All Joe Everything

Snart kommer Stevie Joe och Willie Joes album ”Not Your Average Joe”. Vi på Bajonäs tycker ju att de är lite efter eftersom Fat Joe, Joe Budden och sångaren Joe släppte en sång med samma namn för kanske mellan fyra och tolv år sen.

Först ut är ”All Joe Everything” som ni här här ovan, och ser videon till. Det  är alltså en Joe-variant på Trinidad James ”All Gold Everything”. Bajonäs har exklusivt fått ta del av omslaget och låtlistan:

image

1. Joe A Make Her Dance
2. Joe And Yellow
3. Joey Montana
4. All Joe Everything
5. Stuntin’ Like Joe Daddy
6. I Put On A Joe
7. Mr Hit Dat Joe
8. Ice Cream Paint Joe
9. Swimming Joe (Drank)
10. Joe In My Cup
11. Joe Sosa
12. Joe Don’t Like
13. Joe On A Wire
14. Birthday Joe
15. Joe Damn Time
16. Bitch, Dant Kill Joe Vibe

Skivan kommer! Hoppas vi!

BITCH I GO!

Jag vill ha en sån tröja.

Bitch I Go (Roach Gigz & Lil 4-Tay) – Wild Child

Alltså jag är fortfarande kär i rappgruppnamnet Bitch I Go. Ända sen jag hörde dem rappa första gången för några år sen. Jag har kommit på var förresten, DJ Kid Slizzards övertunga samling bra post-hyphy-rapp från för några år sen. Men, de släppte en sång tillsammans förra året, Roach Gigz släppte två mixtejps? Och Lil 4 Tay ingenting. Nu hoppas jag innerligt att det här innerbär att de hänger i studion igen, och kanske åtminstone kan spotta ur sig ett kort Bitch I Go mixtejp. Men det är antagligen önsketänkande, Roach karriär verkar gå snabbt nu osv.

Och det är ju en fet sång tok. Jag blir förförd av Roach rapp flera gånger per år, jag lyssnar som en besatt sen lyssnar jag på annat nån månad och så släpper han nån sång som jag lyssnar på och blir helt förtrollad igen. Plus att jag älskar Lil 4 Tay, så vad fan kan hon börja rappa lite mer. Två verser på två år är förfärligt helvetes lite. Hon är hella oproduktiv, eller så har hon annat för sig, jag venne. Sången handlar om att de har varit satungar i hela sina liv, antagligen skitgulliga och rätt jävla jobbiga ibland. Men det behövs nog om man ska bli en Roach Gigz.

Willie Joe – Yea Right Ft Mike Dash-E. 

Bonus! Det har kommit sjukt mycket fet musik på sistone. Som alltid, och som alltid hinner jag fan inte med. Jag kanske lyssnar men jag hinner inte skriva. Det här är hursomhelst en vidoe jag har kollat på några gånger. Det är prinsen, som han kallar sig, Willie Joe, med ena foten i Atlanta och ena foten i bukten. Han gjorde ju en del musik med Bob, men sen bytte ju Bob namn till Bruno Mars eller nåt sånt, och det väntade hade ju varit att Willie Joe skulle följa i sin lite kändare samarbetspartners fotspår och även han plocka upp nåt jälva stränginstrument. Men det gjorde han inte, han fortsätter att göra bra rapp, och det gillar jag! Han har fokuserat på bukten istället för trubadur-Atlanta. Och även om han inte framstår som så värst hård, med Bob-samarbeten i åtanke osv, så tycker jag att det är festligt att han kan samarbeta lite med artister från den så kallade New Bay-rörelsen, och spela en tuffing. Ja menar i kontrast till filippinarn Mike Dash-E som är med här blir Willie Joe värsta Willie D. Och Mike Dash-E, han har grejer på gång! Han sköter sig här och han har rappat in massa mer skitbra låtar som finns här och där på internet.

Deezy Dolla – Big Blunts Ft Panda Vuittion 

Deezy Dolla har varit en mini-hajpad rappare ett litet tag nu, ute i Berkley och däromkring. Han kom fram nån gång när based musiken var som mest odefinierbar, Lil B hade börjat med sitt flum och Young L hade övergett post-hyphy stilen som en gång var based. Deezy Dolla lägger sig nånstans emellan, han har inga problem med att influeras av båda parter. Till exempel låter den här sången ju exakt som en Young L sång, och han samarbetar en del med Young L och så vidare, men han håller på med dansen cookin och såna grejer som Lil B har skapat. Det är fördjälva kefft att jag sitter i Sverige och ser nyanser i Berkleys musikscen. En annan grej, Panda Vuitton, vilket jävla namn! Det är alltså den andra som rappar. Tur att han heter Panda Vuitton för han ser ju rätt töntig ut, fast att han klär sig likadant som Deezy D och Young L som ju ser häftiga ut i sina flerfärgade kepsar och stora solglajor.

