NHT Boyz

Som ni minns säkert har jag lyssnat på NHT Boyz sen deras första skiva från typ 05-08 nån gång. Ett jävla gäng. Som ni säkert också vet började Oakland-gruppen sin karriär med att göra based/post-hyphy/The Pack/Teamknoc-typ av musik. Sen gjorde de ingen musik vad jag vet på flera flera år. De försvann lite från Internet, det var ju inte lika lätt på den tiden innan twitter osv. De var borta tills deras sång Introduction (fatta många gånger jag skrivit på Internet om det här) dök upp som en jerkin-sång. Det lät exakt som en jerkin sång ju, det var visserligen samma sång de släppt några år tidigare men whatever.

NHT Boyz – Introduction

Fett. I alla fall, sedan typ 2010 har de släppt jävligt enkel och bra rap (med en betydligt hårdare/mer gangsta framtoning). Nu har de en trummaskin eller vad fan det heter, nåt annat ljud typ en synt eller nåt, och de rappar fett bra. Yangland är deras nya skiva. Den är kanske inte lika extremt fet som deras senaste skiva Power Triangle var, men vad fan så länge de rappar på de här enkla jävla beatsen så här bra kommer jag lyssna. Jag är bara en genomlyssning in pga E-40 har släppt en drös album som tar upp all min tid (men det vet ni kanske redan så jag skriver om NHT istället), det finns jävla massa bra musik här på hursom.

NHT Boyz – NHT Boyz (2012)

Jag har tyvärr inte sett så mycket respons på Internet på den här skivan än. Vilket är lite konstigt va? Bajonäs var ju typ den minst kända bloggen som hade med Power Triangle på sin topp10 bästa album lista det år den kom, och det är deras förra skiva. Helt från ingenstans (förutom att musiken var bra men det räknas ju sällan) var de ju ändå rätt jävla hyllade av alla som lyssnade sist de släppte, så vad fan varför säger ingen nåt? Det ska bli väldans intressant att se vad som händer de närmsta veckorna, det väntade hade väl varit ett ytterligare mini-genombrott, det är ju så det går till alltid ju nuförtiden, en artist släpper nåt fett, folk läser om det och tänker coolt men inte förrns nästa släpp kommer sen är man med i Complex Mag, röker gräs med ASAP Rocky på SXWXWEXEX och åker på festival i nån skog i Skåne. Är det för att den ena killen har lite för finning hy ni tvekar ni på Internet?

Okay de kanske inte är värsta sexiga eller vågiga osv men ändå fan vad bra musik de gör.

NHT Boyz – Stuntin On Em

NHT Boyz – Diego

Annonser

Armani DePaul och NHT Boyz

Tjejen vid 1:26 är alldeles för ung och har en alldeles för syndig uppsyn tycker jag.

Det är ju bara alldeles för omöjligt att den här videon skulle undgå att postas på Bajonäs. Det är bukt-rappare och en jävla Eazy-E sampling till refräng. Fan vad fett. Vi har ju redan pratat om Eazy-E samplingar och hur fett det är så det behöver vi inte göra igen. Dessutom hinner jag inte. Men ni hinner lyssna tycker jag, och titta. New Bay rörelsens Armani Depaul var ju ingen favorit när jag hörde honom först direkt men nu börjar mina öron bli uppvärmda. Han försöker ju göra hits till exempel, det gillar jag. Jag är jävligt glad att gästerna NHT Boyz hiatus (som de säger i USA) från rappen inte var lika långvarig som förra gången när vi fick vänta i flera år. De släppte ett blandband för nån månad sen, jag tänkte lyssna på det idag. Om det är bra kanske jag skriver nåt.

Obs om ni trycker upp videon till sitt eget youtube-fönster så finns en länk till mp3n där

ny NHT Boyz

em>Hur gör gräsbrukare när de är förkylda? När det börjar bli raspigt i halsen och så, röker de ändå? Jag brukar ju va osugen på vin när jag är sjuk, blir det så för gräsbrukare också?

