En nivå under källaren

Sist jag beslutade mig för att kolla upp vad som gömde sig nivån under MMG var för kanske två tre år sen. Folk som faktiskt hade lyssnat på Rick Ross underhuggar-grupp Triple C’s skivor berättade om råhet och fantastiska gävla beats. Fantastisk jävla energi. Det här var typ precis innan Rick Ross typ återskapade sig själv som rap-mega-stjärna i och med att han köpte en påse Lex Luger beats. Så jag tog mig en snabb titt under Rick Ross fettvalkar och jag hittade Gunplay.

Den här posten handlar inte om Gunplay, kanske inte ens om Maybach Music Group. Den handlar enbart om att jag försöker få lite vett och sans i vad det är för jävla video jag sett precis. Det var väl inget speciellt, säger ni som kanske redan tryckt på play. Nej just det, det är ju det som är poängen, så jävla ospeciell video! Den har ändå allt som en video från typ 2007 borde haft.

Så här gick det till. Det stod att Yukmouth var med så jag tänkte ja fan jag tar en titt.

Visserligen är inte Yukmouth knuten till ett visst sound, i och med att han har haft en lång jävla karriär där han turnerat över hela världen, släppt några skivor på Rap-A-Lot, samarbetat med typ tio artister från varje stat fem gånger, det blir 250 samarbeten, och det är fan ingen underdrift. Men så visar det sig att det här ju inte ens en Yukmouth-sång visar det sig, han har lagt refrängen lite sen är det Kuzzo Fly som helt plötsligt låter som en blandning av C-Bo (nu-för-tiden-C-Bo) och Yo Gotti. En hybrid som typ gjort en låt med Criminal Manne. De har stora kläder och kedjor som om de var Memphis-artister som tagit en van ner till Miami för att spela in en video. De rör sig som om det var en Memphis-video från 2007. De har en random white rapper som om de var ett södern-rap-gäng från 2004 holler Lil Wyte.

Men de är uppenbarligen från nu? De gör massa referenser till BMF som ju är namnet på en Rick Ross-sång. En av dem har till och med tatuerat in BMF på armen. De har med lite smygfoton (från nån ustream antagligen) när de fått vara i samma rum som Rick Ross en gång. Det är ett klipp på när den vita snubben träffar Gunplay.

Fattar ni. Längst in under Rick Ross fettvalkar levde Gunplay år efter år tills hans tokstollerier blev kända nog och han lyckades bli bra nog på att rappa för att få krypa fram som en egen artist. Och bakom Gunplays jävla hus hänger det ännu mer rappare som är ännu en nivå bakom Rick Ross, medan Gunplay strosar efter Rick på festivaler och sånt så får ännu fler back-up rappare låna hans hemmastudio. Det som är förvånande är ju att de här killarna inte är typ 16. De är inte Outlawz som hängde efter Tupac. Kolla på dom, de hänger i Gunplays källare och de är typ 35-40 år gamla?

Det var det jag kom att tänka på när jag försökte skapa lite vett och sans i min stackars hjärna efter att ha sett den här videon.

Själva sång e kinda nice men jag fattar om ni hellre kollar in nåt gammalt Triple C album än tar reda på hur man hittar Kuzzo Flys skiva.

Annonser

Lite jag missat

Det är lite jag missat på sistone visar det sig, eller mest att jag missat att skriva om det pga bristande Internet och tid osv. Jocke Blås har ju som ni kanske vet släppt en ny skiva iaf, den heter Real Recoginze Real och innehåller en hel del riktig rap om man säger. Det är ju typ det tristaste man kan tänka sig, så därför besparar jag er till exempel sången Real Rap. Skivan innehåller som väntat och önskat en drös jättebra musik också, till exempel den här sången med tre av fem Mob Figaz medlemmar va. Det känns så nostalgiskt.

Mob Figaz var ju, som ni vet, en grupp som gjorde extremt bra mob muisc/bukt gangsta rap typ 99 och fem sju år frammåt. Nu var det ett tag sen de gjorde nåt tillsammans, men det hindrar inte ungtuppar som Jocke Blås att fortsätta göra musik som låter som förr. Eller, det är ju hans sång men det är ju typ inte hans sång, han rappar till exempel först som tredje man. Jacka börjar sjunga, Husalah fortsätter med sång-rap, och Fed-X lägger en helt vanlig Fed-X vers (dvs låter rakt igenom dyster men är kanske bara 50% dyster pga han berättar rakt upp och ner vad han sysslar med utan förstärkande adjektiv, som sydamerikanska författare, det här hände punkt slut), sen kommer Joe Blow innan Ampachino avslutar. Jag hade saknat transport-trap-rap.

