Bukten i Sverige

De verkar leva rätt slappt.

Som ni säkert känner till var buktrapparna The Jacka, Mistah FAB, Kuzzo Fly tillsammans med producenten Jeffro och Philly cheese/Roc Nation jultomten Freeway i Eslöv i februari. Jag vet att Yukmouth och J-Ro och nån till säkert var där förra året också. Helvetes konstigt, de pratar på en skola om hur man ska göra för att bli en framgångsrik rappare. Se till att få lokal buzz och håll självständiga säger de. Jag venne om de där Eslövs-kidsen kommer att kunna sätta igång nån lokal buzz i Syd-Skåne, men visst kul för dom att träffa lite rappare.

Här är hursomhelst MobfigazTV del 1 från deras EuroTrip. Jag tänkte att nån kanske skulle tycka att det var intressant, Sverige-koppling och allt. Bäst är att The Jacka kallar sig en political rapper, han är muslim och allt. Ja tänker på den där sången när han melodramatiskt skönsjunger ”slapped her with my right hand” i refrängen.

Både han och Mistah FAB är aktuella med nya mixtejps/album förresten. Mistah Fabs har jag inte lyssnat på och kommer nog inte göra det. The Jacka’s däremot är en bra skiva i We Mafia, om än ingen klassiker. Kanske typ en undertiden-skiva för att hålla buzzen uppe. Eftersom hans samarbetsalbum med Freeway verkar dröja? Och Mob Figaz-albumet ska komma före? Här är en ny favoritsång hursomhelst:

The Jacka – Snow Covered Hands

För övrigt, det är en rätt svagt mixad skiva. Eller vad det heter. Några verser hamnar typ i diskanten? Eller känns kraftlösa liksom. Ska DJ Fresh behöva peta i varenda skiva från bukten för att det ska bli något? Eller Demolition Men i alla fall. Jag tror att det är Sacramento-veteranen Big Hollis som har skött mycket av produktionen men vet inte om han är mixaren. Ja, de känns som att det kunde sköts lite bättre i alla fall, jävligt synd.

ny jävla skjutvapen-rapp

Ap.9 är obeveklig, enligt albumet. Det är väl typ det relentless betyder? Här ska han obevkligt råna en bank. Jag tänker mig att de kommer att vara någon sorts Inside Man jobb, där Clive Owen rånar en bank genom att gömma sig inuti bankvalvet i en månad efter rånet, alla är förvirrade för det saknas inga pengar, sen en månad senare går han bara ut ur valvet med storkovan. Det skulle förklara varför vi har hört så lite av Ap. 9 sedan 2008 va? Han har suttit inne i ett bankvalv med syfte att råna det när tiden blev passande.

Ap.9 från världens fetaste rappgrupp (eller som diskuterats tidigare, med de medlemmarna borde det vara världens bästa rappgrupp, men det är nån sorts bakvänd holism som gäller här) The Mob Figaz. Vi börjar om, Ap.9 från The Mob Figaz har släppt en ny skiva. Det är jävla massa låtar, två album i ett. Allt låter som Ap.9 brukar göra, hårt och snabbt och enkelt, typ som Philthy Rich fast ännu enklare och hårdare. Det är fett mycket episka-gangster-draman där Ap. 9 och andra rappare från San Francisco-bukten och dess omnejd rappar om livet för en fifflare. Det är rätt avkopplande ändå. Jag håller på och lyssnar för andra gången just nu, och jag tänkte att jag ska sammanfatta skivan och Ap. 9 med en sång som låter fördjälva mycket som Ap. 9 och skivan:

Ap. 9 – Live This Everyday (Ft Al Casino)

Så här låter Ap. 9 alltid. Han pratar lite, han börjar rappa, så småningom låter han som en kulspruta. Det är ett Rob Lo beat. Det är med nån rappare man aldrig har hört talas om men som låter rätt bra. Och det handlar om fifflarlivet, ändå ett av de mest spännande liven.

