3 av 4 Diligentz har släppt nytt tape!

tn_dilligentz-coverDiligentz bestod av Damey, Prank, Aka Frank och Jay Ant.

Det var ju med Diligentz (och några andra) som hela New Bay började för några år sen, som ni säkert minns. Ni kan ju t ex gärna få gå tillbaka och lyssna på deras musik från 2006 och höra hur DJ Mustard/ratchet det lät redan då. Anyways, ingen minns dem som grupp längre uppenbarligen. Vet ni hur jag vet?

Typ ingen jag har sett på Internet har ens kommenterat att 3 av 4 gruppmedlemmar har släppt nytt mixtape inom ca en veckas tid. Jag menar, låt oss aldrig glömma hur feta de var där och då. Hur speciellt fruity-pebble-punk-rock lät där och då. Så att vi kan tänka på det när vi lyssnar på mega-hits av samma sound 2012-2013 (hör mig prata om detta här).

Inte att jag har lyssnat på alla tre skivorna, då några av dem kom typ igår, men jag har i alla fall ladda ner dem! Nu har ni chansen att göra detsamma! Men! Innan vi börjar så gör vi så här, ni ska få höra en ny sång av den enda av grabbarna som inte släppt nytt tape. RnB-rapparen Damey! Jag ger medlemmarna centrerade rubriker så det blir tydligt nu.

1. Damey – RnB-rapparen.

 

Jag har faktiskt köpt Dameys skiva Store Run från hans bandcamp en gång i tiden. Oväntat ändå, han är ju inte en topp 100 favoritartist eller så. Tänk vad som händer när någon släpper en skiva online för ett så lågt pris att ingen bootleggar den, festligt att ingen svensk rappare provat det eller hur. Min favoritsång av honom är fortfarande den där sången som är en Young Lott sång. Där de rappar om att de tjejer borde dumpa sina killar om de inte är bra killar ni vet.

Den här nya sången ni hör här ovan är ju inte riktigt lika bra. Varför? Han sjunger inte! Nä du Damey jag hoppas du RnB-rappar lite mer sådär som du var rätt tidig med att göra när du började släppa solomusik typ 2010.

2. Aka Frankhar stoppat rasism sen 2010.

Aka Franks album Boycott (tryck på bild för att hitta det) är faktiskt den enda av dessa skivor jag faktiskt hört redan. Lite igår och lite i morse. Det känns ju spontant inte som att han riktigt hängt med nu när några Young California-killar blivit extremt feta och stora artister som folk över hela världen lyssnar på. Men! Man kan aldrig ta ifrån Aka Frank att han stoppade rasism den där gången (han har för övrigt lagt till några verser på sin SMASH HIT ‘My Dick Aint’ Racist’ så att den inte är ca 2min lång).

Därmed inte sagt att det inte är bra, t ex har Awesome Jawsome en toppentitel och är även lite av en favorit. Det är ju också intressant att höra hur Iamsu tränar olika flow när han rappar på mindre publik skit, som skivan till en gruppmedlem ur gruppen började sin musikkarriär med att producera åt. Förutom Iamsu gästar även Jay Ant och P-Lo. Listennn:

 

 

3. Jay Ant – den som verkar hänga mest med Iamsu aka har störst chans till framgång.

Det är säkert rätt många som redan vet och har laddat ner Jay Ants nya tape pga det har blivit hajpat av rätt många kända profiler som Roach Gigz, Kool John och Iamsu på Internet. Det är ju lite skillnaden mot Aka Frank och Prank, som visserligen gästas av dessa rappare men de känns inte riktigt som att de får va med i vinnargänget lika nära som Jay ANT. Om det betyder att det är bättre musik får jag avvakta med att bedöma tills jag hört tapen.

Dessutom är ju Jay Ant en medlem av The Invasion, dvs producent-kollektivet där också Iamsu och P-Lo är medlemmar, vilket så vitt jag vet ingen av de andra Diligentz-medlemmarna är.

