The Bass något av en självklarhet hos DJ’s och på blandband runt om hela jävla södern under början på 90-talet. Jag måste hört tvåsiffrigt antal referenser eller samplingar till DJ Magic Mike över åren, nån som har bättre koll hojta. Ja, poängen är att det är skitfett, och jag är skitexalterad.

Stevie Joe gör det skitbra. Den där Freddie Gibbs som jag inte gett en ordentlig chans än låter bra. Både ST och Yung Clova från G-Side låter skitbra. Block Beataz-produktionen är en sån jävla vinnare. Så! Kan vi snälla få höra lite mer bukt/livewire/block beataz samarbeten?! Den där Alabama-snubben i The Federation banade vägen för Bama/Bay-samarbeten låt det fortsätta.

Dessutom, Block Beataz har alltså samplat Feel The Bass förut. Det hör ni nedan tillsammans med min favoritversion av Feel The Bass. Bäst fan att ni lyssnar på sången högst upp i posten också för det är något av de bästa ni kommer höra hela året. Och det är den bästa samplingen som går att använda någonsin.

G-Side – Feel The (Ft 6 Tre Gansta & AC)(Prod Block Beataz)(2009)

DJ Magic Mike – Feel The Bass III (1991)

Livewire-fokus: HD

Ungefär 1:30 in i klippet börjar en fantastisk sång.

Boom bap rapp-älskaren HD från Ice City a.k.a. Norra Oakland är en av de mer anonyma medlemmarna i super-gänget Livewire. De av hans mixtape jag hört, Extortion Muzic Vol. 1 & 2, består delvis av typisk Livewire-maffia-musik a la DJ Fresh och delvis omgjorda gamla östkustfavoriter. Nån låt som jag känner igen att Brooklyn-rapparen Jay-Z har sjungit på förut, en annan sång är en omgörning av Brooklyn-rapparen Notorious B.I.G.s hitsång Get Money, och ett beat är från filmen 8 Mile, ytterligare en sång heter Real Hip-Hop. Nånting man hade kunnat tänka sig att typ bay-rapparna Zion-I eller Rasco hade kunnat hitta på att döpa en sång till, men nu är det alltså gangster-rapparen HD som valt att visa var han står. Man skulle kunna tro att det är bulgar eller nån annan konstig människa som upptäckt hip-hop genom begagnade cd-skivor han hittat på en tipp i en låda med blandat skräp från min brors pojkrum, som stått tomt sedan 2003. Hade dessa östkust-toner spelats upp helt sådär från mitt itunes-bibliotek hade jag trott att det var typ Grand Daddy I.U., Grap Luva eller Access Immortal eller nån annan anonym New York-rappare som jag lyssnat på i perioder men inte känner igen rösten på. Det här låter toppen kanske ni tycker? Jag vet inte. I teorin har jag inget emot det.

Vad står HD för? Jag tänker Harley Davidson och då tänker jag på frisörsalongen Hårley Davidsson. Men kanske att det står för High Definition eller nåt annat.

Varför skriver jag då om det? Jag skriver ju bara om musik jag gillar. Och några av HDs sånger är skitbra. Sen när bryr sig nån om en artist gör lite jobbig musik så länge den gör lite bra musik. Sen alltid, men ändå. Det som är bra det är bra, det ska vi inte glömma, även om en artist namn inte är en kvalitetsgarant av rang som Solna Korv (Signelinho, 2008). HD gör sig måhända bäst som en del av grupperna The Bearfaced Gang (bland annat tema-musik om att bära björnmasker, kanske kanske inte har det något att göra med homosex-rörelsen där män verkligen uppskattar andra män som ser ut lite som björnar, håriga och dana, och kallar dessa män för ”Bears”, kanske att de har sex på parkeringsplatser, Ice City-rapparna säger inte ”no homo” så ofta så man vet inte) med Livewire– och Ice City-kompisarna Lil Rue och Hen Sippa och gruppen Murdah Fa Hire med Lil Rue och Lil Blood, eller i olika samarbeten med andra Livewire-kompisar.

I den här posten stöter ni på två musikvideor. Den första som är i toppen av sidan rappar Lil Rue och HD om det jag förmodar är en bortgången kamrat, Boont, över ett sjujävla beat. Och i videon här ovan rappar Lil Blood och HD om lite allt möjligt. De två sångerna finns att ladda hem som mp3 och dessutom går det att lyssna på ännu en bra HD-sång, allt här nedan.

HD – Boonts Day (Feat. Lil Rue)

HD – The 4th Quarter (Feat. Lil Blood)

HD – 40 Glock Usa (Feat. Philthy Rich, Lil Rue, Gamble)

Livewire-fokus: Philthy Rich

Philthy Rich tvår sin händer.