Jag spelar Anthems

Grattis till San Francisco Giants, de vann World Series of Baseball eller vad det heter häromdan. Det är egentligen som SM fast i USA, men det heter World Series ändå eftersom ingen utanför USA bryr sig om baseball. Jag bryr mig inte ett dugg om baseball, trots att jag är väldans förtjust i mycket annan sport. Jag är så intresserad av de mänskliga prestationerna. Jag hejar en del på de båda fotbollslagen Oakland Raiders och San Francisco 49rs till exempel. Alltså, känner man ingenting när man ser en annan människa pressa sin kropp och sitt psyke till och utöver det som borde vara möjligt förstår jag inte hur man förhåller sig till mänskligheten i huvudtaget. Oj det hände någonting historiskt fantastiskt där men jag tänker tänka på damm och rullgardiner och sånt istället. Jag fattar inte, men många andra fattar antagligen inte hur jag ändå inte helt litar på vetenskapen som säger att jorden är rund. Jag köper argumenten, fick jag gissa hur det verkligen ligger till, ja eller nej, då gissar jag ju givetvis att jorden verkligen är rund. Men med lite förbehåll, gravitation är inte mer logiskt än magi, bondförnuft eller religion motherfuckers ni är bara uppfostrade i ett samhälle som tror på vetenskap och sväljer hull och hår som katter, jag förhåller mig kritiskt till paradigmer.

Giants-legenden Barry Bonds

San Francisco 49rs unge Quarterback, när 49rs slog Denver Broncos i söndags på Wembley Staium, London hade T. Smith från Ohio ett mindre genombrott. Kanske blir det här 49rs QB i år att komma.

Cellski, San Quinn, Big Rich, Roach Gigz & Davinci – Black & Orange Remix

För några dagar sen, när det var klart att det skulle bli finalmatch mellan SF Giants och nåt annat gäng, släppte San Francisco-rapparen Bailey en hyllningssång till Giants. Den kommer ni inte få höra, jag har aldrig helt gett mig in i Baileys musik. Men ni kan höra remixen här ovan. Med frisco-legenderna Cellski och San Quinn, tillsammans med knubbisen Big Rich och nykomlingarna Roach Gigz och Davinci. Det är inte den enda San Francisco-anthem rappsången som kommit de senaste åren. Traxamillion satte ihop ett gäng med kompisar och rappare år 2007 för att spela in SF Anthem. Dessutom kom det en anthem till Frisco-området Hunters Point härom året.

Traxamillion – SF Anthem (With San Quinn, Big Rich & Boo Banga)

Bread Em Out Family – HP Anthem

Tro inte att rappare från de andra orterna i San Franciscos buktområde inte är sjunger hyllningssånger till sina hemstäder. Bara häromdagen, strax efter att Black & Orange släpptes, fick internet plötsligt en gåva ifrån Vallejo. Legend efter legend, och så Infamous och Cashot Quis som jag inte känner till. Men, om det nu finns skillnader inom Bay Area så hörs de här. Vallejo-sången låter jätte jätte Sick-Wid-It, det är alltså skivbolaget som E-40 och hans släktingar rappar på. J-Diggs från Thizz får också vara med. Och SF Anthem låter väldigt San Francisco inbillar jag mig, kanske mest för att San Quinn är med.

The D.B.z – Vallejo Anthem (Ft. Cousin Fik, E-40, Infamous, Willie Joe, Turf Talk, J-Diggs, Cashot Quis & Droop-E)

Och inte heller grannen i norr, Kaliforniens huvudstad, Sacramento går utan rappsånger om sig. Sick-Wid-It hårdingen Doey Rock samlade ihop ett gäng rappare på den här biten.

