Baton Rouge ungdomar

Det här är kanske den enda bloggen som bara skriver om musik från San Francisco-bukten med omnejd som har som enda undantag att den ibland skriver om musik från Baton Rouge med omnejd. Det må vi aldrig veta med 100% säkerhet. Men en sak vet vi med 100% säkerhet – det är ett 100% rimligt undantag. Det avgör jag.

Jag ska snart prata om videon här ovan men först ska ni få läsa jättemånga ord om Baton Rouges rapscen.

Jag valde att kolla på den här videon eftersom jag älskar rap från Baton Rouge – det är faktiskt orimligt hur mycket jag gillar det med tanke på hur det låter. Den raspiga och boune-iga (asså beaten make you bounce back) varianten av New Orleans post No Limit/Cash Money var uppenbarligen inte det självklara valet för internationella rapnördar att fokusera på runt 2007-2009 när Internet plötsligt gjorde all fantastik rap från Södern tillgänglig även för oss alla som inte faktiskt levde där när det begav sig. (Nu kanske ni tror att det självklara valet för internationella rapnördar när Internet gav oss södernmusik var att kolla upp UGKs katalog, men svaret är Nej. Hade ni inte kollat upp UGK/36 Mafia/8Ball&MJG tidigare (innan Pimp Cs bortgång och 36s fame) var ni helt enkelt inte intresserade nog av att lyssna på bra rap, ni nöjde er med att lyssna på vad er omgivning lyssnade på – antagligen).


Det känns som att jag pratat ihjäl mig om minnet av gång på gång googla Lil Boosie – efter att ha hört Don’t I Act A Donkey och efter att ha läst och hört folk beskriva Boosies musik som det mest ratchet det mest ignant som nånsin skapats. Gucci Mane hade lite samma hype innan/runt So Icey med Jeezy kom typ 2007 (kolla denna bortglömda video – asså youtube fanns typ inte när den kom). Det var alltså en ganska lång period under mitten av 00-talet där vi äldre rapfans hörde rykten om fantastisk regional rap – men det fanns inget livemixtapes eller datpiff. Alltså, det fanns säkert forum för bay area-rap och nåt för texas-rap och nåt för memphis-rap, men bloggarna som la upp hela 90-talets och 00-talets hiphop-historia hade inte riktigt vaknat till liv och aint nobody rimlig got time to kolla runt hundra olika forum för att kanske snubbla över ett av Boosies album.

Nån gång där strax innan jag faktiskt fick tag på en Boosie skiva hittade jag av en slump ca Baton Rouge-veteranen Max Minellis tape On The Cut från 2007.  Sen tog det inte lång tid innan jag helt plötsligt lyssnade på allt DJ 5150 presenterade (en mixtape-DJ från BR), lyssnade ikapp mig på hela kataloger av bl a C-Loc, Young Bleed, Webbie (han på bilden längst upp i Lousiana State Universitys färger) och Concentration Camps (gänget Lil Boosie släppte sitt första album med, under namnet ”Boosie”). Så här gick det till: jag hörde ett sound jag inte hört innan, det lät fantastiskt så jag lyssnade mer på fler artister som skapade denna fantastiska musik.


Snart hade jag lika bra koll på Baton Rouge-scenens melankoliska country rap tunes (videon ovan) som på scenens mer hysteriska underground excstacy-baserade rapsound Jiggin (videon under*) och på hitsen (videon under videon här under). 

*det gick inte att hitta mina favorit jigg-låtar på youtue, men de finns på mixtapes på datpiff. lyssna på t ex Im Jiggy och all they do is jigg. Eller lyssna på hela tapen helst!

De där tre låtarna fungerar helt okay som representanter för Baton Rouge-rap under 00-talet, enligt mig (inte enligt nån som kan mer antagligen). Så nu vet ni det. Och nu undrar ni varför ni vet det?

Anledningarna till att jag skriver allt detta om hur jag blev så intresserad av Baton Rouge-rap är flera:

– Först och främst, det blev bara så när jag började skriva.

– För det andra, Baton Rouge är en scen som har potential att börja upptäckas och uppskattas av fler, dels eftersom jag upplever det som att fler raplyssnare än innan är beredda att ge regional rap en chans, dels för att scenen faktiskt har börjat få en del populära rappare – vilket gör att Boosie inte längre behöver framstå som ett random undantag, som en ensam stjärna likt David Banner från Mississippi eller Rich Boy från Mobile, och dels för att era tidigare go-to scener för bra rap inte längre är var de brukade vara.

