THROWBACK #1

Jag älskade alltid den där elefantkepsen.

Ibland lyssnar jag på gammal musik från förr i tiden som till exempel den här dängan med 50 Cal och Turf Talk och några andra. Jag fick aldrig tag på den här som mp3 pga sökte aldrig, det var lustigt med tanke på hur ofta jag kollade på den här sången förr i tiden. Stjärnan är ju uppenbarligen Turf Talk. Det här var året efter han hade släppt sin moderna klassiker till album, den där vaccin-skivan ni vet, han hade fortfarande ett munläder av rang. De andra är ju helt okay de också och 50 Cal har lappen kvar i kepsen så där som man hade förr i tiden. Den sista rapparen är ju inte så bra man han hade en sån jävla energi. Undrar vad som hände med 50 Cal och hans kompisar? Turf Talk är ju snart aktuell igen med ny skiva sägs det. Undrar om de fortfarande är i hooden.

Även att Turf Talk hade en festlig frisyr! Kommer inte ihåg det kanske var en vanlig frisyr på den tiden.

Livevwire-fokus: Beeda Weeda

Varje gång jag ser en rappar i lila kläder tänker jag givetvis oundvikligen på Harlem’s Purple City Byrd Gang, och hoppas att det faktiskt är deras smashhit som fått rappare över hela jorden att ta till sig färgen.

Beeda Weeda var en av skaparna av det mycket omskrivna skivbolaget Livewire Records, har jag för mig. Men det visste jag inte då. Jag har ändå inte lyssnat på Livewire-artister och varit medveten om det mer än kanske mellan 18-30 månader, jag minns J-Stalin som nån som var med på lite Thizz-släpp ibland och det var fan likadant med Beeda Weeda. Beeda var väl aldrig signad till Thizz Ent vad jag vet, men allt alla gjorde hette nånting med Thizz ett tag. Vilka jävla dagar, helvete det är inte svårt att sakna hyphyn ibland.

När jag tänker på Beeda Weeda tänker jag fortfarande på honom som en hyphy-rappare snarare än den gangster och hostmedicinsippande Livewire-rappare han är idag. Även om han ännu är en av dem som ligger närmare de klassiska hyphy-up-tempo tokstoller beaten än flera av sina kamrater i Livewire. Han han inte riktigt hoppat på 80-tals discosamplingståget som Stalin och de andra dudsen heller direkt. Han håller det jävligt kliint och släpper inte riktigt taget till den hyphyrappare han var för fem år sen, den glada pillerpoppande Beeda Weeda. Det var just fem år sen han släppte sin kanske största sång ännu, hyphy-hitten Turfs Up.

Hoppa fram typ 1.20 i videon så börjar en fantastisk video.

Jag hörde aldrig originalsången eftersom jag hörde sången först 2008, när remixen med en jävla massa stora buktrappare låg som ett bonusspår på Beeda Weedas album Da Thizzness. Och remixen är ju bättre, tycker jag, eftersom jag alltid älskar remixer, det känns som att alla går in med en rätt lättsam stämning, framförallt när det är en så positiv sång som bilåkardängan Turfs Up.

Beeda Weeda – Turfs Up (Remix) feat. Too Short, E-40, San Quinn, Turf Talk, Dem Hoodstarz, & The Team (2008)

Men det säger kanske lite mer än så, att jag gillar remixen så jävla mycket mer än originalet, jag känner att det ibland går att glömma allt Beeda Weeda säger. Han är en kompetent rappare men väldigt sällan den man minns från en sång. Och så är det ju med tusen rappare, och Beeda har fördelen att han är fantastiskt bra på att styra upp så han får fantastiska beats. Vilket vi till exempel hör på alla dängorna här nederst.

Jag kunde inte riktigt låta bli att ta med den här omslaget.