Nu är det för fan dags att jag skriver nåt. Jag har ju en annan post typ klar, ska bara kolla lite mer på den. Det är en intervju med ena halvan från Oaklandg-gruppen The Delinquents, Vidal White. Men tills dess, lyssna på NHT Boyz nya sång. De har med nån sorts reaggae-sångare, vilket ju brukar va ett säkert sätt att göra en sång typ Aceyalone-dålig. Men här går det ändå rätt okay. Då är det alltså två akter inom rapp som kan göra det bra, Baton Rouge rapparen Kevin Gates och NHT Boyz. Vi ser fördjävla mycket fram emot deras nästa projekt. Hoppas vi inte behöver vänta typ tre år som mellan deras förra mixtejps…

Nu ska jag iväg och se G-Side i Malmö, och apropå det, ST 2 Lettaz från G-Side har gjort en sång med den hyllade men ganska tråkiga San Francisco-rapparen Davinci. Den är fät. Fett. Lyssna. Det är alltså en sång av den kanadensiska producenten Lunice.

Lunice – Get Her High Ft ST 2 Lettaz & Davinci

Buktens bästa 2010

Juice Mannen & Onda sippar drank.

Yes tok, årets viktigaste lista är här. Dra ner persiennerna, säg åt din brud eller snubbe att ta av sig för pappa/mamma kommer vilja kliva på efter du läst det här. Du vet vad som väntar, Bayonnaise har valt ut det bästa från the Bay 2010 och hittar du inget du gillar kan du lika gärna köpa en keps med propeller.

Bäst i bukten 2010:
1. The Jacka & Ampichino – Devilz Rejectz 2

2. E-40 – Revenue Retrievin
3. J. Stalin – Prenuptial Agreement
4. The Jacka & Lee Majors – Go Bots II
5. NHT Boyz – Power Triangle
6. Droop-E – BLVCK Diamond Life
7. The Pack – Wolfpack Party
8. Lil B – Red Flame/Blue Flame
9. Brotha Lynch Hung – Dinner And A Movie
10. Guce and Matt Blaque – A Gangsta and A Gentleman

1.


Ja som jag sa när jag skrev om den här skivan för några månader sen:

Det här är jävligt jävla skitbra.

Jag känner fan inte att jag behöver säga så mycket mer. Jo, hela jävla The Mob Figaz är med på den här skivan. Det här är så jävla mycket mob music att jag inte fattar hur folk inte vallfärdar till Akron för att spela in filmer och leva och bo och dansa till sagor och sägner om Ampichinos liv. Till Pittsburg för att ta reda på vad det är för ställe som skapade The Jacka. Det här är typ musiken Gimli och hans dvärgkamrater sjunger och nynnar på kring lägerelden när de minns sina forna rikedomar och sina grottors förgångna flärd med vemod och melankoli.

Det här ÄR årets bästa platta. Det är så satans vemodigt och samtidigt gangster att jag flippar. Att sitta på buss 742 genom Skogås centrum och se nån snubbe med ansiktstattueringar sälja gurt med The Jacka i lurarna slår det mesta. Det är så svårt att välja en låt, för när det gäller riktigt bra album är summan så mycket större än delarna. Men ok, kolla in den här -House of the dead.
Jag tänker på Grace Slick, Gerry Garcia och The Cockettes när jag hör det här. Tänk dig San Francisco 1968, alla tar syra och har hibiskusar i håret. Bara klick, Boooom å den här låten dundrar på!
Det skulle funka men shit vilken skum stämning det skulle bli.

The Jacka & Ampichino – House of The Dead (Ft Yukmouth)

2.


E-40 – Lightweight Jammin (Ft Clyde Carson & Husalah)

E-40 hela norra Califoniens pappa. 2010 fick vi veta exakt var skåpet skulle stå igen. För 10-12 år sen garvade folk åt att man lyssnade på E-40 men tiden har en förmåga att visa vad som är fett och vad som är fejk. Kombinationen av rappens mest unika flyt och att ändå leverera relevanta texter får min skalle att explodera ibland, fan va dom här två plattorna e bra. Avnjutes bäst tillsammans med lite broccoli!

3.


Den här skivan kom tidigt i januari det här året. Vilket ju innebär att det nästa var ett helt jävla år sen. För fan vad laddad jag var. Och för fan vad bra det var. De fyra första låtarna tävlar alla om att kunna platsa bland de bästa låtarna 2010 alla kategorier. Jag blev alltså halvt tokig när jag satte på den här skivan första gången och sång efter sång var så överjävligt fet. Det här blir bara ren hyllning. Men vad fan, det här är skitbra.

4.


The Jacka & Lee Majors – Real Hood feat Freeway

The Jacka har varit sjukt produktiv i år (igen) och hans old school projekt med Lee Majors träffade som en hård örfil rätt i fejjan. Till och med den värsta bakåtsträvaren borde kunna dra ner kangolen lite längre över ögonen och digga den här plattan. Dom snor helt oblygt electro klassiker, Melle Mel texter och 80-tals nostalgin borde kunna få tjejer födda på 90talet att sära på benen. Höjdpunkter är när Lee och Jacka kör över Planet Patrols -Play at your own risk och när Freeway bjuds in på -Real hood nigga.

