Imma Running Back – 49ers

Storstjärnan David Akers!

Roach Ggiz – 9ers (feat. Rappin 4 Tay, San Quinn, Yung Lott, Pac B, Cam City, Marlow Man 4000 & Berner)

David Akers är 49ers kicker. Jag tror jag läste nånstans att ingen annan spelare i hela NFL är ansvarig för lika mycket poäng, eller lika stor andel av lagets sammanlagda poäng, som David Akers. Han sparkar in bollen flera gånger per match från jättelånga avstånd. Ojojoj. Anyways när vi kommit så här långt kan vi ju inte stanna. Det hade känts fel helt enkelt att inte dela med mig av den här sprojlans nya (ok tre-fyra timmar gamla säkert) sången om fotbollslaget San Francisco 49ers. Dessutom, fan vilka bra rappare det var med på den här dängan. Gammelgubbar som 4Tay-pappan och San Quinn, och ungtuppar som Roach, Pac B, Cam City, Young Lott och Berner. Jag har ingen aning om hur gammal Marlow Man 4000 är. Jävla power-namn hursom.

Btw en gång t ex när David Akers gjorde en massa poäng var när han fejkade att han skulle sparka in bollen, det är ju det han jobbar med liksom, och istället kastade bollen åt fanders trodde alla förutom Micke Crabtree som tog emot passen och gjorde en touchdown istället (En touchdown är alltså värd 6-8 poäng medan en spark bara är värd 3 så det var en luring som var av värde).

Annonser

Diligentz är på gång.

Yung Lott ser ibland lite ut som B-Legit. Det är skitpositivt.

Alla medlemmarna i det gamla based-gruppen Diligentz håller visst på med sina solokarriärer nu, fullt fart. Eller lite snabbare för vissa än för andra. Jag skulle säga att Jay Ant är det som är på gång mest, och därefter Prank, därefter skönsångaren Damey och långsammast går det för staR a.k.a. Frank. Vi har alltså pratat om Diligentz här på Bayonnaise förrut, bland annat deras bidrag till den tidiga based-musiken (innan Lil B ballade ur). Jag väntar mig helt klart mest av Jay Ant, helvete han gör ju dundermusik med bland annat Erk The Jerk nuförtiden. Ovan hör ni Damey gästa Bay/Dallas-rapparen Yung Lott på hitsingeln Change.

Just fan de åkte skateboard också.

Det som är lite intressant med Diligentz är att alla medlemmarna nu när de är solo gör musik som låter typ likadant. Visst Damey är lite mer åt sångarhållet, lite Drake-ig fast med en bra röst, men annars är de väldigt lika. Det var kanske därför jag aldrig hörde skillnad på dem när de rappade tillsammans i Diligentz (jag hade nog inte vetat att de var fyra stycken om de inte var fyra stycken på omslaget till deras gamla tejp jag lyssnade på mycket för några år sen. Till skillnad från till exempel The Pack, vilket ju mer eller mindre är samma grupp fast de hade en mycket större hit (och att Young L är en bättre producent och Lil B ett refränggeni). Ja vad var det jag ville säga med den meningen… Jo, det är ju faktiskt rätt stor skillnad på rapparna i The Pack nuförtiden. För några år sen hörde jag typ ingen skillnad, men nu har Stunnaman gått och blivit så grov i rösten, Lil B känner man igen varsomhelst, Lil Uno låter så busig och oambitiös medan Young L är säker och ambitiös.

