Game Day, mer 49ers sånger!!!

Ok så kommer ni ihåg att bajonäs har delat med sig av lite sånger som handlar om att heja på fotbollslaget San Francisco 49ers? Ja allteftersom laget har spelat sig fram i årets slutspel så har det kommit fler och fler rapsånger om framgångssagan, som ni har kunnat höra här. Nu var det säkert flera dagar sen vi delgav någon sång som handlar om 49ers så vi tänkte att det är dags igen. Den här gången, eftersom det var så länge sen sist vi skrev om 49ers, har det hunnit samlas på sig en hel drös nya sånger så vi trycker in alla här i samma post. De tidigare postade är ju till exempel Gold Blooded med Yung Mar, Who’s Got It Better Than Us med Bailey, Faithful av en hel drös Frisco-rappare, och 9ers av en helt annan hel drös med Frisco-rappare.

Sången som ni kan titta på i videon överst här är en av de sångerna som är gjord av en hel drös Frisco-rappare (Equipto bland dom), den går ju redan att lyssna på här på bajonäs men nu har det kommit en video också. Till exempel kul att de gillar Alex Smith så mycket. Det visar sig att det vanligaste sättet att hylla San Francicso 49ers är att spela in lite 49ers relaterade verser på ett känt beat, vilket ju till exempel vi hör på Faithful där uppe. Lite längre ner kan vi lyssna på några andra exempel på när det har hänt. Till exempel har totala okändingar som D-How och Ashkon spelat in 49ers-sånger på beat som ni kanske känner igen bara på titlarna. Ja ni får väl lyssna där nere annars. Whatever. Nån som heter KG (no gyllenhammar) har gjort lite samma sak. Bajonäs-favoriten LoveRance har gjort om sin egen sång Up! så att den istället för att handla om att trycka upp sig mellan benen på tjejer handlar om att ställa sig upp och trycka fram bröstet som en stolt 49ers-supporter. Det här är den första versen jag någonsin hört av LoveRance där han inte alls pratar om att gå ner på tjejer.

Ashkon – Niners In Paris

D-How The Money Mayka – Solid Gold (The Motto Remix)

LoveRance – Up! (49ers Remix)

Det finns också en ny sång om 49ers som har spelats in på ett helt eget beat. Det är gammelgubbarna Rappin 4Tay och San Quinn som tillsammans med nån annan gubbe jag inte känner till gjort sången City of The Niners. Den tredje killen heter Tony Tag och är underhållande att titta på. Sången är ju inte så värst bra kan jag inte säga men whatever den handlar ju om 49ers. Heja 49ers nu!

Annonser

Imma Running Back – 49ers

Storstjärnan David Akers!

Roach Ggiz – 9ers (feat. Rappin 4 Tay, San Quinn, Yung Lott, Pac B, Cam City, Marlow Man 4000 & Berner)

David Akers är 49ers kicker. Jag tror jag läste nånstans att ingen annan spelare i hela NFL är ansvarig för lika mycket poäng, eller lika stor andel av lagets sammanlagda poäng, som David Akers. Han sparkar in bollen flera gånger per match från jättelånga avstånd. Ojojoj. Anyways när vi kommit så här långt kan vi ju inte stanna. Det hade känts fel helt enkelt att inte dela med mig av den här sprojlans nya (ok tre-fyra timmar gamla säkert) sången om fotbollslaget San Francisco 49ers. Dessutom, fan vilka bra rappare det var med på den här dängan. Gammelgubbar som 4Tay-pappan och San Quinn, och ungtuppar som Roach, Pac B, Cam City, Young Lott och Berner. Jag har ingen aning om hur gammal Marlow Man 4000 är. Jävla power-namn hursom.

Btw en gång t ex när David Akers gjorde en massa poäng var när han fejkade att han skulle sparka in bollen, det är ju det han jobbar med liksom, och istället kastade bollen åt fanders trodde alla förutom Micke Crabtree som tog emot passen och gjorde en touchdown istället (En touchdown är alltså värd 6-8 poäng medan en spark bara är värd 3 så det var en luring som var av värde).