5.


NHT Boyz dök upp helt plötsligt i våras efter att ha varit försvunna från rappen i typ tre år. De var förändrade och förbättrade. Jag trodde fan inte att de hade det inom sig, men herregud. Till exempel, varför har ingen jävel samplat 50 Cent’s line ”damn homie in high school you was the man homie” förut? De gjorde om Ice Ts gamla dänga ”6 In The Morning”. De gjorde framtidsrapp och nu är de fan ta mig nästan kändisar. Jag hoppas de håller ihop och släpper mer skit tillsammans nu bara.

6.


Han är ju inte tjock som sin far. Men han gör lika fet musik. Droop-E är ju superproducenten som också råkar vara avkomling till E-40. Jävla familj alltså. Sonen tar över, det var det jag sa i höstas. Men när vi summerar året kom vi ju ändå fram till att fader E-40 ännu gör bättre album. Men vad fan, så ska det va. Han är ju typ 22 och hans pappa är en av världens bästa rappare någonsin, nån måtta med talangen får det va. Men vem vet vad som händer när Droop-E har rappat i 20 år, hoppas pappa 40 rappar än då så kanske ännu en avkomling kan få va med. Fatta om Droop-E får en unge nu, tre generationer av legender. Men men nu lever vi ännu i 2010 ett tag till, och redan här och nu har Droop-E gjort extremt bra musik. Vi ska inte glömma att han producerat faderns bästa låtar på 40 skivor. Och så släppte Droop-E ju även de här solo-projektet där han har samplat nån som heter Sade, jag vet inte vem det är men det verkar alla andra veta, det är visst en stor grej. Allt jag vet är att det blev sinnessjukt bra musik när Droop-E la sina vantar på det. Som på den här duetten med pappa 40:

7.


Det här är med stor sannolikhet The Packs sista skiva. Eller det tror jag i alla fall. Lil B är ju helt ute och håller på med andra saker. Young L har nåt sinnessjukt bra eget på gång. Hans solomixtape hade fan i mig kunnat platsa bland årets tio bästa skivor det med. Lil Uno suger ju, men han är så bra i det här formatet. Stunnaman är ju skitbra, men han passar inte in lika bra här med den där nya raspiga jävla rösten han har fått i år. Men vad fan, det vore inte samma sak utan honom. Alltså, nya The Pack låter typ som gamla The Pack fast med mer fulländat ljud typ. Jag vet inte vad de sålde men jag hoppas det bra nog så de känner att de ska fortsätta spela in musik tillsammans. Hem till Berkley med er och knarka i studion så ska det nog blir bra.

8.


Lil B The Basedgod – GQ Magazine

Jag kan ju inte säga så mycket om Lil B, han går ju inte att förklara. Ni får följa Based-serien som jag håller på med här på Bayonnaise (snart kommer lite Lil B solosånger från 2006). Också att han ju släppt tokigt mycket musik i år. Men ändå, bland based freestylesen jag hört, bland de olika färg-skivorna (Red Flame, Blue Flame, Evil Red Flame), och den där regn-skivan så väljer jag att ta med mig den här skivan in i 2011. Inte heller Red Flame är liksom en färdig produkt nog, som Onda säger Currensy gör lite molnrapp och han gör det till ett mer komplett stycke ljud. Men vilket jävla fenomen Lil B är, ungdomar skriver kärleksbrev runt hela världen. Unga rappare över hela USA gör hälften låtar som låter som Travis Porter hälften som låter som based låtar. Det går liksom inte att ignorera att Lil B kommer att ha påverkat framtida rapp på något sätt, vad man än må tycka om det så kommer musiken vi lyssnar på om fem år ha påverkats av Lil B. Tror jag.

9.


Sacramentos stolthet Brotha Lynch Hung kom tillbaka 2010 i god gammal rip-gut form. Alla verkar ha missat den här, den gick upp på billboardlistan första veckan den släpptes men sen glömde tydligen Strange Music att trycka fler cds. Ganska klantigt enligt mig av ett bolag som håller på att bli nya Cash Money eller No Limit. Förmodligen potentiellt farligt med tanke på att Brotha Lynch har en historia av ganska tungt kriminellt beteende och precis lämnat ett tio år långt krig med Black Market Records.