– Sist och kanske viktigast, genom att visa hur Baton Rouge har låtit har jag visat hur ungdomarna i videon längst upp i inlägget skiljer sig från t ex hela den drös våldsamma barn-rappare från Chicagos drill-scen.

Drill tog element av det sound som förra många många år sen kallades New Atlanta och från det sound som för ännu fler år sen kallades trap (och säkert en hel del till influenser) och skapade något eget och unikt. Rapparna i videon längst upp är fantastiska och de gör precis den rap jag älskar – men det är ett sound som redan existerar. Det är ett sound som redan har högt ansedda stjärnor och otaliga hits i bagaget. Det innebär att vi antagligen inte kommer få se något Chief Keef-genombrott eller liknande. Likheterna med Drill ligger nog mer i formatet. Det är (verkar vara) barn som rappar om våld och som viftar med pistoler, det visas på youtube-videos med HD-kvalité och det låter rätt jävla fett.

Det som får mig att älska videon är löftet om att de kan bli nåt, Jag kollar för att jag ser korn av talang – och eftersom jag verkligen verkligen inte har något emot att få en till Foxx att lyssna på (han som börjar rappa vide 02.40 är mini-Foxx, det hör ni va). Jag har så pass lite emot det att jag typ hoppas på att nån av dessa får chansen att jobba med några av de äldre gardet innan de helt tröttnar på att göra musik. T ex hoppas jag att Double Trouble (video nedan), en favorit ni kan höra nedan, får göra ett tape med Trill-producenten DJ Ya Boy Earl. Jag hoppas Danja (video nedan( jobbar med Savage och jag hoppas Money Bagz (video nedan)(tungt tape här) är den Trill-signee som lockar tillbaka Mouse till Trill lagom till att Boosie frias.

Det här var mitt sätt att tweeta: håll lite koll på Baton Rouge och youtube-kontot Straigh Up Ent.


PS. Jag har ju inte skrivit om Kevin Gates alls här – han har helt klart en viktig plats inom BR-scenen och BR-soundet är otroligt viktigt för hur han låter. Han är en helt vanlig produkt av sin stads musikaliska bakgrund, enligt mig. Ni får placera in honom bland all musik i den här posten som ni önskar.

Yikin – killarna vill oxå dansa

yikin

Ni kanske redan nu har en klar bild av vad Yikin är? Antingen vet ni redan eller så har ni kollat på bilden ovan och listat ut att Yikin är den dans unga människor i San Francisco-bukten med omnejd påstår att de håller på med när de ställer sig och dansar bakom rumpan på en twerkande dansare.

Själv visste jag inget om detta – jag fick lära mig den hårda vägen. Dvs genom att kolla på videon här nedan till Chonkie F Babys sång Yikin. Detta blogginlägg har för avsikt att ge er möjligheten att också känna till att Yikin existerar.

Eventuellt kommer/kom ni att reagera/reagerade ungefär exakt som jag:

1. Kidsen i bukten kommer alltid på nån ny dans, turfin/jerkin osv coola de är ändå.

2. Men va e detta, huvuddansaren aka killen i MTV-tröjan ser ut att vara en tonåring som ser jättegammal ut.

3. Men va e detta, är Yikin att nån snubbjävel står står och grindar lite bakom en tjej som twerkar och gör allt jobb. Fräscht.

4. Sen kommer ni 1 minut och 30 sekunder in i videon. Va hände med tjejen?

5. Detta är Yikin – de dansar på gatan och låtsas att de har en twerkande dansare framför sig!

6. Detta är rätt kul att kolla på – eventuellt ville dessa ungdomar bara dansa lite? Kopplingen till twerkandet är sekundär? Som vid minut 03.00 där de dansar i benkrok på nåt sätt.

7. Vet inte vad jag ska tycka – men TUNG sång. Påminner om min favorit twerk-favorit Gas Pedal, ni vet den ni hörde på Bayonnaise för 1 år sen och antagligen på Internet under våren 2012 då den kom (då jag pga förhoppningen att ingen nånsin skulle läsa det döpte dansen till ”gaspedalen”).

8. Ni youtube-ar Gas Pedal och lyssnar på den gång nr 100 ca.

9. Har ni mot förmodan inte youtubeat Gas Pedal 100 gånger ca + lyssnat på sången 200 gånger ca kan jag berätta lite om vad som hänt sen vi sist skrev om den:

9.1 Den har fått en officiell video, den hittar ni här. Om ni inte ens sett den första videon kollar ni på den här:

9.2 Gas Pedal har fått ca 100 dans-youtube-videos. Folk gillar att dansa till denna sång pga så bra sång att dansa till (när ska Sverige lära sig långsam musik?):

9.3 Den har blivit en twerk-favorit, bl a finns ca en miljon Vines där folk Twerkar till Gas Pedal. Här är den Vine-kompilation som hamnade högst på youtube:

9.4 I bakvattnet av sin Vine-succé blev Gas Pedal ett drygt år efter att den först kom en försäljningssuccé. Den låg som högst 29a på Billboard och 4a på Billboards Rap-lista.