Philthy Rich – Neighborhood Supastar Feat. Stevie Joe & Lil Blood (2009)

Philthy Rich – Funk Or Die (2009)

Jag började lyssna på Philthy Rich samtidigt som jag började lyssna på hela jävla Livewire, mellan ett och tre år sen typ. J-Stalin och Beeda Weeda var jag inne på lite innan, men inte riktigt. Nån gång under 2009 kanske det var, helt plötsligt. Jag vet inte om det var Livewire som blev överjävligt bra då eller om det var jag som upptäckte dem. Det verkar ju jättemycket troligare att det var det senare, men man vet aldrig! Jag tyckte ju att J-Stalin och Beeda Weeda verkade några unga hyphy-snubbar, lite som Mistah F.A.B. när han springer runt och är helt irriterande ibland och bra ibland. Helvete att jag inte bara började skriva om de största snubbarna i Livewire först, Stalin, Beeda Weeda, Philthy och Shady Nate. Jag hinner alltså inte. Ja vad fan här presenterar jag Philthy Rich i alla fall.

Den unge herren satt i finkan ett drygt år och kom inte ut förens i våras tror jag, ändå lyckades han släppta tre skivor under tiden han satt inne. Jag tror att han helt enkelt spelade in skitmycket musik 08-09 innan han åkte in. På så sätt är Livewire schyssta mot sina artister, när han kom ut som en nybliven fri man hade han antagligen mer lagliga pengar en han någonsin haft förut. Åker du in så ser vi till så att du har en inkomst ändå genom att vi gör album av dina låtar och säljer dem till folket, Livewire alltså.

Det här är antingen en arrangerad bild eller ett snapshot. Jag vet inte? Jag kan tänka mig att man inte ens kan få till den där vinkeln från den där pieren, med utsikt över bron över till San Francisco. Eller vad vet jag.

Philthy Rich – Fresh Out (Ft Lil Blood)(2009)

Direkt när han kom ut släppte han den här sången, som jag minns det tog det bara ett jättelitet tag innan han släppte sången Fresh Out, som handlade om att han var färsk i friheten, och ändå på en gång inte hade några problem med att begå en del brott på gatuhörnen, så att han kunde tjäna lite pengar. Vad fan! Han hade ju släppt massa album när han var ute. Nu får han ta det lugnt tycker jag, speciellt eftersom han pratar om hur han alltid missar sina barns födelsedagar när han åker in i finkan gång på gång. Kanske har han inte fått några pengar av Livewire för de där albumen ändå.

Philthy Rich är från Oakland, precis som resten av Livewire. Han har en jävligt direkt och  enkel, ofta lite skrikig rappstil, som ni hör. Kanske inte det bredaste registret och kanske inte en rappare man skulle kalla briljant rent kreativt och musikmässigt. Men det jag verkligen gillar är just det, hans enkelhet som ett massivt energiknippe på mikrofonen. Han har lärt sig att framåt hårt och snabbt och självsäkert är det framgångsrika sättet att bedriva människoliv. Han pratar en del om vad han har lärt sig gällande hur man ska bedriva människoliv, Funk Or Die, gå hårt eller gå hem! Det är så man måste hålla på om man vill bli knarklangare i Oakland, och även rappare verkar det som. Nån gång i januari kommer hans nästa skiva, Trip’n 4 Life, som släpps det festliga datumet 11/11-11. Ett bra datum att släppa sin skiva om man vill vara etta i livet!

Skivan uppges handla om vapen och krigsföring. Men den enda sången som har läckt är nån sorts for-the-ladies sång som är rätt dålig, med Livewire-sångaren Lil Kev. Den tänker jag inte lägga upp här. Istället avslutar jag med en hel drös av Philthy Rich gangster rapp sånger från i år som jag verkligen tycker om.

Philthy Rich – Wrong Niggas (feat. Stevie Joe, Lil Blood & Shawnny Boo)

Philthy Rich – Gas Dat Nigga (feat. Prince Lefty & Reese Da Fly Guy)

Philthy Rich – Main Bitch (feat. Dolla Bill & LR)

Philthy Rich – Feelin Like Pac ft. E-40 & 2Pac

Obs att detta alltså är andra gången på det här dygnet som jag lägger upp en sång det står ‘Ft 2pac’ på men som egentligen bara är en sampling där Pac snackar lite. Om det inte varit tydligt förresten så är det här alltså en del av min genomgång av Livewire Records alla artister. Jag gillar otroligt nog varenda en, lite grann i alla fall, vissa mer en andra så klart. Det gör ni antagligen inte, men några av dem kanske. En halvvägsrapport hursomhelst, nedan är de herrar jag eller Onda har skrivit om hitintills:

Philthy Rich
Stevie Joe
Lil Rue
J-Stalin

Det var ju inte så många, när man tänker på alla jag hade tänkt att bayonnaise skulle  ägna en post åt:

Beeda Weeda
Lil Blood
Shady Nate
Jay Jonah
Mayback
Ruben Stunner
Ronald Mack
HD

Livewire-fokus: Lil Rue


Om ni inte hört Lil Rue förut, så har ni nu chansen att skapa er en bild av honom på samma sätt som jag gjorde det först. Jag hade sett hans namn på lite Livewire skivor. Hört honom rappa säkerligen, men det är ju alltid svårt att särskilja rappare som är nya för ens bekantskap på sånger där fem sex herrar ställer upp och spottar skit. Men så dök den här videon här nedan upp nån gång i våras. Jag hade lärt känna andra Livewire-herrar som J-Stalin, Philthy Rich och Shady Nate och började nästan tvivla på att det kunde finnas fler bra jävlar i samma gäng. Jag menar alla kan ju inte va bra rappare, några måste ju va med för att de är bra hypemen på konserter och sånt. Men fan, mitt motstånd smulades helt sönder som drömmar av en väckarklocka.