Självklart snackar vi tema-platta, First Degree är med och det sprutar blod, inälvor och hjärnsubstans. Lynch ÄTER mc`s! Bokstavligt talat.

10.

Jag vet inte vem som var gangstern och vem som ska va gentlemannen? Båda lite av varje antagligen. För inte fan är Matt Blaque en gentleman. Första gången jag hörde honom var han ett projekt som Messy Marv drev, den snuskigaste jävla RnB sångaren vi nånsin hade hört. Han och Jessica Rabbit skulle göra succé för Mess skivbolag Scalen genom att göra smutsig strippklubbsmusik som skulle slå världen med häpnad. Nu de senaste åren har han ju mer varit en gangstersångare än en strippklubbsångare, men här ska han alltså va en gentleman. Och Guce, som under 2008 och 2009 hade bytt namn från Guce till Gucey Guce Doe Boy heter numera Guce igen, det tycker jag är synd. Jag skrattade fan varje gång jag hörde honom vråla ut ”it’s Gucey Gucy Doe Boy baby” och liknande. Det är en för jävla fet skiva i alla fall och den förtjänar sin plats väl.

Guce & Matt Blaque – Champagne

TILLSLUT, ANDRA BRA JÄVLA SKIVOR:

Messy Marv & Berner – Blow – Blocks and Boat Docks
Roach Gigz – Roachy Balboa
Stevie Joe – 80s Baby
DJ Fresh – The Tonite Show 2011
Lil Rue – Stars & Straps
The Jacka and Laroo –  Neva Be The Same (20 Bricks – Season One)
J-Stalin – Real World 3
Young Gully – The Grant Station Project

Och, Tack alla läsare. Det är ju ett smalt jävla ämne vi skriver om, men ändå är det några som kollar in. Vi uppskattar er som läser, vänner, främlingar, svenskarna norrmännen. Hoppas ni hittar lite musik här som ni tycker om, och att ni uppskattar texterna. Gott nytt år, vi får hoppas att det kommer sjukt mycket fet musik från bukten 2011! Se upp för Philthy Rich nya skiva som kommer snart till exempel!

Based sen 2005 baby (Del 3 – Resten)

Diligentz var ju uppenbarligen fullt ut hipster-rappare. Videon här ovan alltså. De rappar ju för fan över den där jävla visselsången som var populär hela vägen där borta uppenbarligen, för några år sen. Givetvis är Diligentz version bättre än originalet, eftersom det är rapp med. Rapp är ju bättre än annan sång, om det inte är dålig rapp. Men ni fattar. Det finns bra inte rapp-musik men mycket av det skulle jag antagligen först lyssna aktivt på efter att Droop-E gjort en rapp-sång av det.

Diligentz – Punk Rock (He’s A Punk Rock, She’s A Punk Rock)(2006)

Diligentz – 5150 Punk Rock (2006)

När jag började lyssna på Diligentz var det hursomhelst för att de lät som The Pack typ, så jag antog att det var based? Det var det okay. De sjöng om punk-rock väldans mycket, de sjöng om Vans, och de sjöng en del om ryggsäckar. Det var det som var based 2006. Nu gör de annorlunda musik, vilket jag tänker att jag tar upp senare kanske. Kanske att det är intressant att läsa om vad som hände med de based-artister som inte utvecklades till Lil B the Basedgod.

Fan vad bra de var redan 2007. Musiken som hör till omslaget hittar ni här.

Sen hade vi ju Okaland-based gruppen NHT Boyz, de som återuppstod som briljanta gangster-rappare i våras. Bayonnaise har alltså skrivit om NHT Boyz förr, och bland annat deltagit i spridandet av deras gratis-mixtape Power Triangle från i höstas. Vi har även diskuterat hur jävla annorlunda de lät 2007 jämfört med 2010. För ett par år sedan var de nämligen typ lika mycket hipster-based-rappare som Diligentz eller Teamknoc. Dessutom låter deras hit-sång Introduction från 2007 nästan exakt som en så kallad jerkin-sång. Jerkin är ju alltså LA-genren som blev populär förra året, alltså två år efter att based lät likadant.

NHT Boyz – Introduction (2007)

NHT Boyz – Space (Ft Drama)(2007)

Utöver de här artisterna flöt de runt en hel del annan musik som kunde betecknas som based. Jag minns inte all skit, men det var ju lite jag kom ihåg i alla fall.