Den första Beeeda Weeda sången jag minns att jag hört är den Mac Dre samplande You Don’t Hear My Tummy, vilken jag givetvis lyssnade på eftersom Mac Dre skulle vara med. Och det är nog fortfarande en av mina Beeda Weeda favoriter. Resten av hans bästa verk enligt Juice Mannen finner ni här direkt nedan. Jag rann ut av gas lite, som man säger på engelska. Men ta och lyssna det är bra jävla musik.

Beeda Weeda – You Don’t Hear My Tummy (Ft Mac Dre)(2008)

Beeda Weeda – Whoa (Ft Hongry)(2011)

Beeda Weeda – Mack’n & Mobb’n Feat. J-Diggs (2010)

Beeda Weeda – Cuz Blood (Like This)(Ft Shady Nate)(2009)

Namn och nytt IV.

Young L har på sig en Kansas City Chiefs-keps av någon jävla anledning. Visst han är från Berkley och kanske inte från Oakland eller San Francisco men borde han inte ändå heja på något av Bay-lagen? Fast visst, jag kan acceptera att han har den på sig bara för att han tycker den är snygg. Den är ju rätt snygg.

Ännu en gång har jag haft för mycket att göra för att hinna skriva om all ny musik. Det är inte att jag är ambitiös och vill skriva så jävla mycket om allt utan snarare att jag inte haft en sekund över till att typ slänga upp en video lite snabbt. Men vad fan jag har lyssnat på en del musik i alla fall. Ny musik! Så här är en kvick sammanfattning av den bra skit som har kommit på sistone, från skivor alltså, jag har ju inte hunnit lyssna på random låtar som släppts.

Ovan kan ni titta på Young L’s senaste video till den sprillans nya sången Overdrive. Det här är en sång när Young L gör löjligt framtidslåtande slapps som typ är svaret på allt. Han rappar ju fortfarande rätt tveksamt och man önskar bara att han skulle börja jobba mer med stora jävla rappare. Alltså vad sysslar han med? Är storbolagsrappare rädda att folk inte ska gilla det här? Varför är det ingen som ger honom ett skivkontrakt med typ 5 miljoner i advance och varför köper inga stora rappare hans beats för typ 100 000 dollars? Han kanske vill göra sin swag-musik och bli uppskattad som underskattad. Låten ska hursomhelst ligga på hans kommande mixtape som heter typ Sumo-Bomb eller nåt liknande.

Squadda B – World Domination featuring MondreM.A.N & Dope G

Squadda B är ena halvan av Main Attraktionz, den andra halvan är MondreM.A.N. Så det här är ju detsamma som en sång av Main Attraktionz med nån som heter Dope G som gäst. Jag har varit långsam med att ge Main Attraktionz chansen, eftersom de beskrivs som moln-rapp och liknande. Och av nån anledning, fast att jag älskar stämningsfull långsam hörlursrapp, så tror jag aldrig att jag gillar det när jag läser om det. Jag tror att jag bara gillar rapp som folk beskriver som salgsmålsrapp/gangster-rapp/hårt-som-fan-rapp/transport-trap-rapp och så vidare. Men det här är ju molnigt och skitbra. Läs mer om Main Attraktionz och Squadda BBrytburken. Där kan ni även hitta det nya blandbandet som den här sången kommer från.

Philthy Rich tillhör inte dem som tycker att riktiga män inte är rädda för att få lite skit på händerna då han tar på sig plasthandskar.

Philthy Rich – Im A Ryda (Feat. Husalah, Dubb 20 And Freddie B)

Vi har ju redan skrivit lite om den här nya plattan har jag för mig. Men då avvaktade jag med att skriva om min favoritlåt eftersom jag ville göra det lite mer utförligt. Hade jag en sekund över skulle jag kunna skriva internetminut efter internetminut om sånger som den här. Men, jag nöjer mig med att beskriva hur jag först hörde den. Jag skulle precis till att köpa en grillad kyckling, som vilken människa av vett som helst flyttar jag mina hörlurar från mina öron när jag närmar mig kassan på Hemköp Sundbyberg, betalar, packar ner min kyckling, min basilika och min cocktail-tomater i plastpåse, väl ute på Sturegatan stoppar jag in hörlurarna och möts av en refräng och spridda vrål av Husalah BITCH ONCE A MOTHERFUCKIN…. såna läten som rappare gör när de ska börja rappa om ett litet tag, redan uppumpad till max av slås jag ner som av en blixt av min favoritrappares gastande till maxbas. Och jävla Freddie B vilken sångare, nästan Matt Blaque-nivå.