Men men, gör som jag, börja med första låten:

 

4. Prank – han gick solo typ två år innan de andra men nu är bortglömd?

 

Prank släppte några tapes som typ bara jag och Noz utanför bukten pratar om kring 2008-2009. De var speciella då pga det var den första ur old-based gänget som försökte sig på mer soulfull och snäll rap än den punk rock/hyphy som de gjort sig hörda med. Sen dess har ju alla sysslat med den skiten men just då var han själv. Några år senare dök andra old-based artister som Jay ANT upp med liknande sound, medan andra hade bli gangsters (NHT BOYZ och Lil Rue), och några hittade på något helt helt nytt (Lil B och Young L). Sen försvann han lite medan resten av Unga Kalifornien äntligen upptäcktes och tog några rejäla kliv rent musikaliskt. Han släppte ett tape förra året som jag typ inte minns, men mitt iTunes säger att jag har lyssnat på det en halv gång.

Jag ser ändå verkligen fram emot att höra honom ordentligt på Last of A Dying Breed. Efter att snabbt ha kollat igenom skivan fastnade jag för Hum Dum med Aka Frank, typ helt pga de vrålade ad libsen genom versen (och för att Aka Frank nämner David Akers #ninernation):

5. Tillslut.

Jag är mycket medveten om att ingen av dessa före detta Diligentz-medlemmar egentligen längre är de starkaste korten i den Unga Kalifornien-högen (kämpa texten (gratisblogg whatever)), men visst fan uppskattar ni (jag) att inte låter er (mig) glömma bort old school-killarna va?

Hitta alla tapes genom att klicka på omslagsbilderna, och lyssna på deras gamla skit genom att klicka på taggarna här under.

Annonser

Diligentz är på gång.

Yung Lott ser ibland lite ut som B-Legit. Det är skitpositivt.

Alla medlemmarna i det gamla based-gruppen Diligentz håller visst på med sina solokarriärer nu, fullt fart. Eller lite snabbare för vissa än för andra. Jag skulle säga att Jay Ant är det som är på gång mest, och därefter Prank, därefter skönsångaren Damey och långsammast går det för staR a.k.a. Frank. Vi har alltså pratat om Diligentz här på Bayonnaise förrut, bland annat deras bidrag till den tidiga based-musiken (innan Lil B ballade ur). Jag väntar mig helt klart mest av Jay Ant, helvete han gör ju dundermusik med bland annat Erk The Jerk nuförtiden. Ovan hör ni Damey gästa Bay/Dallas-rapparen Yung Lott på hitsingeln Change.

Just fan de åkte skateboard också.

Det som är lite intressant med Diligentz är att alla medlemmarna nu när de är solo gör musik som låter typ likadant. Visst Damey är lite mer åt sångarhållet, lite Drake-ig fast med en bra röst, men annars är de väldigt lika. Det var kanske därför jag aldrig hörde skillnad på dem när de rappade tillsammans i Diligentz (jag hade nog inte vetat att de var fyra stycken om de inte var fyra stycken på omslaget till deras gamla tejp jag lyssnade på mycket för några år sen. Till skillnad från till exempel The Pack, vilket ju mer eller mindre är samma grupp fast de hade en mycket större hit (och att Young L är en bättre producent och Lil B ett refränggeni). Ja vad var det jag ville säga med den meningen… Jo, det är ju faktiskt rätt stor skillnad på rapparna i The Pack nuförtiden. För några år sen hörde jag typ ingen skillnad, men nu har Stunnaman gått och blivit så grov i rösten, Lil B känner man igen varsomhelst, Lil Uno låter så busig och oambitiös medan Young L är säker och ambitiös.

Diligentz – Vans & SB’s (2006)

Diligentz – Recyclin (2009)

Skillnaden mellan Diligentz och The Pack är inte att de inte förändrats (utvecklats) utan att medlemmarna i Diligentz förändrats gemensamt verkade det som. Från de skejtboradåkande Berkley-ungarna som kanske tycket att det viktigaste som fanns var vad man hade på sig för skor på skolgården på vilket jävla High School de nu hängde i. Det var lite det som fick mig att börja lyssna på dem. Det var på den tiden skejtboarding och rappande var lite nytt och hett, och alla som höll på med det var typ 16 och gjorde skitbra musik. Jämför The Pack, Diligentz och Go Dav med vad ni vill från 2009s södra Kalifornien ungdomsrapptrend jerkin så blir det nästan en löjlig skillnad. Sen gick det några år innan jag såg till Diligentz. Plötsligt hade Prank släppt ett solotejp som jag trodde skulle låta blip-blapigt och handla om skor. Men han hade börjat sjunga och göra skönsångsrapp. Mindre häftigt, främst eftersom han inte riktigt mästrade genren. Man kan även höra på Diligentz gruppbidrag från 2009 att de inte riktigt är där än.