Diligentz – Vans & SB’s (2006)

Diligentz – Recyclin (2009)

Skillnaden mellan Diligentz och The Pack är inte att de inte förändrats (utvecklats) utan att medlemmarna i Diligentz förändrats gemensamt verkade det som. Från de skejtboradåkande Berkley-ungarna som kanske tycket att det viktigaste som fanns var vad man hade på sig för skor på skolgården på vilket jävla High School de nu hängde i. Det var lite det som fick mig att börja lyssna på dem. Det var på den tiden skejtboarding och rappande var lite nytt och hett, och alla som höll på med det var typ 16 och gjorde skitbra musik. Jämför The Pack, Diligentz och Go Dav med vad ni vill från 2009s södra Kalifornien ungdomsrapptrend jerkin så blir det nästan en löjlig skillnad. Sen gick det några år innan jag såg till Diligentz. Plötsligt hade Prank släppt ett solotejp som jag trodde skulle låta blip-blapigt och handla om skor. Men han hade börjat sjunga och göra skönsångsrapp. Mindre häftigt, främst eftersom han inte riktigt mästrade genren. Man kan även höra på Diligentz gruppbidrag från 2009 att de inte riktigt är där än.

Jag vet inte vem av dem de är som tog på sig en fiskarmössa, men… Alltså.

Eftersom det Diligentz sysslade med runt 2006 typ var based, som based lät då, kan man se den här som en uppföljning till vad som har hänt med några av basedrörelsens aktörer. Bara för att visa att alla High School-rappare som höll på med based inte utvecklades på samma sätt som Lil B. Nedan är hursomhelst några sånger, en var av var och en av Diligentz medlemmarna.

Jay Ant – They Love It (Ft Mike-E-Dash & Roach Gigz)(2010)

Okay det här ska handla om Jay Ant är det tänkt. Han gör det bra och så där. Men helvete Roach Gigz avslutande vers, den bara håller på och håller på och den är så bra. Och fan vad hittig den är. Mike-E-Dash kanske tror att han har något på gång, ett coolt namn som kanske går att googla, men inte visste han att i Sverige så uttalar man hans namn Micke Dass. Det kanske var meningen.

Prank – Twisted Ft Bari

Prank och Jay Ant hamnar överst här eftersom det är de två jag gillar bäst av de fyra. Det här är näst bästa sången från Pranks mixtejp från slutet av januari, den bästa sången finner ni några poster bak här på Bayonnaise.

Yung Lott – Change (Ft Damey)

Damey gör ett hyggligt jobb som refrängsångare men han behöver kanske gruppsammanhanget för att växa som rappare. Observera att de flesta verserna är av Yung Lott. Och att det är samma låt som videon överst, men här kan ni ladda ner den.

Aka Frank – Squirt

Aka Frank kallas även staR, antagligen eftersom han är en stjärna som får tjejer av alla sorter att squirta kanske?

Namn och nytt V

Mike Marshall är alltså roligast om man uttalar det på svenska [Micke Marshall], med efternamnet uttalat som ett sånt där stort stearinljus.

Det har faktiskt kommit nedrans mycket fet musik på sistone! Det visste man inte när året började! Det jag framförallt inte visste var att det skulle komma sjukt mycket bra mixtapes. Och jag hade heller ingen aning om att Andre Nickatina-kompisen Equipto har ett projekt igång med bukt-sångaren Micke Marshall. Det är alltså han som låter lite som The Game när han sjunger, och som sjöng refrängen på megahitten I Got 5 On It med Luniz för nästan 100 veckor sen. Det har kommit mer saker också, och en del tänkte jag skriva om lite här. Allt får inte plats, givetvis. Jag har haft en tenta-vecka och varit nedrans upptagen. Jag har skrivit lite texter om G-Side som en bonusdel av NRFN och DJ Giraffos’s mycket ambitiösa temavecka om Alabama-gruppen. För övrigt, det finns lite olika erbjudanden till lokaler i Stockholm och Malmö, men lokalerna tvekar då de antagligen inte känner till bandet eller att det finns fans i Sverige som uppskattar musiken. Det som saknas är alltså en hype… Så om ni vill se G-Side i Sverige, prata lite extra om gruppen, spela musiken för er omgivning, och förhoppningsvis får tillräckligt många nys om det så att det sprider sig till lokalinnehavarna som tvekar.

Hursomhelst, lite ny musik och nåt ord om det.