Lil Rue, som jag har för mig kallas Lil Ruger ibland (först trodde jag att han kallades Lil Rutger, nu verkar det som att det tyvärr var nånting jag hade fått för mig bara). Ja han är från Ice City a.k.a. North Oakland hursomhelst. Han är kanske 20-21 och har hängt med Livewire i typ två år nu, vilket är ungefär lika länge som jag har lyssnat på Livewire om jag räknar rätt. Innan dess rappade han i hooden med kamraterna HD (även i Livewire) och J-Hen a.k.a. Hen Sippa i gruppen Bearfaced Gang.

Bearfaced Gang – Bottle After Bottle

Bearfaced Gang – 100’s N 50’s

Jag hoppas verkligen att Bearfaced Gang inte lägger ner sin verksamhet nu, och satsar för mycket på soloskiten, det är ett för jävla bra namn och de låter bra tillsammans, tänk er musikvideor där de rånar banker i björnmasker, ett albumomslag där Hen Sippa sippar på lite Hennesy, ja möjligheterna. Och möjligheterna för den andra gruppkonstellationen Lil Rue brukar dyka upp i, Murdah Fa Hire tillsammans med token Lil Blood och HD. Jag tror att det som avgör vilken grupp herrarna fokuserar på beror delvis på vad de presterar i studion, men också till stor del beroende på vilka av dem som för tillfället vandrar Kaliforniens gator fritt och vem som bara ser solen från Santa Ritas rastgård. Nu kom Lil Blood ut ur finkan i somras till exempel, så då kanske vi kan tänka oss få höra mer från Murdah Fa Hire.

Murdah Fa Hire – Never Leave The House With Out My Hammer

Snart släpper han ett nytt album som han antagligen hoppas blir väl mottaget, så att han kanske befäster sin plats i Livewire och tjänar ihop en slant. Kanske nog så att han slipper hålla på med olagligheter i framtiden. Jag vet inte om han tänkt byta stil helt och hållet, men jag blev ändå mäkta förvånad när han släppte den här musikvideon som verkar handlar om skateboard-åkning, bara härom veckan. Videon är inte inspelad i något Oakland-hood, som de flesta andra Livewire-videos, utan i Hollywood tror jag. Skateboarding i Hollywood, värsta Ya Boy stilen. Som om det var 2006 typ. Ja, det är en rätt bra sång hursomhelst. Jag tror nog inte Lil Rue helt släppt gangster-rappen, men det är intressant att en Livewire-artist i huvudtaget taget ett steg närmare den sortens rapp, kanske är det ett försök att nå en bredare publik. Kanske tycker Lil Rue verkligen verkligen om att åka skateboard i Hollywood. Kanske är det att han har samma manager som NHT Boyz, som ju gjort resan tvärtom, från pojkrums-tonårs-based till rätt hård Oakland-rapp. Så länge han spelar in låtar som den här avslutande tonen här under spelar det ju ingen roll.

Lil Rue – Stay Fully Loaded

Gardener of Human Happiness

J Stalin, ja herresatan vad ska man säga? Västra Oakland, upptäckt av Richie Rich och 3 äpplen hög.
Jag slogs en gång med två extremt kortvuxna sydamerikaner på ett hotellhem så jag har personliga erfarenheter av hur hårda småväxta kan vara. Eftersom alla över 170cm alltid ser ner på dom så föder det ett hat som i det här fallet smattrade över min underkropp i form av 20-30 hemkokade kung-fu sparkar. Jag sänkte den ena snubben men fick till slut låsa in mig i min kvart å planera hämnden medans det sparkades hela kvällen på min dörr. Det blev aldrig någon hämnd men jag lärde mig nåt och fick en absolut respekt för J-Stalin. Yes han har tagit sitt namn från Josef Stalin, han är jävligt kort och jag vill inte bråka med honom. Han är en av mina absoluta favoritartister och släpper bara bra skit hela tiden. Kolla in mina bästa J-Stalin låtar å leta vidare själv tok!

Från Gas Nation 2008 sorgligt underskattad.
j-stalin-millionaire_status_(feat._r.o.b)

Tillsammans med Guce, hela plattan är bra som ni säkert vet
01 – Guce And J-Stalin – Get Off My (feat. T-Nutty)

Den här e med på Guce-Guce Valentino mixtapen, jag lyssnar på den här autistiskt 20 gånger om dagen.
J-Stalin-got to go

2010, Prenuptial Agreement, alla diggar Everyday My Birthday. Jag väljer stolt den här.
J Stalin – Neighborhood Stars (feat. Too Short & Mistah FAB)