Joe Blow – Knock You Down (Ft The Jacka, Husalah, Fed-X & Ampichino)

Det var också kul när Lee Majors gav Joe Blow ett överblivet beat från Lee Majors och The Jacka serien Go Bots, livat!

Joe Blow – Holla At Me (Ft Lee Majors & Yukmouth)

Smoovie Baby vet vad han gillar

Jag har varit lite långsam med att kolla upp Smoovie Baby pga han är ju ändå bara en i hela det här HBH/New Bay-gänget. Och han hade till exempel inte en superhit på nån av de första Clap City-skivorna som Loverance, som är med här ovanför. Han var inte heller en medlem i veterangruppen Diligenz som AKA Frank, som också är med här ovan.

(Alltså lyssna på AKA Frank – My Dick Aint Racist som jag la upp här, eller kolla på den här videon där han uppträder den live, i Kalifornien, landet som verkar ha bäst temperatur i hela världen eftersom männen som trängs på scen bär både sitt bara bröst som klädnad och några bär tjocktröjor. Har ni varit med om ett sånt klimat där man kan ha tjocktröja och vara barbröstad i samma rum?)

Smoovie Baby hade istället en väldigt uppmärksammande sång med på senaste Clap City-skivan, och om än det inte var en superhit så var den härlig nog för att jag skulle vilja höra mer. Den handlar helt och hållet om hur Smoovie Baby, AKA Frank och Loverance vill att det ska gå till när de ska ligga. Det är ju en hel bunt människor med i deras bekantskapskrets som är rappare, och de gör sånger med varandra lite åt höger och vänster, och som alltid undrar ju alla andra hur det kom sig att vem är med på vilken sång och vem som är med lite extra osv. Här är det tydligt att Smoovie Baby helt enkelt berättade att han ville göra en sång om hur han vill att proceduren ska se ut när han ligger med tjejer, han berättade för alla andra kompisrappare alltså, och vissa kände att nä det är fan inte så det ska va det kan jag fan i mig inte ställa upp på, jag vill att det ska va som Messy Marv, E-40 och Yukmouth beskriver det på den där sången (nedan).

Messy Marv – Neva B Right (Ft E-40 & Yukmouth)

Men Loverance och AKA Frank gav svar på tal, en grupp inom gruppen bildades, Smoovie, Loverance och AKA Frank vill inte ligga med nån om de inte får gå ner på henne först och de vill de faktiskt att världen ska veta. Det är allt de vill.

Smoovie med Mr Beat That Pussy Up och Mr Stop Racism

Ja jag lyssnade på hans skiva också för att ta reda på om det var det enda han tänkte på det här med att ligga och gå ner på tjejer, precis som Currensy bara rappar om att röka gräs osv. De flesta låtarna märkte jag knappt var de handlade om pga de var inte så nedrans bra va men det fanns typ fyra bra sånger till, varav en helt var en posse cut-hyllning till rumpor och den andra helt handlade om att bli nedgången på. Så ja han tänker mest på att ligga. Hursomhelst, det här är ju saker jag funderar på när jag lyssnar på Smoovie Baby uppenbarligen.

Smoovie Baby – Ass (C.F.O.P.A) (Ft Kool John, IAMSU, Bobby Brackins, Skipper, LoveRance, Showbanga, Hollywood Keefy)

Smoovie Baby – Bluetooth (No Hands)

Smoovie Baby – First (Ft LoveRance & Aka Frank)

Det är kul när han säger it’s a party in your mouth, I just hope that I’m invited.

PS. Messy Marv har senare under sin karriär gjort en sång som handlar om hur duktig han är på att gå ner på tjejer, både ofta och väl gör han det. Jag vet inte om även E-40 och Yukmouth har ändrat sig i frågan.

Mer videos

Stockhlms stadbibliotek what it do.