Livewire-fokus: Shady Nate

Jag noterar att dundersuccén, jeansblöjan, inte kommit till Oakland ännu.

Det var sablars länge sen jag gjorde en Livewire-fokus post. Min ambition var att ha skrivit nåt om alla Livewire-rappare (de jag gillar i alla fall) på typ en två månader. Men det hände ju inte. Men va fan. Jag fortsätter. Och nu är det dags för Shady Nate, fenomenet från västra Oakland. Det var ju till och med Shady Nate som en gång i tiden grundade Livewire Records tillsammans med storstjärnan J-Stalin, typ runt 2004 kanske. Shady Nate ville gärna syssla med musik men han verkade va upptagen med knarklangning och andra olagligheter samtidigt, in och ut ur finkan och mitt inne i rättegångar när Livewire grundades. Som massa andra rappare tog det flera år och kanske en co-sign och ett mixtape med en DJ som mest var känd för att vara Nas turné disc jockey, ingen annan än världens fräschaste Disc Jockey, DJ Fresh för Shady Nate att bli känd och erkänd som rappare.

Det här är sånt jag har lärt mig på internet. Men det kan väl vara kul att veta. Själv hörde jag Shady Nate första gången på J-Stalins album Gas Nation, det var en jul för några år sen och jag behövde lite ny musik att lyssna på på grund av långtråkigt. Han rappade om hur bra han och hans gäng var och jag tänkte inte mer på det. Sen handlade varje sång jag hörde av honom i flera år framåt om hur mycket han tyckte om att dricka hostmedicin. Det är därför jag undrar varför han ser så smal ut på fotografiet? Alla Texas-rappare, Philly-rapparna, och till och med J-Stalin har ju fått en jävla mage av hostmedicinen. Hur fan gör Shady Nate (och Lil Wayne). Det här har nån pratat om på internet förr, men då gällde det huruvida Lil Wayne verkligen drack hostmedicin som han sa. Jag tror att både han och Shady Nate gör det, men jag tror att de kanske jobbar efter en planerad diet och träningsplan som är designad för att hålla dem i form, snärta och snygga, trots kodeinbruket. Man ska inte glömma att de blandar med läsk, så jävla mycket läsk varje dag är inte heller någonting som går förbi utan att det märks.

Shady Nate – Bofessional (Remix) ft. Beeda Weeda (2010)

Shady Nate – Sip Sumthin (Ft Jay Jonah & Lil Blood)(2009)

På Sip Sumthin börjar Shady Nate rappa med orden ”Attention, do not consume with alcohol, and please keep away from the children”. Han har ju uppenbarligen regler han följer gällande sitt brukande, här nämner han det han ändå känner att han kan nämna utan att det blir så värst töntigt. Jag tror att han egentligen skulle vilja säga, ”attention, do not consume with carbs, and please keep away from the cookies”. Sången Bofessional har dykt upp på fyra-fem Livewire-projekt under olika namn, till exempel Promethazine Dreamin’, eftersom den handlar om Promethazine som är nånting som har med kodein att göra. Det spelar in den om och om igen eftersom de verkligen gillar att sippa på Bo (bo är alltså buktens slangord för kodein-hostmedicin).

Han har rastaflätor och kallade sitt senaste projekt Mobb Marley förresten.