Ni vet när man inte fattar att hur mycket man gillar en sång förens man har hört den typ så sju gånger. 40 Glock USA har varit med på kanske tre olika skivor från förra året, men ständigt gått mig förbi. Jag har ju varit rätt tveksam till HD överlag. Men. Den här videon alltså. På inget sätt fantastisk, men jag älskar verkligen känslan av att det går lite långsamt och de får tråkigt, börja filma vad fan. Jag kan min vers. Vi lägger till beatet imorn bitti så får den ladda upp på Youtube över dan. Ja det är väl lite mer avancerat en så, men ändå. Det ser jävligt gritty ut, mest för att det är mörkt ute? Annars brukar ju Oakland se rätt trevligt ut, alla fina hus och gräsmattor längs med gatorna. Och alltså, sitter han i finkan nu? Hoppas han inte gjort någonting våldsamt mot någon och att han är fri snart.

Shill Mac – Dont Play (Ft Dubb 20 & T Mazz)
Från: Nuthin But The Slap Vol. 10 (Hosted By AP.9 And Shill Macc)

Jag känner bara till Shill Mac från hans gästspel på olika skivor av Mob Figaz medlemmen Ap. 9. Han låter lite som de brukar göra i Pittsburg och Sacramento känner jag. Jag har alltså inte lärt mig honom än, mer än att han är en rappare i Ap. 9s smak, vilket innebär hård och snabb och direkt gangster rapp. Framförallt är hela mixtapet riktigt bra, det är alltså en Demolition Men hostad skiva, vilket innebär välmixat, rätt korta låtar och fokus på att medryckande snarare än melodramatisk gangsterrapp, ni kanske minns deras legendariska mixtape med Husalah och The Jacka som ligger uppe på Bayonnaise sedan september? Med på Nuthin But The Slap Vol. 10 är artister som The Jacka, DB The General, J-Stalin och många fler. Ovan är en av de sånger jag gillade.

Yung Lott – Eat It Up

Så kom äntligen Yung Lotts nya album, som väntat på Valentin-dagen. Han har nånting på gång när han blandar bukt-gangster-rappen med Dallas sinnessjuka swag-stil. Hela den här skivan handlar om kärlek och sex och sånt. Rätt bra faktiskt. Där ser man. Den här sången handlar om hur han bönar och ber och verkligen älskar att slicka sin flickvän (eller vilken tjej som helst). Det är ändå hederligt att han inte gör en skiva ”för tjejerna” som handlar om att de får tillgång till hans junk på alla hjärtans dag. Också att han har en kofta på sig på omslaget, det gillar jag.

Michael Marshall & Equipto – Wakey Bakey (feat. Berner & Yukmouth)

Micke Marshall och Equipto ska ju som sagt göra något projekt tillsammans verkar det som? Det här är alltså en ny sång låter som för i tiden, vilket vanligtvis ju är jättenegativt. Men när det låter som den del av för i tiden som var buktområdet på sena 90-talet ja då är det jättepositivt. I den här sången har  de puttat in en sån där slang (som Roger Troutman använde) i munnen på Micke Marshall och så sjunger de om gräsrökning på morgonkvisten.

Raphael Saadiq – Radio

Apropå sånger som låter gammalt. Den här låter ju jättegammal. Typ 60 år gammal. Vad oväntat! Den är ju helt ny. Om ni inte visste det, Raphael Saadiq är alltså från Oakland och alltid välkommen på Bayonnaise.

Keak Da Sneak – Cop Heavy
Från: The Tonite Show-Sneakacydal Returns!!!

Den här har redan funnits ute ett tag, men inte i helsångsformat. Men nu dök den upp på Keak Da Sneaks nya skiva, en samarbetsskiva med DJ Fresh, alltså en Tonite Show. Den heter ”Sneakacydal Returns!!!”. Det är tre utropstecken med i titeln. Cop Heavy är också värd tre utropstecken, då Keak Da Sneak är tillbaka i gammal god form. Man hör till exempel vad han säger oftare än man gjorde ett tag där.