Okay lite mer videos som fick mig att titta haja till, som man säger. Vi börjar med en video jag kan relatera till på ett helt ometaforiskt vis. Yukmouth, San Quinn och J-Ro har spelat in en sång som handlar om deras karriärer och hur mycket de har rest. Till den här sången har de spelat in en video som handlar om att de reser och befinner sig i olika Europeiska huvudstäder + Malmö. Det gör ju jag också. Ibland är jag i olika europeiska huvudstäder + Malmö. Det är ju givetvis sjukt ointressant när Yukmouth ännu en gång rappar om sin långa och framgångsrika karriär som rappare, vars höjdpunkt fortfarande var 1995.

Men på grund av tycker om att jag tycker om Skandinavien räddas det lite  när han rappar om att hänga i Christ och när han åker tåg i Sverige osv. Det är kul att San Quinn hänger med på nåt hörn, ja menar vilken insats av Yuk, om det här leder till att ännu fler Bay rappare börjar hänga runt här omkring, jag menar det är ju inte helt orimligt att det typ kommer en Mob Figaz konsert i Köpenhamn längre. Det gick ju inte ens att tänka sig nyligen. Även att det är extremt festligt att bilderna från Stockholm består av (tror jag orkar inte kolla igen): (1) Stockholms Stadsbibliotek, (2) Strömsborgen, (3) Sveriges Riksdag. Jämför med de andra huvudstäderna, i Köpenhamn filmer de lite random byggnader men även Christiania, i Amsterdam lite randomhus men rappar ändå om Red Light. Det känns som att de inte riktigt har koll på de platser i Stockholm som kan tänkas vara coola för rappare? Jag vet inte vad det skulle va, men nån förort typ eller Under Bron eller nåt. De ba vi drar till Stockholm sen visste de inte vad de skulle göra här så de promenerade lite och filmade hus de tyckte va ballin, som Strömsborgen som ju är en borg på en egen ö mitt i stan. Jag tror att Yukmouth likt en 12-årig Hugo tittade på Strömsborgen och tänkte fan vad fett, vilket mansion mitt i stan, en egen ö cooolt.

Även extra plus för Mats Nilekär cameo.

Berner ser lite ut som nån ur Alladin med det där skägget? Som att han ska börja vissla och ett rep ska börja hänga löst i luften.

Den här videon är mest rolig eftersom jag har en likadan 49rs keps som The Jacka. Den där med hjälmen målad på. Även att det här är första gången jag hör rapparen YGS, vem är det? Man kan ju tänka sig att Y skulle kunna stå för Yoren. Jag menar det är ju inte en dag för sen att up-n-coming rappare börjar ta namn efter karaktärer i Game of Thrones. Har det skett än om ej varför har det inte skett än? Jag väntade bara på att nån i hela den här jävla sången skulle säga ”Red Like A Lannister”. Jag tror att unge Yoren sa det men jag missade. Yoren rappar bra i alla fall och sen är det ju festligt att det är en Lady Gaga sång som Lee Majors använder. Det här är ju faktiskt den näst bästa sången från Bay Area som baserar sig på Lady Gags hitsång Just Dance, efter Young L två år gamla version.

Den här sången är rätt dålig men det gör inte så mycket för vi får se vilken nedrans mysig stad San José verkar va. Skulle man bara lyssna på sången skulle man kunna tro att det var värsta favelan, gangstrigt och så vidare. Och skulle man bara filma rapparen som dyker upp circa 1.30 in i sången skulle ingen nånsin våga åka dit, förutom om för att fråga kapten Jack Sparrow om en autograf. Det är det här jag snackar om, den här mannen har helt kultiverat sjörövar-looken, han har till och med Raiders-kläder på sig. Tror ni att det är för att han hejar på Oakland-raiders? Nej, det är för att de har en pirat som emblem uppenbarligen. Således kan steget till att rappare börjar kultivera Game of Thrones-looken inte vara mer än nåt år framåt?

Titta på vyerna, balkonger med blomkrukor och fina städade gator. Det är ju ljust och fräscht. De verkar ha ett modernt och välordnat tåg som de kan åka på. Allting ser sopat och fint ut. Ja menar kolla hur mysigt det är på slutet när Lil Evil (ja farbrodern i Brasilien-hästpolo tröja) rappar vid garageinfarterna, det står fan en enbuske mellan varje garage. Alltså jag trodde det var ett skämt när han började rappa. Jag trodde typ det var nån av rapparnas kusin som fick göra en cameo. Kan rappare ta ansvar för hur de ser ut? Lil Evil ser ut som att han har en slapp söndageftermiddag och går ut med hunden typ.

Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.

Bråttom.

Wiz är ung och tanig, Too Short är gammal och skäggig.

Jag har så mycket för mig. Uni, jobb och what not. Så jag slänger iväg det här alltså, bara för att det ska hända lite från min sida här. Det blir nog ändå rätt skönt att jag inte skriver så jävla mycket för en gångs skull. Det har hursomhelst skett ganska mycket inom  området rapp-från-San Francisco-bukten-med-omnejd. Wiz Khalifa släppte förra året en sång som handlade om färgkombinationer, eller snarare om en specifik färgkombination. Jag har inte lyssnat på verserna så det kanske inte stämmer att det handlar om färgkombinationer, men refrängen antyder så. Den sången har blivit skitpopulär och den har inspirerat massa andra artister att göra sin egen sång om sina favorit färgkombinationer. Främst har det handlat om färgerna ens lokala sportlag har på sina tävlingsdräkter (hemmalagsfärgerna). Den sången kommer vi att höra på sportläktare och i radio jättelänge till. När Sverige spelar fotboll kommer säkert några ”sjunga blå-och-gula, blå-och-gula, blå-och-gula”. Om Centern någonsin samarbetar med Fi!  (hypotes byggt på färgkombination som ska passa till melodin) kommer de sjunga på det gemensamma fikat; ”grön-o-rosa, grön-o-rosa, grön-o-rosa”.

Nu har Wiz Khalifa gjort en sång med Too Short i alla fall. Den hör ni i videon ovan. Det har även släppts album av en nykomling som heter Joe Blow (Jocke Blås tänker jag, fy fan) och Livewire’s Philthy Rich. Båda de skivorna var fantastiska och det innebär att det 2011 släppts skitbra skivor, en av Joe Blow, en av Philthy Rich, en av Roach Gigz, Guilty By Association-skivan. Det har även släppts bra mixtapes av; DB The General, Turf Talk, Prank från Dilligentz, D-Moe från GLP och The Jacka från The Mob Figaz. Det ska vi försöka prata om här när vi får tid. Den här gången blir det inte mer än de två smakproven här nedan.

Philthy Rich – Break Ya Pumps (Feat. D-Lo And Sleepy-D)

Joe Blow – Real Against The Fake ft. Husalah, Ampichino, & Yukmouth

Buktens bästa 2010

Juice Mannen & Onda sippar drank.

Yes tok, årets viktigaste lista är här. Dra ner persiennerna, säg åt din brud eller snubbe att ta av sig för pappa/mamma kommer vilja kliva på efter du läst det här. Du vet vad som väntar, Bayonnaise har valt ut det bästa från the Bay 2010 och hittar du inget du gillar kan du lika gärna köpa en keps med propeller.

Bäst i bukten 2010:
1. The Jacka & Ampichino – Devilz Rejectz 2

2. E-40 – Revenue Retrievin
3. J. Stalin – Prenuptial Agreement
4. The Jacka & Lee Majors – Go Bots II
5. NHT Boyz – Power Triangle
6. Droop-E – BLVCK Diamond Life
7. The Pack – Wolfpack Party
8. Lil B – Red Flame/Blue Flame
9. Brotha Lynch Hung – Dinner And A Movie
10. Guce and Matt Blaque – A Gangsta and A Gentleman

1.


Ja som jag sa när jag skrev om den här skivan för några månader sen:

Det här är jävligt jävla skitbra.

Jag känner fan inte att jag behöver säga så mycket mer. Jo, hela jävla The Mob Figaz är med på den här skivan. Det här är så jävla mycket mob music att jag inte fattar hur folk inte vallfärdar till Akron för att spela in filmer och leva och bo och dansa till sagor och sägner om Ampichinos liv. Till Pittsburg för att ta reda på vad det är för ställe som skapade The Jacka. Det här är typ musiken Gimli och hans dvärgkamrater sjunger och nynnar på kring lägerelden när de minns sina forna rikedomar och sina grottors förgångna flärd med vemod och melankoli.

