Stoopid – mer rappare från Berkeley High

Letade lite och upptäckte att jag inte skrivit nåt om Iamsu och Jay Ants skiva Stoopid som kom i slutet av juli. Så sjukt. Men, å andra sidan har ni typ ingen annanstans kunnat läsa så här mycket om ens nåt om Iamsu och Jay Ant så ni kanske hittat den ändå. Den är så att säga tung. Det är exakt vad ni tror, bra jävla ung Kalifornien-rap som låter som ung-Kalifornien-rap från 2012.

Ni kanske inte minns det men efter att Jay Ant var producenten åt (och en av de fyra rappande medlemmarna) Dilligentz runt 06-07 har hans solomaterial till mestadel varit rätt chillrap, t ex den här throwback sången som vi skrivit om innan (mars 2011):

Jay Ant – They Love It (Ft Roach Gigz & Mike-Dash-E) (2011) https://bayonnaise.files.wordpress.com/2011/03/12-they-love-it-ft-mike-dash-e-roach-g.mp3

Men men han har uppenbarligen inte helt släppt go-music aka function music aka det som han Diligetnz brukade kalla punk rock eller based. För tillsammans med Iamsu har han alltså för rätt jävla länge sen släppt mixtapet Stoopid, det finns om ni söker på Internet GRATIS att ladda ner och lyssna på, om ni ens håller på med materiella saker som mp3ers så där som oss gamlingar, det går säkert att streama på smartphones också om ni lägger mödan till att googla ordentligt. Längst upp har ni första videon från projektet.

Flera ungdomar gör musikvideor

I den här videon här ovanför ser vi hur det ser ut om en ungdom gör hyphy efter att hyphy slutat finnas och han gör det utan att vara hög på molly, utan snarare likt vad tiderna föreslår är hög på hostmedicin eller gräs eller så är han bara lite tonårstrött. Jag tänkte inte så jättemycket på Sonic Boom när jag lyssnade en del på Ghost8800s mixtape Acuna Montana i början på året, pga fastnade gång på gång på den där Cash Money-låten som vi skrev om och som vi fortfarande älskar, om ni inte minns klicka här för att höra männen med dataspelsnamnen, Ghost8800, Gigs510 och Birch Boy Barie rappa som om de levde i New Orleans 99.

Jag gillar även att Ghost8800 tagit lite stiltips från Husalah.

Som en långtida Roach Gigz fan har jag för första gången nånsin inte slängt mig över en skiva han har släppt, nu när han släppte sitt debutalbum Bugged Out häromdagen. Det beror på att det kommit lite annan musik jag blivet galen över och det beror på att hans senaste mixtape, Hot Air Baloons nånting nånting var det första tape jag hört av honom som jag inte älskat. Det fanns till och med en tid när jag var så galen i han att jag lyssnade på hans kompisar Pac B och Mango Marleys solotape. Ja ja, jag har älskat Roach sen jag hörde Arrythang som han och Lil 4 Tay släppte som gruppen Bitch I Go typ 2007, och jag märker nu när jag lyssnar att jag fortfarande älskar hans rap. Däremot börjar jag fattar varför andra rappare blir större, det är inte bara bukt-förbannelsen. Han rappar ju arslet av sig och har fett mkt karisma osv, men det är ändå nåt ynka gram av nånting som saknas. Vad är det till exempel för skillnad på Lil Wayne 2006 och Roach Gigz nu? De båda rappade som djur, Lil Wayne hade redan en karriär och hade sålt 15 miljoner skivor, men jag menar det sätt Wayne gick från rappare till superstar, borde inte Roach då kunna ta steget från regional rappare till rappare? Hoppas det men kinda nånting saknas. På den här sången saknas t e x en välskriven och välsjungen refräng, medan rappen är galen. Jag hade hellre hört bara rap.

Grabbarna i Halmstad Boll Klubb har sett till att få en egen remix-video till hyphy-veteranen men fortfarande unga Clyde Carsons hitsång Slow Down. Jag kommer på mig själv att kalla det Clydes sång, men det är ju hans grupp The Teams sång. Även om jag gillar Mayne Mannish och Kaz Kyzah en del så fan vilken skillnad det är mellan dom och Clyde, när hände det? HBK ringde inte in Mayne Mannish och Kaz iaf, de ville ha Clydes refräng och vers så kunde de rappa själva lite efter.

Resultatet blir att Clyde framstår som ännu mer av en stjärna. Jag menar så mycket som jag älskar Iamsu, han klarar inte av att anpassa sig så han låter lika fet som Clydes hesa oengagerade rappande, och Kool John, om vi säger så här vem av Clyde Carson och Kool John rappar om hur mycket brudar gillar han och vem gissar ni att tjejerna i videon tycker är sötare. En killer som heter Skipper är med också men jag tycker inte han gör så mycket väsen av sig varken från eller till.