Jag vet inte vem av dem de är som tog på sig en fiskarmössa, men… Alltså.

Eftersom det Diligentz sysslade med runt 2006 typ var based, som based lät då, kan man se den här som en uppföljning till vad som har hänt med några av basedrörelsens aktörer. Bara för att visa att alla High School-rappare som höll på med based inte utvecklades på samma sätt som Lil B. Nedan är hursomhelst några sånger, en var av var och en av Diligentz medlemmarna.

Jay Ant – They Love It (Ft Mike-E-Dash & Roach Gigz)(2010)

Okay det här ska handla om Jay Ant är det tänkt. Han gör det bra och så där. Men helvete Roach Gigz avslutande vers, den bara håller på och håller på och den är så bra. Och fan vad hittig den är. Mike-E-Dash kanske tror att han har något på gång, ett coolt namn som kanske går att googla, men inte visste han att i Sverige så uttalar man hans namn Micke Dass. Det kanske var meningen.

Prank – Twisted Ft Bari

Prank och Jay Ant hamnar överst här eftersom det är de två jag gillar bäst av de fyra. Det här är näst bästa sången från Pranks mixtejp från slutet av januari, den bästa sången finner ni några poster bak här på Bayonnaise.

Yung Lott – Change (Ft Damey)

Damey gör ett hyggligt jobb som refrängsångare men han behöver kanske gruppsammanhanget för att växa som rappare. Observera att de flesta verserna är av Yung Lott. Och att det är samma låt som videon överst, men här kan ni ladda ner den.

Aka Frank – Squirt

Aka Frank kallas även staR, antagligen eftersom han är en stjärna som får tjejer av alla sorter att squirta kanske?

Namn och nytt IV.

Young L har på sig en Kansas City Chiefs-keps av någon jävla anledning. Visst han är från Berkley och kanske inte från Oakland eller San Francisco men borde han inte ändå heja på något av Bay-lagen? Fast visst, jag kan acceptera att han har den på sig bara för att han tycker den är snygg. Den är ju rätt snygg.

Ännu en gång har jag haft för mycket att göra för att hinna skriva om all ny musik. Det är inte att jag är ambitiös och vill skriva så jävla mycket om allt utan snarare att jag inte haft en sekund över till att typ slänga upp en video lite snabbt. Men vad fan jag har lyssnat på en del musik i alla fall. Ny musik! Så här är en kvick sammanfattning av den bra skit som har kommit på sistone, från skivor alltså, jag har ju inte hunnit lyssna på random låtar som släppts.

Ovan kan ni titta på Young L’s senaste video till den sprillans nya sången Overdrive. Det här är en sång när Young L gör löjligt framtidslåtande slapps som typ är svaret på allt. Han rappar ju fortfarande rätt tveksamt och man önskar bara att han skulle börja jobba mer med stora jävla rappare. Alltså vad sysslar han med? Är storbolagsrappare rädda att folk inte ska gilla det här? Varför är det ingen som ger honom ett skivkontrakt med typ 5 miljoner i advance och varför köper inga stora rappare hans beats för typ 100 000 dollars? Han kanske vill göra sin swag-musik och bli uppskattad som underskattad. Låten ska hursomhelst ligga på hans kommande mixtape som heter typ Sumo-Bomb eller nåt liknande.

Squadda B – World Domination featuring MondreM.A.N & Dope G

Squadda B är ena halvan av Main Attraktionz, den andra halvan är MondreM.A.N. Så det här är ju detsamma som en sång av Main Attraktionz med nån som heter Dope G som gäst. Jag har varit långsam med att ge Main Attraktionz chansen, eftersom de beskrivs som moln-rapp och liknande. Och av nån anledning, fast att jag älskar stämningsfull långsam hörlursrapp, så tror jag aldrig att jag gillar det när jag läser om det. Jag tror att jag bara gillar rapp som folk beskriver som salgsmålsrapp/gangster-rapp/hårt-som-fan-rapp/transport-trap-rapp och så vidare. Men det här är ju molnigt och skitbra. Läs mer om Main Attraktionz och Squadda BBrytburken. Där kan ni även hitta det nya blandbandet som den här sången kommer från.