Blanco berättar på skivan att han gör allt han säger att han gör.

Blanco – Radio (Ft Lil B)

Jävla Blanco, ärkesopan som måste stenrik, så mycket bra rappare han jobbar med. Han har släppt ett nytt mixtape som jag var övertygad om att jag skulle ignorera trots det imponerande omslaget. Men så har han som vanligt fixat oväntade gästrappare, den här gången: Redman, Freeway, Lil B, Nipsey Hussle, Gucci Mane, Dorrough och de vanliga Messy Marv och The Jacka. Freeway har den bästa versen på skivan och Blanco har de 25 sämsta. Men jag gillar den här sången. Jag hade inte väntat mig det här samarbetet, trots att de båda är från bukten känns de andra konstiga samarbetena mindre oväntade då Blanco bevisligen är stenrik och kan köpa verser av nästan vem som helst, men jag trodde inte att han var med i svängen nog att han skulle veta att Lil B var en kändis numera.

Lil B – 1 Time

Lil B’s album Angels Exodus har läckt till internet och det är jag glad för eftersom det är skitbra. Det är lugnt och trevligt och Lil B gör lite mer traditionell rapp än vad vi har gjort vana vid att höra. Prydligt och fint och skitbra. Trevligast är när han önskar Mistah FABs mamma att hon ska få vila i frid (Mistah Fabs mamma gick bort i cancer nyligen, hans pappa gick bort när han var barn, hans bror sitter i finkan på typ 236 år, den enda släktingen han har vid sig i frihet är hans dotter, jag känner med honom).

Erk The Jerk – Jump Out The Window (Ft Jay Ant)

Prank – Weatherman Feat. Sef & Big Joe

De här båda sångerna hör ihop lite. Det är ju Prank och Jay Ant från Dilligentz som numera jobbar som soloartister. Och de gör det rätt jävla bra. Framförallt Jay Ant har slagit igenom i bukten, men både han och Prank har tagit en helt annan väg sen de gjorde fantastisk based (när based var Berkley-hyphy läs här) för fyra-fem år sen. De gör den typ av new-bay rapp som är på uppgång med Erk The Jerk i täten. Jag skulle gissa att Jump Out The Window är en Erk The Jerk produktion, symbalen eller vad det heter är nånting han tycker om. Och Weatherman är ju rätt gullig, jag skäms en hel del över att jag gillar den. Den handlar ju för fan om väder och kärlek, vad fan. Det är rätt sjukt att jag lägger upp den. Men…

Turf Talk – Tatted Up (Ft Tyeena)

Turf Talk är den av E-40’s släktingar som är mest spännande rent rapp-mässigt de senaste åren (historiskt slår han inte 40 och B-Legit än, och rent artistiskt slår han inte Droop-E). Han har släppt sitt första mixtape sen han släppte ett av världens bästa rapp-album nånsin 2007. Det är första gången han släpper en skiva på jättelänge! Jag hade såna förväntningar! Det är bra, visst är det bra. Men det är inte samma otroliga framtidsrapp som hans album var. Den här låten var hursomhelst höjdpunkten på tejpet.

We aint ever break bread, cause yous a nerd

Första gången jag stötte på Sky Balla var när jag såg den här videon för några år sedan.