Några andra saker gjorde mig glad när jag lyssnade på skivan,  fattar jag varför Lee Majors är med så mycket på buktskivor = han är deras Rick Ross. Jag har inte riktigt fattat det innan jag hörde honom på det här söder-beatet. Okay det är inte skitlikt, och jag tycker bättre om Rick Ross, men det är mest för att Rick Ross är en av kanske fem män som väger över 100 kg vars kroppar jag skulle kunna tänka mig ha (resten av listan kommer på en annan del av internet en annan gång).

Ap. 9 – Paper All Day (Ft Lee Majors)

Nästa sak som gjorde mig glad var att skivan har ännu en sång med alla medlemmar ur The Mob Figaz. Det är ju fantastiskt kul. Det är nåt sorts gammal västkust-beat fast med trumpeter och skit, sen när Ap. 9 börjar rappar låter det precis som att det var 1999 när gruppen släppte sin första skiva. Det märks inte alls att Ap9 är typ 37. Sen sjunger Husalah och man blir rädd att han ska glömma bort att rappa igen, fast det händer inte för han rappar efter The Jacka. Och The Jacka har den bästa versen, han låter exakt som man tänker sig att The Jacka brukar låta. Och Husalah låter precis som han brukar låta, rappande om en Caprice. Sen hinner Rydah knappt säga nåt innan Fed-X avslutar med en vers som låter exakt som man tänker sig att han brukar låta. Jävligt exakt och väntat, och ändå så fett.

Ap. 9 – Gone Head (Ft The Mob Figaz)

Ny jävla Mob Figaz sång

Det är en gammal jävla bild, vem det de kanske inte ens är så där långa längre. Husalah står till vänster, sen ser vi Rydah, och Fed-X och The jacka och framför böjer sig Ap.9.

The Mob Figaz – Loyal To The Mob (2011)

Det är på inget sätt en fantastisk sång, det kan man inte säga. Men det är ändå en helt ny sång av min favoritgrupp någonsin. Det där stämmer inte riktigt egentligen, The Mob Figaz är egentligen mer av min favoritbunt av rappare som råkar va i en grupp. Det var längesen de alla rappade med var sin vers på samma sång och det lät fantastiskt, såsom deras solosånger rätt ofta låter. Till exempel, jag tycker ju inte om att göra listor, men om jag skulle göra en lista över de bästa sångerna för de senaste åren, skulle minst en sång av en Mob Figaz medlem hamna topp tio de senaste fem åren typ.

Det verkar som att de ska släppa en skiva hursomhelst. Och de har bestämt sig för att mötas i den stil av rapp de alla vet att de behärskar, den melankoliska maffia-musiken. Det finns ingen rappare som låter så lidande och kan rappa om sorg lika ingripande som Rydah J Klyde, och Fed-X är nästan där han med. Det finns få rappare som kan rappar om livets toppar och dalar lika obesvärat, allvarligt och nästan apatiskt, som The Jacka. Det finns få rappare på jorden som sätter liv i ett beat lika mycket som Husalah. Och Ap. 9 är ju snabb och hård. Vi får se hur den här sågen låter när den är det sorgfyllda och melankoliska sammanhang som albumet med största sannolikhet kommer erbjuda, för nu saknar Loyal To The Mob förmågan att skapa samma våg av känslor som album av The Mob Figaz eller någon av medlemmarna förmår.

En gammal sång av tre Mob Figaz medlemmar som bonus:

Rydah J Klyde, Fed X & The Jacka – The Same Thing Every Day (2007)

Bra jävla musik från förr-nyss

Fed-X från The Mob Figaz rappar inte så ofta nu för tiden, men när han väl rappar är det känslofyllt och handlar främst om hans olika huvudbry. Ett huvudbry han inte rappar om så mycket är när han blev skjuten just i huvudet.

Det kommer så jävla mycket ny musik så det är fan svårt att hänga med. Jävla massa nykomlingar och gamlingar som vägrar lägga av. Äh varför skulle de göra det, de säljer ju skivor än och folk går på deras konserter, klart de ska fortsätta. Men det är svårt att hänga med hursomhelst. Så vanligtvis lyssnar jag på ny musik, uppblandat med några klassiska album från de senaste tio åren och rätt mycket fantastisk rapp-musik från 90-talet. Men! Det kom ju skitmycket feta låtar som jag spelade sönder bara för några år sedan. Det är ju tyvärr sällan tokar som lyssnar på så mycket musik som vi gör kommer ihåg att man kan gå tillbaka nåt år eller två bara för att bli skituppryckt av moderna klassiker. Så…

Hemma i Årsta.