Philthy Rich tillhör inte dem som tycker att riktiga män inte är rädda för att få lite skit på händerna då han tar på sig plasthandskar.

Philthy Rich – Im A Ryda (Feat. Husalah, Dubb 20 And Freddie B)

Vi har ju redan skrivit lite om den här nya plattan har jag för mig. Men då avvaktade jag med att skriva om min favoritlåt eftersom jag ville göra det lite mer utförligt. Hade jag en sekund över skulle jag kunna skriva internetminut efter internetminut om sånger som den här. Men, jag nöjer mig med att beskriva hur jag först hörde den. Jag skulle precis till att köpa en grillad kyckling, som vilken människa av vett som helst flyttar jag mina hörlurar från mina öron när jag närmar mig kassan på Hemköp Sundbyberg, betalar, packar ner min kyckling, min basilika och min cocktail-tomater i plastpåse, väl ute på Sturegatan stoppar jag in hörlurarna och möts av en refräng och spridda vrål av Husalah BITCH ONCE A MOTHERFUCKIN…. såna läten som rappare gör när de ska börja rappa om ett litet tag, redan uppumpad till max av slås jag ner som av en blixt av min favoritrappares gastande till maxbas. Och jävla Freddie B vilken sångare, nästan Matt Blaque-nivå.

Blanco berättar på skivan att han gör allt han säger att han gör.

Blanco – Radio (Ft Lil B)

Jävla Blanco, ärkesopan som måste stenrik, så mycket bra rappare han jobbar med. Han har släppt ett nytt mixtape som jag var övertygad om att jag skulle ignorera trots det imponerande omslaget. Men så har han som vanligt fixat oväntade gästrappare, den här gången: Redman, Freeway, Lil B, Nipsey Hussle, Gucci Mane, Dorrough och de vanliga Messy Marv och The Jacka. Freeway har den bästa versen på skivan och Blanco har de 25 sämsta. Men jag gillar den här sången. Jag hade inte väntat mig det här samarbetet, trots att de båda är från bukten känns de andra konstiga samarbetena mindre oväntade då Blanco bevisligen är stenrik och kan köpa verser av nästan vem som helst, men jag trodde inte att han var med i svängen nog att han skulle veta att Lil B var en kändis numera.

Lil B – 1 Time

Lil B’s album Angels Exodus har läckt till internet och det är jag glad för eftersom det är skitbra. Det är lugnt och trevligt och Lil B gör lite mer traditionell rapp än vad vi har gjort vana vid att höra. Prydligt och fint och skitbra. Trevligast är när han önskar Mistah FABs mamma att hon ska få vila i frid (Mistah Fabs mamma gick bort i cancer nyligen, hans pappa gick bort när han var barn, hans bror sitter i finkan på typ 236 år, den enda släktingen han har vid sig i frihet är hans dotter, jag känner med honom).

Erk The Jerk – Jump Out The Window (Ft Jay Ant)

Prank – Weatherman Feat. Sef & Big Joe

De här båda sångerna hör ihop lite. Det är ju Prank och Jay Ant från Dilligentz som numera jobbar som soloartister. Och de gör det rätt jävla bra. Framförallt Jay Ant har slagit igenom i bukten, men både han och Prank har tagit en helt annan väg sen de gjorde fantastisk based (när based var Berkley-hyphy läs här) för fyra-fem år sen. De gör den typ av new-bay rapp som är på uppgång med Erk The Jerk i täten. Jag skulle gissa att Jump Out The Window är en Erk The Jerk produktion, symbalen eller vad det heter är nånting han tycker om. Och Weatherman är ju rätt gullig, jag skäms en hel del över att jag gillar den. Den handlar ju för fan om väder och kärlek, vad fan. Det är rätt sjukt att jag lägger upp den. Men…

Turf Talk – Tatted Up (Ft Tyeena)

Turf Talk är den av E-40’s släktingar som är mest spännande rent rapp-mässigt de senaste åren (historiskt slår han inte 40 och B-Legit än, och rent artistiskt slår han inte Droop-E). Han har släppt sitt första mixtape sen han släppte ett av världens bästa rapp-album nånsin 2007. Det är första gången han släpper en skiva på jättelänge! Jag hade såna förväntningar! Det är bra, visst är det bra. Men det är inte samma otroliga framtidsrapp som hans album var. Den här låten var hursomhelst höjdpunkten på tejpet.