Sky Balla – I Got Money (Ft Ya Boy)(2008)

Sky Balla är liksom mer av gangster rapp än andra gangster-rappare. Visst, han är inte den enda som samplar filmen Scarface gång på gång (verkligen inte den enda). Han är inte den enda som har rappat över melodier från filmen Scarface. Han är inte den enda som rappar om knarkhandel. Men han känns ändå mer liksom. Han är en hypeman, han pratar som en tok. Snabbt och oförståeligt. Han pratar om sig själv kanske (it’s the young san francisco giant baby), ganska ospecifierat om vad han sysslar med för tillfället (I’m ballin chillin with dipset baby).

Den här videon är inte så speciell, alltså inget ni får ute så mycket av att kolla på, mer än för att se hur Sky Balla före alla andra rappare skrev ner sin lines lite slappt på sin Blackberry, fuck a pen and paper/I’m not a rapper. Han var urfiguren för I’m Not A Rapper-inställningen som var populär från Dipset bland annat. Sången i videon är densamma som sången här nedan.

Han var mitt första möte, och fortfarande starkaste möte, med ekonomi-rapp. (en form av transport-trap-rapp) Han gangster rappar om mord och sånt som andra gangster rappare, men han gangster-rappar också en hel del om ekonomiaspekten med knarkförsäljning. En sång om distribution. En sång om lagerhållning. En sång om hans status som affärsman (han uppger att han har status: Pamp och/eller Magnat). En sång om hans uppväxt och framfart som affärsentreprenör, lite som Ingvar Kamprads bok om IKEA och hur han bildade IKEA i Småland, fast Sky Balla blev en kolamagnat som eftersänder paket med kolla direkt från Kuba. En sång uppfyller nästan alla krav för att vara en reklamsång:

1. Den handlar om exakt var man ska kontakta Sky Balla om man vill ha en billig affär, i hans områdes kyrka
2. Turf Talk som gästar tillägger att de är områdets apotek, så de anger vad för sorts varor de säljer
3. Hur de är bättre än konkurrensen, för de stoppar upp biljardköer i rumpan på konkurrenter som är besvärliga.

När jag lärde känna rapparen Sky Balla blev jag seriöst förundrad över hur jävla bra det var. Det var våren 2008 och han hade precis släppt sin andra skiva, Tycoon Status (med gästuppträdanden från Dipsets Hell Rell, U.S.D.A.s Slick Pulla och buktgiganger som E-40 och San Quinn). Jag läste nån kort intervju, han hade lite problem med lagmakten. Men han pratade vitt och brett om att han hade så jävla bra advokater, det skulle inte vara några problem. Kanske att han tillade att han hade samma advokat som fick Messy Marv undan billigt när Mess hade blivit påkommen med oregistrerade skjutvapen i sin ägo. Jag lyssnade på skivan gång på gång. Strax innan sommaren spreds nyheten på internet, han sitter inlåst i Orange County, med anklagelser mot sig som antagligen kommer att få honom dömd till livstid i finkan. Jaha, det var den karriären. Det var den framgången. Han sitter inne än så vitt jag vet. Det enda jag hört från honom sen dess var det här gästspelet på The Jackas kritikerälskade album Tear Gas från 2009:

The Jacka – Just A Celebrirty (Ft Sky Balla)(2009)

Lite sånger från Tycoon Status, det var fan inte lätt att välja. Nästan allt är dunder. Ändå innehåller den här posten typ sex låtar för mycket, men skitsamma lyssna gärna på nåt i alla fall.

Sky Balla – For The Streets (2008)

Sky Balla – Mobbin All Day (Ft E-40 & San Quinn)(2008)

Sky Balla – Hit Me On My Cheap (Ft Turf Talk)(2008)

Mot slutet av 2008 kallade hejsimon Sky Ballas skiva Tycoon Status för en av det årets bästa skivor, jag höll med.