Men ibland gör Nate även sånger om knarklangning. Som på sångerna nedan. På Jug til exempel pratar Shady Nate och de andra rapparna om hur de langar jug, vilket jag antar är hostmedicin? Vilka andra droger förvarar man i kannor? PCP? Sjukt fet Stalin-vers för övrigt. Och på Gumbo Pot pratar de tyvärr inte om en vanlig matgumbo, inte heller är det en gumbo i stil med Rappin 4 Tay’s Gangsta Gumbo. Om ni undrar vad en Gangsta Gumbo är:

Rappin 4-Tay – What Is Gangsta Gumbo (2003)

Shady Nate – Jug (Feat. J.Stalin, X.O. & Gary Hawkins)(2009)

Shady Nate – Gumbo Pot ft. Lil Blood (2010)

Nä Shady Nate och Lil Blood pratar om en knarkgumbo. Så här har vi en rappare som främst rappar om kodeinbruk och knarklangning, vad är det? Helvete, ni får inte glömma att de två ämnena är grunden i 20 års fantastisk rappmusik från Texas. Däremot kan man fråga sig hur det kommer sig att det även blivit många buktrappares favoritämnen att rappa om?

Det vet såklart ingen, men jag kan känna att jag stundtals saknar den humoristiska realismen som präglat buktens gangster rapp historiskt. Man kan till exempel vara hård och prata om hallickande och kriminalitet, som en annan LA-rappare, men bukten har gjort sig känd för att göra det kreativt, som Spice 1’s spritmetaforer, Too Shorts karriär, Mac Dres karriär, Shock Gs alterego. E-40 och hans släktingar kunde prata om mackin genom att istället för att vråla ”Imma A Pimp”, bygga en sång kring att håna den fiktiva superhjälten Captain Save A Hoe. Jag helvete jag hade inte tänkt diskutera så värst, men tanken är, så mycket som jag älskar Livewire saknar jag stundtals den humoristiska realism som mer eller mindre försvann med Thizz nedfall (och Mac Dres död). Jag älskar mob music melankolin, men den har genom åren gått väl att kombinera en lättare sida. Livewire representerar i många fall den direkta råheten och hårdheten, men jag anser att de behöver en koppling till aspekter av vardagsflykt som inte enbart begränsar sig till drogbruk, de behöver den energi Husalah ger The Mob Figaz.

Telly Mac igen

Telly Mac poppar sin krage medan reportrarna från Fox tar till flygmaskiner för att få en bild av honom.

Jag har inte hört Telly Mac-skivan som kom i höstas som Onda la upp lite låtar ifrån. Tyvärr! Jag har missat nåt. Jag blev fett imponerad och inspirerad till att lägga upp en låt från den skivan jag har hört. Project Celebrity kom 2009 och var fullpackad med Frisco-bangers och gästspel från tusentals välkända rappare och sångare från Lousiana till Kalifornien. Den största sången handlar om dans och klubbliv. Det är skurk-skön-sångaren Matt Blaque som sjunger om hur bovarna från hela jävla bukten håller sig redo för skjutvapenstrid till och med när de festar. Och Telly Mac har bjudit in halva San Francisco till att gästrappa.

Telly Mac – Pistol in the Club (Remix) (Ft. 4-Tay, Spice-1, Mac Mall, San Quinn, Home Wrecka, Matt Blaque)(2009)

Bra jävla musik från förr-nyss

Fed-X från The Mob Figaz rappar inte så ofta nu för tiden, men när han väl rappar är det känslofyllt och handlar främst om hans olika huvudbry. Ett huvudbry han inte rappar om så mycket är när han blev skjuten just i huvudet.

Det kommer så jävla mycket ny musik så det är fan svårt att hänga med. Jävla massa nykomlingar och gamlingar som vägrar lägga av. Äh varför skulle de göra det, de säljer ju skivor än och folk går på deras konserter, klart de ska fortsätta. Men det är svårt att hänga med hursomhelst. Så vanligtvis lyssnar jag på ny musik, uppblandat med några klassiska album från de senaste tio åren och rätt mycket fantastisk rapp-musik från 90-talet. Men! Det kom ju skitmycket feta låtar som jag spelade sönder bara för några år sedan. Det är ju tyvärr sällan tokar som lyssnar på så mycket musik som vi gör kommer ihåg att man kan gå tillbaka nåt år eller två bara för att bli skituppryckt av moderna klassiker. Så…

Hemma i Årsta.