Det här ÄR årets bästa platta. Det är så satans vemodigt och samtidigt gangster att jag flippar. Att sitta på buss 742 genom Skogås centrum och se nån snubbe med ansiktstattueringar sälja gurt med The Jacka i lurarna slår det mesta. Det är så svårt att välja en låt, för när det gäller riktigt bra album är summan så mycket större än delarna. Men ok, kolla in den här -House of the dead.
Jag tänker på Grace Slick, Gerry Garcia och The Cockettes när jag hör det här. Tänk dig San Francisco 1968, alla tar syra och har hibiskusar i håret. Bara klick, Boooom å den här låten dundrar på!
Det skulle funka men shit vilken skum stämning det skulle bli.

The Jacka & Ampichino – House of The Dead (Ft Yukmouth)

2.


E-40 – Lightweight Jammin (Ft Clyde Carson & Husalah)

E-40 hela norra Califoniens pappa. 2010 fick vi veta exakt var skåpet skulle stå igen. För 10-12 år sen garvade folk åt att man lyssnade på E-40 men tiden har en förmåga att visa vad som är fett och vad som är fejk. Kombinationen av rappens mest unika flyt och att ändå leverera relevanta texter får min skalle att explodera ibland, fan va dom här två plattorna e bra. Avnjutes bäst tillsammans med lite broccoli!

3.


Den här skivan kom tidigt i januari det här året. Vilket ju innebär att det nästa var ett helt jävla år sen. För fan vad laddad jag var. Och för fan vad bra det var. De fyra första låtarna tävlar alla om att kunna platsa bland de bästa låtarna 2010 alla kategorier. Jag blev alltså halvt tokig när jag satte på den här skivan första gången och sång efter sång var så överjävligt fet. Det här blir bara ren hyllning. Men vad fan, det här är skitbra.

4.


The Jacka & Lee Majors – Real Hood feat Freeway

The Jacka har varit sjukt produktiv i år (igen) och hans old school projekt med Lee Majors träffade som en hård örfil rätt i fejjan. Till och med den värsta bakåtsträvaren borde kunna dra ner kangolen lite längre över ögonen och digga den här plattan. Dom snor helt oblygt electro klassiker, Melle Mel texter och 80-tals nostalgin borde kunna få tjejer födda på 90talet att sära på benen. Höjdpunkter är när Lee och Jacka kör över Planet Patrols -Play at your own risk och när Freeway bjuds in på -Real hood nigga.

5.


NHT Boyz dök upp helt plötsligt i våras efter att ha varit försvunna från rappen i typ tre år. De var förändrade och förbättrade. Jag trodde fan inte att de hade det inom sig, men herregud. Till exempel, varför har ingen jävel samplat 50 Cent’s line ”damn homie in high school you was the man homie” förut? De gjorde om Ice Ts gamla dänga ”6 In The Morning”. De gjorde framtidsrapp och nu är de fan ta mig nästan kändisar. Jag hoppas de håller ihop och släpper mer skit tillsammans nu bara.

6.


Han är ju inte tjock som sin far. Men han gör lika fet musik. Droop-E är ju superproducenten som också råkar vara avkomling till E-40. Jävla familj alltså. Sonen tar över, det var det jag sa i höstas. Men när vi summerar året kom vi ju ändå fram till att fader E-40 ännu gör bättre album. Men vad fan, så ska det va. Han är ju typ 22 och hans pappa är en av världens bästa rappare någonsin, nån måtta med talangen får det va. Men vem vet vad som händer när Droop-E har rappat i 20 år, hoppas pappa 40 rappar än då så kanske ännu en avkomling kan få va med. Fatta om Droop-E får en unge nu, tre generationer av legender. Men men nu lever vi ännu i 2010 ett tag till, och redan här och nu har Droop-E gjort extremt bra musik. Vi ska inte glömma att han producerat faderns bästa låtar på 40 skivor. Och så släppte Droop-E ju även de här solo-projektet där han har samplat nån som heter Sade, jag vet inte vem det är men det verkar alla andra veta, det är visst en stor grej. Allt jag vet är att det blev sinnessjukt bra musik när Droop-E la sina vantar på det. Som på den här duetten med pappa 40:

7.