Sacramento All Stars – Sac With It (Remix)

Jag har lite större problem att hitta en sång som skulle kunna kallas Oaklands uttalade Anthem. Men det känns inte rätt om jag inte likväl delar med mig av en sång som handlar om Oakland, när resten av buktområdet rappats om så mycket. Så den här sången bjuds:

Acktup – City Of Oakland ft. D-Lo & DB Tha General

Doldisen Acktup släppte skivan Talk of The Town tidigare i höstas, en stjärnspäckad gästlista reste min ögonbryn. Har han så många välkända rappare med på sin skiva och är så okänd kan det bara betyda fyra saker;

1. Han har mycket pengar att spendera på gästverser eftersom han är en rikemansgosse (lex K-Fed)
2. Han har mycket pengar att spendera på gästverser eftersom han är enverklig gangster som vill satsa på musiken för att slippa att hamna i en grav eller en fängelsecell inom kort. (lex Sky Balla)
3. Han är väldans talangfull som rappare/musiker (lex Yelawolf)
4. Han är väldans trevlig och har rört sig i branschen bakom kulisserna ett tag. (Nump)

Vad sanningen är får vi kanske aldrig veta. Eller så får jag veta det och skriver om de här, så bäst ni läser vidare i framtiden. Med det avslutar jag det här musik/geografi/sport-bidraget till dagens internet.

Flygrörelsen.

Ni känner säkert till den här flygplanstrenden inom rapp idag, killar som Currensy och Wiz Khalifa rappar mycket om jetplan. Mest att flyga som fritidsfördriv känns det som. Och andra artister pratar en del om flyg ur en mer affärsmässig synvinkel, de sjunger om flygfrakt helt enkelt. Jag har lite känslan av att Traxamillion, Willie Joe, Nio The Gift och Erk The Jerk kanske kommer att vända in sitt grupprojekt the FNM (the Fly Nigga Movement) så att fly kanske kan stå för både freshness och för flygning. De vill ju säkert inte missa en trend sådär. Jag ville bara ha det sagt, så kan jag säga att jag förutsåg det om det händer.

Netta Brielle

Det här är bara ett snabbinlägg, för att följa upp det förra inlägget om the FNM. Som ni ser här ovan har alltså gossarna spelat in en video till den klart mest hittiga låten på deras mixtape. Det är en rätt trevlig sång, som nu har en video helt enkelt. Det visar sig att Traxamillion inte är med och rappar på den här, det hade jag inte helt fattat, jag har aldrig helt lärt mig hans röst. Han rappar ju inte så ofta eftersom han är så dålig på det, det är ju rätt skönt. Däremot gör han ju dunderbeats, precis som Erk Tha Jerk. Det är ju det som gör the FNM till en grupp jag kommer fortsätta följa spänt. De har potentialen, och några av dem ambitionen, att bli typ nästa Black Eyed Peas, fast bra. Skulle de till exempel dumpa Nio Tha Gift och locka till sig Berkley-sångerskan Netta Brielle a.k.a. nästa Tina Turner, ja då kanske de har nåt på gång.

Här är sången som mp3 om ni missade den förra vändan. Och under den är en av mina favoritsånger med Netta Brielle. Netta sjunger The Jacka’s Glamorous Lifestyle och Stevie Joe rappar.

the FNM (Fly Ni**a Movement) – Work

Stevie Joe – Glamorous Lifestyle Remix (Ft Netta Brielle)

Livewire-fokus: Stevie Joe

Alltså Lil Joe, jag hoppas det där inte är kola, Lil Joe har ett större kolaberg på skrivbordet än Tony Montana i slutscenen. Också, alltså, är det samma barn? Där bak med pappa-Joe och här med kolan?

Stevie Joe – Clockin ft. Willie Joe

Jag tänkte skriva att vi kommer hoppa rakt in i en karriär här. Eftersom det känns som att Stevie Joe varit med ett tag redan, men det var ju en ren förvillelse. Jag tror inte jag hörde honom första gången förens kanske början på förra året. Däremot är det rätt in i Livewire-familjens karriär. Rakt in utan genomgång, jag börjar inte ens med kungen J-Stalin. Jag har haft lite tankar om att göra en mega-post där jag presenterar en efter en av medlemmarna. Fast nu kom Stevie Joe och släppte sitt debutalbum häromveckan, det måste ju nämnas. Jag kan inte hålla mig. Istället för en mega-livewire-post tänkte jag nu att jag gör nån sorts Livewire fokus serie där en efter en av rapparna presenteras, eller deras musik är med åtminstone (Onda skriv nåt om J-Stalin om du vill!).