Jag känner ju inte snubben så jag tycker mest det är synd att han inte kan spela in mer musik. Han hade något på gång. Han hade uppenbarligen mycket pengar att spendera på sin karriär. När 2008 var slut gjorde jag en halvhjärtad årsbästalista på WYDU där jag glömde Sky Balla, kanske topp 1000 värsta tabbar i mitt liv. Han förtjänade en chans, så jag skrev om honom på något annat ställe. Jag kallade honom Bay Areas Young Jeezy. Det vidhåller jag. Han är även Bay Areas Jim Jones. Sedan dess har jag nämligen lyssnat flertalet gånger på Sky Ballas debutalbum Mobb Report. Om det inte var osannlikt nog att han hade med Hell Rell och Slick Pulla på en sånger 2008, så visade det sig här att han hade en hel skiva full med märkliga samarbeten. Sky Balla håller stilen bredvid, Juelz Santana, Jim Jones, Stack Bundles, Capone & N.O.R.E och The Game, med fler. En jävla bit sen han som sjuttonåring debuterade i San Francisco-gruppen The Gamblaz.

The Gamblaz – The Showdown (2001)

Jag rekommenderar starkt att ni lyssnar på Sky Ballas båda soloskivor, Mobb Report är hejdundrans jävla rappskiva helt enkelt, och Tycoon Status var en topp 10 skiva för hela 2008 alla jävla genres. Tyckte ni om Young Jeezy? Tyckte ni om Dipset? Det här är det fast som buktområdets speciella mob music. Båda skivorna verkar helt sakna fenomenet inringda verser eller mailade verser. De rappar fan i mun på varandra ibland. De har blivit höga och fulla tillsammans och spelat in rappmusik, det är jävlar i mig som det ska vara.

Sky Balla – Real Talk (Ft Juelz Santan & Jim Jones)(2004)

Sky Balla – Flashy Niggaz (Ft Stack Bundles)(2004)

Sky Balla – What You Need (Ft Capone)(2004)

I Was Born With A Pussy But I Keep A Long Dick


Min favorit i videon är när Asia B rappar framför en klätterställning och hennes kompisar står och dansar uppe på klätterställningen. De ser skitcoola ut. Minst kul är när de jävlas med en kille i en bajamaja, det är fan taskigt.

Vi har minsann pratat om kvinnor och Bay Area rapp nån gång förut. Det var alltså när jag ägnade ett helt kapitel av internet åt rapparen Lil 4 Tay, som för bara något år sen framstod som den som skulle ta steget och etablera sig som rappare i en scen bestående av 1000 kolade, thizzade och nerrökta herrar av alla åldrar. Sen dess har jag inte hört henne rappa. Utöver Lil 4 Tay finns det enstaka kvinnliga rappare, som till exempel den unga damen Asia B som ni ser i videon här ovan. Jag vet inte ett dugg om henne, brytburken tipsade som han gör ibland (big up). Hon pushar tre av sina sånger på sin myspace, två med Sick Wid It artister och en med den sunkigaste snubben från The Pack. Så jag tror hon är knuten till Sick Wid It (E-40 och hans släkts skivbolag)?

Suga T poserar framför en kamera kanske

Men likt de andra aktuella och aktiva bay rapperskor jag känner till dyker Asia B bara upp på enstaka låtar här och där. Vilka kvinnliga rappare i Bay Area har släppt tejps i år förutom musikvideo-regissören Kreayshawn och Marvaless (den numera trista drottningen av Sacramento)? Ja det är lite skillnad från förr i alla fall då den hårda jälva Oakland-duon Conscious Daughters släppte skitfet musik under aktivisten-gone-börsmäklare Paris vingar. Och när Marvaless verkligen gjorde bra musik. Och när en av E-40’s släktingar Suga T rappade både i The Click och lite här och där, till exempel gästade hon ju den där Doja Click-låten som Onda la upp en video till igår. Vi gör så här,  jag vill ändå visa lite vad som faktiskt finns, genom att börja med vad som fanns förr, för förr lät det så här:

Conscious Daugthters – Showdown (Ft Paris)(1993)

Marvaless – Jelaous Bitches (1993)

E-40 – My Cup (Ft Suga T)(2002)

Okay den där Suga-T låten är ju inte så gammal. Men den är ju skitfet och det är kanske sista gången Suga-T rappade? Jag vet verkligen inte. Men numera känns det mest som att hon dyker upp och sjunger på olika skivor av E-40 och hans släktingar.