Lee Majors – Let The Bass Rock (Ft Husalah)

Husalah – Sun Goes Down (Ft Chosen & Snuzzen)

Man kan ju undra om Chosen & Snuzzen är en grupp eller om de är två olika? Det låter som någonting på svenska men jag kommer inte på vad. Säg man det snabbt blir det nästan samma. De här båda sångerna är med eftersom det är jättenya Husalah-sånger. Den ena är ju en Lee Majors sång, men med den andra är det oklart? Börjar han släppa sånger för en soloskiva? Kan han inte ge oss ett mixtape i alla fall! Han rappar ju som de gamla goda dagarna, om hur cool han är och han använder ordet Mollywhoppin (betyder ungefär lavett) mycket.

Damey of Diligentz – Store Run

Förutom att Jay Ant och Prank har sina solokarriärer i full gång har en tredje medlem ur min gamla favorit-based-grupp Diligentz fått en liten hit. Den här sången spelas visst en del på buktens största rapp-radiokanal KMEL. Och här om dagen kom det en musikvideo till den.

Namn och nytt.

Yung Lott bjuder på muffins och juveler, det ser riktigt trevligt ut.

Det hände igen. Jag lyssnade på för mycket musik. I år igen. Satan alltså, jag hade verkligen tänkt dra ner på det i år. Taktiken var att begränsa mig geografiskt. Bara Bay Area tänkte jag först. Men det gick inte, jag är ju nästan lika nere med skiten från Texas, framförallt nu när Dallas har blivit sinnessjukt hett. Jag är nästan lika mycket nere med skiten från Lousiana, framförallt när Baton Rouge står så starkt. Jag är nästan lika mycket nere med skiten från Alabama, även om det är än mindre scen än så länge. Jag fick släppa Tennesse i år. Ändå blev det alldeles för mycket, alldeles alldeles för mycket.

Hur ska det gå nästa år när jag dessutom sagt att jag ska ge svensk musik en chans!??! Äh. Det får bli ett senare problem. Hursomhelst, jag hade helst velat skriva om jättemycket mer än vad jag skriver om. Nu blir det en genomgång över lite ny skit jag har lyssnat på från bukten de senaste månaderna istället. En hel del är utelämnat då jag redan skrivit om det. Kanske blir det nån till sån här genomgång i framtiden. Det här är helt enkelt en samling låter som är bra, och de är från efter sommaren typ.

Yung Lott – Supaman (Ft Ace Hood)Från ”Cupcakes & Cartier”, kommer i februari
Yung Lott
är en del av Dallas-giganten Dorrough‘s häng, Prime Time Click, och varvar gästspel på buktskivor med sådana här södern-möter-bukten bitar. Den här jäveln svänger. Hela den skivan kommer vara fullproppad med liknande södern-bukt toner och en del r-n-b blends verkar det som. Jag har varit väldigt intresserad av moderna bukt-södern samarbeten egentligen sen kändisen Sean P från Atlanta-gruppen Youngbloodz släppte en skiva fullproppad med gästspel från swag-rappare från the bay och sen Sky Balla knöt ihop buktens mob music med New Yorks Dipset och Young Jeezys USDA för några år sen.

Berner & Ampichino – Not The Way (Ft Louie Loc)
Från ”Traffic 2 – Traffic 2 – Planes Trains Automobiles”
Jag hade rätt stora förväntningar på den här skivan. Dels för att Traffic vol 1 var skitbra, men även eftersom transport-trap-rapp är min favoritgenre numera. Jag är ju tokig i Berner och Messy Marv’s samarbetsskivor om flygfrakt och båtfrakt. Den här skivan handlar om just det, plus tågfrakt! Jag kan knappt hantera det. Så jag lyssnar rätt mycket på skivan hursomhelst. Den är liksom helt okay, men inte lika briljant som de andra nämnda skivorna. Bäst på skivan är hursomhelst Not The Way, främst för Berners vers  (den andra) om hur fedsen jagar honom, hur han inte kan hämta sina pengar ens för fedsen bevakar allts, han måste bli en hallick, han kan inte ens ringa sin familj. Det är som en film. Berner som egentligen suger på att rappa kan förtrolla mig med sin melankoliska berättarteknik. Jag älskar transport-trap-rapp!