9.5 Sage the Gemini har släppt sin inte lika catchy uppföljare, Red Nose:

Så det här var mitt inlägg om Yikin.

Vi ber för Kafani

Vi ber för Kafani. Okay ingenting är helt klart och tydligt här, det behöver inte vara som det verkar. Men är det som det verkar är det riktigt jävla sorgligt. Det är en beef gone åt helvete i bukten. Det här är vad vi vet, jag fokuserar på Kafanis inblandning för det är Kafani som är skjuten fem gånger, som gått i genom två operationer och som as I write this är i kritiskt tillstånd.

1. Kafani är the ICE KING, en medioker rappare som gör hits, youtubea hans karriär eller sök här på bajonäs.
2. Kafanis mobil blir snodd av någon han har haft sex med, hen tar en bild på Kafani när han ligger på sängen med kuken instoppad mellan benen så den syns igenom – lägger upp bilden från Kafanis egna instagram. Pixlad bild.
3. Kafani blir hånad och häcklad och kallad gay osv av hela bukten – detta är illa nog.
4. Oakland-rapparen Philthy Rich är ute efter att dissa folk – han spelar in denna sång här under. Han fokuserar främst på att dissa DB The General och Messy Marv – men han kan inte låta bli att håna Kafani och kalla honom gay:

 

5. Kalabalik på twitter osv. Messy Marvs öde kan ni läsa om i mina tweets.
6. DB spelar in en svarslåt mot Philthy.
7. Kafani spelar in en svarslåt mot Philthy.
8. Kafani ska spela in en video i Philthy Rich egna område i Oakland – Seminary Avenue – Kafani blir skjuten 5 gånger.

Fattar ni – det enda Kafani har gjort är att ligga på sängen och spexa lite. Det kan ju mkt väl va nån gatuskit bakom detta, men det som syns utåt, de motiv till att skjuta Kafani 5 gånger som syns utåt har ju enbart med den där bilden på Kafani att göra, och dissarna hit och dit som eskalerat med bilden som utgångspunkt. För att han var fuckin naken i en säng – och för att det finns ett sång gay-hat i bay area av alla ställen. San Francisco ligger i bukten. Hoppas han klarar sig och hoppas det inte är som det ser ut härifrån andra sidan världen.

 

Här hör ni alla låtar samlade i en youtube, via allbaymusic:

 

Hjärnan sprängdes

Fan inte ofta detta händer ändå – fyra favoriter jobbar. Det var inte ens sån jävla skräll med Iamsu och Problem på DJ Mustard-beat givetvis – men att de plockat in HUGOS favorit August Alsina. Alltså jag lyssnar ju bara på rap, aktivt alltså. Dvs, händer extremt sällan att jag aktivt lyssnar på nån Rnb-artist, vissa raphybrider liksom. Det är typ Ciara. Så för ca jag vet inte länge sen började August Alsina dyka upp som ett högaktat namn bland min New Orleans-feed (BlacknMild, Wild Wayne osv är jävligt stolta över Lousiana-artister de gillar) och jag lyssnade och för första gången nånsin har jag lyckats förutse att en RnB-artists framgång (för August är poppis om ni missat). Efter att ha misslyckats några gånger, det bör va sagt. T ex: När Happy Perez* var mannen som plockade upp en ung Miguel, gav honom låtar som Sure Thing och försökte övertyga sin feed om Miguels storhet var jag den som hoppades att Baby Bash skulle få de bra Happy Perez beatsen istället (en kompromiss skedde).

Tro inte att det här är sista gången en post på Bajonäs spårar ur och råkar handla om Baby Bash eller Happy Perez istället! Till ämnet hursom: ni vet att jag älskar Iamsu, ni vet att jag älskar Problems röst, ni vet att DJ Mustard är briljant. Nu vet ni kanske snart också att ni aldrig behöver tänka på Chris Brown igen – för vi har August Alsina. Gillar också att Mustard låter August sjunga en vers istället för att t ex bara låta honom sjunga refrängen.