På min lediga fredag tänker jag dela med mig av sånger som jag spelade sönder när de kom, häromåret. Givetvis inte de låtar jag spelade som mest enbart, det är ju skitsvårt att komma ihåg. Men jag tittade igenom mitt mediabibliotek, sprang mellan korridorerna och tog en cognac ur den gamla jordgloben i mitten av rummet som egentligen går att fälla upp så är det en bar. Jag hittade lite gamla sånger som är skitfeta hursomhelst. Här är dem och kanske nåt ord om dem.

Fed-X – Awful Dodger (2007)

The Jacka – Aspen (2007)

2007 var året jag upptäckte att det fanns sinnessjukt fet melankolisk mob music ifrån norra Kalifornien. Jag hade mest hört talas om The Mob Figaz från disslåtar av A-Wax och visste inte alls vilka de var, vem fan visste det. Awful Dodger är anledningen till att jag älskar alla Fed-X verser jag hört typ, rösten inger en sån jävla verklig känsla av smärta. Och Aspen är en av 2007 års bästa låtar alla kategorier, den och All Over Me skulle blivit Tear Gas ledsånger, men skivan dröjde och The Jacka snickrade ihop lite annat klassiskt material istället.

JT The Bigga Figga – World Wide (2007)

Mannen som har skapat fler artister än nån annan man. Han släpper egen musik ibland, men knappt nån lyssnar. Men fan, JT The Bigga Figga släppte en nästan klassisk skiva för bara några år sen, jävlar i mig vilka produktioner, det låter jävligt bukten, jävligt Thizz faktiskt.

Sean Paul – You Need It, We Got It (Ft San Quinn & Berner) (2007)

Jävlar i mig den swaggeriaste rapparen på jorden hänger med buktrappare. Ja det är alltså Sean P från Atlanta-gruppen Youngbloodz och inte han från Karibiska övärlden. Okay det är ingen fantastisk låt, men ändå. Jag saknar ambitionen att göra musik på såna här beats, det är bara flumknarkade från Memphis som gör det nuförtiden. Alla crunk-nissar från Atlanta försöker låta som Travis Porter/Roscoe Dash nu. Det är ju skitbra musik, så visst. Men jag saknar Atlanta-crunkens påverkan på andra regioner. Bukt-ATL samarbeten idag handlar mer om att låta som gitarrhippien Bob.

Rappin 4-Tay – Live From The 415 (Feat. San Quinn, Messy Marv, Big Rich & Seff Da Gaffla)(2007)

Shady Nate, Beeda Weeda & Kaz Kyzah – Don’t Ghostride (2008)

Live From The 415 skriker buktrapp. Det låter exakt som det brukar låta när en gammal veteranrappare gör musik nuförtiden. Inspirerat från förr som fan och med lite nya småljud i bakgrunden på beatet, lite modernare slang. Det här var Rappin 4-Tay’s senaste album, och han hade än makt att samla ihop en hel drös kanonrappare. Det gamla gardet fick en till chans att skina om man säger. Och Livewire-rapparna Beeda Weeda och Shady Nate är ungarna som parallellt visade var buktens framtid låg. Tillsammans med Kaz Kyzah från The Team tog de avstamp och visade förakt för det som kallats buktens hopp, hyphy. Livewire ville göra modern gangster-rapp till buktens signum.

Avslutningsvis, jag kan inte låta bli att lägga upp kokainsnortarfavoriten Playin With My Nose, för att uppmuntra lite kolabruk. Jag lyssnade sönder den här låten. Det var ju första gången jag hörde Messy Marv någonsin och sen dess har jag hört honom rappa circa 10.000 gånger. Och som motpunkt, bara för att Messy Marv knarkar, Don’t Lose Your Head.

Messy Marv – Playin With My Nose (2006)

Zion I – Don’t Lose Your Head (Ft Too Short)(2007)

Rappin 4-Tay’s dotter eller son?