Turf Starz – Ballin In My Backpack (2007)

Dummy Squad – We Go They Don’t (2007)

Fresh Boyz – I’m Famous (Ft Squad, Young Bari, Diligentz, Teknitionz, Flatlinerz and Go Dav)(2008)

Ja tanken är att jag lite ska ha visat hur jävla annorlunda based en gång lät jämfört med var Lil B gör idag. Efter 2007 blev det lite av en mellanperiod där flera av based-grupperna inte syntes till så värst mycket. Diligentz släppte sitt andra mixtape först 2009, och i den stilen var det med NHT Boyz och Teamknoc också. The Pack var till synes mindre aktiva. 2009 började saker förändras på riktigt. Min tanke är att jag visar vad fan jag menar  genom att visa er musiken i fler poster så småningom. Kanske en mer specificerad Lil B post, solo-sånger från 2006 mot solo-sångerna nuförtiden är för jävla annorlunda.

Hoppas ni får en jävligt based 2011 hursomhelst.

we the niggas that the bay watch, no hasselhoff

Jag pallar inte helt tokpresentera NHT Boyz här, det har jag nämligen redan gjort en gång, på en annan del av internet, här (Obs, det är skrivet på engelska, så icke-engelskläsande göra sig icke besvär.). Men bara lite kort, året var 2007, hyphy var modeordet nummer ett inom den bayareaianska rappmusiken, E-40 och Keak Da Sneak släppte en sång som hette supder duper hyphy, helt utan ABBA-sampling, det fanns inga regler, inga strukturer.

Nevermind att anti-hyphy-rörelsen drevs av bay areas hårdingar, de som var för tuffa för att göra festlig musik. Hårdingarnas inställning påverkade utövarna, till exempel kampanjansiktet Mistah F.A.B. som 2007 stolt berättade att hans splitternya skiva enbart innehöll fem-sex hyphy-låtar. Det här skulle inte hålla. Men i hyphyns skuggan, kanske snarare vid sidan av, lyckades tonåringarna The Pack flyta vidare på fjolårshitten Vans, de spelade in mer musik, de nätverkade, som en modern individ eller subkultur. Deras rörelse och musik kallades based. Bakom The Pack verkade deras fränder och based-kollegor, kändast är Teamknoc, Dilligentz och NHT Boyz. Trots based’s uppgång och hyphys närmande fall, var det få som trodde att denna samling tonåringar från Berkley och Oakland bara några år senare, med facit i hand, skulle ha kommit att influera fler unga uppkommande musiker än hela hyphy-rörelsen tillsammans. Trion/fyrmanna-bandet NHT Boyz, har idag släppt sitt första mixtape sen den första sporlande och annorlunda based eran 2006-07.

Oakland-trion (?) NHT Boyz började höras och göra sig sedda igen under 2009. Föga väntat lät inte längre som den gamla based-musiken (det based låter inte heller som det gamla based), de låter inte based i huvudtaget, utan hade nu blivit ett helt vanligt gangsterrapp-samplande gangsterrapp-gäng från Oakland. Besvikelsen ersattes snabbt (i våras) med ett tyst jippie och en tänkt men inte utförd tumme upp. Det låter alltså bra. Faktum är att de 2010 låter mer som J-Stalin än The Pack. Vilket bland annat görs tydligt med valet av gästrappare, nämligen Pittsburgh-hårdingarna The Jacka och hans barndomskompis Husalah (Nä tok det blev inte en Husalah-fri post). Så här lät de alltså 2007 och strax där under, så låter de med The Jacka och Husalah:

NHT Boyz – Introduction (2007)

NHT Boyz – Big Money (Ft The Jacka) (2010)

NHT Boyz – Dope Boy (Ft Husalah) (2010)

Först, hör ni hur likt 2009-fenomenet jerkin NHT Boyz lät 2007. I klassisk Bay-stil bjuds det både på hård verklighet, och på humor. Här bjuds på mixtape hursomhelst. I brist på omslag blir en till Aris Jerome redigerad musikvideo innan länk och låtlista. Edit, hittade artwork, under videon.

NHT Boyz – Power Triangle

1. nht talk
2. 6 in the mornin
3. Dj
4. Ya bitch wanna
5. U aint from (ft the jacka)
6. ol lets do it freestyle
7. Respect
8. Dam homie
9. Realize
10. Gimmie Some (ft London)
11. space jams
12. nht talk 2
13. Ask 4
14. love dont live here (ft Netta Brielle)
15. Big Money (ft the jacka)
16. Big Mouth
17. slidin
18. Dope Boy (ft husalah)
19. Unbelievable freestyle