Men men, eftersom jag nu har förutsett exakt 1 antal RnB-sångares framgång så ska jag se om jag kan lyckas igen. Jag håller mig i närheten av det jag tidigare lyckats med genom att tippa att en annan sångare som sjunger bra över DJ Mustard beats kan komma att bli populär. Det är Teeflii!!! <- lycka till att lista ut hur många i han stavar med efter att jag la till alla de där utropstecknen.  Jag tänker inte presentera honom så värst pga vet inte så mycket mer än att han är en av de unga artisterna från Kalifornien som gör bra musik. Här först är hans throwback-hit Rotating, den är från sommaren 2013. Sen nedan hör ni hans sång Sprung, videon är från britt-sommaren 2013 men själva låten är en throwback från YGs januari-mixtape (som jag lyssnade på en del men missade denna då).

*Onda du känner kanske till Happy Perez bäst för den här skivan. Ni som läst Bayonnaise förut kanske känner till Happy Perez bäst som Baby Bash gamla producent. Nya läsare känner kanske till Happy Perez bäst för Frank Ocean tycker om att sjunga över hans beats. Resten, känner ni inte till Happy Perez så lär er om producenter.

 

 

Mr Fab aka Juvenile

Juvenile – Tho It Byke (Prod Mannie Fresh)(2013)[audio http://stream50.livemixtapes.com/content/artists/laleakers/mistah_fab-hella_ratchet_mixtape/A46A8B93.mp3]

Fabby Davis Jr aka Mr Fab brukade se ut som han gör på bilden här ovan. Det var back in the day när han var the official spokesperson of the hyphy movement, aka prinsen av bukten och en av de mest intressanta rapparna från en av de mest energiska och intressanta musikrörelser jag har upplevt. Jag har i perioder gillar rap som låter för mycket och för jävla intensivt, t ex new orleans bounce, bruks-crunk och självklart hyphy. För er som inte minns, titta på videon här precis nedan och titta på min favorit-hyphy-sång av Mr Fab. Eller klicka här för att titta på min favorit-hyphy-låt-och-video nånsin (också ett bättre exempel på vad jag menar med ”låter för mycket” och ”skränigt”).

”driving too fast like mario andretti” <- älskar ju motorsport referenser.

Nog om hyphy. Mr Fab var alltid en skill-mässigt helt jävla amazing rappare, asså han är en tekniskt bättre rappare än typ Talib Kweli eller vem ni nu brukar tycka är bra på att rappa. Han har alltid varit en extremt gullig och intressant kuf och figur (för närmare beskrivning av hans karriärskifte lyssna på VBDFR avsnitt 34 från 28.15 typ, där ger vi er kanske en ok bild av hur han är intressant för oss/mig), och han har som ni kanske vet börjat göra väldigt mycket mer medveten rap. Han har eventuellt slutat med exstacy (det är en gammal form av molly, pillertrillar-världens mjöd skulle man kunna säga) och har börjat reflektera över hur fucked samhället är, och han har börjat förmedla ett mer ansvarsfullt budskap genom sin musik. Detta är all good, mitt problem med det är att han mestadels gjort det över fett tråkiga beats. Ibland har det varit tungt som fan, som i den här låten med A-Wax (kolla på videon, ni vill inte missa stilikonen A-Wax).

Kort paus, ni som tryckt på spelare där uppe har väl vid det här laget listat ut att det inte är Juvenile och Mannie Fresh som gjort den där låten? Det är Mistah FAB som gör sin bästa New Orleans tidigt 2000-tals impression, han deltar i den sociala praktiken som bajonäs tidigare dokumenterat: ungdomar i Kalifornien kan inte sluta göra retro NO-rap. Fabby gör det jävligt bra eller hur.

Om vi fortsätter då, fram tills exakt den 27 augusti 2013 har Mr Fab fortsatt ge oss jävligt medveten rap – han har fortsatt låta oss tro att hans dagar som den med energiska ADHD-rapparen inom den mest energiska ADHD-musikgenren är förbi. Detta trodde vi Mr Fabofiler fram tills den 27 augusti 2013. Sen hände detta:

Ut med all medvetenhet och alla ansvarsfulla budskap, Mr Fab är tillbaka och han låter fan riktigt bra. Jag har ännu inte kommit igenom hela skivan, men jag har så klart hunnit ta en titt på låtlistan – så jag tryckte direkt på play Marathon med E-40 och Clyde Carson. Jag gillade vad jag hörde men jag blev helt blown av den där Juvenile-låten som kom efter. Asså massa Leauge of Starz t ex – vilken chock-fet line-up.