Asia B ser jävligt ung ut.

Numera finns det inte lika kända och starka aktörer i den här lokala rapp-scenen. Kanske att de som rappar uppmuntras till att sjunga istället? Jag läste till exempel nånstans att den extremt talangfulla sångerskan Netta Brielle började som barnrappare, turnerade med Too Short och var med i media och på lite skivor och så. Hon är ju verkligen sjukt bra på att sjunga, men det vore verkligen kul att höra henne rappa lite på nya mixtapet som släpps nästa vecka. Jag kan bara hoppas! Eller alltså jag tycker ju att rapp är det absolut bästa sättet att sjunga, så jag hoppas att hon återutvecklas till att bli en rappare, känns som att alla som går från rapp till sång tar ett steg tillbaka, jävla sång alltså.

Ja det finns lite rapp från även nuförtiden hursomhelst. Men som nämnt tidigare, det är inte så lätt att hålla koll på eftersom de kvinnliga rappare som väl finns mest dyker upp som gästartister på enstaka låtar. Eller som Sha och/eller Purple, skaffar omöjliga jävla namn att googla på. Hursomhelst, först i listan är en två år gammal sång med Sick Wid It gruppen The D.B.z och Asia B. Miss Cashley har jag bara någonsin hört på den här sången med giganterna Messy Marv och E-40. Sha eller Purple, vem av de två det nu är som har den sjukt hårda no-snitching-mellanversen på Philthy Rich-låten, har jag bara hört på just den här sången. Jessica Rabbit är en (före detta) medlem i Messy Marv’s gäng. Messy Marv verkar ha bytt umgänge och samarbetspartners sen han kom ut ur finkan, blev en gängmedlem och ett kolahuvud, så det är svårt att veta vem (om nån) han hänger med numera. Och Marvaless har ni hört, jag tycker hon var bättre förr måste jag säga, men här är en rätt fet låt hursomhelst.

The D.B.z – Get It Girl (Feat. Asia B)(2008)

Philthy Rich – Plead the 5th (feat. Purple & Sha)(2010)

Jessica Rabbit – Girl (2009)

Messy Marv, E-40, Miss Cashley – I’m Big (2010)

Marvaless – In These Streets (2010)

OBS att jag kan ha missat massa skitstora artister. Jag bor ju för fan i Stockholm inte området kring San Francisco-bukten i Norra Kalifornien. Hela inlägget bygger på tanken att det är förjävla underligt att det inte finns bra kvinnliga rappare i buktområdet när det ändå finns riktigt stora och väl ansedda rappare i andra delar av rapp-världen. Och, citatet i titlen är alltså från Purple eller Sha, hon som rappar om golbögar på Philthy Rich-sången.

Jag spelar Anthems

Grattis till San Francisco Giants, de vann World Series of Baseball eller vad det heter häromdan. Det är egentligen som SM fast i USA, men det heter World Series ändå eftersom ingen utanför USA bryr sig om baseball. Jag bryr mig inte ett dugg om baseball, trots att jag är väldans förtjust i mycket annan sport. Jag är så intresserad av de mänskliga prestationerna. Jag hejar en del på de båda fotbollslagen Oakland Raiders och San Francisco 49rs till exempel. Alltså, känner man ingenting när man ser en annan människa pressa sin kropp och sitt psyke till och utöver det som borde vara möjligt förstår jag inte hur man förhåller sig till mänskligheten i huvudtaget. Oj det hände någonting historiskt fantastiskt där men jag tänker tänka på damm och rullgardiner och sånt istället. Jag fattar inte, men många andra fattar antagligen inte hur jag ändå inte helt litar på vetenskapen som säger att jorden är rund. Jag köper argumenten, fick jag gissa hur det verkligen ligger till, ja eller nej, då gissar jag ju givetvis att jorden verkligen är rund. Men med lite förbehåll, gravitation är inte mer logiskt än magi, bondförnuft eller religion motherfuckers ni är bara uppfostrade i ett samhälle som tror på vetenskap och sväljer hull och hår som katter, jag förhåller mig kritiskt till paradigmer.