Men vilken hit det är! Sjukt att jag 2012 lagt upp två sånger i samma post som handlar om sideshows, hyphy lever!

Throwbacks

Bobby Brackins – What U On (Ft Taz)

Jag är mest glad att Bobby Brackins fortsatt med det han alltid gör, och att han blir bättre och bättre på det. Om ni minns back i dagarna när han gjorde based rap innan den sortens based rap adopterats av Los Angeles helt, då lät det likadant men mycket sämre ljudkvalité osv. Och den här sortens ung Kalifornien beatas, visar det sig, är en sorts musik som verkligen tjänar på att göras ordentligt i ordentliga studior. Det här beatet är till exempel av Trev Case.

Om ni inte fattat det så skriver jag nu om musik som jag tänkt lyssna på när det kom men jag har varit så oduktig på det så sångerna har hunnit bli throwbacks innan jag ens hört dom. Allt är från 2012 dock så det är inte så himla värst gammalt.

Cousin FIK släppte till exempel det här mixtejpet för kanske mellan två och sju veckor sen, vem vet. Sickest Nword Healthy håller fortfarande på att pushas och snart kommer lite videos osv, men i väntan på det kan man ju lyssna ändå. Och det gjorde jag för ett tag sen lite snabbt och tyckte att till exempel de här två sångerna var nåt att ha.

Cousin FIK – Brand New Bitch (Ft Problem och 1splacemusic)

Problem börjar bli ett problem. Fatta hur bra han är på att jobba runt så att han tilltalar alla, han är som Drake typ, jobbar med rapnörd-favoriter som okända artister på rapnördfavoriten E-40s skivbolag, han jobbar med unga coolingar och han jobbar alltid i konstellationer där han är den snyggaste, t ex ser han till att konkurrera i blickfånget med Bobby Brackins som ni ser ovan kortbyxebärande Iamsu:

den lite äldre och rundare E-40:

sköldpaddan Laroo:

Andre Nickatina:

och

Show Banga:

Nog om det, sången vi pratade om var ju alltså Brand New Bitch och den är bra eller hur. Det finns en till sång här också:

Cousin FIK – Half These Bitches (Ft Roach Gigz & Droop E)

Här är det kul när Cousin FIK till exempel klagar på att hälften av bitchersarna han pratar om inte ens läst en bok. Jag har helt missuppfattat honom jag trodde han kanske knappt läst en bok, eftersom som han är så jävla ADHDig i sin musik och verkar ha specialintressen som molly, fest, skräckfilm och hostmedicin snarare än kunskapstörstande av det mer akademiska slaget.

Slutligen vill jag bara berätta att jag inte missat att Bearfaceds HD har släppt en riktig skiva, Pursuit of Happyness kallas det visst. Den är mastrad osv men det är massa mixtape DJ drops på den, whatever. Den innehåller bland annat den här catchiga södern-låtande sången där HD säger Chee Chee så det låter bra en masse.

HD – Chee Chee (Ft 600BJ)

Mango Mannen

Mango Marlow – Kush & Kash (Ft Lil 4, Roach Gigz & Cheese)

Mango Marlow är kanske med i Roach Gigz kompisars gäng Mango Mob? Mango har ju varit en favoritfrukt för det gänget länge tänker jag ända sedan Roach Gigz och Lil 4 Tay släppte de två olika sångerna Mango och M.A.N.G.O. för några år sen som don Bitch I Go. Med på den här sången är en annan rappar som heter som en sorts mat, jag tror att han har valt ett så svårgooglat namn som nån sorts försvarsmekanism mot att ändå förbli ogooglad pga inte så bra på att rappa så att det låter bra. Cheese brukar ju va med på Roach Gigz skivor men så vitt vi vet har ingen velat höra mer nånsin.

Kush & Kash låter som en gammal klassisk B.I.G. sång från 2007-2009 typ, det är alltså ett toppenbetyg pga fan vad bra musik Roach Gigz och Lil 4 gjorde då förr i tiden. Oftast är det ju lite trist med rappare som bara romantiserar över så där gammal musik från en svunnen tid, men just här har jag inget emot det.

Jag har inte lyssnat sjukt mycket på den här skivan, knappt en gång nästan tyvärr, eftersom jag inte hunnit osv. Men det jag hört blir jag glad av, dels för att det som sagt låter som gammal throwback-musik som jag gillar, och för att de på sången här nedan haft den goda smaken att sampla en av mina favoritsånger från en av världens kanske bästa rappare nånsin. Här är sången som samplar sången och sången som samplas.

Mango Marlow – Dippin

Husalah – Murder On My Mind