Jag tror helt ärligt inte att det är någonting negativt för Mr Fab, alltså att han rappar om fest och dans igen. Han är en entertainer och jag har en bild av att han gör det här för att älskar musik. Han kom in i rap som den som fick folk att känna sig glada och bekymmerslösa, sen använde han sin plattform för att förmedla det budskap han känner att världen behöver höra. Jag tror inte att han har tappat bort sin ryggsäck igen, jag tror la den åt sidan några minuter när han råkade höra några Leauge of Starz-beats, när han såg hur Kool John hade roligast i rap genom att göra NO-retro-rap. Här är skivan. Här är en till sång, Keak Da Sneak över The Invasion:

Mista Fab – On Citas (Ft Iamsu & Keak Da Sneak)[audio http://stream50.livemixtapes.com/content/artists/laleakers/mistah_fab-hella_ratchet_mixtape/EEDA9332.mp3]

<3Rance tillbaka med sin näst-bästa sång

Jag hade inte trott att jag nånsin skulle höra nåt jag gillade från LoveRance igen – är ni förvånade över det påståendet? Låt mig förklara, LoveRance släppte den då to-be superhitten Up! under slutet av 2010 (bajonäs sov på den och hörde den först 2011, men resten av världen hörde den först 2012 så det är lugnt). Under några år fortsatte LoveRance rappa och i allra största grad bidra till att göra det som då kallades New Bay till den då enligt mig mest spännande rörelsen/scenen på uppgång – några av er har kanske hängt med och uppfattat att den scen som då var på uppgång faktiskt fick ett visst genomslag och snart blev superpoppis iom att den genre helt och hållet skapad av Young L (som övergav soundet ungefär då, kommer ÄNNU ETT inlägg om det nån gång kanske) blev vad den är idag – very much mainstream. Populär och älskad. Fylld av stjärnor både bland producenter (DJ Mustard, The Invasion, Leauge of Starz osv) och rappare (Ty$, Problem, Iamsu osv). Och som ni kanske minns var LoveRances sång Up! en av de första låtarna som gick från att vara nåt några molly-knaprande ungdomar i Cali + några rap nerds som t ex bajonäs lyssnat på till att faktiskt spelas på radio och höras av folk som aldrig tryckt ett knapptryck i onödan för att höra en San Francisco-rappares röst.

Anyways – jag älskar Up!, alla gjorde det och LoveRance fick skivkontrakt. Han övergav sitt kompisgäng i New Bay och försökte bli en storstjärna, helt ok och väntat. Jag hade inga förväntningar på honom dock pga det var så extremt tydligt att det var Iamsu som var hjärnan och stjärnan – Iamsu alltså Mr. bästa versen, refräng-författaren och beatmakaren till Up. Har ni hört så mycket av Loverance sen Up?! Har ni hört nåt av Iamsu (ja det har ni)?

Anyways, nu när LoveRance släppt sin skiva och gått igenom hela processen av att försöka få den hörd, och sen tröttnat lite osv och vilat och tagit det lugnt och festat – och landat i nutiden som en icke-succé. Vad gör han? Det här aka det bästa av situationen:

 

Vad tycker ni? Jag älskar det – LoveRance tar sin ickeframgång och gör sin kanske näst-bästa sång nånsin. Han går tillbaka till att rappa engagerat (och lite mindre snuskgubbe-aktigt än tidigare) om hur mycket han älskar att ha sex på olika sätt. Han tar också chansen att befästa att han verkligen är den rappare på jorden som allra mest tycker om att gå ner på tjejer, hans gästspel på Smoovie Babys First räckte inte. Hans vers på denna NO-retro dänga räckte inte. Eller hans vers på Ass för den delen. Eller hans singel med Omarion om ananas.

Side-note 1. LoveRance rappar långsamt, antingen ljuger han eller Angel Haze.

 

Side-note 2. Jag vet att ni hör New Orleans i soundet right? Älskar det.

Lay Lay from the Bay

lay lay

Lay Lay – From The Bay
https://vadblirdetforrap.files.wordpress.com/2013/08/lay_lay_-_from_the_bay__prod_by_magic_.mp3

Lay Lay är ju en helt ny artist från nån ministad i bukten typ. Hon är Latino och hejar på San Francisco 49ers, det vet man pga hon har en sån keps här uppe på bilden. Och, hon vet hur man twerkar (som i bukten).

Det är här så extremt klassisk buktrap i hela andan, rapstilen, tonen osv. Kanske är hennes mixtape bra, vem vet????

Bonusvideo här nedan, där man t ex får se vad hon menar med att man dansar speciellt i bukten: