Peep Them Bitches In A Honda

Eazy-E i heldräkt.

Eazy-E var en liten plutt som rappade skitbra. Ja eller han gjorde sjukt bra musik. Men det vet ni, eller ni känner till honom i alla fall. För mig är han en barndomsidol, när jag var 13 var kanske hälften av de 12 skivor jag ägde Eazy-E skivor. Jag fann djupet i några av hans låtar, som alla tonåringar, tänkte på livet, funderade över olika besvärligheter och oroligheter, tänkte att det vore soft att resa runt USA som Jack Kerouac skrev om (jag läste den två gånger när jag var 12-13), tittade på Fear And Loathing In Las Vegas 100 gånger, hyrde alla filmer Tupac spelat i en i taget, obs att det här var precis sista tiden kunskap om datorer och internet var lite töntigt, funderade på att skicka in album-pamfletten från en Master P skiva och beställa en No Limit-chain, jag läste i en bok att Eric Wright hade lämnat efter sig sju barn och tänkte lite på dem, jag lyssnade på alla artister som fanns på Ruthless Records för att det var det Eazy-E tyckte om, jag skrev och tänkte på Gangsta Dresta eller B.G. Knocout-rader som gick typ, fuck all that crying all night and be happy that you’re in, in this fucked up life, jag köpte fan MC Ren’s soloalbum från 1998, jag kunde börja lyssna på Dr Dre ohämmat först när jag läst att han och Eazy försonats på Eazys dödsbädd, det var fint tycket jag.

Nu har det kommit några sånger från buktområdet med små-kreativa Eazy E samplingar hursomhelst. Och nedrans vad glad jag blir när jag hör Eazy-samplingar. Det är löjligt nästan. På den allra fetaste är det Bully’s With Fully’s (30-åringarnas The Boy Boy Young Mess och Gucey Guce Doe Boy’s småkompisar) gossen Yung N.A.Z. som bjuder på rapp. Det är rapp som man typ är glad för att den inte förstör, man tänker inte så mycket på den, den varken tar ifrån eller ger så mycket. Jag sitter och myser och tänker på att snart kommer refrängen tillbaka. Samplingen kommer från Eazy-låten Swithez, där den är en mer undangömd rad som producenten till den här låten valt att trycka upp som en refräng. Bra jobbat. Ni måste lyssna:

Yung N.A.Z. – Peep Them Bitches (2009)

Nästa Eazy sampling är på en sång av San Francisco-rapparen Alexander Spit. Han låter som någon sorts produkt av Livin Legends och Hieroglyphics, kanske att Alexander är en hygglo kille som tycker att det är viktigt att ha en snygg ryggsäck och som utvecklat sin rappstil på olika Spoken Word/Open Spit/Open Mic-konferenser (eller vad fan det heter), debatterat fram och tillbaka om det är cool att lyssna på Mistah FAB nu när han har köpt en ryggsäck, och att Alexanders favoritskiva är Murs debutalbum F’Real (obs skitbra skiva) eller nånting av Talib Kweli. Det är alltså en bra sång och jag gillar den sjukt mycket eftersom det är med en Eazy E sampling.

Alexander Spit – Beat For The Street (2010)

Sen har Bayonnaise-favoriten DB The General hoppat på ett beat som jag kan tänka mig att Roach Gigz skulle va bra på. Jag och Onda diskuterade häromdan hur DB är fett irriterande på så sätt att han släpper rätt dåligt mixade skivor med typ 40 låtar, varav 10 är bra och resten är monotona gangstervrål.  Hursomhelst, den här låten har en Eazy E sampling som är hård som granit och den gästas av Mr No hoe a.k.a. Hardest In The Bay a.k.a. D-Lo och Quise The Criminal (även om andra versen låter som att Lil Blood rappar andra versen).

DB The General – Bury Muthafuckas (Ft D-Lo & Quise The Criminal)(2011)

Annonser

Generalen i Oakland.


Videon är för övrigt gjord av unge Kreayshawn.

DB The General – Guilty By Association (Ft Quise The Criminal)

Jag har lyssnat hecka mycket på DB The General det senaste året, sen jag hörde honom nåt mixtape i våras. Så jag tänkte att ni kanske också vill höra lite. För jävlar vad det låter och vad det lever till. Han låter ju helt tokig för fan. Liknande lustiga gnälliga röst som Lil Boosie fast utan några sångtendenser och ett skarpare skrik.

DB The General – The Intro

Dessutom rappar han fett mycket om en avliden kamrat som hette Burger, vilket mysigt namn alltså. Jag vill också ha en kompis som heter Burger, skulle kännas så jävla härligt trashigt att säga Burger på engelska också mitt i en vanlig svensk mening. Han kanske skulle heta Birger egentligen, men han gav upp namnet när Birger Schlaug försökte höja skatten på bensin, Burger ville fan kunna ratta sin scraper och glida runt stan utan att det skulle kosta skjortan. Det kan mycket väl vara så DB The Generals kompis Burger fick sitt namn, de älskar att köra bil i Oakland, och de är förbannade som fan på bensinpriset. Det är ju högst i USA har jag för mig,  Kaliforniens bensinpris. Är det Arnolds fel? Är Arnold och Birger Schlaug egentligen mer lika varandra än vad vi anar. Två karismatiska gubbar med lustiga namn. Varför gör ni så här med bensinpriset? Rapparna förstår inte. DB The General har till och med gjort en sång om bensin, eller om hur han säljer Gas, vilket ju visserligen är slang för rapp-verser. Men det är lite lustigare att tänka att han försöker sälja lite bensin.

DB The General – Gas

De använder ordet gas lite som de vill där borta. Ibland är det en egenskap. Ibland är det ett verb. Det är någonting riktigt riktigt positivt hursomhelst, och ett riktigt modeord. Lite som det där med jet set livsstilen i andra delar av rappvärlden, flygplan och sånt. Att ha tillgång till privatflyg har aldrig varit så hett inom rappvärlden som nu. Så jag hoppas lite på att det ska bli en kombination snart, att jet ska bli ett förstärkande adjektiv till gas, typ We got jet gas out here fa real. Fast man kanske säger jet fuel. Hoppas ni tycker om musiken.