Jag kände inte alls Stevie Joe de första gångerna jag hörde honom, osoft röst helt enkelt. Två saker vann mig över, verklighetskänslan och hans förmåga att gå fett jävla hårt, att gasa som de själva säger. När jag sen såg att hans debutalbum kröns av ett omslag som innehåller;

1. en rappare,
2. en bebis,
3. ett par adidasblöjor,
4. en beeper,
5. en snygg bebisfrisyr,
6. En fake(?)tatuering av en Torshammare på barnet

ja, då var det avgjort. Det ångrar jag ju inte. Torshammaren som är tatuerad på bebisen känns lite obehaglig bara. Men se sen bilden under albumomslaget här nere, Hej då-bilden. Pappa Joe har samma häftiga temafrisyr som Lil Joe! Det är ändå ett steg extra, det är ju inte sällan till exempel pappor klär sig likadant som sina söner, men exakt samma frisyr, alltså. Det här är verklighet hoppas jag.

Albumomslaget:

Stevie Joe – Hit A Lick

Stevie Joe pratar rätt mycket om sin inblandning i försäljning och distribution av crack-kola, inte lika direkt på distribution som Messy Marv och Berner pratade om på sina skivor om båtfrakt och flygfrakt, utan mer lokalt. Hur är läget på gatan? Vad gör man när man växer upp i Oakland och är ett barn till en crackanvändare, sånt får vi reda på. 80’s Baby syftar lite till crack-baby tror jag. Många av Oaklands 80-talister hade inte en helt okay tid i sina mödrars magar, då mammorna knarkade loss rätt ordentligt, det var en epidemi. En av effekterna är att de är fulla av liv och ståhej, har svårt att koncentrera sig och inte passar in i skolsystemet och så vidare, därför hamnar de på gatan och börjar snart försörja sig på crack-kola försäljning. Så berättas det.

Jag tror fan ni kan gillar musiken.

Ovan ser ni videon av 80’s Baby remixen, med mängder och mängder av duktiga Bay-rappare, däribland Erk The Jerk och Smigg Dirtee.

Snäll musik?

the FNM (Fly Ni**a Movement) – Work

Det finns ett antal rappare i buktområdet som jag lyssnat lite slappt på och fått för mig att kategorisera som rätt gulliga och snälla. Musiken går lite långsamt och de sjungs en del, fast mer fint än catchy liksom.  Nästan alltid har jag kategoriserat de här snubbarna helt jävla fel, så fort jag lyssnar lite på texten hör jag historier om kläder, bitches, hoes, crack och whatever samma sak alla rappar om. Lite som med Souls of Mischief, jag tänker att de är snälla men visst fan rappar de om att sälja crack på ‘93 Till Infinity plattan. Det är väl att beatsen är lite snälla. Snällt eftersom det inte låter dystert och melankoliskt som mycket annan bay rapp. Fast det är de inte heller. Jag har aldrig fått helt klart för mig vad jag menar när jag tänker att de är snällrapp. Låter det snällt? Erk Tha Jerk har ju fan glasögon på sig på albumomslaget.

Tre rappare som jag kategoriserat som snällrappare från buktområdet är hursomhelst Richmonds superproducent Erk Tha Jerk, Atlanta-connectade Willie Joe och Richmonds drömmare Nio Tha Gift. Nån gång förra året startade de här tre herrarna en grupp tillsammans med en annan superproducent, Traxamillion. De kallar sig the FNM (The Fly Ni**a Movement) och ju mer jag lyssnar kommer jag närmare insikten att den enda som låter riktigt snäll i gänget är Nio Tha Gift. Jag menar de är ju inga rivjärn som Cougnut men visst tar de för sig.

Hursomhelst lyckas de slänga ihop en hel del intressant musik. Blandningen av megatalangerna Erk Tha Jerk och Traxamillion, alltså kan ni sälja lite beats till nån som folk lyssnar på. Ja, blandningen mellan de två och Willie Joe’s Atlanta influenser (läs hitkänsla) ger mig hopp om ett samarbete som kommer resultera i ett helt gäng hits. Det är nog lite det som behövs för att få folk att inse hur mycket omissbar kvalité som släpps i buktområdet år efter år. Lite musik också, långt uppe i början hör ni grupprestationen och här får ni höra en låt av varje gubbe.

Erk Tha Jerk – Right Here

Traxamillion – Lights Go Out (Ft Laroo The Hard Hitta & Jay Rock)

Nio Tha Gift – Grateful

Willie Joe – Yadda Meaning Yadddaaa