Giants-legenden Barry Bonds

San Francisco 49rs unge Quarterback, när 49rs slog Denver Broncos i söndags på Wembley Staium, London hade T. Smith från Ohio ett mindre genombrott. Kanske blir det här 49rs QB i år att komma.

Cellski, San Quinn, Big Rich, Roach Gigz & Davinci – Black & Orange Remix

För några dagar sen, när det var klart att det skulle bli finalmatch mellan SF Giants och nåt annat gäng, släppte San Francisco-rapparen Bailey en hyllningssång till Giants. Den kommer ni inte få höra, jag har aldrig helt gett mig in i Baileys musik. Men ni kan höra remixen här ovan. Med frisco-legenderna Cellski och San Quinn, tillsammans med knubbisen Big Rich och nykomlingarna Roach Gigz och Davinci. Det är inte den enda San Francisco-anthem rappsången som kommit de senaste åren. Traxamillion satte ihop ett gäng med kompisar och rappare år 2007 för att spela in SF Anthem. Dessutom kom det en anthem till Frisco-området Hunters Point härom året.

Traxamillion – SF Anthem (With San Quinn, Big Rich & Boo Banga)

Bread Em Out Family – HP Anthem

Tro inte att rappare från de andra orterna i San Franciscos buktområde inte är sjunger hyllningssånger till sina hemstäder. Bara häromdagen, strax efter att Black & Orange släpptes, fick internet plötsligt en gåva ifrån Vallejo. Legend efter legend, och så Infamous och Cashot Quis som jag inte känner till. Men, om det nu finns skillnader inom Bay Area så hörs de här. Vallejo-sången låter jätte jätte Sick-Wid-It, det är alltså skivbolaget som E-40 och hans släktingar rappar på. J-Diggs från Thizz får också vara med. Och SF Anthem låter väldigt San Francisco inbillar jag mig, kanske mest för att San Quinn är med.

The D.B.z – Vallejo Anthem (Ft. Cousin Fik, E-40, Infamous, Willie Joe, Turf Talk, J-Diggs, Cashot Quis & Droop-E)

Och inte heller grannen i norr, Kaliforniens huvudstad, Sacramento går utan rappsånger om sig. Sick-Wid-It hårdingen Doey Rock samlade ihop ett gäng rappare på den här biten.

Sacramento All Stars – Sac With It (Remix)

Jag har lite större problem att hitta en sång som skulle kunna kallas Oaklands uttalade Anthem. Men det känns inte rätt om jag inte likväl delar med mig av en sång som handlar om Oakland, när resten av buktområdet rappats om så mycket. Så den här sången bjuds:

Acktup – City Of Oakland ft. D-Lo & DB Tha General

Doldisen Acktup släppte skivan Talk of The Town tidigare i höstas, en stjärnspäckad gästlista reste min ögonbryn. Har han så många välkända rappare med på sin skiva och är så okänd kan det bara betyda fyra saker;

1. Han har mycket pengar att spendera på gästverser eftersom han är en rikemansgosse (lex K-Fed)
2. Han har mycket pengar att spendera på gästverser eftersom han är enverklig gangster som vill satsa på musiken för att slippa att hamna i en grav eller en fängelsecell inom kort. (lex Sky Balla)
3. Han är väldans talangfull som rappare/musiker (lex Yelawolf)
4. Han är väldans trevlig och har rört sig i branschen bakom kulisserna ett tag. (Nump)

Vad sanningen är får vi kanske aldrig veta. Eller så får jag veta det och skriver om de här, så bäst ni läser vidare i framtiden. Med det avslutar jag det här musik/geografi/sport-bidraget till dagens internet.