B.I.G (Bitch I Go) – Supa Sco Biz (2010?)

Jag blir egentligen rätt trött när jag tänker på att Lil 4-Tay kanske är min bästa kvinnliga rappare från buktområdet. Dels eftersom hon ju inte är fantastiskt bra egentligen, och även på att hon släpper så jävla lite musik. Till och med det som släppts i år verkar egentligen vara några år gammalt. Då är hon ändå typ 21, hon borde väl kunna slänga ut nåt bootleg-mixtape per år i alla fall. Sången här ovan är den enda jag har som ändå kanske är från i år, men man vet aldrig då jag hittade den på ett compilation album.

Rappin 4-Tay – Me & My Daughter (Ft Jazzy a.k.a. Lil 4-Tay)(2003)

B.I.G. (Bitch I Go) – Quit Playin Ft. Rappin 4-Tay (2008)

En annan ganska intressant sak med Lil 4-Tay, jag är rätt säker på att Lil 4-Tay är Rappin 4-Tay’s dotter. Men det har diskuterats. Ingen påstår att farbror Rappin 4-Tay inte är Lil 4-Tay’s far. Men Tay framstår på många sätt som en herre, och det har ordats fram och tillbaks om vilket kön Tay egentligen har. När B.I.G. dök upp för några år sen (kan läsas om och lyssnas på här) var uppgifterna om att Lil 4-Tay var dotter till en Frisco-legend en del av anledningen till att jag gav dem en lyssning i huvudtaget. När ena halvan av B.I.G., Roach Gigz, började bli populär pratades B.I.G. plötsligt om som en goss-duo. De tolkade Tay’s textrader där hon kallar sig ”a money type of guy” och rappar om att jaga Playboy Bunnys som att hon var en helt vanlig heterosexuell gossrappare som ville ligga med white gurls, och uppmärksammade att ingen i musiken eller runt om pratar om Lil 4-Tay som en kvinnlig rappare. Samtidigt berättas som det ju om att hon är Rappin 4-Tay’s dotter. Jag tänker på vad jag hört om San Francisco, att det är världens gay-huvudstad och så vidare. Kanske skiter folk fullständigt i att Lil 4-Tay är en tjej som vill ligga med bimbo-tjejer, de vill kanske också ligga med bimbo-tjejer och tycker om att lyssna på rapp om det. Kanske att till och med musikbranschen i Frisco är genusmedveten, de tuffa rapparna som representerar mördarna och bovarna vet att biologiskt kön och genus inte är samma sak alltid. Nu kan jag ha sagt nåt fel här, jag har ofta delvis fel.

B.I.G. (Bitch I Go) – M.A.N.G.O.

Sången M.A.N.G.O. ovan är från From Another EP, en samling till stor del tidigare osläppta sånger som Roach Gigz och Lil 4-Tay spelade in som B.I.G. åren 2007-08. Skivan är tillgänglig för gratis nedladdning till exempel här. Jag har inte lyckats finna något Lil 4-Tay solomaterial någonstans, och det verkar inte heller som att hon och Roach Gigz spelar in musik tillsammans numera. Jag tycker det är hemskt tråkigt, även om jag uppskattar riktningen Roach Gigz karriär har tagit så hade det varit kul att höra mer fortsatt samarbete. Förhoppningsvis har vi inte hört det sista av Lil 4-Tay, kanske framförallt med tanke på den totala bristen på bra kvinnliga rappare i buktområdet. Den största (Suga-T) har slutat och hon (Marvaless) som fortsätter rappar och hörs en del än är tyvärr urusel. Jag hoppas att till exempel J-Stalin lyssnar på sångerna här nedan, med några av Lil 4-Tay’s mest minnesvärda verser, och signar henne till Livewire.

B.I.G. (Bitch I Go) – Beanie On

B.I.G. (Bitch I Go) – Smackin