På min lediga fredag tänker jag dela med mig av sånger som jag spelade sönder när de kom, häromåret. Givetvis inte de låtar jag spelade som mest enbart, det är ju skitsvårt att komma ihåg. Men jag tittade igenom mitt mediabibliotek, sprang mellan korridorerna och tog en cognac ur den gamla jordgloben i mitten av rummet som egentligen går att fälla upp så är det en bar. Jag hittade lite gamla sånger som är skitfeta hursomhelst. Här är dem och kanske nåt ord om dem.

Fed-X – Awful Dodger (2007)

The Jacka – Aspen (2007)

2007 var året jag upptäckte att det fanns sinnessjukt fet melankolisk mob music ifrån norra Kalifornien. Jag hade mest hört talas om The Mob Figaz från disslåtar av A-Wax och visste inte alls vilka de var, vem fan visste det. Awful Dodger är anledningen till att jag älskar alla Fed-X verser jag hört typ, rösten inger en sån jävla verklig känsla av smärta. Och Aspen är en av 2007 års bästa låtar alla kategorier, den och All Over Me skulle blivit Tear Gas ledsånger, men skivan dröjde och The Jacka snickrade ihop lite annat klassiskt material istället.

JT The Bigga Figga – World Wide (2007)

Mannen som har skapat fler artister än nån annan man. Han släpper egen musik ibland, men knappt nån lyssnar. Men fan, JT The Bigga Figga släppte en nästan klassisk skiva för bara några år sen, jävlar i mig vilka produktioner, det låter jävligt bukten, jävligt Thizz faktiskt.

Sean Paul – You Need It, We Got It (Ft San Quinn & Berner) (2007)

Jävlar i mig den swaggeriaste rapparen på jorden hänger med buktrappare. Ja det är alltså Sean P från Atlanta-gruppen Youngbloodz och inte han från Karibiska övärlden. Okay det är ingen fantastisk låt, men ändå. Jag saknar ambitionen att göra musik på såna här beats, det är bara flumknarkade från Memphis som gör det nuförtiden. Alla crunk-nissar från Atlanta försöker låta som Travis Porter/Roscoe Dash nu. Det är ju skitbra musik, så visst. Men jag saknar Atlanta-crunkens påverkan på andra regioner. Bukt-ATL samarbeten idag handlar mer om att låta som gitarrhippien Bob.

Rappin 4-Tay – Live From The 415 (Feat. San Quinn, Messy Marv, Big Rich & Seff Da Gaffla)(2007)

Shady Nate, Beeda Weeda & Kaz Kyzah – Don’t Ghostride (2008)

Live From The 415 skriker buktrapp. Det låter exakt som det brukar låta när en gammal veteranrappare gör musik nuförtiden. Inspirerat från förr som fan och med lite nya småljud i bakgrunden på beatet, lite modernare slang. Det här var Rappin 4-Tay’s senaste album, och han hade än makt att samla ihop en hel drös kanonrappare. Det gamla gardet fick en till chans att skina om man säger. Och Livewire-rapparna Beeda Weeda och Shady Nate är ungarna som parallellt visade var buktens framtid låg. Tillsammans med Kaz Kyzah från The Team tog de avstamp och visade förakt för det som kallats buktens hopp, hyphy. Livewire ville göra modern gangster-rapp till buktens signum.

Avslutningsvis, jag kan inte låta bli att lägga upp kokainsnortarfavoriten Playin With My Nose, för att uppmuntra lite kolabruk. Jag lyssnade sönder den här låten. Det var ju första gången jag hörde Messy Marv någonsin och sen dess har jag hört honom rappa circa 10.000 gånger. Och som motpunkt, bara för att Messy Marv knarkar, Don’t Lose Your Head.

Messy Marv – Playin With My Nose (2006)

Zion I – Don’t Lose Your Head (Ft Too Short)(2007)