Det här är med stor sannolikhet The Packs sista skiva. Eller det tror jag i alla fall. Lil B är ju helt ute och håller på med andra saker. Young L har nåt sinnessjukt bra eget på gång. Hans solomixtape hade fan i mig kunnat platsa bland årets tio bästa skivor det med. Lil Uno suger ju, men han är så bra i det här formatet. Stunnaman är ju skitbra, men han passar inte in lika bra här med den där nya raspiga jävla rösten han har fått i år. Men vad fan, det vore inte samma sak utan honom. Alltså, nya The Pack låter typ som gamla The Pack fast med mer fulländat ljud typ. Jag vet inte vad de sålde men jag hoppas det bra nog så de känner att de ska fortsätta spela in musik tillsammans. Hem till Berkley med er och knarka i studion så ska det nog blir bra.

8.


Lil B The Basedgod – GQ Magazine

Jag kan ju inte säga så mycket om Lil B, han går ju inte att förklara. Ni får följa Based-serien som jag håller på med här på Bayonnaise (snart kommer lite Lil B solosånger från 2006). Också att han ju släppt tokigt mycket musik i år. Men ändå, bland based freestylesen jag hört, bland de olika färg-skivorna (Red Flame, Blue Flame, Evil Red Flame), och den där regn-skivan så väljer jag att ta med mig den här skivan in i 2011. Inte heller Red Flame är liksom en färdig produkt nog, som Onda säger Currensy gör lite molnrapp och han gör det till ett mer komplett stycke ljud. Men vilket jävla fenomen Lil B är, ungdomar skriver kärleksbrev runt hela världen. Unga rappare över hela USA gör hälften låtar som låter som Travis Porter hälften som låter som based låtar. Det går liksom inte att ignorera att Lil B kommer att ha påverkat framtida rapp på något sätt, vad man än må tycka om det så kommer musiken vi lyssnar på om fem år ha påverkats av Lil B. Tror jag.

9.


Sacramentos stolthet Brotha Lynch Hung kom tillbaka 2010 i god gammal rip-gut form. Alla verkar ha missat den här, den gick upp på billboardlistan första veckan den släpptes men sen glömde tydligen Strange Music att trycka fler cds. Ganska klantigt enligt mig av ett bolag som håller på att bli nya Cash Money eller No Limit. Förmodligen potentiellt farligt med tanke på att Brotha Lynch har en historia av ganska tungt kriminellt beteende och precis lämnat ett tio år långt krig med Black Market Records.

Självklart snackar vi tema-platta, First Degree är med och det sprutar blod, inälvor och hjärnsubstans. Lynch ÄTER mc`s! Bokstavligt talat.

10.

Jag vet inte vem som var gangstern och vem som ska va gentlemannen? Båda lite av varje antagligen. För inte fan är Matt Blaque en gentleman. Första gången jag hörde honom var han ett projekt som Messy Marv drev, den snuskigaste jävla RnB sångaren vi nånsin hade hört. Han och Jessica Rabbit skulle göra succé för Mess skivbolag Scalen genom att göra smutsig strippklubbsmusik som skulle slå världen med häpnad. Nu de senaste åren har han ju mer varit en gangstersångare än en strippklubbsångare, men här ska han alltså va en gentleman. Och Guce, som under 2008 och 2009 hade bytt namn från Guce till Gucey Guce Doe Boy heter numera Guce igen, det tycker jag är synd. Jag skrattade fan varje gång jag hörde honom vråla ut ”it’s Gucey Gucy Doe Boy baby” och liknande. Det är en för jävla fet skiva i alla fall och den förtjänar sin plats väl.

Guce & Matt Blaque – Champagne

TILLSLUT, ANDRA BRA JÄVLA SKIVOR:

Messy Marv & Berner – Blow – Blocks and Boat Docks
Roach Gigz – Roachy Balboa
Stevie Joe – 80s Baby
DJ Fresh – The Tonite Show 2011
Lil Rue – Stars & Straps
The Jacka and Laroo –  Neva Be The Same (20 Bricks – Season One)
J-Stalin – Real World 3
Young Gully – The Grant Station Project

Och, Tack alla läsare. Det är ju ett smalt jävla ämne vi skriver om, men ändå är det några som kollar in. Vi uppskattar er som läser, vänner, främlingar, svenskarna norrmännen. Hoppas ni hittar lite musik här som ni tycker om, och att ni uppskattar texterna. Gott nytt år, vi får hoppas att det kommer sjukt mycket fet musik från bukten 2011! Se upp för Philthy Rich nya skiva som kommer snart till exempel!