Erk Tha Jerk – Hands Up (Ft Netta Brielle)
Från ”Ners Eye View”
Erk Tha Jerk gör snällrapp om livet och sånt. Om det inte vore för favoriten Netta Brielle skulle jag snarka rätt rejält tror jag. Tentaplugg var även ett starkt skäl till att jag spelade den här skivan en del, jag rycks med för mycket i transport-trap-rapp för attt kunna koncentrera mig forskningsrapporter och sån skit. De vill att jag ska lära mig hur man skriver ordentligt! Jag vill lägga min vetenskap på nivån barsamtal, blogginlägg, twitter-funderingar, tankar över en öl och liknande. Jävka kunskap. Erk Tha Jerk är även populär bland back-pack-nördar, de vill säkert helst inte låtsas om när han gör mer festliga låtar som den där med hans grupp the FNM som jag la upp här för ett tag sen.

Sleepy D – No Hesitation Feat. JR, Zoe The Roasta, and Gwet
Från ”The Tonite Show With Sleepy D”
Sleepy D är den mindre och skrikigare brodern till gaphalsen D-Lo, som bröt igenom som rappare för bara nåt år sen. Musiken gick snabbt från festlig och livlig till stenhård och livlig. De gapar numera om mer om deras mordvanor och livet på gatan än om hur de inte är något ändå behov av prostituerade (deras genombrottssång hette No Hoe). Nu är Sleepy-D ömsom briljant och beat-dödande, ömsom skrikig och spretig. Det här är en ganska bra representativ sång för Sleepy-Ds nuvarande sound, hårt och uppbackat av DJ Fresh moderna produktion.

T-Nutty – Criptonite
Från ”The Tonite Show 2011”
DJ Fresh har blivit utsedd till världens tredje bästa DJ har jag hört. Jag fattar inte vad det betyder helt, han är väl bra på att mixa kanske? Kanske kan han scratcha? Jag vet att han har världens bästa mixtape/album-serie hursomhelst, The Tonite Show. Ibland är The Tonite Show ett album med en drös olika rappare över DJ Fresh produktion. Ibland gör han en Tonite Show med en speciell artist, som den med Sleepy D. Nån gång i höstas släpptes The Tonite Show 2011 hursomhelst. När jag först hörde den skivan inbillade jag mig att den skulle komma året 2011, alltså tidigast först om en dryg månad, men det verkade inte stämma. Det är en skitbra samling sånger, och den här härligheten med Sacramento rapparen T-Nutty är det bästa bidraget. Festligt då Sacramento-rappare nästan aldrig brukar synas framför andra.

The Hoodstarz – Live Illegal (Ft Husalah)
Från ”Controversy
Duon Dem Hoodstarz från East Palo Alto i södra delen av San Francisco-bukten har funnits på scenen i några år nu, utan att jag egentligen lagt märke till dem. Det är mest kul att de kommer från ett ställe som jag tänker har någonting med palt att göra.  Och att de nyligen verkar ha bytt namn från Dem Hoodstarz till The Hoodstarz. Undrar hur länge de tänkte på det, massa bra band som The Beatles och  The Dogg Pound hette nånting med The men Dem Franchise Boyz kanske blir ledsna om vi lämnar dem ensamma med prefixet Dem, äh de är vuxna de får klara sig själv vi byter till The. Men det är ju aldrig fel att höra Husalah Selassie bjuda upp på sång och rapp!

Lil B – GQ Magazine
Från ”Red Flame”
Om ni inte vet vem Lil B är kan ni fråga kidsen. Ungdomarna i USA i alla fall, där verkar han vara skitpopulär. De olika ungdomar jag känner till som gör musik verkar vara tokigt inspirerade i alla fall. Lil B påverkar ungefär lika mycket som Drake, Soulja Boy  Tellem och Travis Porter verkar det som. De fyra hörnstenarna i vad dagens tonåringar kommer att smältas ihop till och vad för sorts artister vi kommer få se i framtiden. Det här var den trevligaste tonen på Red Flame hursomhelst.

