Det här är kanske den enda bloggen som bara skriver om musik från San Francisco-bukten med omnejd som har som enda undantag att den ibland skriver om musik från Baton Rouge med omnejd. Det må vi aldrig veta med 100% säkerhet. Men en sak vet vi med 100% säkerhet – det är ett 100% rimligt undantag. Det avgör jag.
Jag ska snart prata om videon här ovan men först ska ni få läsa jättemånga ord om Baton Rouges rapscen.
Jag valde att kolla på den här videon eftersom jag älskar rap från Baton Rouge – det är faktiskt orimligt hur mycket jag gillar det med tanke på hur det låter. Den raspiga och boune-iga (asså beaten make you bounce back) varianten av New Orleans post No Limit/Cash Money var uppenbarligen inte det självklara valet för internationella rapnördar att fokusera på runt 2007-2009 när Internet plötsligt gjorde all fantastik rap från Södern tillgänglig även för oss alla som inte faktiskt levde där när det begav sig. (Nu kanske ni tror att det självklara valet för internationella rapnördar när Internet gav oss södernmusik var att kolla upp UGKs katalog, men svaret är Nej. Hade ni inte kollat upp UGK/36 Mafia/8Ball&MJG tidigare (innan Pimp Cs bortgång och 36s fame) var ni helt enkelt inte intresserade nog av att lyssna på bra rap, ni nöjde er med att lyssna på vad er omgivning lyssnade på – antagligen).
Det känns som att jag pratat ihjäl mig om minnet av gång på gång googla Lil Boosie – efter att ha hört Don’t I Act A Donkey och efter att ha läst och hört folk beskriva Boosies musik som det mest ratchet det mest ignant som nånsin skapats. Gucci Mane hade lite samma hype innan/runt So Icey med Jeezy kom typ 2007 (kolla denna bortglömda video – asså youtube fanns typ inte när den kom). Det var alltså en ganska lång period under mitten av 00-talet där vi äldre rapfans hörde rykten om fantastisk regional rap – men det fanns inget livemixtapes eller datpiff. Alltså, det fanns säkert forum för bay area-rap och nåt för texas-rap och nåt för memphis-rap, men bloggarna som la upp hela 90-talets och 00-talets hiphop-historia hade inte riktigt vaknat till liv och aint nobody rimlig got time to kolla runt hundra olika forum för att kanske snubbla över ett av Boosies album.
Nån gång där strax innan jag faktiskt fick tag på en Boosie skiva hittade jag av en slump ca Baton Rouge-veteranen Max Minellis tape On The Cut från 2007. Sen tog det inte lång tid innan jag helt plötsligt lyssnade på allt DJ 5150 presenterade (en mixtape-DJ från BR), lyssnade ikapp mig på hela kataloger av bl a C-Loc, Young Bleed, Webbie (han på bilden längst upp i Lousiana State Universitys färger) och Concentration Camps (gänget Lil Boosie släppte sitt första album med, under namnet ”Boosie”). Så här gick det till: jag hörde ett sound jag inte hört innan, det lät fantastiskt så jag lyssnade mer på fler artister som skapade denna fantastiska musik.
Snart hade jag lika bra koll på Baton Rouge-scenens melankoliska country rap tunes (videon ovan) som på scenens mer hysteriska underground excstacy-baserade rapsound Jiggin (videon under*) och på hitsen (videon under videon här under).
*det gick inte att hitta mina favorit jigg-låtar på youtue, men de finns på mixtapes på datpiff. lyssna på t ex Im Jiggy och all they do is jigg. Eller lyssna på hela tapen helst!
De där tre låtarna fungerar helt okay som representanter för Baton Rouge-rap under 00-talet, enligt mig (inte enligt nån som kan mer antagligen). Så nu vet ni det. Och nu undrar ni varför ni vet det?
Anledningarna till att jag skriver allt detta om hur jag blev så intresserad av Baton Rouge-rap är flera:
– Först och främst, det blev bara så när jag började skriva.
– För det andra, Baton Rouge är en scen som har potential att börja upptäckas och uppskattas av fler, dels eftersom jag upplever det som att fler raplyssnare än innan är beredda att ge regional rap en chans, dels för att scenen faktiskt har börjat få en del populära rappare – vilket gör att Boosie inte längre behöver framstå som ett random undantag, som en ensam stjärna likt David Banner från Mississippi eller Rich Boy från Mobile, och dels för att era tidigare go-to scener för bra rap inte längre är var de brukade vara.
– Sist och kanske viktigast, genom att visa hur Baton Rouge har låtit har jag visat hur ungdomarna i videon längst upp i inlägget skiljer sig från t ex hela den drös våldsamma barn-rappare från Chicagos drill-scen.
Drill tog element av det sound som förra många många år sen kallades New Atlanta och från det sound som för ännu fler år sen kallades trap (och säkert en hel del till influenser) och skapade något eget och unikt. Rapparna i videon längst upp är fantastiska och de gör precis den rap jag älskar – men det är ett sound som redan existerar. Det är ett sound som redan har högt ansedda stjärnor och otaliga hits i bagaget. Det innebär att vi antagligen inte kommer få se något Chief Keef-genombrott eller liknande. Likheterna med Drill ligger nog mer i formatet. Det är (verkar vara) barn som rappar om våld och som viftar med pistoler, det visas på youtube-videos med HD-kvalité och det låter rätt jävla fett.
Det som får mig att älska videon är löftet om att de kan bli nåt, Jag kollar för att jag ser korn av talang – och eftersom jag verkligen verkligen inte har något emot att få en till Foxx att lyssna på (han som börjar rappa vide 02.40 är mini-Foxx, det hör ni va). Jag har så pass lite emot det att jag typ hoppas på att nån av dessa får chansen att jobba med några av de äldre gardet innan de helt tröttnar på att göra musik. T ex hoppas jag att Double Trouble (video nedan), en favorit ni kan höra nedan, får göra ett tape med Trill-producenten DJ Ya Boy Earl. Jag hoppas Danja (video nedan( jobbar med Savage och jag hoppas Money Bagz (video nedan)(tungt tape här) är den Trill-signee som lockar tillbaka Mouse till Trill lagom till att Boosie frias.
Det här var mitt sätt att tweeta: håll lite koll på Baton Rouge och youtube-kontot Straigh Up Ent.
PS. Jag har ju inte skrivit om Kevin Gates alls här – han har helt klart en viktig plats inom BR-scenen och BR-soundet är otroligt viktigt för hur han låter. Han är en helt vanlig produkt av sin stads musikaliska bakgrund, enligt mig. Ni får placera in honom bland all musik i den här posten som ni önskar.
Bayonnaise 