The Pack – Dance Floor (Ft Dev)
Från ”Wolfpack Party”
Fattar ni att The Pack har gett upp termen based till Lil B helt utan bråk? Eller? Jag vet inte. För i tiden var det så här based lät, minus basen. Det som låter påstås vara inspirerat av dubstep, vad fan är dubstep? Jag trodde att dubstep var långsam reaggae, fast inte gammal långsam reaggae utan kanske ny långsam reaggae? Som långsam reaggaeton? Ja skitsamma. Finns det nån Don Omar eller Daddy Yankee som är chopped n screwed förresten? Det skulle säkert låta festligt, jag gillar verkligen spanska. Det här är den modernaste skiten ni hört nånsin hursomhelst. Utomjording-rapp på riktigt.

Nya snubbar ny skit

Yung Lott håller tummarna, kanske önskar han sig någonting fint!

Min dude Baytastic skickade lite ny bay skit han promotar. Bland annat lite av rapparen  Yung Lott som representerar buktområdet till hälften och swang-staden Dallas till hälften. Har man skrivit lite om musik, alltså typ en gång, så brukar man få tusentals e-post meddelanden med tips om ny musik, man får mängder med twitter mentions med tips om ny musik. Ja herrarna och damerna som sysslar med att försöka få ut sin eller någon annans musik i världen är inte rädda för att höra av sig helt enkelt. Vanligtvis är det urusel musik, eller det vet jag inte, jag brukar inte lyssna om jag inte vet vad det är. Eller att det är backpack-rapp på Kanada som jag kanske lyssnade på förr när jag skrev för Wake Your Daugher Up (nu Bloggerhouse), såna bitar lyssnar jag sällan på i den här tiden och det här klimatet. Det är ju helt enkelt bekvämare att ta till sig den musik som någon annan bloggare eller recensent har sagt sitt om, så att produkten passerar förbi någon kanal som inte vinner på att flagga för en speciell vara. Men då och då lyckas man få kontakt med distributörer och managers till artister som jag redan tycker om, det är ju skittrevligt. Till exempel fick jag ett mail om att intervjua Too Short i våras, bestämde tid köpte skype-nummer och allt. Men så fick han förhinder, bokade ny tid, han fick förhinder, det rann ut i sanden. Festligt att det var på gång ändå.

Anyhoo, det jag vill säga är att jag inte lägger upp vilken skit som helst som jag får på mailen, kvalitetskontroll och så vidare. Nu visade det sig att det var lite ny rapp av den unge herren Yung Lott som Baytastic hade att bjuda på. Ni kanske kommer ihåg att jag postade videon här ovan på en annan blogg den första mars år 2010, ja annars ser ni ju den här och nu istället. Det kallar jag sväng. Dallas är fett hett. Bay Area är fett hett. Yung Lott representerar båda områdena. Han är från alltså ifrån San Francisco och han är en del av Dallas giganten Dorroughs gäng Prime Time Click.

Yung Lott – Monsta (Ft. Faddy Daddy, GS Boyz & Six 2)

Mass – That’z Bad (Ft Yung Lott)(2010)

Förutom ett gäng sånger av Yung Lott bjuds det även ett samarbete med den unge Mass. Och även någon sång av en herre som heter K.O.B. Det som framförallt får mig att reagera med K.O.B. sången här nedan är att han i början säger;

we up in this thang mane know what im talking bout, K.O.B. mane say my name backwards you know what I’ll be

Vad menar han? K.O.B. baklänges blir B.O.K., vad betyder det? En book? En bok alltså. Han verkar definitivt inte kunna stava eller så vet jag helt enkelt inte vad ordet bok betyder på engelska. Jag tyckte det var bra ny musik hursomhelst. Jag kommer framförallt följa Yung Lott’s karriär.

K.O.B. – All Around Me